Det var närmast ett trauma att behöva uppleva den oerhört nedslagna stämningen som rådde i arenan. Vi var inne i den första veckan av samhällets nedstängning och allt kändes bara hopplöst. Det var ärligt talat fruktansvärt att uppleva en SHL-match utan publik. Där och då, när pandemin precis börjat göra kaos med samhället, betydde mitt jobb ingenting. Ishockeyn betydde ingenting. Ingenting betydde någonting och jag var tydlig med att det var totalt ovärt att spela ett SM-slutspel under de förutsättningarna. Spelarna och tränarna verkade känna samma sak.
Nu spolar vi fram klockan ett halvår i tiden. När jag slog mig ned i soffan för att se SHL-premiären mellan Frölunda och HV71 var jag taggad över att äntligen få se tävlingsishockey igen, men jag var samtidigt orolig för att de tomma läktarna skulle förstöra hela upplevelsen. Att ishockey kanske inte är så kul utan publik. Speciellt eftersom jag förstod att SHL och C More inte direkt skulle ha förutsättningarna för att göra SHL-sändningarna lika fenomenala som de varit under Stanley Cup-slutspelet där det knappt märkts att det saknats publik.
Men ska jag vara ärlig har jag saknat publiken mindre än jag hade trott.
För alla klubbar, för alla säsongskortsinnehavare, för alla som hela veckan går och räknar ned till torsdagskvällen när just ditt lag spelar hemma och som ser ishockeymatcherna på Hovet eller i Tegera Arena som ett sätt att fly verkligheten för några timmar, är det här såklart en katastrof. Klubbarna kommer behöva slåss med näbbar och klor för att överleva. Även för de fanatiska supportrarna, som kanske bara känner en känsla av gemenskap och att vara en i gänget de där timmarna på ståplats i Saab Arena, är det här en pärs.
Men som TV-tittare och journalist har jag så här långt varit positivt överraskad. Jag gissar att det beror på några olika faktorer:
* Dels har publiklösa evenemang blivit normen. Att se exempelvis Serie A-matcher där det faktiskt är lite publik är det som får mig att haja till, inte tvärtom.
* Spelarna har också insett att det är normen och att det här blivit "det nya svarta" liksom. När allting stängdes ned i mars blev det ju en chock för alla inblandade.
* Matcherna nu betyder något på riktigt, till skillnad från omgång 52 i våras där det inte fanns någon dramatik och där hela samhället var totalt förlamat och satt i pandemins klor.
* De 50 personerna som trots allt släpps in gör faktiskt en viss skillnad. Inte minst visuellt gjorde det mycket för mig att se de 50 personerna som släpptes in i Gavlerinken när jag bevakade Brynäs-Oskarshamn. Och aldrig har väl en trumma i publiken betytt lika mycket som nu.
* Och framför allt: Hockeyn har varit jäkligt bra.
Joel Lundqvist sade efter Frölundas premiärseger mot HV71 att det där sista lilla som lyfter spelarna såklart saknas. Men Joel själv har gått i bräschen och har, som det ser ut, spelat med samma passion som alltid. Han har verkligen tagit platsen i förarsätet för hela SHL på det sättet.
Och vi har redan bjudits på hockeygodis från Leksands förstakedja, från unge Mattias Norlinder, från LHC:s nye pucktrollare Oula Palve, från Anton Rödin, från Borna Rendulic, från Mantas Armalis och en hel el andra.
Jag vet inte om det är för att SHL på ett sätt kanske var mer efterlängtad än på länge, eftersom det inte blev något slutspel, men min känsla är att ligan är bättre och mer underhållande på många år. Utmaningen blir såklart att hålla intensiteten uppe även om 50-personersgränsen skulle ligga kvar en längre tid, men jag kan ärligt talat inte minnas när en SHL-säsong kändes lika underhållande som den här har gjort så här långt.
Matcherna jag sett har för det mesta varit riktigt bra, och det har i alla fall hjälpt mig att glömma bort vilken eländig värld vi lever i just nu.
Kanske är SHL viktigare än någonsin.
Med eller utan publik på läktarna.
Ett folktomt Scandinavium är också ett Scandinavium.Bildbyrån
14 lag - 14 tankar
Brynäs: Brynäs höll på att slå ett inofficiellt världsrekord genom att få krisrubriker redan två perioder in på en säsong. Men man undvek totalförnedring mot Oskarshamn och studsade sedan tillbaka och stod för en imponerande bortainsats mot Färjestad. Men en sak måste Peter Andersson definitivt få ordning på: boxplayet.
På sex boxplay har Brynäs fyra insläppta mål. Det var det svaga boxplay-spelet som förintade deras chanser mot Oskarshamn, och det hade mycket väl kunnat bli så även mot Färjestad.
