* För fler texter ur artikelserien Tidernas All-Star Team – klicka här *
Det var den 1 januari 1993 som Tjeckoslovakien, under fredliga former, delades upp i två separata stater och blev Tjeckien och Slovakien. På hockeyfronten innebar det för slovakernas del att de fick "börja om från början". De skickades ned i VM:s C-grupp och fick under två års tid spela sig upp till A-gruppen där man huserat sedan 1996.
Slovakernas första medverkan i en stor internationell turnering var OS vid Lillehammer 1994 där blivande stjärnskott som Zigmund Pálffy och Miroslav Satan kamperade ihop med veteraner som Peter Stastny och Oto Hascak.
Den första slovaken i elitserien/SHL var, enligt Elite Prospects, just nämnde Hascak. Han räknades dock som tjeckoslovak när han kom till Södertälje SK 1990. Sedan dess har ytterligare 64 slovaker spelat i den svenska högstaligan.
På senare år har det blivit färre och färre slovaker i SHL. I fjol var Leksands Marek Hrivík den enda som var ordinarie i en klubb. Det går lite hand i hand med nationens svaga utveckling totalt sett. Internationellt hade Slovakien sin storhetstid i början av 2000-talet – med VM-guldet i Göteborg 2002 som den stora höjdpunkten – och det var i den vevan nationen hade som flest spelare i Sverige också. Nu har man inte tagit sig till slutspel i VM-sammanhang sedan 2013 och tittar man på talangproduktionen har den också avtagit. Förra året var det exempelvis bara en enda slovakisk spelare som valdes i NHL-draften. 2001 låg samma siffra på 15 spelare.
Tittar man på All-Star-laget jag har tagit ut präglas det också till stor del av spelare som gjorde avtryck under mitten av 00-talet. Bland spelarna som inte slog sig in i laget märks inte minst NHL-stjärnor som Zdeno Chára, Marián Hossa och Marián Gáborík. Även om de alla skapade stora rubriker var det under en väldigt kort tid under lockoutsäsongen 2004/05. Det är lite för lite för att omnämnas i sådana här sammanhang.
Andra spelare som jag vill nämna här är backarna Richard Lintner, Ivan Majeský och Dominik Granak. Lintner för alla våghalsiga räder som gjorde honom så underhållande att följa. Majeský för sin massiva kroppshydda och den respekt hans fysik förde med sig på isen. Samt Granak för lång, trogen och stabil tjänst – ingen annan slovak har gjort lika många SHL-matcher (273) som han.
Här är laget jag fastnat för:
MÅLVAKT
Målvaktspositionen var inte helt enkel att fastställa. Genom åren har bara tre slovakiska målvakter spelat SHL-hockey: Krizan, Julius Hudacek och Rastislav Stana. De har dessutom alla tre spelat ungefär lika många matcher i vår toppliga och över lag gjort väldigt bra ifrån sig.
Det som gjorde att jag föll för Krizan är föga förvånande att han var en starkt bidragande orsak till att Modo blev svenska mästare 2007. Även om han var en ganska udda figur som blandade och gav mellan stolparna hade han ett par ruggiga toppar under tiden i Sverige. Första säsongen med Modo, 2005/06 stoppade han 93,6 procent av skotten. Under guldåret var han inte lika vass i grundserien, men hittade att sätt att lyfta sig till en överjävlig nivå i slutspelet. Stefan Liv Memorial Trophy, priset till slutspelets MVP, delades inte ut på den här tiden. Hade det gjort det tror jag att Krizan hade utmanat Per Svartvadet om den utmärkelsen.
Den nu 40-årige slovaken hann med en sejour i Växjö i Hockeyallsvenskan när de gick upp i SHL 2011, men stod då i skuggan av Oscar Alsenfelt. Sedan dess har han fortsatt spela på olika nivåer och gjorde så sent som förra säsongen 24 matcher för HKM Rimavska Sobota i slovakiska tredjeligan. Även om man kan ifrågasätta nivån på ligan är hans räddningsprocent på 93,3 imponerande med tanke på hans ålder.
Karol Krizan med Le Mat-pokalen 2007.Foto: Bildbyrån/Andreas Hillergren
Runner-up:Julius Hudacek
BACKAR
Vi har sett många skickliga backar i svensk hockey genom åren – spelare som till och med blivit storstjärnor i NHL över tid. Men jag vidhåller ännu till denna dag att den mest kompletta backen jag har sett så länge jag har följt den inhemska ishockeyn är Robert Svehla. Ingen annan har checkat av boxarna likt honom.
* Han snittade 0,85 poäng per match under sina tre säsonger i Malmö.
* Som nykomling smällde han in 19 mål på 40 matcher med sitt fruktade skott 1992/93.
* 1993/94 gjorde han 39 poäng på 37 matcher, vann backarnas poängliga i överlägsen stil och var delad åtta i den totala poängligan. Samma säsong blev han svensk mästare med Malmö efter att ha skjutit fem mål på tio slutspelsmatcher.
* Han var fysisk på gränsen till det överdrivna, hade en offervilja utöver det vanliga och var totalt kompromisslös i det defensiva spelet. 93/94 toppade han utvisningsligan (127 minuter) och de övriga två säsongerna var han tvåa och fyra i samma liga.
Är Robert Svehla rent av den allra bästa backen i SHL-historien?
Jag skulle faktiskt inte avfärda honom från den diskussionen. Det är i princip unikt att en så pass bra spelare hamnar i Sverige under några sina bästa år som hockeyspelare. I dag hade det varit helt otänkbart. Hade han inte spelat i NHL hade KHL:s rubler gjort honom snorrik i Ryssland.
