- ”Gav ineffektiviteten ett ansikte”
- ”På väg att bli en maktfaktor”
- ”Tillbaka på ruta ett”
{{ PAYWALL LIMIT }}
Enköping: ”Gav ineffektiviteten ett ansikte”
Resultat våren: Nia i Allettan norra.
Resultat hösten: Nia i Hockeyettan östra, sexa i norra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Allettans krampaktiga sista omgång där Enköping behövde vinna borta mot Borlänge för att nå slutspel, men trots skapligt spel inte förmådde pressa in mer än en puck och förlorade efter förlängning (1-2) sammanfattar egentligen hela Enköpings år. Det rutinerade laget har inte varit tillräckligt skarpt framåt eller spelat tillräckligt uppoffrande. Bara jumbon Hanviken gjorde färre mål än Enköping i Allettan norra.
Men trots en ganska blek Alletta var förhoppningarna stora inför hösten. Tyvärr, för fansen, fortsatte Enköping på exakt samma spår i den östra grundserien. 38 mål på 18 omgångar innebar ett snitt på 2,11 kassar och i powerplay var Enköping usla. Laget gjorde ett enda mål i den spelformen på hela grundserien och landade på 2,17% i PP-procent. Det säger sig självt att laget var långt ifrån att nå Allettan. Dessutom var det rörigt vid sidan av. Klubbchefen Alexander Edstein hoppade av innan han knappt hunnit tillträda, tränaren Christofer Eriksson sa upp sig när det grinade emot under hösten och en av de få vassa spelarna i laget, Niklas Rigelius, drog till Västerås. Lyckligtvis inleddes vårserien med lite vassare produktion framåt. Kanske finns det hopp trots allt...
Hanviken: ”Äventyret har bara börjat”
Resultat våren: Tia i Allettan norra.
Resultat hösten: Tvåa i Hockeyettan östra, sexa i Allettan södra vid årsskiftet.
Omdöme: Lilla Hanviken fick en smäll på käften av verkligheten. Laget som gjorde en så monumentalt vass höst 2020 och mot bättre vetande kvalificerade sig för Allettan räckte inte till i spetsserien våren 2021. Det blev bara en enda seger under ordinarie tid och en solklar plats som jumbo.
Det hade kunnat innebära pyspunka på ballongen, men Hanviken lärde sig av sitt äventyr istället och kom tillbaka ännu starkare under hösten. I den östra grundserien var Tyresö-gänget ett topplag på riktigt och med några smarta värvningar såg man dessutom till att bredda sin spets en aning. Nu har Felix Liljegren och Dennis Nordström dessutom sällskap av Dennis Santesson högt upp i den interna poängligan. Hanviken är ett tydligt exempel på att man kan åstadkomma ganska mycket trots knappa resurser om man bedriver sin verksamhet på rätt sätt och den spontana känslan är att klubbens äventyr bara har börjat...
Huddinge: ”En nedåtgående spiral”
Resultat våren: Fyra i Allettan södra, utslagna med 1-2 i matcher i åttondelsfinalen mot Östersund.
Resultat hösten: Femma i Hockeyettan östra, åtta i Allettan södra vid årsskiftet.
Omdöme: Positionen som maktfaktor i den östra Hockeyettan börjar allt mer glida den forna talangfabriken ur händerna och 2021 var tyvärr ytterligare ett kliv i den riktningen. En fjärdeplats i den tuffa södra Allettan ser förstås bra ut på papperet, men till protokollet ska föras att tabellen var väldigt jämn, att Huddinge förlorade lika mycket som de vann och i slutändan bara var tre poäng från att droppa ner under play-in-strecket. Stockholmarna blandade och gav och när Östersund sedan spände musklerna i åttondelsfinalen räckte man inte till.
Det pågår en föryngring i Huddinge, men det stora problemet är att återväxten inte längre är den bästa och det är fortsatta samma gubbar som de senaste åren som driver laget. Det är en nedåtgående spiral som behöver brytas. I slutändan är en femteplats i östra serien knappast godkänt, men Allettan-platsen var aldrig hotad. En stark insats i en viktig match borta mot Visby/Roma på upploppet avgjorde saken. Den offensiva spetskompetensen finns förstås fortfarande där, men när 2021 ska sammanfattas är det knappast som något av det mer klacksparkande åren i föreningens historia.
Hudiksvall: ”På väg att bli en maktfaktor”
Resultat våren: Tvåa i Allettan norra, trea i kvalserien till Hockeyallsvenskan.
