Efter lite julledighet och tid med nära och kära är jag åter bakom tangentbordet. Under tisdagen slog jag mig ner i soffan för att se den tidiga matchen mellan Tingsryd och MoDo med matchstart redan klockan 15. MoDo har haft ganska behagliga matcher mot Tingsryd senaste åren där man bland annat gick segrande ur samtliga fyra möten föregående säsong. Den här säsongen startade på samma sätt där MoDo, så sent som för en dryg vecka sedan, lyckades vinna med siffrorna 4–2.
Under tisdagen blev det allt annat än en behaglig tillställning för MoDo mot ett Tingsryd som haft det kämpigt sedan lånet, och härföraren, David Gustafsson lämnat för att förbereda sig för NHL-spel. Slutresultatet skrevs till 7–2 där dödsrycket kom i den andra perioden efter att Tingsryd gick från underläge 1–2 till ledning med 5–2.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Jag var framförallt nyfiken på att se båda lagens nyförvärv i form av hemmalagets lån; välmeriterade Marcus Paulsson, och bortalagets poängsprutande nordamerikan Adam Rockwood. MoDo och Adam började bäst i den första perioden som kröntes med mycket snyggt prickskytte från kanadensaren och en 2–1-ledning till MoDo. Paulsson kom dock snabbt in i det allsvenska tempot, även om MoDo knappast kan beskyllas för att spela i ett högt tempo, och stod för formidabla fyra assist.
När vi ändå är inne på matcher i matchen måste jag nämna att lillebror Harju med Jonatan som förnamn slog storebror, och mer kända, Johan på fingrarna genom att både ha inlett och avslutat målskyttet med sina två PP-mål.
Tingsryd stod för en gedigen insats och vann utan att för den sakens skull spela sin bästa hockey. Jag tänkte istället ägna resten av den här texten åt MoDo som har betydligt högre krav på sig än det man visade upp under tisdagen.
Tingsryd körde över Modo i går.Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån
UNDERBETYG TILL KLUBBEN
MoDo är nu inne på sin femte raka säsong i Hockeyallsvenskan. Om man räknar in årets säsong har storklubben varit ett topplag under en av dessa fem säsonger. Tyvärr var det, som bekant, den avbrutna säsongen 19/20 som klubben var ett topplag. Under den allsvenska sejouren kan jag inte dela ut annat än ett underbetyg till klubben med en av de största omsättningarna i ligan, om inte den största. Med det sagt är det underförstått att man även ståtar med en av ligans högre spelarbudgetar också. Med tanke på det skulle ett omvänt scenario, med fyra topplaceringar och en sämre säsong, vara önskvärt för att nå upp till ett högre betyg.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Senast MoDo var på roadtrip mötte man tre kollegor på den undre halvan av tabellen. I turordning Kristianstad, Tingsryd och AIK där man vände norrut med endast tre poäng i bagaget. Den här tajta bortaresan avslutas med Västervik på onsdagen. Erkänt svårspelade Västervik kanske ska tilläggas. På tisdagskvällen lade man AIK på rygg med siffrorna 3-0 efter att ha nyttjat sina chanser och spelat ett gediget försvarsspel. Ett spel inte helt olikt Tingsryd ska tilläggas. Frågan är hur MoDo ska lyckas luckra upp Västerviks solida försvar?
TÅLAMOD
Man har inte råd att åka omkring och jaga lägen och ”chansa” att exempelvis dragningen på offensiva blå ska lyckas. Med en spelarbudget modell större ska man kunna ha ett så pass bra lag att man kan mala ner sina motståndare i match efter match, säsong efter säsong. MoDos motsvarighet i Hockeyettan är Troja/Ljungby. Knappast särskilt vackert alla gånger men man spelar med breda marginaler i sitt spel. Man vet om att man är bättre och maler ner sina motståndare med ett gediget och väl genomarbetat grundspel. Vet man om att man är bättre än sina motståndare behöver man inte ha särskilt många spelare i laget som spelar chanshockey à la ”går det så går det”. Visst, man kommer kanske inte göra mängder av mål men man riskerar heller inte särskilt mycket. Man vinner kort och gott sina matcher i snitt med 4-2. Det kan man knappast säga om MoDo i dagsläget som tycks drabbas av panik så fort det blåser sidvind eller regnar.
Desktop ad in article Mobile ad in article
NAIVITET
Att vara naiv i sitt spel handlar om att man tror sig kunna spela ett spel man kanske inte för stunden klarar av. Till viss del kan den här punkten ha att göra med föregående punkt där man tror sig klara av vissa situationer trots att självförtroendet hos många spelare knappast är det bästa. Där kan vi för enkelhetens skull jämföra med tisdagens motståndare, Tingsryd, som knappast kan beskyllas för att överjobba situationerna. Åtminstone inte i den matchen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
DISCIPLIN
Man drar på sig alldeles för många, helt onödiga, utvisningar. Jag förstår att man är stressad över tabelläget och att man presterat uselt, men det blir knappast bättre av att plocka bort huvudet och sätta det under armen. Faktum är att MoDo i sina sex senaste matcher dragit på sig fler utvisningar än sina motståndare.
Nu väntar alltså Västervik på bortaplan under onsdagen och på andra sidan årsskiftet väntar ett back-to-back-möte med Timrå. Det är inte helt osannolikt att det blir tre förluster under dessa matcher, åtminstone inte om man kikar på hur MoDo har spelat de senaste matcherna. Man har minst sagt mycket att fundera på i MoDo-lägret.
Desktop ad in article Mobile ad in article
KNAPPAST ETT HARMONISKT ”SNACK”
Tränarpositionen då? Håller den temporära lösningen? Håller MoDos backsida allsvensk toppklass? På tal om dessa frågor kommer jag att tänka på konstellationer inom MoDo där huvudtränaren haft sin son i laget. Tränare Pär Styf har som bekant sin son Hugo i laget. Senast det scenariot utspelade sig var när far och son Samuelsson utgjorde duon. Innan det får man gå tillbaka till 90-talet där efternamnet var Forsberg.
Pär Styf.Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån
Hugo har inte varit någon katastrof eller akilleshäl för MoDo där jag förstår att det kan finnas en stor uppsida att spela egna juniorer med potential. Men i det läget MoDo befinner sig i, där fansen är allt annat än nöjda, blir det knappast ett mer harmoniskt ”snack” på byn efter en mindre bra insats där tränaren gödslar istid på sin son. Inget ont om varken Hugo eller Pär men jag tror inte kombinationen är bästa tajmingen för MoDo just nu.
Desktop ad in article Mobile ad in article
I mina ögon är det endast en gång det har varit lyckat med far och son i den konstellationen för MoDo. Och då ska vi veta att Peter Forsberg var dominant på isen där det knappast uppstod några diskussioner huruvida Peter skulle spela eller ej.
