HC DALEN
Det är inte bara tiden efter Per Gustafsson, det är tiden efter många av de viktiga stomspelarna också. HC Dalen går in i kommande säsong med ett fortsatt starkt kollektiv och en trupp som bör kunna ta sig till en Alletta, men också som en klubb som lidit större förluster än vad som kanske syns på papperet.
Vi kan ju börja på tränarbänken. Att Daniel Josefsson är den rimlige efterträdaren till Per Gustafsson (som tar sig an en ny roll som assisterande tränare i HV71 fullt ut) råder det inget tvivel kring. De två har jobbat tight tillsammans i flera år och Josefsson kan sömlöst bygga vidare på det som duon byggt upp tillsammans. Men den noggranna vinnarskalle och person Pelle Gustafsson är går inte att ersätta. Han har varit vital i den framgång den lilla Norrahammar-klubben ändå haft på senare år och det kommer att finnas ett tomrum när han nu är borta. Han har drivit klubben både som tränare och sportchef och har en mentalitet som gjort laget bättre.
Men den rutinerade coachen är inte den ende som kommer bli saknad. Alex Ek (flyttar till Huddinge) och målvakten Oscar Malm (lägger av) är rutinerade pjäser som kommer lämna hål efter sig. Precis som de norska bröderna Andreas och Kristian Røykås Marthinsen vars flyttlass går till norska Stjernen. De kanske inte har utmärkt sig mest i poängprotokollet, men varit en viktig del av kittet som hållit ihop kollektivet. Nu måste andra kliva fram och axla rollerna som ledare och det blir en process som inte nödvändigtvis blir helt smärtfri. Dessutom tappar ju HC Dalen ungdomlig spets i talangerna Anton Johannesson (till Brynäs) och Gustav Salmi Lilja (till Västervik) som väljer Hockeyallsvenskan).
Många av kollektivets viktiga kuggar är var och på papperet ser nye sportchefen Oscar Josefssons bygge inte helt pjåkigt ut. Men det kommer pågå större förvandling än vid en första anblick kommande säsong och det bör innebära viss oro hos fansen.
KIRUNA IF
Efter att Kiruna AIF tvingats kasta in handduken och börja om i division 2 har IF höjt blicken och knappast hymlat med att de vill bli ett topp tre-lag i Hockeyettan norra. Men för att nå dit måste klubben växla upp och förstärka ganska ordentligt jämfört med hur truppen har sett ut de senaste säsongerna. Det finns dock en hel del orosmoln på himlen.
Att den stora lokalrivalen suddats bort från kartan skulle innebära att det inte blev samma konkurrens om spelarna och därmed lättare att värva. Har en spelare med Hockeyettan-ambitioner väl bestämt sig för att flytta till Kiruna finns så att säga bara en klubb att välja på numera. Men på den fronten har det gått trögt. Än så länge har lagbygget uteslutande handlat om förlängningar med befintlig trupp. Nu är inte det fy skam. Philip Kemi, Simon Thyni, Felix Fjällkeborn och Jacob Hansson Geidon (som skrivit femårskontrakt!) är solida pjäser och viktiga kuggar i en stomme där även William Palovaara och Marcus Runnkvist kommer tillskrivas stor betydelse. Men bara förlängningar kommer inte ta Kiruna IF framåt och att det så här långt inte dykt upp ett enda nyförvärv skvallrar om att klubben knappast står först i kön på spelarmarknaden.
Samma sak gäller tränarpositionen där klubben velat heltidsanställa någon som gärna får komma utifrån. Tidigt under våren kom positiva tongångar om att det kunde vara någon meriterad herre på gång, men sedan dess har det varit knäpptyst. Fram till onsdagen då klubben kunde presentera Henrik Sahlin från norska Nidaros som den som ska ta över styret på bänken. Ett namn som kanske inte säger så mycket för gemene man, men som ändå har Hockeyettan-erfarenhet efter en sväng i Köping.
Kanske är det inte bara det geografiska läget som spökar. Nyligen framkom att Lombiahallen måste renoveras på grund av rasrisk i taket och att klubben därmed kommer vara utan is stora delar av försäsongen. Något som klubbens representanter pekat ut som något som ligger dem i fatet när de gett sig ut på marknaden för att locka till sig förstärkning. Så well, visst finns det viss anledning för Kiruna IF-fansen att oroa sig alla gånger.
.jpg)
NYKÖPING
Nyköping gjorde stora framsteg under Filip Algeman (som nu flyttat vidare till en tjänst som ny huvudtränare i Hudiksvall) ifjol och nådde så väl Allettan som slutspel. Resultatmässigt var det tydliga steg framåt, men som lag led man faktiskt av ungefär samma sjuka som härjat på Rosvalla i flera år. Att det var lite för grått, att det var lite för få som stack ut, att slagkraften ligger i händerna på alldeles för få spelare.
Silly season så här långt har kommit med flera riktigt positiva nyheter för Nyköpings fans. Björn Olsson känns som en spännande tränarrekrytering, att klassbacken Lucas Byhlin bestämt sig för att det blir en fortsättning är grymt och även Albin Ivarsson Hamberg fortsätter i rollen som något av en lagpappa. Förlängningar med utvecklingsbara backar som Wilmer Mattiasson och Linus Malm är också positivt och ur anfallare som John Moberg och Elias Stenman finns det garanterat mer att kräma. Men här ligger också problemet, det som är positivt i Nyköping är starka förlängningar och det kommer knappast höja kvaliteten från fjolårssäsongen där det som sagt var...ganska grått.
Faktum är att endast två Nyköping-spelare, Søren Dietz-Larsen (17) och Elias Jacobs (12), lyckades komma upp i tvåsiffrigt antal mål under fjolårssäsongen. Ingen av dem kommer förmodligen dra på sig en NH-tröja kommande säsong. Jacobs är redan klar för att växla ner med Tumba i division 2 och dunderdansken har tydligt aviserat att målet är Hockeyallsvenskan. Det innebär att Nyköping inte bara måste värva ny spets för att bredda sin offensiva palett, man måste också ersätta delar av den spets man hade den gångna vintern.
Det säger sig självt att det kan bli ganska svårt för en klubb i det mellanskikt av Hockeyettans hierarki som man väl ändå får påstå att Nyköping är. Lagbygget ska inte förkastas, det finns potential i truppen och i och med att det blir spel i östra ska en ny Allettan-plats inte vara en omöjlighet. Men om supportrarna förväntar sig att utvecklingen ska fortsätta framåt finns det faktiskt ett ganska stort fog för oro. Det är så väldigt många pusselbitar som måste falla väldigt rätt om Nyköping ska bli ett starkare lag kommande säsong. Känslan av att stå lite och stampa är påtaglig.
