Det hopp som hade byggts upp bland Toronto Maple Leafs supportrar efter den ofrivilliga coronapausen försvann i ett nafs. Play in-serien mot Columbus Blue Jackets highlightade samma problem som laget visat upp under grundserien och som gjorde att man inte placerade sig högre upp än åttonde plats i den östra konferensen.
Oavsett om det var Mike Babcock eller Sheldon Keefe som styrde i båset var det ojämna prestationer, defensiv instabilitet och ett målvaktsspel som bjöd på både toppar och dalar. Därför kom det inte som någon överraskning att Leafs blev utslaget av ett mindre talangfullt men betydligt mer disciplinerat manskap.
General managern Kyle Dubas beslut att bygga en laguppställning med stort fokus på skicklighet i alla fyra kedjor fungerade inte. Det var ett spännande experiment som fallerade. Att tillägna runt 40 miljoner dollar – nästan halva lönetaksutrymmet – till Auston Matthews, John Tavares, Mitch Marner och William Nylander har till viss del bakbundit Dubas. Nu när lönetaket på grund av rådande omständigheter inte lär att stiga på ett par år tvingas han lägga ett komplicerat pussel för att förse stjärnorna med en omgivning som kan förbättra Leafs chanser att bli en utmanare.
Trejden som skickade Kasperi Kapanen till Pittsburgh Penguins är en bra start. Den både frigjorde lönetaksutrymme och gav Leafs intressanta pusselbitar i ett förstaval i draften samt Luleås forward Filip Hållander, som har goda möjligheter att bli en stabil NHL-spelare på sikt.
Jag tror att vi kommer att få se betydligt fler trejder från Kyle Dubas sida framöver. Dels för att han till viss del måste ändra en del av dynamiken i laget, dels för att han på något sätt måste skapa förutsättningar för att ta in en eller ett par backar som kan hjälpa till att stabilisera defensiven.
Innebär det att William Nylander eller kanske rent av Mitch Marner kan ligga pyrt till?
Jag tror inte det. Dubas tycks fäst vid tanken att hålla ihop sina stjärnor minst en säsong till. Men samtidigt är i princip ingen spelare "untouchable" om rätt erbjudande dyker upp. Det kommer under alla omständigheter att bli en händelserik höst i Toronto.
William Nylander. Foto: Brad Penner-USA TODAY Sports
UTROPSTECKEN
Det var egentligen svårt att hitta några riktiga stora överraskningar i Maple Leafs den här säsongen. Stjärnorna levererade enligt förväntningarna, men bakom dem var det rätt tunt. En spelare som hann visa framfötterna innan en otäck skada förstörde hans framfart var ryssen Ilja Michejev. 25-åringen hämtades in som free agent från KHL-laget Avangard Omsk och visade snabbt att han hade kapacitet att både ta en roll i Maple Leafs topp sex-uppställning liksom en mer defensiv roll längre ned i hierarkin. Innan han olyckligt fick Jesper Bratts skridskoskena över handleden alldeles innan nyår hade han svarat för 23 poäng på 39 matcher. I play in-serien mot Columbus blev han dock nollad och blev aldrig den faktor lagledningen hade hoppats på. Pierre Engvalls inträde i Maple Leafs laguppställning var också positivt. Med sin fart och fläkt gav Troja Ljungby-produkten laget en ny dimension lägre ned i hierarkin. 18-årige junioren Nick Robertsons plötsliga inhopp i play in-serien mot Columbus ingav också hopp om att klubben har ännu en stjärna i pipelinen.
MINUSTECKEN
På pappret var det en trejd som tycktes ge Toronto Maple Leafs precis vad de behövde. En högerfattad back med offensiv spetskompetens. Men affären som skickade Nazem Kadri till Colorado i utbyte för Tyson Barrie blev inte alls bra. Visst, Barries 39 poäng är inte kattpiss, men under stora delar av säsongen var det uppenbart att hans spelstil inte passade in i laget. Vid 29 års ålder behöver Barrie fortfarande spela skyddade minuter eftersom hans defensiva spel inte är riktigt tillförlitligt. Nu går hans kontrakt ut och det är mer eller mindre givet att han kommer att lämna klubben som free agent under hösten.
