I numera nedlagda Pro Hockey fick jag möjligheten att ranka NHL:s bästa rookies inför varje säsong. Det vore trist att låta den traditionen gå till spillo. Därför ger jag er pluskunder chansen att ta del av mina tankar inför den stundande säsongen.
I fjol hade vi ett riktigt bra svenskår bland NHL:s rookies. Elias Pettersson var i en klass för sig och vann Calder Trophy-omröstningen med bred marginal. Men även Rasmus Dahlin och Andreas Johnsson hade framskjutna placeringar i rookieracet.
I år kan det bli tuffare på den fronten.
Visst, det finns intressanta svenska spelare på väg in i ligan, men vid en första anblick är det svårt att se att någon av dem ska kunna ha samma inverkan som Pettersson och Dahlin. Spelarna som dyker upp i tankarna är Jesper Boqvist, Emil Bemström, Rasmus Sandin och kanske Alexander Nylander som ser ut att få en jättechans i Chicago. Men jag är osäker på om någon av dem får en tillräckligt stor roll i långa loppet för att för att slå sig in i ett sådant här sammanhang.
Jag nöjde mig med två andra svenska spelare som jag tror har lite bättre möjligheter att glänsa.
Slutligen ett klargörande vilka spelare som räknas som rookies i NHL. Man får max ha spelat 25 matcher under en säsong för att bibehålla sin rookiestatus till kommande säsong. Har man spelat fler än sex matcher per säsong två säsonger på rad räknas man inte heller som rookie. Dessutom finns det ett ålderstak. En spelare som hunnit fylla 26 år innan den 15 september det här året räknas inte som rookie. Det innebär exempelvis att spelare som Joakim Nygård och Nikita Gusev inte är rookies trots att de aldrig spelat en enda NHL-match.
Nu till rankingen!
Maxime Comtois.Foto: Bildbyrån
15) Maxime Comtois
Vänsterforward, Anaheim Ducks
Redan i fjol NHL-debuterade Max Comtois för Anaheim som junior. Då fick han tio NHL-matcher och noterades för sju poäng innan han slutligen skickades tillbaka till juniorligan QMJHL. Han hade en produktiv och lärorik säsong där han bland annat var med om att vara lagkapten för Kanada vid JVM i Vancouver. Det gick mindre bra. Comtois gjorde en bra turnering, men utsågs till syndabock efter kvartsfinalförlusten mot Finland och utsattes för diverse hot på sociala medier.
Comtois är en kontroversiell spelare eftersom han har en mindre smickrande tendens att söka utvisningar på motståndarna genom att slänga sig hit och dit på isen. Det är något han kommer att behöva sluta med illa kvickt om han ska överleva i NHL på sikt. Utöver att vara en skicklig hockeyspelare har han lite Brad Marchand i sig, på gott och ont. Det blir intressant att se hur mycket av det som kommer fram redan under hans rookiesäsong. Bör under alla omständigheter få en rätt framträdande roll i ett nysatsande Ducks. Har matchats med Ryan Getzlaf i förstakedjan under försäsongen.
14) Nick Suzuki
Center, Montréal Canadiens
Nick Suzuki eller Ryan Poehling – eller båda två? Det var frågan inför Montréal Canadiens träningsläger. Poehling avslutade förra säsongen med att snärta in ett hattrick i sin första NHL-match mot Toronto Maple Leafs och var kanske förhandsfavoriten. Nu valde Canadiens ändå att satsa på Suzuki från start, 20-åringen man fick som en del av utbytet i Max Pacioretty-trejden med Vegas Golden Knights.
Suzuki har sett riktigt bra ut på försäsongen och är en del av Canadiens ljusnande framtid. Ser ut att få starta säsongen i lagets andraformation intill Max Domi och Artturi Lehkonen. En rätt hyfsad miljö för en kreativ spelare även om han får kliva ut och spela högerforward och inte på sin naturliga centerposition.
13) Erik Brännström
Back, Ottawa Senators
Efter många om och men tog den svenske JVM-kaptenen en plats i Ottawa Senators. Det var tydligen inte så givet som jag på förhand hade föreställt mig. Det funderades väldigt mycket fram och tillbaka om det verkligen var i Brännströms långsiktiga utvecklings intresse att spela honom i NHL redan nu. Men med tanke på vilket tunt försvar Senators har tror jag i slutändan inte att de hade något val.
