DOKUMENT: ”Det kunde lika gärna varit jag som satt i den där bilen”

Turneringen hade inte ens hunnit till att börja innan Boeser nåddes av den fruktansvärda nyheten att fyra av hans bästa vänner varit med om en allvarlig bilolycka hemma i Minnesota. En av vännerna hade skadats allvarligt och låg i koma flera månader, medan Boesers andra vän, Ty Alyea, skadats så svårt att han senare avled av skadorna.

Förbundskaptenerna gav Boeser tillåtelse att åka hem till familj och vänner, men han valde istället att stanna i Slovakien och hjälpte senare sitt USA till en tredjeplats i turneringen med sex mål och två assist på fem matcher. 

– Det var nog en av de värsta veckorna i mitt liv. Att försöka hantera alla känslor och besluta om jag skulle åka hem eller stanna där (i Slovakien)… Föräldrarna till Ty sade att jag skulle stanna kvar och känner jag honom (Ty) rätt var det nog det han ville att jag skulle göra också, har Boeser berättat för Sportsnet.

Under minnesstunden till den avlidne vännen, som Boeser missade på grund av turneringen i Slovakien, ringde han sin mamma, Laurie, så att hon kunde föra fram ett budskap till en av vännernas mamma: ”Jag gjorde målet”.

Boesers mamma förstod inte riktigt innebörden, men när Laurie förde fram hälsningen på begravningen brast vännens mamma ut i ett stort leende.

– Han hade lovat att göra ett mål för hennes son och så klart gjorde han det. Det var överväldigande, sade Laurie Boeser i juni 2015.

Desktop ad in article Mobile ad in article

***

När Vanocuer Canucks under gårdagskvällen tog sig an Minnesota Wild i den tredje play in-matchen lagen emellan var det på dagen sex år sedan den tragiska bilolyckan inträffade.

Sedan Alyea gick bort 2014 har Boeser haft som vana att att hedra sin kompis minne genom att skriva datumet, ”8.6.14”, samt initialerna ”TA” följt av sitt nummer 6 på sin klubba som en del av hans förberedelser inför bataljerna i NHL.

Precis som för sex år sedan i Slovaloem var det Alyea som fanns i Boesers tankar när han skrinnade ut på uppvärmningen inför mötet med Wild. Det var Alyea som fanns i Boesers tankar när han snappade upp Elias Petterssons retur framför Alex Stalock i Wild-kassen och rakade in 1–0-målet.

Det var också Alyea som fanns i Boesers tankar när han satte sig på avbytarbänken efter målet, uppenbart rörd, pekandes mot himlen innan sänkte huvudet ned mot marken.

– Att få göra ett mål för honom… Det var speciellt.
– Det har varit en väldigt känslosam dag. Jag försökte bara göra det mesta av det därute på isen.

I vanliga fall brukar Boeser och hans kompisar träffas den 6 augusti för att hedra minnet av sin avlidne vän. Den här gången kunde Boeser inte vara med, då coronaviruset satt hela NHL:s spelschema på ända.

– Men jag vet att de träffades i dag och fanns där för varandra, säger Boeser.

***

Bara två månader efter bilolyckan i Minnesota som kostade Alyea livet så miste Boeser en annan av hans stora vänner, då hans farfar Bob avled.

– När jag tänker på allt Brock varit med om blir jag mållös. Han har gått igenom mycket, sade pappa Duke Boeser.

Men även Brocks pappa Duke har varit med om en hel del i sitt liv, något som också präglat Brocks liv sedan en lång tillbaka.

2010 diagnostiserades Duke med Parkinsons sjukdom och har utöver det haft en rad andra hälsokomplikationer. I somras lät Boeser meddela att Dukes lungcancer hade kommit tillbaka. Cancern hade spridit sig till hans lever och hans skellett.

Han drabbades även av en blodpropp som i sin tur resulterade i ett hjärtstopp.

Desktop ad in article Mobile ad in article

I 15 minuter väntade familjen Boeser på att Dukes hjärta skulle slå igen.

– Jag lade honom på golvet och började göra hjärt-lung-räddning, har Boesers mamma Laurie berättat för The Athletic.
– När ambulanspersonalen tog över kunde de inte få någon puls. Det tog 15 minuter innan de lyckades få puls. De tog honom till sjukhuset, men så fårt han kom fram så stannade hans hjärta igen.

På golfbanan tillsammans med sin syster Jessica fick Brock ett panikfyllt samtal från sin mamma. Boeser tog sig till sjukhuset så fort som möjligt och möttes av ett sjukhusrum där hans pappa låg med slangar över hela kroppen.

Läget var kritiskt de första veckorna. Från timme till timme kunde Dukes tillstånd svänga dramatiskt, men till slut stabilserades situationen.

– Otroligt nog så blev det inga bestående men på hans hjärna, trots att han inte fick syre under en lång tid. Hans njurar började fungera som vanligt. Jag menar, att han inte drabbades av någon skada på hjärnan är otroligt med tanke på att han har Parkinsons, sade Boeser till The Athletic.

Efter tre veckor på intensivvårdsavdelningen och totalt två och en halv månad på sjukhus fick Duke återvända till familjens hem i Burnsville, Minnesota.

