BODIN: Löjets skimmer över Cirkus Sabres

26 maj meddelade Buffalo Sabres ägare Terry & Kim Pegula att general managern Jason Botterill satt säkert. 16 juni sparkade de samma general manager med motiveringen att man hade vitt skilda filosofier om hur klubben skulle arbeta framgent.

Avskedandet av Botterill – plus stora delar av hans stab – placerar ännu en gång ett löjets skimmer över organisationen. Att han inte uppnått klubbens mål att ta sig till slutspel under sina tre säsonger i förarsätet gör beslutet att kicka honom rimligt, men det förvirrande tillvägagångssättet skriker kaos och ger bilden av en klubb (läs: ägare) som gått totalt vilse.

Sedan makarna Pegula tog över Buffalo Sabres i februari 2011 har Sabres gjort ett slutspelsframträdande. Det kom samma år. Sedan dess har man missat slutspel nio gånger på rad. Mest av alla lag i ligan just nu.

Under de här nio åren har Sabres hunnit avverka tre general managers och sju coacher, de har draftat bland de tio främsta lagen sju gånger och till och med haft förstavalet när man valde Rasmus Dahlin 2018. Ändå står de här nu med ännu en medioker säsong bakom sig och massor med frågetecken inför framtiden.

Egentligen borde fokus ligga på den ljusnande framtiden som Sabres faktiskt har. En lagkapten i Jack Eichel som är på väg att bli en superstjärna i ligan och en Rasmus Dahlin som inom ett år eller två kommer att vara på samma nivå. Men ägarnas förvirrade uppträdande och brist på tålamod i kombination med det dåliga självförtroende som hela klubben visade upp efter årskiftet ger mig känslan av att Sabres är längre från att vända på skutan än jag tidigare trott.

Personligen hade jag inte förväntat mig att laget skulle ta en slutspelsplats 2019/20, men i alla fall ta kliv i rätt riktning. Det gjorde laget under första halvan av säsongen innan – får jag skriva traditionsenligt? – rasade ihop strax innan nyår.

Nu blir det upp till nye general managern Kevyn Adams och coachen Ralph Krueger att försöka limma ihop skärvorna i ett sprucket Sabres. Känslan är att det kommer kosta dem blod, svett, tårar och innebär en hel del jobbiga samtal med det krävande ägarparet.  

Victor Olofsson.Foto: USA Today/Bildbyrån

UTROPSTECKEN

Hade man delat ut Hart Trophy till ligans mest värdefulla spelare halvvägs in på säsongen hade Jack Eichel tveklöst varit en het kandidat att ta hem utmärkelsen. 22-åringen släpade Sabres till oanade nivåer under säsongsinledningen och var till synes ostoppbar fram till nyår. Sedan blev det i slutändan tydligt att han var för ensam om att axla ansvaret. Det syntes inte minst i den interna poängligan där han var hela 28 poäng före närmaste lagkamrat (Sam Reinhart). Dock är det glädjande för Sabres att Eichel är på väg att etablera sig som en superstjärna i ligan. Nu handlar det om att omgärda honom med tillräckligt mycket talang för att lyckas skapa ett slutspelslag.

En spelare som Eichel fann omedelbar kemi med var Victor Olofsson. Den tidigare Modo- och Frölundaforwarden, draftad i sjunde rundan 2014, gjorde stor succé med sitt målskytte tidigt på säsongen. Vore det inte för en dåligt tajmad skada i januari hade han kanske kunnat bli en av finalisterna till Calder Trophy som årets rookie. Nu blir det antagligen Chicagos 30-målsskytt Dominik Kubalik som tar platsen som "utfyllnad" intill backsensationerna Cale Makar och Quinn Hughes, men Olofssons 20 mål och 42 poäng på 54 matcher var en glad överraskning i ett rätt blekt Sabres.

MINUSTECKEN 

Jeff Skinner sköt 40 mål när han spelade på Jack Eichels vinge säsongen 2018/19. Det gav honom ett monsterkontrakt värt 72 miljoner dollar över åtta år förra sommaren. Hur han följde upp det? Med att göra 14 mål och 23 poäng på 59 matcher. Skinner var en av säsongens största besvikelser i NHL och hans kontrakt kan inom kort visa sig vara ett av de värsta i hela ligan. Till saken hör att han fick väldigt begränsat med istid intill Eichel den här säsongen, men tjänar man nio miljoner dollar per säsong ska man klara av att lyfta sin egen lina. Det har inte Skinner lyckats med än. 

Rasmus Dahlin.Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån

SVENSKARNA

Buffalo Sabres har etablerat sig som en av de svensktätaste klubbarna i NHL. Inte mindre än åtta svenskar fick speltid i klubben under säsongen 2019/20.

I målet gjorde Linus Ullmark sin hittills bästa NHL-säsong och överglänste kollegan Carter Hutton. Räcker det för att han ska räknas som förstamålvakt kommande säsong? Det är långt ifrån säkert. Ullmark sitter på utgående kontrakt samtidigt som veteranen Hutton har ett år kvar på sitt avtal. Jag ser det ändå inte som omöjligt att Sabres går efter en ny målvakt på free agent-marknaden då det troligtvis kommer att finnas en hel del intressanta namn att välja på där. Ullmark kommer under alla omständigheter få sitt kontrakt förlängt.

