- ”Superkedjans succé”
- ”Same procedure as last year”
- ”Playoff och en baksmälla”
{{ PAYWALL LIMIT }}
Borlänge – ”Före och efter Pajen”
Resultat våren: Sexa i Allettan norra, utslagna med 0-2 i matcher i åttondelsfinalen mot Nybro.
Resultat hösten: Trea i Hockeyettan västra, femma i Allettan norra vid årsskiftet.
Omdöme: Det var minst sagt dramatiskt i Allettans sista omgång när Borlänge i en krampaktig och direkt avgörande match mot Enköping inte bara lyckades rädda en plats i slutspelet utan dessutom gå direkt till åttondelsfinal. Men om det var dramatiskt på isen var det minst lika spännande i katakomberna i Borlänge ishall. Ledande personer i föreningen drog inte jämnt och även om ingen ville säga det rakt ut är det klart att intrigerna och osämjan påverkade resultatet på isen. I slutändan valde sportchefen Mattias Bergdahl att lämna föreningen och masarna hade inte mycket att sätta emot Nybro när slutspelet väl drog igång.
Men 2021 handlade också om ett före och ett efter supersnajpern Markus “Pajen” Persson. Målkungen som varit lagets överlägset viktigaste spelare i flera säsonger släpptes till Modo inför transferdeadline och inför säsongen 21/22 valde Borlänge att inte erbjuda honom något nytt kontrakt. Man ville helt enkelt ha en annan dynamik på laget. Om det var rätt eller fel beslut är svårt att avgöra utifrån höstens grundserie. Borlänge var väldigt streaky och blandade rader av förluster med rader av segrar. Nye poängkungen Arvid Degerstedt lämnade för Troja/Ljungby och inför det fortsatta spelet i Allettan norra är det nog egentligen inte någon som vet riktigt var Borlänge står.
Eskilstuna Linden – ”Playoff och en baksmälla”
Resultat våren: Seriesegrare i västra vårserien, utslagna med 0-2 i matcher i play-in mot Mariestad.
Resultat hösten: Åtta i Hockeyettan västra, tia i södra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Våren blev något att minnas i Eskilstuna. Låt gå att laget inte räckte till i play-in-spelet mot kvalserieaspiranten Mariestad, men att Linden över huvud taget lyckades ta sig till ett slutspel, ett ”kval mot Hockeyallsvenskan” var en stor framgång. Färjestad-lånet Leo Lööf (som efter säsongen blev klar för Liiga-spel med Ilves) briljerade på backen och Tobias Sjökvist firade stora triumfer i offensiven. Det var bitvis riktigt kul att titta på.
Men hösten kom med något av en baksmälla. Trots ett lag jämbördigt med fjolårssäsongen och höga ambitioner fick Eskilstuna Linden aldrig riktigt till det i grundserien. Tränaren Joakim Lundholm fick lämna mitt i serien med hänvisning till en knölig civil situation och Linden vann inte fler än fyra matcher under ordinarie tid. I de få matcher som laget hann spela i den nystartade ”vårserien” innan klockan klämtade för nyår blev det heller ingen succé. Linden gick på fyra raka torsk och tvingades möta årsskiftet som jumbo i den södra vårserien.
Forshaga – ”Den värmländska moralen”
Resultat våren: Trea i Allettan norra, utslagna med 1-2 i matcher i åttondelsfinalen mot Visby/Roma.
Resultat hösten: Fyra i Hockeyettan västra, åtta i Allettan norra vid årsskiftet.
Omdöme: Var det en skräll att Forshaga över huvud taget kvalificerade sig för Allettan 2021 ska vi inte tala om att den lilla värmländska föreningen tog sig hela vägen till en tredjeplats i den svårspelade norra serien. Trots att klubben skakades av den ovälkomna julklappen att demontränaren Dennis Hall redan skrivit på för Hudiksvall fick han hela laget att dra åt samma håll och med lika delar lagmoral och effektiv spets gjorde Forshaga en djupt imponerande vår. Att det tog slut efter två sudden-nederlag mot utpräglade slutspelsgänget Visby/Roma kan man nog leva med i Värmland. Vid det laget var Forshaga så skadeskjutet att ett fortsatt slutspel riskerade att bli parodiskt.
Men om våren var imponerande måste samma etikett sättas på hösten. För Forshaga hade alla odds emot sig. Lagets fyra bästa poängplockare, tillika viktigaste spelare (Viktor Lennartsson, Oliver Kandergård, Henrik Olsén och Joel Källström Englund) lämnade och magikern bakom framgången, tränaren Dennis Hall, drog som sagt till Hudik. Hans ersättare (Tim Rivest som lyftes upp från juniorerna) var inte på plats förrän i augusti. Men trots det lyckades Forshaga tråckla sig vidare till Allettan igen och det var den värmländska moralen som talade. Det verkar inte spela någon roll vilka namn som står på tröjorna, när Forshaga spelar tight och offrar sig för varandra är de svårslagna.
