Bara två svenskar har mottagit Conn Smythe Trophy, det ärofyllda priset som går till Stanley Cup-slutspelets mest värdefulla spelare. Efter Tampa Bay Lightnings kraftdemonstration i den tredje Stanley Cup-finalen mot Dallas Stars i natt känns det som vi kan vara på väg att få en tredje. Victor Hedman gjorde en av sina mest dominanta och spektakulära insatser i årets slutspel och lämnade isen med det matchavgörande målet och två assist.
Begreppet "beast mode" har sällan känts lika relevant när det kommer till Hedman. Det var inte bara hans offensiva produktion som stack ut. I natt svarade han även för avgörande defensiva aktioner, inte minst när han stoppade Denis Gurianov på ett friläge tidigt i matchen. Ett mål i baken där och finalmatch tre kan ha fått en helt annan karaktär. Desktop ad in article Mobile ad in article
Jag ska vara ärlig och säga att även om jag imponerats av den 29-årige Ö-vikssonen i årets slutspel så har han inte varit mitt huvudspår i Conn Smythe-jakten. I ett stjärnspäckat Lightning har Brayden Point och Nikita Kutjerov stuckit ut med sin offensiva spets och sitt underhållande samspel.
Point var magisk under de inledande rundorna, men har trots fortsatt produktion tappat lite av förtrollningen efter den skada han brottades med i serien mot New York Islanders. Kutjerov har å sin sida vuxit in i slutspelet och bara blivit bättre och bättre. I hans fall är det svackorna han har med jämna mellanrum som talar emot honom.
Båda två är starka och värdiga kandidater, men just nu befinner jag mig i Camp Hedman. Det understryks av de uppseendeväckande siffror som min gode vän Dimitri Filipovic presenterade i samband med nattens 5–2-seger. Desktop ad in article Mobile ad in article
Om man bortser från de tre "uppvärmningsmatcherna" som Tampa spelade har han varit mer eller mindre ostoppbar:
*****
Om allt tycks gå Victor Hedmans väg just nu befinner sig Dallas stjärncenter Tyler Seguin i andra ändan av spektrat. 28-åringen har varit likblek i slutspelet och fortsätter att brottas med självförtroendet i finalserien. I natt blev det än mer tydligt att det är något som fattas för den tidigare 40-målsskytten. Han fick ett jätteläge i powerplay tidigt i matchen, men lyckades inte klämma dit puckuslingen. I tredje perioden återupprepade sig scenariot och Seguin tog ut sin frustration på båsdörren när han återvände till bänken.Två mål på 61 skott och totalt bara åtta poäng på 23 slutspelsmatcher är såklart underkänt. Dallas behöver mer, eller i alla fall något, från Seguin för att få rätsida på den här serien. Annars finns risken att Dallas Stars vd Jim Lites dammar av den gamla "horseshit"-kommentaren igen.
*****
Jag undrar hur förvirrande nattens match var för Steven Stamkos. Tillbaka på isen – i en Stanley Cup-final till råga på allt – efter 210 dagar utan match, målskytt i sitt tredje byte och sedan ospelbar efter sitt femte byte. Förväntan följt av eufori följt av frustration – och sedan glädje över att Tampa bärgade segern.
Det känns inte sannolikt att Stamkos spelar mer i den här finalserien. Men jag tänker ändå att OM Tampa Bay Lightning vinner Stanley Cup kan han se tillbaka på det här med andra ögon efter att ha gjort sina fem byten och 2,47 minuters istid. Han spelade i alla fall en roll, om än väldigt liten, i att man bärgade bucklan. Desktop ad in article Mobile ad in article
*****
Det är inte ofta man ser Miro Heiskanen göra misstag på isen. Men i natt banade ett av dessa få misstag vägen för Tampas 1–0-mål. En hårt pressad Heiskanen slog en blind passning rakt in i banan och gav Nikita Kutjerov ett friläge som han utnyttjade på bästa sätt.
Dallas coach Rick Bowness tog Heiskanen i försvar efter matchen och menade att lagkamraterna på isen försatt honom i en dålig situation. Och det är jag till viss del villig att skriva under på efter att ha vevat reprisen några gånger. I ett vakuum framstår Heiskanens aktion som huvudlös och klantig, men spelarna runt omkring honom ska ha stor del i skulden till att pucken hamnade i eget mål.
Så mycket av de bästa spelarnas spel sker på instinkt. I det stabila spelsystem som Dallas ändå har finns en inneboende trygghet att man ska kunna lita på att lagkamraterna ger understöd och uppbackning. Vid det här målet åkte övriga fyra medspelare i fel riktning och var positionerade på ett märkligt sätt. Den andra backen som var inne, Jamie Oleksiak, hade hamnat uppe på offensiv blålinje och ingen av de tre anfallarna som var inne gjorde något för att backa upp honom.
Ett dåligt beslut av Heiskanen?
Absolut!
Men också ett kollektivt dåligt byte av medspelarna som inte tog sitt ansvar.
*****
I skuggan av Victor Hedman har Ryan McDonagh varit en riktig arbetshäst för Tampa Bay Lightning på deras blålinje. Framför allt i det fysiska spelet. Ingen annan spelare har satt tonen med sina tacklingar likt honom.
I första finalmatchen gav han Heiskanen en rejäl propp och i förra matchen var det Blake Comeau som hamnade i hans väg. Den tacklingen fick tyvärr konsekvensen att Comeau inte kunde spela i natt.
McDonagh ger Dallas spelare anledning att hålla huvudet på skaft när han är inne. I en serie där fler än hundra tacklingar bokförts i var och en av de tre matcherna är den mångsidige amerikanen den mest framträdande fysiska spelaren.
*****
Två finaler på två dagar – det är det helgen bjuder på. Match fyra spelas natten mot lördag och match fem natten mot söndag. Det blir en rejäl prövning för bägge lagen som redan tillbringat runt 60 dagar i slutspelsbubblan och spelat otaliga minuter hockey.
Pressen är stor på Dallas Stars att studsa tillbaka och inte låta serien rinna dem ur händerna. Med tanke på hur oengagerade de såg ut under delar av nattens match får nästa drabbning i det närmaste ses som en måste-match. Förlust där och serien känns körd. Desktop ad in article Mobile ad in article
