Efter en stormig säsong fick Håkan Åhlund sparken. Oskarshamn har under sin debutsäsong nu gjort sig av med nio spelare och en tränare, och petat undan en sportchef och plockat in en general manager.
Det har varit Rock'N'Roll nere i Småland.
Håkan Åhlund fick sparken från IK Pantern efter en påstådd rasistattack mot egen spelare. Han fick sparken från Oskarshamn, bland annat för en påstådd mobbning mot en anställd i föreningen. Men när Åhlund igår satt i C Mores studio var det som att han var på en arbetsintervju.
Ni vet ju hur det är, nästan alla har varit med om situationen. När arbetsgivaren frågar om dina "sämsta sidor" svarar du ju saker som "Jag kanske brinner FÖR mycket för mitt jobb", eller "Jag är aldrig nöjd med mitt jobb utan vill hela tiden bli bättre". Du svarar ju inte direkt saker som "Jag är vansinnigt morgontrött och brukar ta ut det på mina stackars kollegor". Desktop ad in article Mobile ad in article
När Åhlund ombads förklara schismen med Daniel Stolt, som sträckt sig över hela säsongen, gav han ett "arbetsintervju-svar". Det var inte: "Jag erkänner. Jag gick på för hårt eftersom jag var frustrerad och inte fick något gehör. Med facit i hand skulle jag ha agerat annorlunda". Nej, Åhlund svarade: "Vi fick en väldigt oerfaren sportchef som skulle vara vår chef, jag har väl varit lite för tydlig. Det kan vara ganska hårda ord mellan de här fyra väggarna, det kanske är lite nytt om man inte varit med om det förut".
Åhlund menade att han varit för tydlig. FÖR. TYDLIG. HAN som minsann varit på högstanivå förut vet hur det går till, medan pojken Daniel Stolt ju är lite vek och inte kan ta när Åhlund är FÖR TYDLIG. "Stoltis" vet ju inte hur det funkar.
Han har såklart rätt i sak. Desktop ad in article Mobile ad in article
Det kan bli problematiskt när tränaren är super-erfaren med SM-guld som spelare och som mot alla odds tog upp Oskarshamn i SHL, medan Daniel Stolt kommer in från vänster utan erfarenhet från något annat än Hockeyettan och nedåt. Det har jag full förståelse för. Och att tränaren kanske kände sig förbisedd när SHL-truppen skulle sättas. Speciellt eftersom Stolt gått på en del minor längs vägen. Men Åhlunds sätt att hantera det på måste ändå ifrågasättas. Han sade att det aldrig är en persons fel att två träter men "att han alltid haft killarnas och föreningens bästa i det han stridit för".
Ja, det är klart han har det. Men till vilket pris?
En anställd i föreningen har känt sig mobbad. Håkan Åhlund har bråkat med Daniel Stolt, och uppenbarligen har inte heller Thomas Fröberg och Åhlund gått ihop till hundra procent. Till sist valde Åhlund själv att kliva av det sista året av sitt kontrakt av, som han själv sade det, "ren och skär ödmjukhet mot föreningen och sig själv".
Han kanske inte bara är för tydlig och kravställande? Han kanske är för ödmjuk också?
Om Oskarshamn gjorde rätt eller inte som sparkade Håkan Åhlund vet jag inte. Det är för mycket som pågått bakom kulisserna för att vi ska kunna slå fast exakt hur allting gått till. Rent sportsligt har Åhlund gjort det femstjärnigt med den lilla klubben. De hade säkert hållit sig kvar i SHL vid honom vid rodret. Men hur mycket får det kosta? Spelarna gillade honom, och det går att argumentera för att det i slutändan är det viktigaste, men går det att ha en huvudtränare som uppenbarligen gjort sig ovän med flera andra i klubben? Som inte går ihop med sin chef och som anklagas för mobbning mot en annan anställd? Nej, förmodligen går inte det i längden. Desktop ad in article Mobile ad in article
I C More-studion gav den stilige Håkan Åhlund ett sympatiskt intryck. Han svarade bra på alla frågor och jag förstår om han vunnit sympati hos tittarna. Men det kan inte vara en slump att det stormat kring honom hela säsongen. Det kan inte bara vara hans omgivning som är inkompetent. Håkan Åhlund kan inte ha fått sparken för att han varit "kravställande och för tydlig". Inte med den sportsliga framgång han ändå kan luta sig emot. Inte med tanke på det läge Oskarshamn är i, inte med den relativt klena ekonomi de har jämfört med sina konkurrenter.
Men hans "arbetsintervju"-svar i C More-studion igår lyckades i alla fall flytta fokuset mot Daniel Stolt, mot Thomas Fröberg och ledningen allra högst upp i Oskarshamn.