När resterande delen av Vancouvers lag åkte till varmare breddgrader under lagets bye week tidigare under säsongen valde Boeser att åka till Burnsville för att få spendera extra tid med sin pappa.

– Du såg vad som hände med Kobe. Man vet aldrig vad som kan hända i livet, säger Boeser och syftar på basketstjärnan Kobe Bryants tragiska olycka i vintras.
– Det handlar inte så mycket om att få spendera extra tid med honom, jag vill njuta av varje ögonblick jag får med honom. Att få komma hem och inte känna någon stress är skönt. Vi går ut och äter och jag hjälper till med allt i hemmet.

***

Med pappa Dukes hälsoläge, både då och nu, och nära vännen Tys bortgång färskt i minnet, var det självklart en speciell dag i Boesers liv när Jim Benning, general manager i Vancouver Canucks, greppade tag i mikrofonen och ropade upp Boesers namn vid draftpodiet sommaren 2015.

På läktaren satt Laurie och Duke med glädjetårar i ögonen.

– Detta är verkligen känslosamt för mig. När jag hörde mitt namn tänkte jag bara på min familj och alla som funnits där och stöttat mig, sade Boeser i en intervju i samband med draften.

Som en liten pojke hade Boeser alltid drömt om att spela för University of Wisconsin, precis som sin stora förebild, tillika kusin, Dan, gjorde i början av 2000-talet. Boeser fick aldrig chansen att spela för Wisconsin, utan tog erbjudandet från University of North Dakota som han erbjöds i februari 2015.

Några månader senare hade Boeser både draftats av Vancouver och debuterat för North Dakota.

Boesers debutsäsong i North Dakota var en stor succé där han noterades för hela 60 poäng (27 mål + 33 assist) på 42 matcher. Samma säsong representerade Boeser även USA:s JVM-lag i turneringen i Helsingfors där han hjälpte det amerikanska laget till en bronspeng efter att man vunnit bronsmatchen mot Sverige med 8–3.

Boesers följde upp sin debutsäsong med ytterligare en stark säsong i North Dakota. Han noterades för 34 poäng (16 mål + 18 assist) på 32 matcher och hans fina spel hade tagit laget hela vägen till Frozen Four i Tampa Bay, där fyra skolor gjorde upp om nationalmästerskapet. North Dakotas resa mot mästerskapet tog slut efter en sur övertidsförlust mot Boston University (med en viss Jack Eichel i laget) i semifinalen, men för Boeser hade resan knappt börjat.

Desktop ad in article Mobile ad in article

MINNESVÄRD NHL-DEBUT

Bara timmar efter att North Dakotas säsong fått ett snöpligt slut i Tampa Bay satt Brock Boeser på ett flygplan med destination St. Paul, Minnesota. Med ett nyskrivet NHL-kontrakt i ena näven och en hockeytrunk i den andra skulle han få göra sin NHL-debut med tröja nummer 6 för sitt Vancouver mot Minnesota.

I sin hemstad.

Inför familj och vänner.

Och NHL-debuten blev en dag att minnas för Boeser-familjen.

Inför matchen bjöds Boesers föräldrar Duke och Laurie in till omklädningsrummet av Vancouvers tränare Willie Desjardins för att presentera kvällens laguppställning, till Boesers stora förvåning.

– Det kom några tårar när jag såg att de kom in. Jag är så tacksam för allt de har gjort för mig och jag är riktigt glad att jag kan göra dem stolta, sade Boeser efter debutmatchen till den samlade presskåren.

Precis innan Brock skulle åka ut på isen för sin första NHL-match gick pappa Duke fram till sin son och sa:
”Brock, visste du att jag hade nummer 6 i High School?”

Sedan gick Dukes son ut och gjorde det han gör bäst: mål.

Efter drygt halva den andra perioden kom Boeser och kedjekamraten Bo Horvat i ett 2-mot-1-läge mot Darcy Kuemper i Minnesota-målet. Boeser spelade fram Horvat som sköt ett skott som Kuemper släppte en retur på, och som den måltjuv han är stötte Boeser in pucken i vad som var hans första NHL-mål i sin första NHL-match.

– Det är nog en av de bästa stunderna vår familj har haft, säger Boeser.
– Jag förväntade mig inte att göra mål i min första match. Jag vill bara komma hit, jobba hårt och hjälpa laget att vinna. Det var en fantastisk upplevelse, att spela inför familj och vänner och att göra dem stolta, sade Boeser efter matchen.

***

I dag fortsätter Boeser göra familj och vänner stolta. 

Med vännen Ty med sig på klubban i varje match och med pappa Dukes nummer på ryggen har Boeser fått en fin start på slutspelet med sitt Vancouver Canucks. Efter det känslosamma målet i går öste amerikanen på med ytterligare ett mål i Canucks 3–0-segern.

Totalt har det blivit tre poäng på de tre inledande matcherna i slutspelet för Boeser.

Och han tackar som sagt sin lyckliga ängel att han överhuvudtaget får möjligheten att spela i sitt första Stanley Cup-slutspel någonsin. 

Hade det inte varit för den där uttagningen till Ivan Hlinka Memorial för sex år sedan är det inte säkert att Boeser varit vid liv i dag.

– Det kunde lika gärna varit jag som satt i den där bilen.