Den 20-årige smålänningen kommer att få stå i skuggan av stjärnbacken Thomas Chabot, vilket jag tror kommer att vara enbart positivt till en början. Matchar man Brännström med en veteranback som Ron Hainsey, ger honom lite mjukare minuter och spel i andra powerplay-uppställningen kommer han snart att stå på egna ben och vara den där speldrivande spelaren och det offensiva hot vi lärt känna under han juniorår. Det ska bli extremt spännande att följa hans resa.
Dante Fabbro.Foto: Christopher Hanewinckel-USA TODAY Sports
12) Dante Fabbro
Back, Nashville Predators
Det fanns fler anledningar till att Nashville Predators trejdade P.K. Subban än bara behovet av att frigöra lönetaksutrymme. I Dante Fabbro har de sannolikt en back som kan gå in och spela intill Mattias Ekholm i Nashvilles topp fyra redan nu.
21-åringen har visat hög offensiv uppsida under sina tre collegeår på Boston University, men är i första hand en stabil tvåvägsback. Debuterade i NHL i slutet av förra säsongen och såg väldigt trygg ut i slutspelet, vilket är en positiv indikation.
En kul sidnot: Nashville hade honom ombytt i den första matchen på rookiecampen tidigt i september. men plockade snabbt av honom från isen. Han var för överlägsen och hade ingenting att bevisa där. Gissar att det här är en kille som aldrig behöver spela en enda AHL-match i karriären.
11) Alexandre Texier
Vänsterforward, Columbus Blue Jackets
Måste erkänna att det spritter lite i kroppen över att kunna plocka in en fransk spelare på en sådan här ranking. Inte för att konkurrensen på något sätt är mördande, men Alexandre Texier är antagligen den bästa hockeyspelaren Frankrike har producerat genom tiderna.
Efter två säsonger i finska KalPa klev han in och var dominant i AHL i slutet av förra säsongen. Det gjorde att han fick avsluta säsongen i NHL och till och med visa upp sig i åtta matcher under slutspelet.
Texier är en kvick och teknisk spelare som både kan spela på kanten och som center. Han har bra driv i åkningen och har den avundsvärda förmågan att göra oväntade saker i hög fart. Har fått bra skolning i Finland och kommer säkerligen att fortsätta få det under John Tortorellas ledning i Columbus.
Förefaller få chansen i Columbus toppformation med Pierre-Luc Dubois och Cam Atkinson från start.
10) Adam Fox
Back, New York Rangers
Det krävdes några trejder för att Adam Fox skulle få sin dröm att gå i uppfyllelse. Efter att draftats av Calgary och sedan trejdats till Carolina höll den 21-årige backen ut tillräckligt länge för att pressa "Canes" att skeppa honom till barndomsfavoriterna New York Rangers. Fox hade nämligen kunnat återvända till Harvard för en fjärde collegesäsong för att sedan bli free agent i slutet av nästa sommar och ta sig till Rangers den vägen. Nu insåg Carolina vartåt det barkade och lyckades få ersättning för en spelare som troligtvis aldrig skulle ha sajnat med dem ändå.
I Adam Fox får Rangers en synnerligen skicklig rightare. Förra säsongen hade amerikanen bäst poängsnitt av samtliga spelare i collegehockey. Som back. I NHL lär han få ta en lite mer tillbakadragen roll initialt, men vi kan nog räkna med en hel del powerplay-tid. Defensivt finns det absolut saker att jobba på, men Rangers är hoppfulla om att de har fått mer än bara en endimensionell back.
Sam Steel.Foto: USA Today Sports
9) Sam Steel
Center, Anaheim Ducks
Steel imponerade stort i slutet av förra säsongen då han gavs chansen att visa upp sig i en prominent roll i Anaheim. Tanken var antagligen att han skulle inleda säsongen som andracenter mellan Rickard Rakell och Jakob Silfverberg, men en skada har satt honom ur spel under delar av försäsongen och gjort att Isac Lundeström tagit hans plats där tills vidare.
Sam Steel är en målfarlig center som sköt 50 mål under en av sina juniorsäsonger med Regina Pats i WHL. 21-åringen hade en produktiv första säsong som senior i fjol och gjorde 20 mål på 53 matcher i AHL innan han på allvar fick chansen av Ducks och stannade på sex mål och elva poäng på 22 matcher i NHL. När spelare som Ryan Kesler, Patrick Eaves och Corey Perry nu har gjort sitt i klubben är Steel en av dem som ska leda det nya Ducks framåt.
