Måns Karlsson om Färjestad: Han är Färjestads stora X-faktor

Publicerad 29 augusti 2023 09:00 | Senast redigerad 30 augusti 2023 23:14

Måns Karlsson

Följ HockeySverige på

Google news

Måns Karlssons SHL-analyser är tillbaka. I år betygsätter han samtliga spelare - och har helt och hållet baserat sina tabelltips på det. Det blir också en tillbakablick på fjolårssäsongen, och givetvis en analys på truppen i sin helhet.

Idag: Färjestad.

“Oj, vad jag längtar efter att se honom i SHL - en VM-spelare?”
“De har gått på kvantitet före kvalitet”
Lyxproblemet: “De platsar inte på tolv forwards - det säger en del”
“Riskerar att fastna i Frölundafällan”
Där är de bäst av samtliga lag.
Så kan de ställa upp.
Tabelltipset.

Läs också: Måns Karlssons analys av Leksand.

Läs också: Måns Karlssons analys av Malmö.

Läs också: Måns Karlssons analys av Linköping.

Färjestad inleder säsongen med en match mot Växjö, torsdagen den 14:e september. Här hittar du hela Färjestads spelschema.

SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE

Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:

1 = Oprövad/På gränsen till SHL-klass

2 = Okej SHL-spelare

3 = Bra SHL-spelare

4 = Riktigt bra SHL-spelare

5 = En spelare på hög Europanivå

MÅLVAKTER

Max Lagacé

Carl Lindbom

Snitt: 3,0

Kommentar: Här är Färjestads stora X-faktor kommande säsong. Jag vet inte om det finns någon spelare i hela SHL jag är lika spänd på att få se som Carl Lindbom. Grabben är bara 20 år, och frågan är väl vilka krav man egentligen kan sätta på honom, men han kommer från en sagolik säsong i HockeyAllsvenskan. Fortsätter han utvecklas i samma takt som tidigare kan han visa sig vara redo att ta förstaspaden och bli en toppmålvakt i SHL på en gång.

Men vi måste ändå vara medvetna om, och beredda på, att det kanske inte blir så. Det är trots allt en ganska stor skillnad på SHL och HockeyAllsvenskan, och vi har faktiskt sett en liknande spelare i närtid i form av Samuel Ersson. Ersson, idag i Philadelphia Flyers, utsågs under sitt år i Västerås till HockeyAllsvenskans MVP och storspelade i JVM. Han värvades tillbaka till Brynäs till säsongen därpå, och hade det ganska kämpigt till en början och Joacim Eriksson hade förstaspaden fram tills dess att Magnus Sundquist sparkades. Då fick Samuel Ersson förtroendet och successivt spelade han upp sig. Men det var först år två han verkligen imponerade i Brynäströjan. Ersson och Lindbom hade dessutom snarlika siffror i HockeyAllsvenskan. Fördelen för Lindbom är ju att han kommer till ett betydligt starkare lag, så parallellen kan inte göras fullt ut, men det finns ändå klara likheter.

Vi ska helt enkelt inte ta för givet att övergången från allsvenskan till SHL kommer klaras över en natt, och att Lindbom kommer briljera i Färjestadströjan per omgående. Men om han blir den där toppmålvakten så många av oss tror att han kan/kommer bli - då har Färjestad ett lag för guld.

Färjestad har annars haft en ganska rörig målvaktssommar.Matt Tomkins lämnade, oväntat, för spel i Tampa Bay. Jonas Johansson gjorde samma flytt, även den oväntad. Och tänk om Djurgården hade vunnit den där sjunde finalmatchen mot MoDo - då hade med all sannolikhet inte Carl Lindbom heller anslutit. Nu vann MoDo den matchen, Lindbom kom in, och som hans parhäst hittade man Max Lagacé. Lagacé som inte fick någon plats i Tampa after att de värvat in just Tomkins och Johansson. Det känns väl som en okej, men ganska osexig, parhäst till Carl Lindbom. FBK ville ha en rutinerad pjäs intill Djurgårdssuccén, och då känns han väl som ett okej alternativ som i alla fall kommer kunna sparra Carl Lindbom. Jag har dock svårt att se något annat än att den unge svenske ganska snabbt kommer att roffa åt sig målvaktsspaden.

Jämför vi med fjolårets målvaktspar påminner dee lite om varandra, med en rutinerad och en ung och orutinerad. Men då känns höjden på årets par betydligt högre. Och då ska vi komma ihåg att man hade, statistiskt, ett av SHL:s bästa målvaktspar förra säsongen. De var faktiskt trea, sett till räddningsprocent. Bara Oskarshamn och Växjö var bättre. Både Matt Tomkins och Dennis Hildeby låg högt upp i många statistiska kolumner. Inte minst den sistnämnde.

