Idag: Frölunda.
- “Tveksamt om jag bytt honom mot någon annan i SHL”
- “Det ser ut som deras stora svaghet”
- Uppmaningen: “Våga spela dem ihop!"
- "Nu har Sjöström börjat våga skruva lite på sina idéer - läge för Rönnberg att göra samma sak"
- Siffrorna som oroar: “Extremt viktigt att de vänder trenden”
- Kan han hota poängrekordet?
- Så kan de ställa upp.
- Tabelltipset.
Läs också: Måns Karlssons analys av Leksand.
Läs också: Måns Karlssons analys av Malmö.
Läs också: Måns Karlssons analys av Linköping.
Läs också: Måns Karlssons analys av Timrå.
Läs också: Måns Karlssons analys av Luleå.
Läs också: Måns Karlssons analys av Färjestad.
Läs också: Måns Karlssons analys av Oskarshamn.{{ PAYWALL LIMIT }}
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
1 = Oprövad/På gränsen till SHL-klass
2 = Okej SHL-spelare
3 = Bra SHL-spelare
4 = Riktigt bra SHL-spelare
5 = En spelare på hög Europanivå
MÅLVAKTER
Snitt: 3,5
Kommentar: Den stora snackisen runt Frölunda har ju varit faktumet att de delvis byggt om sitt lag, och framför allt hittat en ny kärna. Men på målvaktssidan är det orört jämfört med ifjol. Inför säsongen rankade jag målvaktsparet som ligans bästa, då jag utgick från att Lars Johansson skulle vara ligans bästa målvakt och att Frederik Dichow skulle vara en av de bästa backup-målvakterna. Så blev det inte riktigt. Johansson var faktiskt direkt svag under säsongens inledning, och det var egentligen först efter årsskiftet han närmade sig den nivå vi hade förväntat oss. Det var mer eller mindre omöjligt för veteranen att leva upp till de enorma förväntningarna, men under säsongsavslutningen gjorde han åtminstone ett ärligt försök. Han var sedan också väldigt bra under VM. Det intressanta med Johanssons säsong är att han, rent statistiskt, inte alls blev bättre efter nyår. Det säger en del om hur svagt Frölunda var då, under långa stunder.
När allt kommer omkring är han ändå en given femma. Han är alltjämt en toppmålvakt i Europa, det har vi fått så många bevis för, och det är tveksamt om jag hade bytt ut honom mot någon annan målvakt i SHL.
Dichow var något av en besvikelse. Han hade, faktiskt, en lika hög vinstprocent som Johansson hade - men det var klasskillnad mellan de båda. Dansken släppte in ett mål mer per match och var någon procentenhet sämre än Johansson i de flesta statistiska kolumnerna. Jag tyckte att han var en grymt smart värvning av Frölunda och utgick som sagt från att han skulle vara en riktigt bra backupmålvakt. Men det lossnade aldrig riktigt. Han behöver helt enkelt höja sig en aning den här säsongen.
Ser vi till räddningsprocent och insläppta mål var Frölunda ett mittenlag. De hade ett okej målvaktsspel, men ändå en bit ifrån så bra som jag hade trott. När Johansson nu fått en anpassningssäsong i Sverige och förhoppningsvis kan vara så bra från start som han var efter nyår förra säsongen, antar jag att Frölundas målvaktsspel kommer vara bättre den här säsongen. Dessutom borde Dichow ha en nivå till i sig, efter en besvikelse till rookiesäsong.