Djurgården: Djurgården inledde med en förlust mot Frölunda under gårdagen, och blev dessutom nollade. Men Mantas Armalis stod nog för den enskilt mest imponerande spelarinsatsen av alla under den första SHL-veckan.
Målvakten storspelade och höll på egen hand Djurgården kvar i matchen. Kan han nå upp till samma höjder han hade senast i klubben kommer DIF sitta på ligans klart bästa målvaktspar.
Frölunda: Luleå i all ära. Frölunda är definitivt det lag som imponerat mest på mig så här långt. Det är extremt tidigt, jag vet, men mitt tips med Frölunda på femteplats i SHL ser sådär ut just nu.
Backsidan visste vi skulle vara en av SHL:s bästa, målvaktssidan lika så. Men framför allt har Frölunda sett oväntat bra ut framåt. Med tanke på att Johan Sundström saknas, och med tanke på att Ryan Lasch inte är ersatt, är det imponerande att se vilket tempo och vilken intensitet man trots allt spelar med. Och att man dessutom kan spela med det tempot även med puck, och inte bara utan densamma.
Niklas Rubin har hållit två raka nollor och ser ut att ha tagit ytterligare kliv jämfört med förra säsongen, och om han har gjort det har Frölunda ett målvaktspar av hög, hög klass.
Färjestad: Joakim Nygård-Gustav Rydahl-Michael Lindqvist. Där hade ni Färjestads tänkta förstakedja. Men Nygård försvann direkt och blir borta länge. Rydahl skadade sig i helgens match mot Brynäs. Nu är det bara den extremt skadebenägna Michael Lindqvist som är hel. Och det känns såklart sisådär för Färjestads del.
Med tanke på hur svårt man hade att skapa heta målchanser mot Brynäs i helgen ser topplaget Färjestad helt plötsligt inte så värst imponerande ut. Skulle även Rydahl försvinna över en längre period, tre till sex veckor är det sagt, kommer Karlstadslaget få en kämpig höst. Inte bara för att de tappat tunga namn, utan för att spelet helt enkelt inte sett speciellt bra ut så här långt. Man kan väl inte lita på att världens bästa vikarie, Daniel Viksten, ska fortsätta bära dem?
IK Oskarshamn: "Det är något speciellt med det här laget. Det kändes redan när vi samlades. Tränartrion har kommit in med ett härligt engagemang och mycket glädje, vi har väldigt kul. Men när vi är på is kör vi stenhårt, då är de på oss som iglar. Så fort träningen är slut är det tillbaka till glädjen igen. Det påminner en del om när jag spelade i AIK, med Roger Melin, och vi gick till semifinal två år i rad. Det är lite samma känsla i laget"
Så sade Johannes Salmonsson när jag pratade med honom efter Oskarshamns premiärseger. Att Oskarshamn ska gå till semifinal är förstås osannolikt (det kommer helt enkelt inte hända) men det är tydligt att Martin Filander, Jeff Jakobs och Matthias Tjärnqvist är precis rätt för Oskarshamn efter förra säsongens kaos.
Förra säsongens jumbo kommer få en kämpig säsong men den här gången har de i alla fall givits möjligheter att göra något. Och med en bra lagmoral kommer de komma en bra bit, jämfört med det "världsrekord i turbulens" som det var förra året, enligt Salmonsson.
Johannes SalmonssonBildbyrån
HV71: Försäsongens bästa lag ligger sist i SHL och har noll poäng på tre matcher. Redan i premiären mot Frölunda var det tydligt att HV inte var på plats och att de inte var redo för SHL-premiär, trots att man var så bra på försäsongen. Det kuggar inte i.
Jag är fullständigt övertygad om att Hv trots allt är ett lag för toppen. Men nu har man tre raka förluster och ska härnäst åka upp till Luleå. Det är på ett sätt en perfekt match för HV i det här läget - men på ett annat sätt är det såklart en total mardrömsmatch i det här läget. Något som jag i alla fall kan slå fast är att det inte direkt var den här starten på jobbet den nye huvudtränaren Nicklas Rahm behövde...
Precis som fallet varit de senaste åren tycks HV71 vara omöjliga att analysera även den här säsongen.
Leksand: Leksands förstakedja har gjort kaos med motståndet så här långt. Peter Cehlárik och Marek Hrivík toppar poängligan på sex poäng vardera och Carter Camper ligger åtta i poängligan med sina fyra poäng.
Även om vi kikar på de underliggande siffrorna ser det extremt bra ut för Leksand. Analytics-kontot "Better than a monkey" har tagit fram siffror som visar att spelarna Leksands förstakedjan är topp-tre i kategorin "game score" så här långt i SHL.