Till en början får båda två en varsin trea i betyg. Det känns ganska “safe” utifrån att de tillsammans gjort en enda match i SHL. Men Lindbom kan visa sig vara en fyra, eller till och med en femma. Åtminstone mot slutet av säsongen. Just nu känns det dock mest rättvist med en trea, bland annat med Samuel Erssons debutsäsong i minnet. Men oj, vilken potential Färjestad har på den här positionen. Och oj, vad jag längtar efter att få se Carl Lindbom i SHL.

Vill ni ha ett djärvt tips? Lindbom tas ut i Tre Kronors VM-trupp i vår.

BACKAR

Snitt: 3,00

Kommentar: Här kan man lugnt säga att Färjestad i år använder sig av parollen “kvantitet före kvalitet”. På backsidan tvingades , och ta större roller än det var tänkt och de gjorde det klart bra, men nu har man säkrat upp rejält. Nu ska man inte vara riktigt lika sårbara för skador. Där hade man ju en tung säsong, med lång frånvaro på Theodor Lennström + en säsongslång skadefrånvaro på . Vi får väl se om Wikstrand kan komma tillbaka den här säsongen, efter att ha drabbats av problem i samband med en operation. Jens Westin missade ju också hela säsongen, och har nu lagt av, men det misstänker jag att Färjestad hade på känn redan inför förra säsongen.

Men det jag framför allt menar med “kvantitet före kvalitet” är att man ju inte alls har den spets man hade ifjol i Theodor Lennström. Han var seriens bästa utespelare, tillsammans med Antti Suomela, och är naturligtvis omöjlig att ersätta. Magnus Nygren kommer hem och kommer naturligtvis ta en stor och ledande roll så snart han är kvitt sina skadebekymmer, men det går liksom inte ens att jämföra Lennström anno 2023 med Nygren anno 2023. Färjestad har ingen given toppback, som man haft när Lennström var i laget. Det man däremot har är en starkare backsida överlag. Ifjol fick Färjestads backsida 2,8 i snitt - i år får den 3,0. Detta trots att de inte har någon med en femma i betyg, detta trots att jag snålar lite och “bara” ger Joel Nyström en trea, detta trots att jag betygsätter Mikael Wikstrand även fast jag kanske inte “borde”. Den bredden som Färjestad har på backsidan i år är faktiskt ganska svårmatchad i SHL.

Det som också är positivt är den detalj jag också skrev värmande om i Luleås analys: Åldersstrukturen. Det finns en hel del rutin i exempelvis Nygren och Carl Dahlström, men man har också tre backar som är 23 år och yngre och är på väg uppåt i sina karriärer. Jag tycker också att det går att hävda att 28-årige Mattias Göransson och 31-årige fortsatt är på väg uppåt - men de är ju betydligt närmare sina tak än vad exempelvis Axel Bergkvist och inte minst Joel Nyström är. Det är förresten två spelare som jag inte riktigt fått grepp om ännu. Bergkvist var lite “valpig” under debutåret i SHL, men var en riktigt vass poängproducent i lika styrka. Nyström har blivit klart mognare i sitt spel, men fick inte riktigt det där offensiva lyftet jag hade trott. Jag var dock ändå sugen på att ge honom en fyra i betyg, men nöjde mig ändå med en trea. Med den spelartyp han är skulle han behöva producera en aning mer för att vara en fyra. Han gjorde i lika styrka exempelvis lika många poäng som August Tornberg och Mattias Göransson, färre än Max Lindroth och bara hälften av poängen som Bergkvist gjorde.

kommer in som en försvarsgeneral och kommer sluka mycket istid. är svårbedömd, men sett till att han bara är 23 år känns han absolut inte som den här typiska trötta AHL-värvningen som kan ramla in i slutet på sommaren. Färjestad skulle klara sig bra även om Wikstrand blir borta den här säsongen också. Ska jag hitta något frågetecken på backsidan är det väl om man har de där spelarna som kan sätta tempot i spelet.

Men backsidan är överlag stark.

Kvantitet före kvalitet var det, ja. Men kvalitet finns det också. Det behöver Färjestad inte oroa sig för.

Nygren/Groleau - ett tänkbart första backpar? **Foto:** Bildbyrån.

FORWARDS

Snittbetyg: 3,36

Kommentar: Färjestad har haft lyxen att de har kunnat jobba med samma kärna under flera år. Ser vi till den forwardssida de har idag var nio i klubben även den säsongen de vann guld (alla var dock inte ordinarie då). De har dessutom bara en enda import på forwardssidan, och det är den mycket intressanta toppcentern David Tomasek. Rapporterna man fått är att det ska vara en klasspelare. Jag nöjer mig emellertid med att ge honom en fyra i betyg, då steget från den tjeckiska ligan till SHL trots allt är rätt stort. Därför behöver han “bevisa” för mig att han är en femma, helt enkelt.