Jonas Johansson fick också NHL-debutera mellan stolparna under säsongen. Den tidigare Brynäs- och Almtunamålvakten har gjort en lika lång som imponerande resa från Hockeyallsvenskan via ECHL och AHL till sin NHL-chans. Att gå därifrån till att etablera sig i NHL är en nästan lika lång resa, men Johansson har i alla fall visat att han är ett alternativ om nya möjligheter skulle dyka upp.

Rasmus Dahlins andra NHL-säsong blev en läropeng. Nye coachen Ralph Kruger gav honom inte lika fritt spelrum som föregångaren Phil Housley och det fanns perioder när det svenska stjärnskottets speltid sjönk avsevärt. Matcherna i Globen mot Tampa By Lightning i november var tuffa upplevelser för Dahlin, som tagen av stundens allvar försökte för mycket. Över tid blev hans spel bättre och det känns som han är på rätt väg. Men förväntningarna på en draftetta gör att det sällan finns utrymme över för tålamod. Dahlin kommer att bli en av NHL:s bästa backar på sikt, men det kommer inte att ske över en natt.

Lawrence Pilut kom in i säsongen med en opererad axel och tvingades starta om i AHL. Trots att han fortsatte att leverera bra hockey där blev det väldigt få chanser i Sabres. Pilut användes mest som utfyllnadsback i Ralph Kruegers lite märkliga sjubackars-rotation och kom aldrig in i laget på allvar. Att han nu tar chansen i KHL är både förståeligt och synd. Förståeligt så till vida att Sabres överskott på backar gör det svårt att få speltid i NHL, synd så till vida att han under rookiesäsongen 2018/19 visade att han hör hemma i NHL.

Johan Larsson.Foto: All Over Press

Victor Olofssons succé kan ni läsa mer om under utropstecknen. I Sabres fanns också Marcus Johansson och Johan Larsson den här säsongen. Båda svarade för solida säsonger. Johansson var viktig för de unga svenskarna med sin erfarenhet och sina ledaregenskaper. Offensivt hade jag kanske förväntat mig mer än de nio mål och 30 poäng han samlade ihop på 60 matcher.

Larsson svarade för sin kanske bästa NHL-säsong hittills. Som defensiv center bildade han en stark shutdown-kedja med Zemgus Girgensons och Kyle Okposo under stora delar av säsongen. I den miljön svarade han också för personbästa med 18 poäng på 62 matcher. Nu går kontraktet ut, men vare sig Sabres vill behålla honom eller inte så har han efter den här säsongen en framtid i NHL. Så sorry, Brynäs!

Rasmus Asplund debuterade också i NHL och spelade 29 matcher. Kanske kan värmlänningens fina tvåvägsspel göra att Sabres väljer att släppa ut Johan Larsson på free agent-marknaden. Asplund ser mer och mer ut som en spelare redo att spela i NHL på heltid.

KONTRAKTSLÄGET

Kevyn Adams ärver några jobbiga kontraktsförhandlingar från Jason Botterill. Bland spelarna som sitter på utgående kontrakt märks, utöver nämnda Ullmark och Larsson, även Sam Reinhart, Victor Olofsson, Zemgus Girgensons och Brandon Montour. Vi kan räkna med att han kommer att vinka adjö till Wayne Simmonds, Michael Frolik och Vladimír Sobotka. Dessutom fortsätter det att ryktas att klubben ska vara villig att trejda backen Rasmus Ristolainen för att skapa mer utrymme åt de unga backarna att få speltid.

Dylan Cozens.Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård

FRAMTIDEN

Trots kaoset med de krävande, oberäkneliga ägarna och den röriga situationen i klubbledningen vill jag känna optimism kring Sabres. Inte minst för att de luttrade fansen, antagligen en av NHL:s mest engagerade och aktiva supporterskaror, förtjänar någon slags framgång. Men framför allt för att de egentligen har nyckelpjäserna att bygga ett riktigt bra lag kring. Har man en Jack Eichel och en Rasmus Dahlin att bygga ett lag kring ska det banne mig vara omöjligt att misslyckas på sikt, kan jag tycka.

Samtidigt undrar jag hur länge till Eichel kommer att ha tålamod med Sabres kräftgång. Hans kraftfulla uttalande efter säsongen säger mig att han har börjat ledsna. Att han befinner sig där Connor McDavid befann sig med Edmonton Oilers för ett år sedan, då han efter ännu en missad slutspelsplats var frustrerad till den grad att man undrade om han var på väg att be om en trejd. Det behövde han inte eftersom Oilers tog sig i kragen och blev att räkna med. Jag undrar hur många slutspel till Eichel orkar missa innan han känner att det får vara nog. Gissningsvis inte alltför många.

Glädjande för Sabres är att det finns en framtida andracenter i orgnaisationen. Dylan Cozens, som valdes som sjunde spelare i draften förra sommaren, hade en riktigt fin säsong med JVM-guld och framgångar i WHL. Han behöver bli en hit även i NHL för att Sabres ska kunna maskera att man inte lyckades något vidare med valen av Alexander Nylander eller Casey Mittelstadt i första rundan 2016 respektive 2017. 

Nu har man ytterligare ett potentiellt högt val att se fram emot i draften 2020. Det behöver också bli rätt i försöken att städa undan gamla synder.

INTERNA POÄNGLIGAN 2019/20

(matcher, mål, assist, poäng, utvisningsminuter, plus- och minus)

MÅLVAKTSSTATISTIK 2019/20

(matcher, G.A.A., räddningsprocent)