8) Victor Olofsson
Vänsterforward, Buffalo Sabres
Målkung i SHL för två år sedan – 30-målsskytt i AHL i fjol. Nu är det "bara" NHL kvar att besegra för "Goalofsson". Han avslutade förra säsongen fint med 2+2 på sex matcher och ser ut att få starta årets säsong intill Jack Eichel och Sam Reinhart i Sabres toppkedja.
En fantastisk möjlighet att sätta avtryck redan från första nedsläpp.
Olofssons förmåga att förpassa pucken i mål gör att jag tror att han har goda chanser att skapa sig en fin NHL-karriär. Nypet 24-åringen har i sina avslut håller en väldigt hög klass. Får han få spela med Eichel, som är en utmärkt passningsspelare, kan det bli stor succé. Det är bara att titta på vad Eichel gjorde för Jeff Skinner förra säsongen. Det bidrog starkt till ett åttaårskontrakt värt 72 miljoner dollar. Just sayin'...
7) Martin Necas
Center, Carolina Hurricanes
Jag hade Necas på min ranking redan i fjol i tron att han skulle kliva rakt in i NHL. Det gjorde han inte. Tjecken spelade bara sju matcher med Carolina Hurricanes och tillbringade resten av sin sista juniorsäsong med farmarlaget Charlotte Checkers. Det var antagligen det bästa möjliga scenariot. I stället för begränsade minuter i NHL fick han en framträdande roll i AHL:s bästa lag och krönte en fin säsong med att bli Calder Cup-mästare efter att ha svarat för 13 poäng på 18 slutspelsmatcher.
20-åringen kliver nu in i en tuff konkurrenssituation i ett förmodat topplag. Försäsongen var kanske ingen större hit för Necas, men han ser ut att få en prominent roll i lagets powerplay under säsongsinledningen. Talangen är det sannerligen inget fel på. Ynglingen som "Canes" valde som tolfte spelare i första rundan 2017 är en snabb och kreativ spelare som både kan spela center och högerforward. Tar ansvar i båda riktningarna.
Drake Batherson.Foto: Marc DesRosiers-USA TODAY Sports
6) Drake Batherson
Högerforward, Ottawa Senators
Drake Batherson draftades först i fjärde rundan 2017, men ser ut att kunna bli en riktigt giftig spelare för Ottawa Senators redan nu. 21-åringen introducerade sig på allvar under JVM i Buffalo 2017/18 då han sköt sju mål på sju matcher när Kanada vann guldet efter den gastkramande finalen mot Sverige. Han följde upp det med att snitta mer än en poäng per match som nykomling i AHL – och kom med i All-Rookie Team. Senators gav honom 20 matcher i fjol och Batherson tackade för det genom att göra nio poäng.
Nu ser han ut att kunna få stort förtroende i Ottawa direkt från start. Under försäsongen har nye coachen D.J. Smith gett honom en hel del speltid i powerplay. Med tanke på vilket tunt lagbygge Senators har den här säsongen pekar allt på att Batherson kommer att bli en av de ledande spelarna på en gång. Tillsammans med Thomas Chabot, Erik Brännström och Brady Tkachuk är han en av spelarna man bygger sin framtid kring.
5) Cody Glass
Center, Vegas Golden Knights
Vid draften i Chicago 2017 hade Vegas Golden Knights tre val i första rundan. Två av spelarna man draftade där, Nick Suzuki och Erik Brännström, har ni redan hittat här på listan. Men i andra lag. De har skeppats i väg i trejder som förstärkt klubben för stunden.
Kvar finns den smarte centern Cody Glass. Efter att ha avslutat förra säsongen i farmarlaget Chicago Wolves under deras resa till AHL:s Calder Cup-final är han på väg att ta plats i NHL.
Glass är en analytisk och spelskicklig tvåvägscenter som är en riktigt vass passningsspelare. Ser ut att få inleda säsongen som andracenter bakom William Karlsson i en formation med Mark Stone och Max Pacioretty. I den omgivningen borde det kunna bli en hel del poäng för Glass, som var dominant i juniorligan WHL i fjol samtidigt som han gjorde ett starkt intryck på JVM i Vancouver.
Quinn Hughes.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund
4) Quinn Hughes
Back, Vancouver Canucks
För två år sedan var det Brock Boeser, i fjol Elias Pettersson – och i år Quinn Hughes. Vancouver Canucks fans tycks alltid ha en ny rookie att yvas över varje säsong. I Hughes får de den offensivt skickliga back de har saknat under en ganska lång tid. Alexander Edler i all ära, men den här snart 20-årige amerikanen ger dem ett mer dynamiskt anfallsvapen från blålinjen.