Kumla – ”Superkedjans succé”
Resultat våren: Femma i västra vårserien, klarade sig kvar via kvalspel.
Resultat hösten: Tia i Hockeyettan västra, nia i södra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: I takt med att Hockeyettan spetsas till och bantas ner kommer det bli svårare för små klubbar att hanka sig kvar och Kumla är definitivt en förening som ligger i riskzonen. Året 2021 handlade mest om att hålla näsan över vattenytan för närkingarna och efter att ha överlevt ett negativt kval under våren väntade en jumboplacering i höstens grundserie. Inledningen av vårserien innan jul med fyra raka förluster indikerar att det nog kan bli en svettig säsongsavslutning igen för Kumla.
Men är det något vi tar med oss från året är det förstås superkedjans imponerande framfart. Victor Wänghult, Oliver Arle Östergren och Daniel Lindberg fann varandra under hösten 2020 och var sedan de som bar Kumlas offensiv hela säsongen. De var en av Hockeyettans i särklass vassaste linor och kunde skjuta Kumla kvar i Hockeyettan. När den sedan splittrades (Wänghult la av och Arle Östergren drog vidare till Kalmar) slutade Kumla sist i grundserien 2021.
Köping – ”Ett gäng på gränsen”
Resultat våren: Fyra i västra vårserien, klarade sig kvar via kvalspel.
Resultat hösten: Nia i Hockeyettan västra, åtta i norra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Ska man hitta något positivt kring Köping under 2021 är det att laget klarade av vårens negativa kval på ett bra sätt. Det var förstås lite av en mardröm att hamna där, men efter en stökig säsong blev det i alla fall ett lyckligt slut när laget slog tillbaka allt motstånd och relativt tidigt kunde säkra sin Hockeyettan-status. Köping tappade bara tre poäng på hela kvalserien och förlorade inte en enda match under ordinarie speltid.
Tyvärr lyckades man inte göra så värst mycket av den där Hockeyettan-statusen under hösten. En trubbig trupp hade en ganska lång startsträcka under nye tränaren Johan Hellström och parkerade i botten av den västra serien. Vårserien fick inte heller någon direkt munter start när laget förlorade två raka hemmamatcher mot Lindlöven och Enköping med uddamålet, men efter 4-1 i Sundsvall kunde laget i alla fall fira nyår som vinnare. Allt som allt vittnar 2021 dock om att Köping ligger på gränsen. En uppryckning krävs om föreningen ska vara kvar i ligan.
Lindlöven – ”Inte hela vägen fram”
Resultat våren: Tvåa i västra vårserien.
Resultat hösten: Sjua i Hockeyettan västra, tvåa i norra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Lindlöven avslutade föregående år med att vika ner sig och bomma en plats i Allettan och den bedrövelsen spillde egentligen över på hela 2021. Laget var med i kampen om att ta bakvägen till slutspelet under våren, men nådde inte hela vägen fram och laget var med i kampen om att nå Allettan under hösten, men nådde inte hela vägen fram. Man skulle kunna sammanfatta det som så nära, men ändå så långt borta, men rent krasst har gänget från Lindesberg helt enkelt inte räckt till det gångna året.
Förklaringen till det har förstås sökts internt och det har pekats på ett ständigt strul med truppen. Har det inte varit skador så har det varit sjukdomar och ovanpå det har kunnat konstateras att truppen varit för tunn och det dykt upp nyförvärv som inte har levererat enligt plan. 2021 var året när rutinerade poängbombaren Max Lalander la av och lagpappan Alexander Kovalonok lämnade. Men det var också året då Lindlöven tydligare formaliserade sitt samarbetsavtal med BIK Karlskoga. Något som borgar för fler lån av skaplig klass från Hockeyallsvenskan. Men allt som allt, i Lindesberg kommer året 2021 knappast markeras med utropstecken i historieböckerna.
Mariestad – ”Bomben i Boden”
Resultat våren: Sjua i Allettan södra, fyra i kvalserien till Hockeyallsvenskan.
Resultat hösten: Seriesegrare i Hockeyettan västra, femma i Allettan södra vid årsskiftet.
Omdöme: Hela Mariestads vår kommer att bli ihågkommen för den urstarka insatsen i kvartsfinalen mot storfavoriten Boden och avancemanget till kvalserien (där en 1-9-förlust i premiären mot Nybro förstörde allt det roliga). Skaraborgarna klev fram och spelade sin bästa hockey när det behövdes som mest och accentuerade vad som är slutspelshockey. Men dessförinnan var det inte särskilt mycket att hurra för. Trots en stark trupp löpte Mariestad länge en risk att helt och hållet missa slutspelet och sjundeplatsen i Allettan södra var knappast vad supportrarna hade förväntat sig.