Resultat hösten: Seriesegrare i Hockeyettan östra, etta i Allettan norra vid årsskiftet.
Omdöme: De senaste årens omorganisation och nysatsning började verkligen bära frukt under 2021. Hudiksvall gjorde en stark Alletta, ett riktigt bra slutspel där hemmastyrkan visade sig vara påfallande (även om det krävdes en lång sudden mot Östersund i tredje och avgörande kvartsfinalen) och tog sig hela vägen till en kvalserie där man utmanade även om det inte räckte hela vägen fram till ett allsvenskt avancemang. Laget gjorde det trots att man under säsongens viktigaste veckor blev tvungna att spela och träna i Söderhamn för att kommunen körde igång renoveringar hemma i Glysishallen (som senare bytte namn till Holmen Center). Det tydde på karaktär.
Efter den starka våren har det bara fortsatt uppåt för Hudiksvall. Rekryteringen av tränaren Dennis Hall (som blev klar redan vid jul 2020) visar att man verkligen vill och lagbygget inför säsongen 21/22 baserades väldigt mycket på specifika roller. Alla pusselbitar föll på plats direkt och Hudiksvall körde över den östra grundserien fullständigt och tappade bara sex poäng totalt. Siktet är ställt mot en ny kvalserie. Hudiksvall har med sina resurser börjat växa till en riktig maktfaktor i Hockeyettan.
Segeltorp: ”Snart slut på livlinor”
Resultat våren: Femma i östra vårserien, klarade sig kvar via kval.
Resultat hösten: Tia i Hockeyettan östra, åtta i södra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: I sista omgången av den östra kvalserien besegrade Segeltorp Sollentuna med 4-2 i en direkt avgörande match där de avgörande målen efter stor dramatik kom i öppen kasse eftersom Sollentuna var tvungna att storma framåt för en seger. Det räddade den lilla Stockholmsklubben kvar i Hockeyettan efter en ganska tung säsong, men till vilken nytta kan man lite försynt fråga?
När Hockeyettan bantats och lagen blivit färre finns inte många livlinor kvar för en klubb som Segeltorp. Utan resurser blir det svårt att hålla en tillräckligt hög sportslig nivå i en serie som mer och mer spetsar till sig och det visade sig under hösten. Torpet gjorde vad de kunde och sprattlade i några matcher, men med en trupp bestående av spelare som ratats i andra klubbar och unga killar som tar sina första stapplande steg i seniorhockeyn blev det svårt att hävda sig. Fjolårets främsta spelare lämnade för andra klubbar inför hösten och Segeltorp slutade sist i den östra serien med stor marginal. När vårserien drog igång startade man med tre nya förluster. Det lutar åt ett nytt kval till våren och frågan är om Segeltorp klarar sig kvar då?
Strömsbro: ”Gjorde om och gjorde rätt”
Resultat våren: Tvåa i östra vårserien.
Resultat hösten: Fyra i Hockeyettan östra, nia i Allettan norra vid årsskiftet.
Omdöme: Vårserien var vad den var. Den stora besvikelsen var från första början att satsande Strömsbro inte lyckades ta sig till Allettan och i vårserien hamnade Gävle-gänget i ett vakuum där man var sex poäng ifrån att smyga in i slutspelet bakvägen och samtidigt hade god marginal för att undvika positionerna som innebar negativt kvalspel. Att påstå att Strömsbro bara spelade av coronasäsongen är kanske att förvanska historien en aning, men de befann sig på en position där de snarare existerade än utmanade.
Då har den gångna hösten varit betydligt mer upplyftande. Det har varit fullt ös medvetslös framåt som varit taktiken sedan Strömsbro tog klivet upp i Hockeyettan, men samtidigt som man började tumma lite på strategin att nyförvärven ska ha Gävle-anknytning skruvade man också på sin spelidé. Magnus Jansson kom in på tränarbänken och började predika vikten av försvarsspel och hårt arbete. Det gav resultat. Under hösten fortsatte Strömsbro att ha en offensiv uppsida som underhöll publiken, men började samtidigt spela uppoffrande och tänka på sina positioner i egen zon. Det var en stor scenförändring för den lilla klubben och härföraren och kravställaren Stefan Söder som värvats in hade garanterat också en stor del i framgången när laget slutligen lyckades med målsättningen att nå Allettan. Det var starkt marscherat med tanke på det manfall i truppen man tvingades hanteras under hösten. På upploppet valde dessutom den tidigare målspottaren Joakim Axman att kliva av.