Quinn Hughes hann NHL-debutera redan i fjol och såg fin ut i de fem matcher han gjorde för Canucks. Det är antagligen bara en tidsfråga innan han styr och ställer i lagets första powerplay-formation. Under fjolårssäsongen svarade han för 33 poäng på 32 matcher för University of Michigan och var tillsammans med Adam Fox och Cale Makar, två andra spelare på den här listan, en av collegehockeyns absolut roligaste spelare att titta på. Nu får fansen i Vancouver njuta av hans läckra backspel.
3) Jack Hughes
Center, New Jersey Devils
Från storebror till lillebror.
Sommarens draftetta har påståtts vara för liten och klen för att spela i NHL som 18-åring. Det känns som ett väldigt förlegat uttryck för den gamla tidens NHL-hockey. Visst, Hughes den yngre ser fortfarande ut som en pojke, men det gjorde Patrick Kane, Mathew Barzal och Elias Pettersson också när de klev in i NHL. Och ni vet förstås vad deras gemensamma nämnare var? Calder Trophy, såklart!
Hughes har imponerat för Devils på försäsongen och kommer omedelbart att få en roll som sätter honom i en position att producera. Kommer sannolikt att inleda säsongen i en kedja med Nikita Gusev och Jesper Bratt, en trio jag gladeligen skulle betala pengar för att se tillsammans. Ingen blir förvånad om Hughes göra runt 60 poäng som rookie och vinner Calder Trophy. Men konkurrensen är synnerligen tuff den här säsongen..
2) Kaapo Kakko
Högerforward, New York Rangers
Ingen missade förstås Kaapo Kakkos helt orimligt starka fjolår. Utöver att vara en urkraft att räkna med i finska ligan med TPS Åbo blev han stor hjälte genom att avgöra JVM-finalen mot USA i Vancouver i januari – och vinna VM-guld med Finland i Slovakien i maj.
New York Rangers vann verkligen lotteriet när de fick drafta som andra lag efter New Jersey Devils i juni och slapp välja mellan Jack Hughes och Kakko. Nu damp en av två blivande storstjärnor ned rakt i knäet på dem.
Kakko har redan visat att han är redo att tävla med fullvuxna män. 18 år gammal är han mer fysiskt mogen än Hughes, men har samtidigt en skicklighet som gör att han är svårstoppad. Under VM såg det ibland ut att vara omöjligt för motståndarna att ta pucken av honom.
I New York Rangers får han omgående en topp-sex-roll och ser ut att inleda säsongen med Chris Kreider och Ryan Strome i lagets andrakedja – plus spel i första powerplay-linan med bland annat Mika Zibanejad och Artemij Panarin. Det känns som upplagt för succé.
Nathan MacKinnon och Cale Makar.Foto: USA Today Sports
1) Cale Makar
Back, Colorado Avalanche
Wow!
Det var allt jag hann tänka när jag bevittnade Cale Makars NHL-debut i Stanley Cup-slutspelet i våras. Visst, 20-åringen hade en dominant collegesäsong bakom sig och vann Hobey Baker Award som NCAA:s bästa back. Men att gå från det till att kliva in i en slutspelsmatch som debutant med den sortens pondus och självförtroende tyder på att det här är en alldeles speciell spelare.
Makar har jämförts med Erik Karlsson. Sådana där liknelser kan bli ganska tröttsamma eftersom de sker så slentrianmässigt ibland. Men här finns det faktiskt fog för det. Likheterna i hur han tar offensiva initiativ är rätt slående. Det finns såklart ett visst mått av risktagande i sättet den unge Coloradobacken spelar på, men slår man ut risk vs. belöning råder det ingen tvekan om vilken vågskål som tippar över. Det tyckte bevisligen Colorado också och valde att trejda Tyson Barrie i Toronto för att bereda mer plats åt Makar redan nu.
Jag tror att Cale Makar kommer att ha en fantastisk rookiesäsong med en hel del produktion. Inte minst eftersom han kommer att få massor med speltid i en enastående första powerplay-uppställning med bland andra Mikko Rantanen och Nathan MacKinnon. Det krävs vanligtvis en hel del poäng från en back för att han ska kunna vinna Calder Trophy. Men är det någon som har den produktionen i sig är det Makar.