Men kvalspelet (där Mariestad kom sist) väckte en hunger efter mer och inför hösten förstärktes laget betänkligt med målbilden att vara med längst fram när säsongen ska avgöras igen. Andreas Appelgren på tränarbänken bygger långsamt och metodiskt och laget lyckades vinna den västra serien utan att förta sig. Man fick under seriens andra halva klara sig utan stjärnfinnen Joonas Alanne, men gjorde vad man kunde förvänta sig och la en grund för vad som komma skall. Mest glädjande har förmodligen varit alla unga spelare som fått rikligt med speltid under hösten och klivit fram på ett imponerande sätt. Mariestad kan summera 2021 som ett år där man tillhört Hockeyettans allra bästa lag, men känslan är att det finns betydligt mer att vänta framöver.
Nyköping – ”Mellanmjölk”
Resultat våren: Trea i östra vårserien.
Resultat hösten: Sexa i Hockeyettan västra, trea i södra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Säsongen 20/21 handlade mest om att göra något av ett omtag. En storsatsning hade havererat säsongen innan och rutinerade Lenny Eriksson anlitades för att styra en budgettrupp på rätt köl igen. Mot den bakgrunden är det nog ingen som lägger någon större värdering i att våren mest bara var mellanmjölk där Nyköping mest existerade i ett vakuum av den östra vårserien. Man klarade sig kvar utan att behöva oroa sig för kval och det var gott så.
Hösten 2021 däremot är nog lite mer av en besvikelse. Nyköping fick återigen byta serie från den östra till den västra och visade att man hade lärt sig av sina läxor från fjolåret. Då var ineffektiviteten talande och föreningen valde att värva beprövade målskyttar som Søren Dietz-Larsen och Elias Jacobs. Det var rätt tänkt. Dessvärre kom hela hösten att handla om skador. Tilltänkte målspottaren Dietz-Larsen gick sönder tidigt och på backsidan föll rutinerad pjäs efter rutinerad pjäs ifrån. Med de förutsättningarna lyckades Nyköping inte alls att uppfylla ambitionen att nå Allettan och det blev en hel del mellanmjölk igen. Synd, för med fullt manskap såg det ut som att man hade ett ganska intressant lag på gång. Något som också visade sig när vårserien drog igång och skadebilden ljusnat.
Skövde – ”Same procedure as last year”
Resultat våren: Tia i Allettan södra.
Resultat hösten: Femma i Hockeyettan västra, tia i Allettan södra vid årsskiftet.
Omdöme: Året 2020 slutade skaraborgarna i botten (nia) av den södra Allettan och missade slutspel för att hösten därpå snubbla sig vidare till Allettan med några poängs marginal. Det är egentligen bara att lägga karbonpapper på den insatsen för att summera 2021. Faktum är att det är ungefär just precis så det har sett ut år efter år efter år om vi blickar bakåt på de tio senaste åren. Man kan inte säga annat än att Skövdes resultat är synnerligen konsekvent. Samtidigt finns förstås en viss bedrövelse i supporterleden över att klubben med de fina förutsättningarna bara står och stampar.
Rent sportsligt var 2021 alltså ett år som alla andra där laget spelade i Allettan, men inte så mycket mer, men det finns ändå positiva saker att ta med sig. Framförallt kanske att rutinerade Kristoffer Söder, efter elva år i förskingring, valde att vända hem till moderklubben. Den omedelbara succén uteblev, men sakta men säkert växte 30-åringen under hösten och där har Skövde en pusselbit att bygga kring i sin strävan att bli ett mer slagkraftigt gäng framöver.
Surahammar – ”Upprättelsen”
Resultat våren: Trea i västra vårserien.
Resultat hösten: Tvåa i Hockeyettan västra, trea i Allettan norra vid årsskiftet.
Omdöme: Det finns bara ett ord att beskriva Surahammars 2021 med, dundersuccé! Efter att ha varit Hockeyettans stora looserlag i många säsonger var det gångna året den stora upprättelsen och det började med att en trio kanadensiska juniorer (Jack Thompson, Ethan Cardwell och Blake Murray) presenterades som klara för klubben den tredje januari.
Efter sex raka säsonger med negativt kvalspel bidrog trion med så mycket skicklighet, spelglädje och självförtroende att Surahammar bara flög fram. Plötsligt vann klubben matcher, spelade underhållande hockey och fick positiva rubriker. Efter avslutad vårserie drog kanadensarna hem (både Thompson och Murray fortsatte till att skriva NHL-avtal), men Surahammar har bara fortsatt på det positiva spåret. Den plötsliga framgången gjorde att klubben plötsligt var attraktiv på spelarmarknaden och med några starka nyförvärv (Lukas Söderlund, bröderna William Otter och David Otter till exempel) seglade Surahammar hela vägen till Allettan. En sanslös scenförändring. Men det var inte nog där, när vi stänger året summeras klubben som trea i den norra Allettan. Inte ens det faktum att lagkaptenen och förstecentern André Astley lämnade för Almtuna tycktes kunna hejda framfarten. Surahammar spelar en attraktiv ishockey, 2021 var året för den stora upprättelsen.