BACKAR
Snitt: 3,25
Backar: Inför förra säsongen byggde sportchefen Fredrik Sjöström en ganska märklig backsida, med några toppbackar och några som var mer eller mindre helt gröna på SHL-nivå. Sedan förra säsongen är nu Andreas Borgman, Petteri Lindbohm, Filip Johansson, Lucas Nordsäter (minns ni honom?!) och Anders Grönlund borta. De har ersatts av Henrik Tömmernes, Linus Högberg, Max Lindroth och . Ifjol hade Frölunda 2,78 i snittbetyg på sin backsida, nu är det 3,13. Även om Borgman och Lindbohm gick in i förra säsongen som tänkta toppbackar, och att Henrik Tömmernes är den enda egentliga absoluta toppbacken de har nu, är ju backsidan helt enkelt bättre i år. I synnerhet om vi betänker faktumet att Andreas Borgman var skadad stora delar av säsongen, och inte riktigt kunde göra sig själv rättvisa. Backsidan i år känns helt enkelt lite mer “trovärdig”. Ifjol var det av yttersta vikt att någon av de mer oprövade breddspelarna skulle slå igenom, och det kravet finns inte riktigt på samma sätt nu. Skulle Isac Heens inte slå sig in på sex backar direkt skulle det inte vara någon katastrof på något sätt. I alla fall inte så länge backsidan i övrigt är skadefri.
Nu har både Filip Hasa och Pontus Johansson fått göra en säsong i SHL, och båda visade att de höll i ligan. Hasa gjorde en ganska förväntad grundserie, innan han sen slog igenom ordentligt i slutspelet, medan Johansson blandade och gav. Han inledde säsongen direkt lysande, fick en framskjuten roll och såg ut som ett superfynd, men hade sedan svårt att leverera lika bra både offensivt och defensivt och gjorde en del dyrbara misstag. Dessvärre tog ju säsongen sedan slut efter bara 32 matcher, på grund av en skada, dessutom. Men Pontus Johansson är en spelare med ganska hög potential, och jag tror att han har ett rejält genombrott i sig.
Två andra spelare jag gillar är Max Lindroth och Linus Högberg. Det är två väldigt smarta värvningar av Frölunda. De får in två svenska spelare i perfekt ålder (27 och 24) med mycket SHL-erfarenhet och i Lindroths fall får de också in en spelare med hjärta för klubben. Han lyfte aldrig riktigt som förväntat i Färjestad, men jag tycker han passar väldigt bra in i Frölundas profil. Linus Högberg har varit en favorit hos mig sedan han slog igenom i Växjö, och han var rätt och slätt grymt bra under sin korta tid i Skellefteå förra säsongen. Han känns som en given landslagsspelare den här säsongen, och jag skulle gärna se honom i ett första backpar med Henrik Tömmernes.
På tal om Henrik Tömmernes går ju han in och blir SHL:s bästa back, på förhand. Andreas Borgman var en given femma ifjol, och Tömmernes är en given femma i år, men kvalitetsmässigt är Tömmernes ändå ett halvt steg vassare än Borgman. Det syns inte på betygsskalan, men Frölunda får in en ännu bättre back än man hade ifjol. Bara två backar i SHL:s historia har gjort 50 poäng, men får Henrik Tömmernes vara skadefri kommer han kunna bli den tredje. Frölunda hade också ett oförklarligt dåligt powerplay förra säsongen, och även där blir ju Henrik Tömmernes en nyckelspelare för att se till att det inte händer igen. Jag skulle inte ha något emot att Frölunda spelade honom i två minuter där.
Ser vi till mina snittbetyg är bara ett par lag bättre än Frölundas 3,13. Då finns det dessutom två stora X-faktorer i Frölundas backsida:
- Tömmernes är seriens bästa back, men hamnar nu i samma fack som andra spelare som också får en femma i betyg.
- Det finns outlöst potential i ett par andra backar, som kan komma att ha ett högre betyg när säsongen summeras.
FORWARDS
Snittbetyg: 2,8
Kommentar: Ingen Joel Lundqvist. Ingen . Ingen . Till en början får vi inte heller se någon i Frölundas laguppställning. Jämför vi med den trupp Frölunda hade inför eller under förra säsongen har också , , , Liam Dower Nilsson, Jan Mursak och Anthony Greco också lämnat. Och då har jag inte ens räknat in Johan Sundström, som ju rent formellt tillhörde Frölunda ifjol. Det är ett nytt Frölunda som går in i den här säsongen.
