Diskussionen har åter blossat upp angående att SHL-klubbar har möjlighet att knycka kontrakterade spelare från Hockeyallsvenskan mot en, på förhand, given summa pengar. Avtalet gäller övergångar från Hockeyallsvenskan till SHL under perioden 1 maj till 10 juli. Utanför det tidsspannet måste klubbarna, och spelaren i fråga, kommer överens om övergångssummor, personligt avtal och dylikt för att affären ska gå i hamn. Men innanför fönstret krävs endast att den nya klubben och spelaren kommer överens.
Moraspelaren Oskar Stål Lyrenäs har nyligen skrivit avtal med Rögle trots att han hade ett år kvar på kontraktet med Mora.
Tränaren Johan Hedberg är förbannad och dundrar i; ”Det är något som vi måste strida hårt för att det ska tas bort och göras om. Det är inte rimligt att man kan göra på det här viset”.
Det finns givetvis mängder med åsikter om att det finns ett avtal som ger SHL-klubbarna rätt att gå in och skriva kontrakt med redan kontrakterade spelare från Hockeyallsvenskan.
Något man inte bör glömma bort i sammanhanget är att pengapotten som SHL varje år delar ut till Hockeyallsvenskan innefattar även spelare som inte har kontrakt över kommande säsong. Mycket välkomna pengar till många av klubbarna om ni frågar mig.
Pengarna det handlar om rör sig mellan 350 000 och 500 000 kronor per spelare. Avgörande för summan är spelarens ålder samt hur länge han har varit i klubben. Enligt mig är det ett bra avtal med tanke på att pengarna, som tidigare nämnts, även betalas för spelare som är kontraktslösa. Men visst håller jag med om att det är lite surt när toppspelare plockas bort kort inpå deadline, vilket medför att det kan bli svårt för klubbarna att hitta en fullgod ersättare trots extra pengar på fickan. Desktop ad in article Mobile ad in article
SHL SITTER I SAMMA BÅT GENTEMOT NHL
Faktum är att SHL sitter i precis samma båt där NHL-klubbar kan norpa SHL-spelare. Och om man tar en titt på nästa led har ju hockeyallsvenska klubbar givetvis samma rättigheter som SHL att norpa spelare från lägre nivå. Det är dock inte lika enkelt som det låter, framför allt inte för klubbar som har en något lägre spelarbudget.
Om man ser det ur ett spelarperspektiv strävar de allra flesta uppåt i seriesystemet. För en spelare som exempelvis är under 24 år med många bra hockeyår framför sig behöver valet inte vara särskilt svårt. Men för den mer etablerade spelaren som kanske får sitt genombrott vid 27 års ålder kan det vara ett svårare val. Han kanske sitter på en bra Hockeyettan-lön på 15 000 kronor i månaden från hockeyn och kan dessutom jobba näst intill 100 procent med ett civilt yrke. Desktop ad in article Mobile ad in article
Frågan är hur gärna den spelaren vill underkasta sig hockeykarriären och skriva ett avtal på typ 22 000 kronor brutto på åtta månader utan egentliga möjligheter till ett civilt yrke som en flytt av stad och spel i Hockeyallsvenskan innebär? Där är det betydligt lättare för SHL-klubbar att värva spelare från Hockeyallsvenskan än vad det är för Hockeyallsvenskan att värva etablerade spelare från Hockeyettan.
Jag vill dock tro att pengarna som ramlar ner i Hockeyallsvenskan är mer än vad det hade varit utan avtal. Visst, då hade förmodligen lagen kunnat förhandla upp priset högre på kontrakterade spelare. Men på andra sidan myntet hade man däremot kammat noll på kontraktslösa spelare.
Sedan är det trots allt något så när lika för alla som inte står högst upp i näringskedjan. Desktop ad in article Mobile ad in article