Men som Håkan själv sa: "Det är aldrig ens fel att två träter". Desktop ad in article Mobile ad in article
14 lag - 14 tankar
Brynäs: Niclas Lundgren värvades inför förra säsongen som ersättare för Simon Bertilsson. Bertilsson blev dock kvar, och helt plötsligt ville också Niclas Andersén hem. Då hamnade Lundgren i kläm. Samtidigt underpresterade han kraftigt och han hade svårt att slå sig in på sex backar. Den här säsongen har den tidigare landslagsmanen varit bättre. Och Brynäs backsida är betydligt sämre.
Men Lundgren får inte spela.
Ett tag trodde jag att han hade någon icke-kommunicerad skada, eftersom formsvaga spelare som Eric Norin och Alexander Lindelöf togs ut till varje match medan Lundgren var åttondeback trots att Lukas Kilström varit skadad. Ska han bara sitta och rulla tummarna tills dess att hans kontrakt går ut? Så dålig har Lundgren inte varit. Nu är såväl Kilström som Jonathan Sigalet och Marcus Ersson (håller alla tummar och tår för att ögonoperationen går bra!) och då är Niclas Lundgren i alla fall sjundeback. Men han borde få en större roll i Brynäs svaga backsida. Desktop ad in article Mobile ad in article
Djurgården: Jag har sett Djurgården på TV en hel del, men igår fick jag se dem live för första gången för säsongen. De gjorde väl ingen bländande match men de är "slutspelsbra". Så bra man behöver vara för att gå långt i slutspelet. De vinner de här tajta matcherna. De har grymt målvaktsspel. De har en grym spets och samtidigt en bra bredd.
Jag diskuterade med en kompis härom dagen. Var hamnar egentligen SM-guldet? Han trodde på Karlstad. Jag tog ut tre lag jag trodde mer på än Färjestad. Luleå och Frölunda, såklart, men också Djurgården. De är inte min favorit till SM-guldet. Jag skulle emellertid bli allt annat än förvånad om de går till SM-final i år igen.
Frölunda: Ska Frölundafansen vara oroliga över lagets svaga januari? Absolut inte. Det här har vi sett förr från blivande guldlag. Det är ofta den här delen av säsongen, kring januariuppehållet och några veckor före och efter, de absoluta topplagen kan kosta på sig en formsvacka.
Frölunda har SHL:s bästa lag på pappret och vad de gör i januari är egentligen helt irrelevant. Det är från mars och framåt de ska, och kommer, vara som bäst. Jag håller fortfarande det här gänget som störst guldfavorit. Desktop ad in article Mobile ad in article
Färjestad: Det här är ett intressant lag. Samtidigt som de har SHL:s bästa offensiv har de under säsongen släppt floppen Ville Leskinen och tappat Michael Lindqvist med en skada. De har värvat breddspelare som Michael Latta och Pontus Widerström. Albin Eriksson, som också hämtades in, var petad igår.
Ändå har Färjestad "råd" att ha Johan Ryno på läktaren. I torsdags satt också Jesper Olofsson där. FBK är sannerligen i ett intressant läge nu. Ska de behålla Ryno och hoppas att petningarna gör honom gott? Eller har man råd att tappa ännu en potentiell spetsspelare utan att ersätta honom?
HV71: Juuso Ikonen har ryktats bort från HV71 under stora delar av säsongen men gör vad han kan för att få bli kvar. Han gjorde poäng i alla tre matcher i veckan (2+1) och har också varit bra rent spelmässigt. Med Lias Anderssons intåg i laget kommer det vara en rejäl konkurrenssituation på forwardssidan i HV71, men Ikonen lär inte behöva oroa sig för att petas efter den här veckan. Desktop ad in article Mobile ad in article
IK Oskarshamn: Nu har jag ju lagt en hel krönika på Oskarshamn och Håkan Åhlund, men "Perra" Johnsson gick jag inte in så mycket på. Det är fascinerande att han, även år 2020, är "the go to guy" när det ska in och släckas bränder i ett SHL-lag. Är han rätt man att efterträda Håkan Åhlund? Jag vet inte. Men jag kan inte tänka mig två större kontraster som ledare. Och de tre tidigare gångerna "Perra" klivit in i en klubb under säsong har det slutat med SM-guld med Färjestad, att han höll kvar Modo, och att han året efter skickade ut samma Modo och tog upp Leksand. Ett skapligt facit.
Leksand: Nu har väl Roger Melin ändå gjort sitt i Leksand? General manager Thomas Johanssons kommentarer igår sa egentligen allting.
