- “Räkna aldrig ut Markström!"
- Har aldrig spelat i Tre Kronor: “En skandal om han inte kommer med”
- “Har alltid varit en stor beundrare – svider att inte ha honom med”
- Inte spelat landslagshockey sedan 2013: “På tiden att han får lite uppmärksamhet”
- “Bara att erkänna att Bäckis inte riktigt håller måttet”
Varje år i augusti brukar det komma upp retsamma minnen på mina sociala medier. Bilder och klipp från min vistelse i Toronto under World Cup 2016. Det är frustrerande eftersom det är en påminnelse om att vi inte fått se världens bästa spelare i internationella sammanhang på snart sju år. Och för att den där turneringen i Air Canada Centre (eller Scotiabank Arena som den heter i dag) var av den lite plojiga karaktären med två ihopplockade lag av överblivna spelare av olika nationaliteter (Team Europe och Team North America). Även om det bjöds på otroligt underhållande hockey – jag får fortfarande gåshud av att se bilder från matchen mellan Tre Kronor och Team North America – kändes det inte riktigt på riktigt.
Nu sitter man samtidigt här alla dessa år senare och skulle offra en njure för att få uppleva något liknande igen. Efter några rätt mediokra VM-turneringar, sett till vilka spelare som deltagit, är suget efter “best-on-best”-hockey helt olidligt stor.
När jag därför fick frågan av min gamle vän Matt Larkin på Daily Faceoff att ta ut ett NHL-toppat Tre Kronor för en fiktiv turnering var jag inte sen att tacka ja. Nu tänkte jag dela med mig av det laget här på sajten också. 25 spelare fördelat på tre målvakter, åtta backar och 14 forwards. Så här har jag resonerat: Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }}
MÅLVAKTER
Linus Ullmark
Jacob Markström
Filip Gustavsson
En synnerligen väntad duo sett till var vi befinner oss i dag. Med tanke på vilken sensationell säsong Linus Ullmark kommer i från är det svårt att tänka sig något annat än honom som förstakeeper här. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Jacob Markström har mycket mer internationell erfarenhet, så även om han kommer från sin sämsta säsong sedan han etablerade sig som NHL-målvakt har han en resumé som talar för sig själv. Så det skulle onekligen bli en kamp mellan dessa två som Markström mycket väl skulle kunna gå segrande ur. Filip Gustavsson får ses som en lyxig försäkring här.
Största överraskningen: Kanske att jag ändå håller Markström så högt trots säsongen han hade med Calgary? Men målvaktspel är ju voodoo, så varför inte?
Svåraste petningen: Med tanke på Robin Lehners skadebekymmer finns det egentligen ingen som kan utmana dessa tre i nuläget. Man skulle kanske kunna lyfta fram som en kandidat, men han hade också skadeproblem i slutet av förra säsongen.
Alternativ: Anton Forsberg, Samuel Ersson, Lars Johansson, Magnus Hellberg, Jesper Wallstedt.
BACKAR
Victor Hedman – Erik Karlsson
Rasmus Dahlin – Mattias Ekholm
Hampus Lindholm –
Gustav Forsling –
Ingen brist på talang här inte…
Hedman och Karlsson är nära vänner och skulle utgöra ett tämligen spännande backpar. Även om de båda gillar det offensiva spelet tror jag att Hedman är kapabel att ta tillräckligt stort defensivt ansvar för att låta Karlsson göra sin grej.
Dahlin är kanske den bästa backen av dem alla just nu. Att sätta honom intill en stabil pjäs som Ekholm bör ge honom friheten att följa med upp i anfallen och vara en kreativ kraft offensivt.
Lindholm och Andersson som ett tredje backpar är en lyx få motståndare skulle kunna erbjuda. Att sedan ha Forsling och Larsson över som två spelare man kan kasta in som alternativ är också vansinnigt bra. Frågan är om ens Kanada kan mönstra en lika bra backsida som Sverige om man tittar på djupet.