Rasmus Sandin.Foto: Dan Hamilton-USA TODAY Sports
SVENSKARNA
Rasmus Sandin visade framfötterna på träningslägret, fick starta i NHL och gjorde ett positivt intryck i en mindre roll innan han skickades ned till AHL. Den 20-årige backen fick en ny chans i NHL efter sitt dominanta uppträdande på JVM, där han utsågs till hela turneringens bästa back, och visade stundtals att han trots sin ringa ålder är på väg mot en ordinarie tröja. Det är inte alls uteslutet att han redan nu har spelat sin sista AHL-match. Dels för att Toronto behöver "billiga" spelare på rookiekontrakt, dels för att Sandins mogna spel gör att han är väl bemedlad att hantera kraven i NHL.
Timothy Liljegren fick äntligen NHL-debutera för Maple Leafs efter nästa tre hela AHL-säsonger med Toronto Marlies. Han tog ett stort positivt kliv i AHL och fick totalt elva matcher med Leafs. NHL-sejouren visade dock att han kommer att behöva ta ytterligare kliv för att kunna bli ordinarie i Leafs kommande säsong. Liljegren har fördelen av att vara högerfattad, en bristvara i Leafs backpool.
Calle Rosén försvann från Toronto till Colorado i Nazem Kadri/Tyson Barrie-trejden, men plockades tillbaka till Leafs innan trade deadline. Han har ett år kvar på kontraktet med Leafs och kommer att vara en av spelarna som utmanar om en plats i tredje backpar. Men innan lagledningen har stuvat om på backsidan är det svårt att veta hur goda chanser han har att få spela i NHL. I nuläget känns spelare som Sandin och den tidigare HV71-backen Mikko Lehtonen, som Leafs värvat från Jokerit, som hetare kandidater.
William Nylander studsade tillbaka med stil och klass efter sin tunga 2018/19-säsong och pangade in 31 mål och 59 poäng på 68 matcher. Helt plötsligt såg det där omstridda kontraktet han skrev i fjol väldigt bra ut. Trots det var det – som vanligt – honom fokus lades på efter sortin mot Columbus. "Nu måste väl ändå Nylander trejdas"-rubrikerna kom som ett brev på posten. Och visst, jag tror inte att Nylander kommer att spela för Toronto resten av NHL-karriären, men jag tror inte heller att det här nödvändigtvis är rätt tillfälle att trejda honom när coronapandemin merparten av lagen i ligan har lönetaksbesvär och begränsade möjligheter att absorbera stora kontrakt. Det ska mycket till för att Leafs ska släppa honom.
Andreas Johnsson.Foto: Jerome Miron/USA Today Sports
Andreas Johnsson lyckades inte nå samma höjder som under sin fina rookiesäsong, 2018/19. När han inte var skadad hade han svårt med utdelningen. Det har bidragit till att placera den 25-årige göteborgaren i diverse trejdrykten. Det är inte omöjligt att han i likhet med Kasperi Kapanen faller offer för Leafs väntade ombyggnation, men de skulle samtidigt vara rätt dumdristigt av klubbledningen att trejda honom efter en tyngre säsong när marknadsvärdet av förklarliga skäl inte är på topp.
Pierre Engvall var en frisk fläkt efter att ha kallats upp från Toronto Marlies i november. Han jobbade snabbt till sig en ordinarie tröja i laguppställningen och fick inledningsvis fin offensiv utdelning. Efter hand gick det tyngre, men det får anses vara normalt för en rookie. Leafs förlängde hans kontrakt med två säsonger i februari och det är rimligt att han med den snälla lönetaksträff 1,25 miljoner dollar kommer att ha en plats i lagets bottensexa även kommande säsonger.
Pontus Åberg kom till Toronto med en förhoppning om en nystart efter att ha kört fast i Minnesota. Men det blev i princip bara AHL-spel för 26-åringen. Nu har han flyttat till Ryssland och Traktor Tjeljabinsk för att ta chansen att tjäna bättre pengar i KHL. NHL-dörren är inte nödvändigtvis helt stängd för det. Pittsburgh Penguins har plockat upp stockholmarens rättigheter och beroende på hur han presterar i Ryssland kan det eventuellt bli aktuellt med en ny sejour i Nordamerika på sikt.