"Nu när det kommer ett nytt break handlar det om att utvärdera varenda grej vi har. Hur har det gått? Vad tror vi? Hur känns det? Var befinner vi oss någonstans? Alla är under lupp – mitt jobb är under lupp, tränarna är under lupp, spelarna är under lupp".
Det som tidigare varit så tydligt ("Vi och spelarna har förtroende för Roger. Vi har en bra känsla i gruppen") har nu bytts ut mot svepande och svävande kommentarer om att alla är under lupp. Nu handlar det för Leksand bara om att hitta rätt tränare.
Kan de köpa loss "Perra" från Oskarshamn, månne? Desktop ad in article Mobile ad in article
Linköping: Åtta mål på 25 matcher. Det är Jarno Kärkis fina facit i LHC. Håller han det snittet över en hel säsong skulle han landa in på 17 mål - vilket är riktigt fina siffror i SHL. Han är för övrigt ännu en spelare som Färjestad släppt/tappat under säsong.
Att han är sajnad över nästa säsong också är viktigt för Linköping. Om vi förutsätter att de håller sig kvar i SHL kan nog han vara en spelare som de kan få ut ännu mer av, under en säsong utan klubb-byten och med en hel SHL-säsong i ryggen.
Luleå: Till sist togs Nils Lundkvist ut i landslagstruppen. SHL:s bästa junior förtjänar verklige den platsen. Men visst kunde Johan Garpenlöv kunnat ta ut en annan Luleåsuccé också? Jag hade gärna sett Einar Emanuelsson i Tre Kronor. Hans riviga spelstil hade kunnat behövas där, och han är dessutom i storslag.
22-åringen har gjort tolv mål under säsongen, en siffra han är överlägset bäst på i Luleå, och på de senaste matcherna har han verkligen stuckit ut - och producerat rätt mycket mål. Desktop ad in article Mobile ad in article
Malmö: Adam Ollas Mattsson! Den normalt sett så defensiva backen har tagit enorma offensiva kliv de senaste veckorna. Inte bara för att han råkat göra något mål, utan för att han vågat ta uppåkningar och egna initiativ, skapat målchanser både åt sig själv och andra, och för att han verkligen hittat ett självförtroende även offensivt.
I skymundan har Ollas Mattsson växt ut till Malmös bästa nyförvärv.
Rögle: Det blev seger mot Oskarshamn. Men spelmässigt är Rögle inte riktigt där de vill vara just nu. Det här självmålet från Éric Gélinas får på ett tydligt sätt illustrera hur Rögles spel mår just nu:
Skellefteå: Vi fortsätter på backspåret. Jonathan Pudas har sedan han återkom till Skellefteå gjort 30 SHL-mål på 137 matcher. Det är riktigt bra för en back. Ser vi till de tre senaste säsongerna är han med sina 30 kassar 25:e bäst av alla SHL-spelare, och ser vi till ligans backar är han klar bäst.Pudas är fem mål före tvåan Linus Hultström.
Ser vi till poäng är Skellefteåstjärnan också klart bäst. Med sina 80 poäng är han åtta före tvåan, som något oväntat är Kristian Näkyvä. Desktop ad in article Mobile ad in article
Växjö: Nej, lyftet kommer aldrig. Gårdagens 5-0-förlust mot HV illustrerar på ett smärtsamt bra sätt hur undermålig Växjös säsong är. Nu ställer jag mig frågan om Henrik Evertsson är klar, eller om han kommer agera?
Jacob Micflikier, Casey Bailey, Miika Koivisto och framför allt Ilari Melart har varit lyckade värvningar (Erik Källgren kan vi lämna därhän) men den offensiva "håll käften-värvning" vi vant oss vid de senaste åren har inte kommit ännu.
Jag tror den kommer.
Jag tror Växjö kommer göra en push mot ett hyfsat långt slutspel, och jag tror man kommer göra den pushen via en sista storvärvning.
Örebro: På tio poäng: Var är ni på väg?
Ja, var är ni på väg, Örebro?
Från att ha slagits om seriesegern är de nu nere som femma, med bara tre poäng ned till sjuan Rögle. Inför säsongen hade åttondelsfinalspel setts som en framgång för Örebro, men med den här säsongen i ryggen skulle det ses som ett misslyckande. De har visserligen bara fyra poäng upp till andraplatsen och två till tredjeplatsen - men trenden är nedåtgående. Framför allt spelmässigt.
Orkar Örebro verkligen vända på det här? Jag är tyvärr tveksam. Verkligheten har kommit ikapp dem.
Förresten: Hoppas på bättring för Glenn Gustafsson som otäckt föll ihop inför gårdagens match.