Är det ett bättre Frölunda, då? Inte helt givet. Men ni som följt mina texter de senaste åren vet ju att jag har varit kritisk till Fredrik Sjöströms och Roger Rönnbergs övertro till sina trotjänare, och att man gett dem alldeles för långa kontrakt och alldeles för framskjuta positioner i laget. Här kan ni läsa mer om varför jag tycker man gör rätt som nu bygger om, även om det kanske inte nödvändigtvis gör dem så omedelbart mycket bättre på en gång.
Frölunda har gått skilda vägar med åtta av de tio främsta i lagets interna poängliga. Jere Innala och Max Friberg är de enda som är kvar. Nu ska man ju inte döma en spelare åt det ena eller andra hållet baserat på en försäsong, men om försäsongen ändå ger en indikation om en spelares form och kvalité kommer Jere Innala göra betydligt fler än de tio mål och 26 poäng han gjorde förra säsongen. Finländaren är en potentiell 20-målsskytt och 40-poängsspelare. Han skulle mycket väl kunna plocka hem den interna poängligan, och bli den där spetsspelaren Frölunda hade räknat med att han skulle bli ifjol, Joel Lundqvist vann den interna poängligan förra säsongen, på 29 poäng. Frölunda var det enda laget som inte hade en enda 30-poängsspelare. Det är jag övertygad om att man kommer ha i år. På backsidan kommer Henrik Tömmernes nå dit, och på forwardssidan känns Jere Innala nu given. Dessutom lär Malte Strömwall nå dit om han spelar 40+ matcher, och jag utesluter heller inte att Gustav Rydahl och/eller Linus Öberg når den platån.
Och vem vet vad ungtupparna David Edstrom och Otto Stenberg tänker hitta på…
Förra säsongen hade Frölundas forwardssida 3,08 i snitt, och nu har den 2,8. Men jag gillar profilen på årets forwardssida betydligt mer. Här finns det en större variation på spelartyper, och en större andel spelare som alltjämt är på väg uppåt i karriären snarare än på väg ner. Förra säsongen var en bra bit över halva forwardssidan över 30 år, och ett gäng av dem var 35+. Nu är , som fyller 34 senare i år, den äldste forwarden. Och trots att man sänkt medelåldern rejält finns det ändå gott om rutin bland lagets forwards. Flera av dem har spelat VM och/eller OS, exempelvis.
Jag nämnde tidigare Jere Innala som en potentiell mål- och poängkung i laget. Men i den bästa av världar blir Malte Strömwall den som leder Frölundas offensiv. Han är värvad för att bli den där spetsspelaren som man, med undantag för Ryan Lasch, faktiskt saknat de senaste åren. Vi får egentligen gå tillbaka till Victor Olofssons 27-målssäsong för att hitta en Frölundaforward som verkligen håller toppklass - och inte heter Ryan Lasch. I min analys efter säsongen skrev jag att Frölunda skulle behöva hitta en forward i “Jesper Frödén-lådan”, och det är svårt att hitta en spelare som påminner mer om Jesper Frödén utan att vara Jesper Frödén, än just Malte Strömwall. Strömwall skulle också behöva nå en bit över 20 mål och 40 poäng, om han spelar 52 matcher, för att läget ska se ljust ut för Roger Rönnbergs manskap. Och den potentialen tycker jag att han har. Strömwall har varit en klass-spelare i HockeyAllsvenskan, Liiga, KHL och AHL. Det är egentligen bara SHL han ännu inte slagit igenom i ännu. Det skulle förvåna mig om han inte gör det den här säsongen. Strömwall har kapacitet att bidra både i lika styrka och i powerplay, och på förhand tycker jag det är en mer eller mindre klockren värvning av Frölunda. Han bidrar med egenskaper som man saknat de senaste åren.