SÅ bra är kedjan.
Linköping: 14 sekunder. Det är vad Jonas Junland snittar i powerplayistid under de inledande matcherna. Trots massvis med PP-möjligheter har stjärnbacken inte fått spela mer än så i spelformen. Bert Robertsson har gått all-in på nyförvärven Filip Berglund (6:38 per match) och Petteri Nikkilä (5:13). De är etta respektive trea av ligans backar i PP så här långt.Totalt snittar Jonas Junland lite drygt 15 minuters istid per match, vilket bara är femte mest av Linköpings backar.
Hur länge till är den situationen hållbar? När blir det ett problem att lagkaptenen och den store stjärnan inte tycks ha coachen Bert Robertssons fulla förtroende?
Luleå: Luleå tuggar på som förväntat och ser precis så bra ut som man förväntade sig. Det ser exakt ut som förra säsongen, om man ska vara krass. Den enda skillnaden nu är att Jesper Sellgren den här säsongen heter Victor Berglund.
Att Sellgren är ett tapp för Luleå är såklart givet, och det svider säkert att se honom hos en direkt guldkonkurrent. Men i Victor Berglund tycks de ha hittat en till Modo-fostrad guldklimp. Han har sett ruggigt spännande ut så här långt och kan bli näste backlöfte som Erik Gustafsson vägleder till att bli en toppback i SHL. 1+2 har Berglund skrapat ihop på sina två första SHL-matcher.
Inte illa.
Victor Berglund har imponerat.Bildbyrån
Malmö: Malmö satt redan på SHL:s minst kreativa forwardssida. Sen släppte de Nicolai Meyer och ersatte med Jan-Mikael Järvinen - och sen gick Carl Persson sönder. Persson var ändå en spelare med en viss offensiv uppsida, i den bästa av världar skulle han kunna göra 10,15 mål, men nu blir han borta den kommande månaden.
Jag tror det kan visa sig bli ett väldigt tufft tapp för Redhawks del.
Rögle: Adam Tambellini. Sicken jäkla poängspelare!
Han hade överlägset bäst poängsnitt i HockeyAllsvenskan förra säsongen (trots att två andra spelare nådde det gällande poängrekordet) och kommer sen in i SHL och är lika framstående även där. Visst, rent spelmässigt tror jag inte att Tambellini kommer vara en toppspelare i SHL sett till hela säsongen, men poäng gör han. 2+3 på de två första matcherna gör att han är fyra i poängligan.
Skellefteå: Som väntat har Skellefteå blandat höga toppar med djupa dalar under de inledande omgångarna. Det är ett lag som är lite i ombyggnation men som har en av de högsta potentialerna av alla i SHL.
En av spelarna som ska leda laget in i framtiden är såklart Andreas Wingerli. 23-åringen har gjort 30 mål de två senaste SHL-säsongerna (är med det topp-tio i ligan) och skrev i veckan på ett nytt kontrakt, till 2023. Jag tror att han, om han ens blir kvar de säsongerna, kommer vara Skellefteås bästa forward när kontraktet går ut. Och förutsatt att han inte blir alldeles för bra, och sticker till NHL, tror jag att han mycket väl kan vara Oscar Möllers efterträdare som lagkapten för Skellefteå AIK.
Växjö: När jag skrev mina SHL-analyser inför säsongen hade jag en tydlig nyckel för Växjö: De unga svenska spelarna som Marcus Sylvegård, Jakob Forsbacka Karlsson, Pontus Holmberg och Fredrik Karlström måste allihopa ta steg och verkligen bidra med mål och poäng bakom förstakedjan med Emil Pettersson, Richard Gynge och Robert Rosén.
I lördagens match mot LHC såg vi hur viktiga de unga svenskarna är för Växjö. Fredrik Karlström gjorde både lagets mål under ordinarie tid och i straffläggningen. Och Pontus Holmberg var en av isens bästa spelare. De måste fortsätta på inslagen väg om säsongen ska bli roligare än de två senaste åren har varit för Växjö.
Fredrik Karlström har tagit för sig.Bildbyrån
Örebro: Vi har två slovaker och en kroat (!) topp-tre i SHL:s poängliga. Borna Rendulic ser ut att vara en dundervärvning för Örebros del. Och nog fasen sitter han på det bästa skottet vi sett i SHL sedan Pavel Brendls dagar?
Rendulic initiala succé har till och med fått den tidigare Formel 1-föraren Marcus Ericsson att tända till rejält. Han har på twitter skrivit om kroatens grymma bössa, och ställde till och med frågan om han kan vara säsongens fynd i SHL.
Så här långt ser det onekligen ut som att så kan vara fallet.