Jason Spezza.Foto: Eric Hartline-USA TODAY Sports
KONTRAKTSLÄGET
Det är mer eller mindre givet att Toronto Maple Leafs ta avsked av backduon Tyson Barrie och Cody Ceci, som båda blir unrestricted free agents under hösten. Detsamma gäller rimligen forwarden Kyle Clifford som hämtades in från Los Angeles Kings innan trade deadline.
Jason Spezza har indikerat att han gärna gör en säsong till i Toronto, men samtidigt ryktas Joe Thornton finnas på klubbens radar. Även om Thornton, som fyllde 41 år i sommar, är fyra år äldre än Spezza skulle han räknas som en uppgradering. Klart är att klubben knappast har utrymme för två veterancentrar av den typen.
Bland lagets restricted free agents är lovande backen Travis Dermott och ryssen Ilja Michejev de enda spelarna som Kyle Dubas behöver ägna tankekraft åt.
Maple Leafs fans drömmer om att klubben ska kunna gå ut på free agent-marknaden, spänna muskler och ta hem St. Louis Blues lagkapten Alex Pietrangelo, som ser ut att vara på väg mot öppna marknaden. Men för att det ska kunna ske blir Dubas tvungen att rensa rejält i truppen för att hitta lönetaksutrymmet åt en sådan spelare. I dagsläget förefaller det orimligt. Speciellt med tanke på att Leafs egen backstjärna Morgan Rielly ska ha nytt kontrakt inom två år.
FRAMTIDEN
Om Kasperi Kapanen-trejden är en indikation kommer Kyle Dubas att använda hösten till att frigöra så mycket utrymme under lönetaket han kan utan att röra kärnan i laget. Det skulle därför inte vara en skräll om en spelare som centern Alexander Kerfoot också får lämna laget för att ytterligare skapa förutsättningar för i första hand backförstärkningar.
För det är där det mest skriande behovet ligger.
Washingtons Radko Gudas, som kan bli unrestricted free agent, har nämnts i ryktesfloran. Mångt och mycket eftersom Leafs anses sakna aggressivitet och tuffhet på sin blålinje. Att den fysiske tjecken med det mastiga skägget är högerfattad är också en fördel. Om Barrie och Ceci försvinner som free agents har Leafs bara en ordinarie rightback kvar i Justin Holl.
Och vad händer egentligen med Frederik Andersen?
Den danske målvakten har varit allt Toronto Maple Leafs kunnat begära sedan de värvade honom från Anaheim Ducks 2016. Men nu kommer han från sin sämsta säsong med laget och har bara ett år kvar innan han blir unrestricted free agent. Med tanke på att målvaktsmarknaden kryllar av intressanta namn är det inte ett osannolikt scenario att Dubas försöker trejda Andersen för att sedan värva en ny målvakt till en billigare penning än de fem miljoner dollar hans lönetaksträff ligger på.
I nuläget är stalltipset att Kyle Dubas håller hårt i sina fyra stora forwardsstjärnor och försöker bygga om försvaret och sin botten sex efter bästa förmåga. Framför allt för att skapa lite mer variation och defensiv stabilitet. Om det inte räcker och Leafs fortsätter att underprestera under 2020/21 är frågan hur mycket tålamod man kommer att ha med Dubas. Efter ett coachbyte och flera stora trejder behöver han bevisa att hans plan har förutsättningar att bära frukt.
Det finns inte utrymme för ett till slutspelsmisslyckande.
INTERNA POÄNGLIGAN 2019/20
(matcher, mål, assist, poäng, utvisningsminuter, plus- och minus – grundserie/play in)
MÅLVAKTSSTATISTIK 2019/20
(matcher, G.A.A., räddningsprocent – grundserie/play in)
| 1. | Jack Campbell | 6 | 2.63 | .915 | | | - | ||
| 2. | Frederik Andersen | 52 | 2.85 | .909 | | | 5 | 1.84 | .936 |
| 3. | Michael Hutchinson* | 15 | 3.66 | .886 | | | - | ||
| 4. | Kasimir Kaskisuo | 1 | 6.00 | .842 | | | - |
** - långtidsskadelistan