Gustav Rydahl och Carl Klingberg är spelare som knappast kommer vräka in poäng, men vara nyttiga på andra sätt. De kan spela i egentligen alla spelformer och kan både kastas in i spel sex mot fem när det ska jagas mål, och fem mot sex när det ska försvaras mål. Klingbergs karriär utomlands imponerar, och det är få förunnat att som import få vara kvar i samma schweiziska lag i sju säsonger. I synnerhet när det är en toppklubb som alltid utmanar om titeln. Gustav Rydahl vet vi ju är en klasspelare i SHL när han får vara skadefri. Han kommer emellertid från en ganska jobbig säsong i AHL, och därför får han “bara” en fyra i betyg. Det kan ganska snabbt bli en femma. Förra säsongen hade jag inte varit helt positiv till en värvning av Carl Klingberg, då han kan sättas i samma fack som massvis med andra forwards de redan hade. Nu tycker jag han passar in på ett bättre sätt. Vi ska dock ha respekt för att han inte spelat i Sverige på många, många år. Det är inte helt givet att han kommer hem och blir en succé.
Ska jag hitta ett orosmoln blir det, precis som förra säsongen, centersidan. Rydahl är den gjutna toppcentern, men därefter blir det ganska snabbt ganska tunt. I min uppställning nedan har jag David Edstrom, Erik Borg och Nicklas Lasu som övriga centrar. Borg gjorde det bra när han kom in i våras, men är inte mycket mer än en breddspelare i SHL. Lasu är inte en speciellt effektiv spelare i fem mot fem, och har inte den offensiva ådran i sitt spel heller. X-faktorn blir ju David Edstrom, som bara gjorde elva SHL-matcher förra säsongen men ändå får en tvåa i betyg. Jag tycker han stack ut mest av Frölundas unga forwardstalanger, och tack vare sin storlek hade han inga problem att ta för sig och faktiskt bli en faktor i SHL. Edstrom är född 2005, så vi ska inte förvänta oss några stordåd. Men är det någon av Frölundas unga spelare som ska slå igenom rejält i år tror jag ändå mest på Vegas förstarundeval från sommarens draft. Och det vill nog till att han tar en offensiv roll i detta Frölunda direkt, för annars ser centersidan ut som lagets stora svaghet.
Totalbetyg: 9,55
Summering
Med 9,55 i snittbetyg är Frölunda fyra.
Jag gillar det lag som Fredrik Sjöström byggt till den här säsongen. Jag skriver ofta om huruvida lagbyggen är “trovärdiga” eller inte, och det här känns som ett trovärdigt och genomtänkt lagbygge som både kommer vara bra nu och på sikt. Efter flera år där Frölunda verkligen stått och stampat och alldeles för intensivt hållit fast vid en föråldrad spelartrupp och en föråldrad spelidé, har man till sist insett att något behövde göras för att man skulle fortsätta vara en guldkandidat. Ja - man har två raka semifinaluttåt bakom sig. Många lag skulle vara extremt nöjda med det. Men trots det är känslan att Frölunda inte riktigt varit en genuin guldkandidat. Förra säsongen var faktiskt den sämsta säsongen under Roger Rönnberg-eran. Sett till tabellplaceringar har man två sjundeplatser, men ser vi till poängsnitt var förra säsongen svagare. Frölunda snittade 1,56 poäng per match. Det tidigare bottenrekordet var från 20/21: 1,62 poäng. De fyra senaste säsongerna är faktiskt de fyra sämsta under Rönnberg. Någonting hände efter det där SM-guldet 2019, och det är nu extremt viktigt att Frölunda vänder trenden och levererar en säsong där man åtminstone är med och slåss om seriesegern.
Trots uppbrotten med alla trotjänare kommer det inte heller saknas hjärta, direkt. Här finns massor med spelare med Frölundakoppling sedan många år, som kommer brinna för klubben.