Lämnade Malmö för Florida Panthers 1995 och kom att göra 335 poäng på 655 NHL-matcher under åtta säsonger. Då missade han bara sex ynka grundseriematcher under tiden i Nordamerika. Avslutade karriären med Toronto Maple Leafs 2003, blott 34 år gammal, trots att han garanterat hade kunnat vara en produktiv NHL-spelare under ett par säsonger till.
Robert Svehla i Malmö 1992.Foto: Bildbyrån
2004 dök den kraftfulle backen upp i Norrbotten och blev rätt omedelbart en publikfavorit. Jaroslav Obsut sköt som en häst sparkade och spelade den sortens fysiska hockey som går hem i Luleå. Hade ett par riktigt vassa säsonger med 30 poäng eller fler under sina fem år i Luleåtröjan och är med sina 132 poäng på 254 matcher den tredje mest produktiva slovaken i SHL:s historia.
Obsut visade också prov på en hel del temperament under tiden i Sverige. Inte minst i SM-slutspelet 2005 när han stängdes av i två matcher efter att ha riktat en verbal salva mot linjedomaren Peter Sabelström under kvartsfinalserien mot Frölunda. Hade också en minnesvärd holmgång med Christian "Fimpen" Eklund som vevats på djurgårdslegendarens eget instagram-konto vid ett par tillfällen.
Utanför isen ska Obsut ha varit en skön prick som inte drog sig för att busa med både en och två lagkamrater när det fanns tv-kameror närvarande. Drog vidare till KHL när kontraktet med Luleå löpte ut 2009 och fortsatte att spela hockey ända fram till 2018, då han 42 år gammal varvade ned med spel i slovakiska andraligan.
Jaroslav Obsut i Luleås tröja 2004.Foto: Bildbyrån/Björn Tilly
FORWARDS
Det blir mycket Luleå i det här laget. Det beror på att man runt 2005 hade en väldigt stark tjecko-slovakisk prägel på laget. Under de två säsonger när Slavomir Lener coachade laget var det mer regel än undantag att det plockades in östeuropeiska stjärnor.
Den kanske största (och bästa) av dem alla var Lubos Bartecko.
När han kom till Norrbotten 29 år gammal hade han drygt 250 NHL-matcher i trunken och en hel del erfarenhet av internationell hockey. Det var en tung värvning som levde upp till förväntningarna. Under ett par säsonger tillhörde Bartecko SHL:s bästa spelare. Han är i dag den mest produktiva spelaren av samtliga slovaker som spelat i Sveriges toppliga med 178 poäng på 222 matcher.
Det som stod ut med Bartecko var att han kombinerade hårt arbete med sina skills. Nidbilden av tjeckiska eller slovakiska spelare är att de är endimensionella och bara spelar för sig själva. Det kunde inte vara mer felaktigt än när det gäller Bartecko. Jag minns honom som laglojal och engagerad.
Gjorde fyra säsonger i Luleå och senare även gästspel i Färjestad och Modo. Avslutade karriären i moderklubben Poprad som 40-åring 2016.
Lubos Bartecko i Luleås tröja 2009.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund
Redan 2001 dök en ung och mer vild än tam slovak upp i Jönköping och fick motståndare att titta upp en gång extra när han var på isen. Rastislav Pavlikovský var ingen stor spelare, men den fysiska repertoaren och aggressiviteten hade blivit en del av hans spel under ett par säsonger i Nordamerika. Det gjorde honom svår att möta. Producerade både poäng och utvisningsminuter på löpande band under tiden i HV71, där han fick sällskap av den äldre brodern Richard under sin andra säsong i klubben.
Sin bästa tid i Sverige hade han i Mora under lockoutsäsongen 2004/05 där han återförenades med barndomskompisen Marián Hossa, just invald i Hockey Hall of Fame, och dennes lillebror Marcel som också härstammar från Trencin. Här blev det 34 poäng på 38 matcher. Visserligen i form av en del rätt enkla assist till Hossa den äldre, men de visade samtidigt upp en fantastisk spelglädje tillsammans som var en ynnest att få beskåda.
Rastislav Pavlikovsky spelade i Modo året därpå och återvände sedan till Sverige ytterligare ett par gånger under karriären. Han hann spela allsvensk hockey med Örebro och Mora samt i SHL med AIK och Linköping.
Med sina 267 SHL-matcher är han endast överträffad av Dominik Granak bland slovakerna i SHL.
Rastislav Pavlikovsky i HV71 2001.Foto: Bildbyrån/Sören Andersson
Man skulle kunna avfärda Tomas Surovy som ett one hit wonder, för av de fyra säsonger han kom att göra på svensk is var det bara en som stack ut. Den stack å andra sidan ut av bara helskotta.
Efter att ha lämnat Pittsburgh Penguins 2006 svarade han under sin första säsong i Sverige, och enda i Luleå, för 55 poäng på 55 matcher och slutade delad trea i den totala poängligan. Det är tillika den poängmässigt sett bästa säsong en slovak svarat för i SHL.
Surovy hade fin kemi med landsmannen Lubos Bartecko under den här säsongen. Dessvärre hittade han ingen liknande spelare att alstra energi med under resten av tiden i SHL. Han flyttade till Linköping 2007 och floppade rejält där. Under två säsonger blev det 39 poäng på 75 matcher. En rejäl missräkning kontra var förväntningarna låg. Inte heller i sin tredje SHL-klubb, Skellefteå, lyfte Surovy till några högre höjder 2009/10. Där stannade han på 23 poäng på 48 matcher.
Man kan så här i efterhand konstatera att det var synd att den stundtals väldigt skicklige forwarden lämnade Luleå.
Tomas Surovy i Linköping 2008.Foto: Bildbyrån/Robin Nordlund
Runner-up:Oto Hascak
* För fler texter ur artikelserien Tidernas All-Star Team – klicka här *
