- Orkar detta lag ett slutspel?
- Ett stort frågetecken i AIK.
- Fel hantering - rätt beslut av Lasse Johansson.
- Vi kommer prata om honom som en av ligans bästa.
{{ PAYWALL LIMIT }}
STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Ljungman, Björk, Fitzgerald och Muzito Bagenda.
Ovanstående var AIK:s centersida när man mot slutet av mars klev in i det hockeyallsvenska slutspelet mot Björklöven. Sedan dess har en sommar passerat där Stockholmsklubbens supportrar väntat och väntat på att en toppcenter som aldrig kom. Visst, en spelare som Christopher Bengtsson har tillkommit, men känslan under försäsongen har ständigt varit att ett stort Gerry Fitzgerald-format hål gapar tomt i laget.
Idag klev "Gnaget" på Hovets is för första gången 2025/26, och det med en centersida bestående av: Nord, Ljungman, Bengtsson och Boije.
Även om jag väntar mig att spelare som Ljungman och Nord blir nyckelspelare för detta AIK tycker jag att detta är betyg: Icke godkänt. Ett lag som har ambitioner att vara med långt in på säsongen behöver en bättre bredd, inte minst när man redan inför säsongen visste om att Christoffer Björk möjligen skulle bli borta till årsskiftet. Lägg sedan till att spelare som Bagenda och Tärnström tillkommit på den där skadelistan så kan man lugnt säga att AIK redan har problem.
Frågan jag ställer mig samtidigt som både mitella och gips syns till på läktaren är: Orkar detta lag ett slutspel?
Oscar Nord har tidigare erfarenhet av att spela center, men det var som ytterforward intill Bagenda som det verkligen lossnade under förra året. Christopher Bengtsson är ny i laget och behöver troligen en anpassningsperiod innan allt klickar, och Sid Boije, även om han är lovande, ska inte behöva ta den pressen än.
Att Fredrik Hallberg och gänget redan i premiären behöver klippa och klistra på ett antal positioner är en tydlig indikator på att AIK i nuläget har en för tunn trupp. Samma sak tycker jag att avsaknaden av energi och spets talade för när AIK inte kunde utöka från 2–1 i den andra perioden, trots elva skott framåt.
AIK:s viktigaste spelare denna säsong
Med allt ovanstående sagt vill jag lyfta just en center som AIK:s viktigaste spelare denna säsong.
Även om Daniel Ljungmans fjolårssäsong blev kortare än han önskat hann han visa upp en hög, hög nivå vid flera tillfällen. Inte minst runt februari och i finalserien mot Djurgården då 23-åringen stod för två mål och en assist. Detta var, enligt mig, tillräckligt för intresse från SHL-klubbar redan i sommar, och som det ser ut nu tror jag att AIK ska vara mycket glada om de får behålla Ljungman även efter 2025/26.
I mitt tycke besitter denne tidigare LHC-junior alla egenskaper för att redan nu göra nytta i SHL. Därmed tror jag att vi inom kort kommer att prata om honom som en av Hockeyallsvenskans bästa på sin position. Dagens premiär stärkte bara dessa tankar ännu mer hos mig.
Med både spelsinne, händer, skridskoåkning och vilja stod Ljungman för AIK:s viktiga 2–1-mål i den första perioden, och var därefter en av isens mer stabila spelare.
Ett stort frågetecken i AIK
Även om jag inte tycker att Västerås såg särskilt farliga ut under inledningen av matchen, så blev det redan idag tydligt hur viktig Victor Brattström kommer att vara för detta lag. Burväktaren stod för ett par viktiga räddningar mellan AIK:s stolpar och räddade laget flera gånger när de offensiva spelarna inte kunde ta vara på övertaget.
1–1-målet var en styrning in mellan benskydden, men där var problemet snarare en VIK-klubba som inte plockades bort av medspelarna. Därifrån var det, precis som i fjol, stabilt varje gång Västerås höll sig framme.
Det oroväckande i allt detta är att AIK inte har värvat in en andremålvakt till denna säsong.
20-årige Simon Carlsson är kvar som alternativet, men bakom sig har han endast fyra matcher i Hockeyallsvenskan. För AIK:s skull hoppas jag att den totalen inte är allt för stor efter säsongen, för utan Brattström är målvaktssidan ett stort frågetecken - på förhand.
Fel hantering - rätt beslut
Till sist vill jag lyfta något jag tycker att Lasse Johansson ändå ska ha kredd för, trots alla turer som varit kring Eric Norin och Filip Windlerts avsked. Hanteringen av detta var, om den sidan av historien stämmer, under all kritik, men beslutet i sig, att bygga om backsidan, var helt rätt.
Visst, Windlert hade mycket väl kunnat vara kvar för att bidra med både erfarenhet och ledaregenskaper, men med facit i hand tycker jag att backsidan 2025/26 är bättre än2024/25. Simon Åkerström och Alfred Barklund, som båda haft intresse från SHL, utgör en viktig kärna i rätt ålder, medan Anders Grönlund står för rutin. Viggo Gustafsson och Gustav Sjöqvist blir sista pusselbitarna som ska bidra med ungdomlig energi, och kan dessutom mycket väl stå inför stora genombrott i ligan.
Nyförvärven William Pethrus och Jack York är mindre förutsägbara, men den förstnämnde har allsvensk erfarenhet och den andre har en skridskoåkning som borde göra att han klarar sig bra i svensk hockey.