Det har funnits några Frölundaupplagor på senare tid där man haft mycket bra underliggande siffror och mer eller mindre dominerat mer eller mindre varenda match. Utan att det gav någonting. Vissa säsonger har man i stället tvingats leva på en väldigt bra leverans i powerplay. Inte minst de åren Ryan Lasch var där. Förra säsongen hade man 16,4 procent i powerplay (sämst av alla) och gjorde 23 mål (näst minst av alla). Man släppte in precis lika många mål som säsongen dessförinnan, men gjorde 15 färre. Det berodde i princip bara på det usla PP-spelet, där de tappade 18 mål jämfört med säsongen 21/22. Slår vi ihop procenten i powerplay och boxplay hade Frölunda 96,43 förra säsongen. Bara HV71 var sämre i SHL. Det var naturligtvis ett jätteproblem. Speciellt när de, precis som fallet ofta varit de senaste åren, hade svårt att dra nytta av sitt fina grundspel i lika styrka. Frölunda hade en i princip helt obefintlig spets. De var helt enkelt inte skickliga nog för att kapitalisera på de chanser de skapat. Med Henrik Tömmernes på blålinjen och Malte Strömwall vid ena tekningscirkeln, kommer de nu göra fler mål i PP än ifjol. Förmodligen i lika styrka också.
Jag kan liksom inte tänka mig något annat.
Nu har man också flera spelare som kan sättas i kategorin “målskyttar”. Innala, Strömwall och Öberg borde kunna göra en del mål. Kan någon av Klingberg, Thorell eller kanske Stenberg producera lite mer än förväntat ser det helt plötsligt ganska bra ut. Jag hoppas bara Roger Rönnberg vågar släppa lös sina spelare lite mer. Ja, han har ett bra grundspel som gör att siffrorna alltid ser bra ut, men kanske krävs det att även Rönnberg släpper loss sina stjärnor även i fem mot fem för att man ska göra de där målen de inte lyckats göra de senaste åren. Nu har Fredrik Sjöström börjat våga skruva lite på sina idéer - kanske är det läge för Rönnberg att göra samma sak? Jag hoppas också han vågar ge sina stjärnor ännu mer speltid, och verkligen hittar en “leading line”, snarare än ställer up med fyra jämbördiga kedjor som gnuggar lika mycket istid.
Våga spela Innala, Rydahl och Strömwall ihop!
Sen blir det ju en tuff omställning för Rönnberg, som alltid haft Joel Lundqvist som sin förlängda arm. Ledare finns det väldigt gott om ändå i Frölundas spelartrupp, men jag inbillar mig att det ändå kommer bli en ganska stor förändring i det dagliga arbetet för Roger när han inte har sin eviga bundsförvant med sig. Det är sällan jag sett en spelare och en tränare så tätt sammanflätade. Den faktorn ska nog inte underskattas. Det här har alltid varit Joels och Rogers lag. Blir det bara Rogers lag nu? Är det rent av positivt? Det är väldigt jag nyfiken på att få se, i alla fall.
Ska jag avsluta positivt blir min konklusion runt Frölunda ändå att man med små, små justeringar - och kanske en plan B när plan A inte funkar, kommer kunna bli ett lag för den absoluta toppen. Och om en sån som Lasse Johansson prickar formen när det behövs som mest…ja, då kan Frölunda gå hela vägen.
Så kan de ställa upp
Målvakter:
Johansson (Dichow)
Backar:
Tömmernes - Högberg
Hasa - Folin
Lindroth - Nilsson
(Johansson, Heens)
Kedjor:
Innala - Rydahl - Strömwall
Öberg - Edstrom - Klingberg
Friberg - Borg - Thorell
Nässén - Lasu - Hasa
(Rosseli Olsen, Born, Stenberg)
Tabelltipset
- Frölunda - 9,55 i snittbetyg
- Leksand - 9,43 i snittbetyg
--------------------------------------- - Färjestad - 9,36 i snittbetyg
- Timrå – 9,29 i snittbetyg
- Luleå – 9,15 i snittbetyg
- Linköping - 8,92 i snittbetyg
---------------------------------------- - Oskarshamn - 8,85 i snittbetyg
----------------------------------------- - Malmö - 8,04 i snittbetyg
- MoDo - 7,95 i snittbetyg