Joakim Nygård är den enda som får en femma, men spelare som Linus Johansson, Joel Kellman, , Victor Ejdsell och Marcus Nilsson har varit “femmor” och spelar fortfarande som det i sina bästa stunder. Färjestad har en så gott som komplett forwardssida, vilket inte minst visar sig när jag ställer upp min laguppställning nedan. Där får varken Lucas Forsell eller plats på tolv forwards när alla är skadefria. Och då gjorde ändå Forsell tredje flest mål i laget i lika styrka förra säsongen, trots att han var utlånad delar av säsongen och trots att han han snittade lite knappt tio minuters istid per match. Nu tror jag inte han kommer vara extraforward speciellt många matcher, skador brukar lösa den där sortens lyxproblem av sig själv, men det säger ändå en del om hur knivskarp konkurrensen på forwardssidan är i Karlstad. Forsell har ett ohyggligt skott och är verkligen en vass målskytt, men han är än så länge lite för endimensionell för att kunna ta kliver till att verkligen bli en stjärna i SHL. Oscar Lawner är en aning mer mångsidig, och går därför före just nu.

Sen har vi ju Liam Öhgren. Är det ens självklart att en av världens bästa spelare född 2004 tar plats i laguppställningen!? Nej, det är ju inte det. Liam Öhgren inledde förra säsongen trevande, men blev bättre och bättre och fick sedan sitt stora genombrott i det hockeyallsvenska slutspelet. Fortsätter han utvecklas i den takten kommer han definitivt kunna bli en faktor för Färjestad direkt. Men han kommer sannerligen inte få någon drömroll gratis, i detta stjärnbygge. I mitt lag har jag honom i en “tredjekedja” med Joel Kellman och Henrik Björklund. En helt okej tredjekedja, med en VM-spelare från 2022 och en kille som snittade nästan en poäng per match på de 14 SHL-matcher han gjorde förra säsongen. Kellman kommer annars från en tuff säsong. Han hade fina underliggande siffror, men ingen som helst slutprodukt. Han behöver höja sig.

Finns det någon oro i denna forwardssida, då? Mja, om man letar noga så finns det kanske en del farhågor. Joakim Nygård och Victor Ejdsell är absoluta toppspelare i SHL när det gäller leverans i fem mot fem. Båda var topp-sju i den spelformen. Ejdsell gjorde, smått osannolika, 29 av sina 30 poäng i lika styrka. Lucas Forsell var också en toppspelare i den spelformen efter årsskiftet, men jag avvaktar innan jag sätter honom på en allt för hög piedestal. Men sen måste man säga att flera av Färjestads stjärnor producerade en aning för lite i fem mot fem-spelet ifjol. Linus Johansson gjorde exempelvis ett enda mål i lika styrka, Michael Lindqvist gjorde “bara “nio och höll inte alls samma tempo som säsongen dessförinnan, ”Lilliz" Nilsson gjorde fyra, och så vidare. Det är möjligtvis där det kan finnas en liten, liten oro. Nu vet jag att Färjestad hade enorma skadeproblem, och att vissa skadade spelare kanske spelade fast de egentligen inte skulle det, men det är nog inte hållbart att även denna säsong förlita sig på att Forsell, Lawner och Westfält ska ta väldigt ledande roller när det gäller produktionen i fem mot fem-spelet. Förhoppningsvis kan en spelare som Per Åslund hitta sin gamla form, förhoppningsvis får Henrik Björklund vara skadefri, förhoppningsvis blir Joel Kellman den “vanliga” Joel Kellman igen…

I så fall står sig Färjestad i stället enormt starka.

Färjestads starkaste lagdel är centersidan. David Tomasek, Linus Johansson, Joel Kellman och är kvartetten som jag ställt upp i mitt lag nedan, men såväl “Peppe” Lundh som Victor Ejdsell kan också gå i mitten vid behov. Det finns många starka centersidor i SHL, inte minst i lag som Leksand, Rögle, Skellefteå och Timrå, men FBK:s är med där uppe bland de vassaste. De har också en helt annan karaktär på sina centrar i år, jämfört med vad de haft de senaste åren. Då har man, med några få undantag, byggt på starka tvåvägscentrar. Nu finns det en offensiv spets i Tomasek och Kellman, och mer hårdjobbande tvåvägsspelare i Johansson och Westfält. Två spelare som dessutom har en viss offensiv ådra i sig också. Jag tror faktiskt Färjestad kommer gynnas av att Remi Elie och Gustav Rydahl valde andra SHL-alternativ - och att Jacob de la Rose blev kvar i Schweiz.