Största överraskningen: Det är rätt otroligt med tanke på hur bra hockey han har presterat i NHL på senare år, men Rasmus Andersson har faktiskt aldrig representerat Tre Kronor. Att kalla honom överraskning är därför överdrivet, men jag skulle faktiskt se det som en skandal om han inte kom med i ett svenskt landslag om man tilläts ta med de bästa NHL-spelarna.
Svåraste petningen: Jag har alltid varit en stor beundrare av , så det svider i hjärtat att lämna honom utanför det här laget. Men konkurrensen är bara för jäkla tuff. Brodin kommer från en lite tuffare säsong och det gör att han slås ut i konkurrensen med framför allt Forsling och Larsson. Att inte ha med trogna landslagsspelare som John Klingberg och Oliver Ekman Larsson känns också underligt, men det finns bättre och starkare alternativ i dagsläget.
Alternativ: Jonas Brodin, Marcus Pettersson, Rasmus Sandin, John Klingberg, Erik Brännström, Oliver Ekman Larsson.
FORWARDS
Filip Forsberg – Elias Pettersson – William Nylander
Jesper Bratt – Mika Zibanejad – Adrian Kempe
– Elias Lindholm –
William Karlsson – –
Lucas Raymond – Mikael Backlund
Gabriel Landeskogs frånvaro lämnar ett stort tomrum i den här uppställningen, men tack vare de genombrott som Kempe och Bratt stått för känns det här fortfarande som en konkurrenskraftig laguppställning. Centerdjupet skojar man inte bort, det är så bra att jag kan kosta på mig att placera en spelare av William Karlssons kaliber på kanten.
Utgångstanken är tre offensivt lagda kedjor (som ändå består av en hel del starka tvåvägsspelare) och en fjärde som bör vara tuff att spela emot. Hierarkin är inte helt enkel att sätta, men baserat på vad Elias Pettersson mäktade med för Vancouver Canucks i fjol är det svårt att hitta en spelare här som man kan ranka högre. Han får därför bli den offensiva motorn med starka pådrivare bakom sig i form av Zibanejad och Lindholm.
Jag väljer också att ta med Lucas Raymond, som likt en champagnekork kan poppa när som helst, och en synnerligen pålitlig veteran i Mikael Backlund som egentligen placera var det än behövs. Lyxigt!
Största överraskningen: En del kanske höjer på ögonbrynen över inkluderingen av Jesper Fast.
Han får ju rätt lite kärlek här hemma och har faktiskt inte spelat landslagshockey sedan han lämnade Sverige och HV71 för spel i Nordamerika för tio år sedan. Nu skulle han såklart inte kunna betecknas som en nyckelspelare, men han bidrar med mycket och kan fylla en roll defensivt inte minst i numerära underlägen. Det är också på tiden att han får lite uppmärksamhet för vilken fin NHL-karriär han har snickrat ihop åt sig själv.
Svåraste petningen: Det är tveklöst Rickard Rakell. En användbar spelare som ofta varit riktigt bra i landslagssammanhang när han dragit på sig den blågula tröjan. I det här sällskapet var det bara svårt att hitta en rimlig roll åt honom. Jag lekte också med tanken på att kasta in Leo Carlsson i mixen, men nyktrade till och insåg att det är svårt att begära att han ska kunna slå sig in i en sådan här trupp redan nu. Men ge honom några år så är han antagligen självskriven. Att lämna Nicklas Bäckström utanför laget ger en underlig känsla i magen, men det är bara att erkänna att han inte riktigt håller måttet jämfört med de yngre förmågorna just nu. Det blir intressant att se om han kan studsa tillbaka efter de tuffa höftproblemen han har dragits med.
Alternativ: Rickard Rakell, Leo Carlsson, Jonatan Berggren, Pierre Engvall, Nicklas Bäckström, .
