JOKRAR
Mariestad.Skärmdump
Mariestad
Det är ett riktigt långskott att Mariestad ska ha någonting med någon allsvensk diskussion att göra i slutändan (de möjligheterna var betydligt större ifjol), men okej jag ger dem några procent. Har man en av seriens främsta målvakter (Tobias Sandberg) och en drillad tränare med ansenlig rutin (Andreas Appelgren) är det klart att möjligheterna finns. Men rent krasst är det för många i truppen som måste slå personligt rekord för att laget ska komma med i en allsvensk diskussion. Rutinerade trotjänare har bytts mot ungdomlig entusiasm och skicklighet och det riskerar att bara bli mer och mer tydligt ju längre säsongen lider och ju tuffare spelet blir. Även om det är många ynglingar som gjort imponerande resor under säsongen. Mariestad är oerhört jobbiga att tas med sina bra dagar, men förmågan att hålla samma höga nivå dag in och dag ut har de ännu inte visat.
HC Dalen.Skärmdump
HC Dalen
Superrutinerade backen Christoffer Persson och minst lika rutinerade skarprättaren Martin Thörnberg blev kvar i klubben även efter transferdeadline trots att lockrop garanterat fanns från andra håll. Det var en förutsättning för att HC Dalen över huvud taget skulle kunna hålla fast vid drömmen om Hockeyallsvenskan. Den lilla klubben från Norrahammar utanför Jönköping har gjort en rakt igenom storartad säsong och överträffat alla förväntningar. Men handen på hjärtat är det ett skickligt, men ganska ungt och orutinerat lag där det inte är särskilt många som varit med och presterat när en hel säsong ställs på sin spets. De rutinerade slutspelsskäggen kan ta ungtupparna i handen och leda dem in i våren. När HV71 går kräftgång i botten av SHL-tabellen får HC Dalen bära Jönköpingsfanan högt istället. Vinnarmentaliteten från den gamla (framgångsrika) HV-tiden finns ju minst sagt där hos Thörnberg, Persson och tränarduon Per Gustafsson och Daniel Josefsson. Det gör HC Dalen till i alla fall en liten joker.
Vimmerby.Skärmdump
Vimmerby
Hur långt ska detta bära? Vimmerby brukar ha en lite halvbucklig väg fram genom seriespelet för att i slutändan ändå nå riktigt långt i playoff-spel. Playoff 2 och playoff 3 har blivit till en vana för gänget trots att det ofta är ganska turbulent kring truppen. Så har det varit i år också med avhopp och strul, men trots detta gör Vimmerby en oväntat stark Alletta. Man har skakat av sig de värsta problemen med ett fallerande målskytte och Phil Horsky på tränarbänken är en garant för att det ska vara tätt hemåt. Dessutom har väl Tomas Rydén inte gjort något annat de senaste åren än att visa vilken solid sista utpost han är. Förutsättningarna för att lyckas finns där om laget fortsätter på inslagen linje. Med tanke på den dokumenterade styrkan i slutspel skulle det inte vara någon större högoddsare om Vimmerby faktiskt lyckades ta sig till kvalserien. Väl där kan allt hända.
Hudiksvall.Skärmdump
Hudiksvall
Nej, man skulle ljuga om man sa att man fått den utveckling som man hade förväntat sig från det unga manskapet. Hudiksvall har en skicklig trupp, men problemen från ifjol med lite bekvämlighet och en ovilja att ta blåmärken för att få puckdjäveln i nät har fortsatt att följa med. Men i grund och botten är Hudiksvall ett lag som är starkt nog för att i alla fall kunna vara med och utmana som en joker. De bra kvällarna har det sett riktigt bra ut, det gäller bara att man är på plats och gör jobbet oftare. Målskytten Jesper Wiberg och skickliga härförare som Adam Byström Johansson och Henrik Marklund måste gå i bräschen och dra med sig det unga gardet. Prickar de formen kommer Hudiksvall vara ett lag som är väldigt svårt att slå ut i ett slutspel.