Marcus Westfält var annars en av de (många) tilltänkta breddspelare som verkligen imponerade ifjol. Han kanske hamnade lite i skymundan av Lawner, backen Tornberg och framför allt Lucas Forsell, men jag tycker Westfält var fenomenal. Jag såg honom mycket redan som junior och tyckte att han kändes som en given SHL-spelare - men ställde mig frågande till om han hade fötterna eller händerna för att klara av att producera på den nivån. Nu gjorde han 9+8, varav 8+8 i lika styrka, och tog ett stort ansvar när det behövdes. Helt plötsligt ser han ut som en potentiell landslagscenter om något år eller två.

Det har pratats en del om åldersstukturen på forwardssidan, där så gott som hälften är 30 år eller äldre och ytterligare några därtill är uppe och snuddar vid 30-strecket. Det finns en risk att man fastnar i “Frölundafällan” och tror lite för gott om sina åldrande klubbikoner. Än så länge håller sig Färjestad på rätt sida linjen där, men den här kärnan har inte oändligt många guldchanser kvar. Färjestad har det näst äldsta laget i serien, men också den spelartrupp som gjort näst flest matcher i SHL (4961).

Totalbetyg: 9,36

Blir Ejdsell, Johansson, Lindqvist lagets förstakedja? **Foto:** Bildbyrån.

Summering

Säsongen 19/20 vann Färjestad powerplayligan i SHL, efter att ha gjort mål på över 27 procent av sina numerära överlägen. Sedan dess har man slutat nia, nia och tia i den kolumnen. Det ter sig ganska obegripligt när man ser vilka spelare de har haft att tillgå i truppen. Jag nämnde tidigare att flera stora forwardsstjärnor behöver producera mer i fem mot fem än man gjorde ifjol, men en annan nyckel är att PP-spelet helt enkelt behöver bli bättre. Utan Theodor Lennström i laget kommer mycket handla om Joel Nyström och Magnus Nygren i den spelformen. De behöver helt enkelt hjälpa Färjestad till ett bättre PP-spel.

Jag har mestadels varit positiv till Färjestad i den här texten, men de hamnar bara sjua i min tabell. Anledningen är enkel och stavas “målvaktssidan”. Färjestad har ingen given stjärnmålvakt, även om jag som sagt tror stenhårt på Carl Lindbom. Det räcker egentligen att någon av Lindbom eller Lagacé kliver fram och hittar storformen, för att Färjestad ska vara en av de tre hetaste guldkandidaterna. Men det finns som sagt vissa risker med att lägga det trycket på en förstaårssenior med en enda SHL-match på meritlistan.

Räknar vi bara på utespelarbetyget, 6,36, är Färjestad faktiskt bäst av samtliga lag i mitt tips. Det som framför allt sticker ut jämfört med konkurrenterna är att de har en trupp som nästan enbart består av beprövade spelare. Har man inte spelat i SHL förut så har man i alla fall spelat i VM eller i AHL. Det finns, åtminstone inte så länge alla är skadefria, inga krav på att någon 18-åring från juniorlaget behöver spela i en ordinarie roll. Och det skulle heller inte vara någon katastrof om exempelvis Liam Öhgren eller Jeremy Groleau skulle behöva en halv säsong för att hitta rätt i SHL, heller. Då finns det andra alternativ som kan täcka upp. Den lyxen har inte många andra lag.

Färjestad är en guldkandidat och absolut en kandidat för en topp fyra-placering. Det understryks inte minst av faktumet att de lyckades komma trea ifjol, trots alla skador de hade. Att de åkte ut i kvartsfinal var såklart en besvikelse, men på något sätt kan jag känna att den lyckade grundserien säger mig om var Färjestad står än vad det misslyckade slutspelet gjorde. På något sätt fick vi förra säsongen ett bevis för att Rickard Wallin och, framför allt, Thomas Mitell är “på riktigt”. De hittade sätt att vinna. Däremot hade Mitells gäng under stundom ganska svaga underliggande siffror. Jag tillskriver det, i alla fall tills vidare, skadeproblemen och att de ständigt fick kasta om i laguppställningen. Ledarstaben fick liksom hela tiden gå in och släcka akuta bränder i laguppställningen, snarare än något annat. Låt oss inte glömma att lagets överlägset bästa spelare missade 20 matcher på grund av en skada, och sen var ganska långt under sin normala nivå efter att han kom tillbaka.

Men ska allting summeras med en enda sak så är det målvaktssidan som det mesta kommer handla om. Har Färjestad träffat rätt där, då kommer de bli läskiga säsongen 2023/2024.