Här är Uffe Bodins fem spaningar från 0–4-förlusten mot USA.
Hur väcker man Raymond & Holtz?
Vi har tålmodigt väntat på att Lucas Raymond och Alexander Holtz ska ta över taktpinnen och bli de ledande spelarna de förväntas vara. Mot Ryssland bjöd de på positiva tendenser, inte minst genom att Holtz lyckades spräcka sin förargliga målnolla.
Men mot USA var de återigen för anonyma för min smak.
En del av problemet bottnar i att kemin med centern Albin Sundsvik uteblivit. På förhand kunde jag se logiken i att testa Sundsvik mellan de båda spjutspetsarna. Juniorkronorna hade stora framgångar med ansvarsfulle David Gustafsson som center mellan spetsarna Nils Höglander och Samuel Fagemo i fjol. Gustafsson gav sina kedjekamrater fria tyglar att släppa loss sin kreativitet, vilket bidrog till att Fagemo vann poängligan.
Nu är det inte alls rättvist att jämföra Sundsvik med Gustafsson. Den ena är en botten sex-spelare i SHL, den andre hade redan debuterat i NHL när JVM spelades i fjol. Men att ha en robust, pålitlig center där – likt Karl Henriksson som var tilltänkt i den rollen – verkade rätt.
Efter fyra gruppspelsmatcher har det blivit tydligt att det inte kuggar i. Därför är det dags att dra pluggen ur det experimentet och testa något nytt. Jag är förvånad över att inte Theodor Niederbach har fått fler chanser där. Han har åtminstone kreativiteten för att matcha Raymond och Holtz.
Bristen på skicklighet på centerpositionen var vi medvetna om redan inför turneringen. Nu har den ställts på just sin spets. Desktop ad in article Mobile ad in article
Målvaktsdilemma, eller inte?
Hugo Alnefelts återinträde i kassen efter Jesper Wallstedts fina insats mot Ryssland blev inte lyckat. Han var visserligen offer för ett slapphänt försvarsspel vid några av de amerikanska målen. Men vinkelskottet han släpper till 0–1 redan efter 69 sekunder blir förödande.
Sett till hur formen sett ut att de senaste dagarna borde det vara en självklarhet att Wallstedt startar i kvartsfinalen mot Finland.
Men jag gissar att det inte är så enkelt.
Alnefelt har byggt upp ett otroligt stort förtroendekapital i och med sin insats i fjolårets turnering och har en väldigt framträdande status i laget. Därför ser jag det inte alls som givet att Wallstedt är den som vaktar kassen i kvarten, även om det skulle vara att föredra sett till hur det senaste dygnet gestaltade sig. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur mår egentligen Philip Broberg?
Varken rörelsemönster, kroppsspråk eller prestation antyder att den svenska kaptenen Philip Broberg har speciellt kul i JVM-bubblan just nu. Hans uppenbara skadebekymmer är givetvis ett stort aber för svenskarna eftersom han är så viktig på så många plan.
Det är bara att hoppas att två dagars vila både kan lyfta humöret och hälsan hos Skellefteå-backen. Ska Juniorkronorna ta medalj tror jag att det är ett måste att Broberg åtminstone kan göra sig själv rättvisa. Desktop ad in article Mobile ad in article
Philip Broberg åker på en smäll.Foto: Bildbyrån/Andy Devlin
Finland att vänta
Två raka förluster innebär en tredjeplats i gruppen – och en spännande kvartsfinal mot Finland. Det är långt ifrån en omöjlig uppgift. Årets upplaga av Finland är habil och bred, men saknar utöver kaptenen och härföraren Anton Lundell samt NHL-meriterade backen Ville Heinola de där riktiga spetsarna som man haft när man nått de riktigt stora framgångarna i JVM-sammanhang tidigare.
I sin avslutande gruppspelsmatch var de ungefär lika långt från seger mot Kanada som Sverige var i sin match mot USA. Det lär bli jämnt och ovisst, men jag håller Sverige lite högre och känner att de fått bättre värdemätare i sin grupp jämfört med Finland.
För både Sverige och Finland kommer det dock att behövas ytterligare en växel för att utmana de tre stora medaljfavoriterna Ryssland, Kanada och USA. Jag har svårt att se att någon av dem ska klara av att gå hela vägen till final om man ser till nattens prestationer. Desktop ad in article Mobile ad in article
JVM:s kung
Han imponerade stort redan i fjol. Då tog JVM slut redan i kvartsfinalen för Trevor Zegras och hans USA. Nu tycks det finnas betydligt bättre förutsättningar för en lång och mer lyckosam turnering. Mycket tack vare spelare jag vill dubba till JVM:s kung så här långt.
Zegras har efter mål och assist mot Sverige imponerande tolv poäng (6+6) på blott fyra JVM-matcher. Han spelar med en pondus och ett självförtroende som är smittsamt hos resten av laget.
Jämfört med i fjol, då han i första hand agerade playmaker, tycks Zegras ha blivit mycket mer av en skytt i den här turneringen. Det är lätt att avfärda hans mål mot Sverige som tur, att han lyckades pricka rätt yta vid rätt tillfälle. Men det är långt ifrån första gången han gör ett sådant mål i den här turneringen. Zegras har visat prov på en häftig förmåga att söka upp rätt ytor och avlossa precisa skott.
Om det är något som han kan ta med till NHL har Anaheim Ducks draftat en otroligt intressant framtidsman. Just nu är han, endast utmanad av Tysklands Tim Stützle, JVM:s främsta spelare.