POTENTA UTMANARE
Östersund.Skärmdump
Östersund
Jag snackade med den profilstarke brunkaren Elias Bjuhr för någon dryg vecka sedan. Han har varit i klubben i många år och sett många upplagor av Östersund passera, men det är först nu han ser det som att laget går för Hockeyallsvenskan på riktigt berättade han. Det bekräftar att bilden vi ser från utsidan också känns inne i omklädningsrummet. Årets upplaga är betydligt mer rutinerad i och med inträdet av allsvenska spelare som Jonas Emmerdahl, Lucas Sandström och Linus Rotbakken och även om succéimporten James Hamblin åkt hem till Nordamerika har ÖIK lyckats piffa upp sin offensiv betänkligt den här säsongen gentemot tidigare år. Med ett starkt målvaktspar och tränaren Kjell-Åke Anderssons patenterat ramstarka försvarsspel finns alla nycklar till att lyckas. Det gäller bara för Östersund att lyckas träffa en formtopp vid precis rätt del av säsongen.
Troja/Ljungby.Bildbyrån
Troja/Ljungby
Allettan har varit lite av en pers för klassiska Troja. Spelet har inte kuggat i och laget har förlorat betydligt mycket mer än vad de är vana vid. Men det finns en tradition av att gå långt i klubben som inte bör underskattas och i grundserien visade man faktiskt upp precis hur bra man kan vara när spelet fungerar. Då var Troja så väl kompakta bakåt som sylvasst mönsterbrytande framåt. Hittar man tillbaka upp på det spåret, vilket inte alls är särskilt otroligt nu när Roger Forsberg är tillbaka i båset efter sin hjärtoperation, blir man svårslagna. Och visst har tendenserna till att Ljungby-gänget är på väg i rätt riktning synts på sistone. Det är många spelare som individuellt börjat höja sig och det är goda besked. Troja/Ljungby var en av de riktigt stora favoriterna till att ta steget upp på förhand och det mesta talar för att man kommer vara det även när slutspel och framtida kval drar igång.
Nybro.Bildbyrån
Nybro
Vikings går verkligen för att ta sig upp till finrummet i vår. När den tänkta planen inte fungerade agerade man och med inträdet av de fyra spetsfinnarna Eero Savilahti, Janne Väyrynen, Sameli Ventelä och Roope Elimäki förbyttes en ganska trubbig och uddlös offensiv i något betydligt mer potent. Detta som en addering till ett redan vattentätt försvarsspel och en bredd som imponerar. I dagsläget sitter Nybro med flera kedjor som kan producera framåt och ett grundspel som man litar fullt ut på. Det enda som oroar är väl att det finns ett frågetecken för hur bra laget är på att konservera form. Inledningen av Allettan var en enda lång segerrad, men efter ett längre coronaavbrott är osäkerheten ändå större. Tid finns dock att hitta tillbaka upp på banan igen innan slutspelet drar igång och i grund och botten är Nybro en av de stora (halv)favoriterna till att ta klivet upp.
STORFAVORITER
Boden.Skärmdump
Boden
Som jag skrev i en krönika den gångna helgen, det finns egentligen bara ett lag som kan stoppa Boden och det är de själva. Det var länge sedan ett lag tornade upp sig som så stora favoriter att ta steget upp, men i år är det inget snack. Det är Boden som måste bära det stora favoritskapet av flera olika anledningar.
Främst så klart på grund av sin egen styrka. 20 raka segrar (varav 13 i Allettan) talar sitt tydliga språk och det har man åstadkommit trots att en påfrestande coronapaus dök upp mitt i allt. Boden har en bred trupp som är så väl rutinerad som spetsig. Något som gör att man kan sätta ihop fyra enheter som hela tiden hotar och som kan pressa tillbaka en motståndare. Det gör att man tröttar ut sina antagonister och nöter ner dem. Har inte de yppersta spetsarna sin bästa dag är det alltid någon annan som har det och satsningen på fysiskt välväxta spelare gör att man är oerhört tunga att tas med. Samtidigt som tränaren Robert Nordberg är en expert på att svetsa samman en grupp och skapa ett driv. Det är ”vi mot världen” i Boden på alla möjliga sätt.
Samtidigt har inget annat lag, vare sig i den södra eller den norra Allettan, klivit fram och visat de färdigheter som Boden besitter. Medan Nordbergs grabbar ser mer eller mindre kompletta ut har alla andra utmanare hamnat i svackor och blottat svagheter i spelet som måste rättas till. Alla andra lag måste överträffa sig själva om de ska kunna ta sig förbi ett Boden som bara tuffar på i sin vanliga stil. Det är ganska gynnsamma förutsättningar för en klubb som vill ta sig upp.