Vallentuna: ”Smörgåsbordet”
Resultat våren: Seriesegrare i östra vårserien, utslagna med 0-2 i matcher i play-in mot Piteå.
Resultat hösten: Åtta i Hockeyettan östra, sjua i norra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Sportsligt gjorde Vallentuna ungefär vad man hade kunnat förvänta sig under våren. Den havererade storsatsningen som bommat Allettan lyckades vinna den östra vårserien och hade sedan inte särskilt mycket alls att sätta emot Piteå i play-in. Till säsongen 21/22 tappade man i slagstyrka och var egentligen aldrig särskilt nära att nå spel i Allettan. Det var också helt enligt ritningarna.
Men året 2021 kommer snarast att kommas ihåg som året då Vallentuna blev ett smörgåsbord för andra. Spelare har lämnat vid jobbiga tillfällen och satt föreningen i en position där de haft svårt att vara riktigt konkurrenskraftiga. Lagom till transferdeadline i våras värvade Almtuna till sig både Sebastian Höglund och Victor Andersson. Strax innan seriepremiären i oktober var Tingsryd framme och norpade åt sig den tilltänkte förstekeepern Daniel Rosengren och när det stod klart att Vallentuna skulle missa Allettan valde Almtuna att omplacera sina lånespelare Felix Carenfelt (till Huddinge) och Lucas Thorstensson (till Väsby). Det har varit ett jobbigt år på den fronten för Vallentuna.
Visby/Roma: ”En kort skymt av identiteten”
Resultat våren: Åtta i Allettan södra, utslagna med 0-2 i matcher i kvartsfinalen mot Nybro.
Resultat hösten: Sexa i Hockeyettan östra, fyra i södra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Allettan var riktigt svag. Visby/Roma gick igenom ett stort generationsskifte och hade svårt att hitta sig själva när en ny stomme skulle ta över i omklädningsrummet. Laget uppfyllde varken förväntningarna från sig själva eller sin omgivning. Det vanligtvis så starka hemmalaget var sämst av alla på sin egen hemmais och i slutändan var det bara målskillnad som gjorde att man kunde snubbla sig vidare in i slutspelet. Väl där var det dock som att någon tryckte på en knapp. Plötsligt spelade Visby sin grisiga Visby-hockey igen och efter en överkörning av stackars Halmstad skickades även succégänget Forshaga på semester innan storsatsande Nybro blev för svåra i kvartsfinalen. Där och då syntes en skymt av den identitet som alltid varit Visby/Romas signum.
Tyvärr försvann den där burdusa uppstudsigheten över sommaren. Visbys höst var präglad av skador och sena avhopp av nyckelspelare, men det går inte att bortse från att det var ett stort misslyckande att inte nå Allettan. Hans Särkijärvis gäng svajade rejält i nivå och bjöd på flera riktiga bottennapp i grundserien. Även om vårens slutspel var att betrakta som riktigt positivt var 2021 som helhet ett riktigt, riktigt svagt år på Gotland.
Väsby: ”Tillbaka på ruta ett”
Resultat våren: Trettonde plats i Hockeyallsvenskan, degraderade till Hockeyettan efter 2-3 i matcher i play-out mot Kristianstad.
Resultat hösten: Trea i Hockeyettan östra, tvåa i Allettan södra vid årsskiftet.
Omdöme: Det är en tankelek som både en och annan tyckare ägnat sig åt, hade Väsby tagit klivet upp i Hockeyallsvenskan våren 2020 om säsongen inte stängts ner och Karlskrona kastats ut på ekonomiska grunder? Svaret de flesta kommer fram till är förmodligen nej. Väsby var trots en fin säsong inte riktigt redo. Men man växte in i den hockeyallsvenska kostymen under säsongens gång och i slutändan var man bara några träffar i virket från att klara sig kvar i den gastkramande play-out-serien mot Kristianstad. Men det blev en returbiljett till Hockeyettan. Tillbaka till ruta ett.
Lagbygget under sommaren imponerade storligen när sportchefen Tom Tärnström lyckades signa upp spelare efter spelare från den allsvenska truppen och hämta in namnstarka nyförvärv. Spelet på isen under hösten imponerade inte fullt lika mycket. Väsby var ett lag under uppbyggnad. Roller skulle sättas, hierarkier formas och forna allsvenska spelare vänja sig vid den typ av hockey som liras en nivå ner. Tränaren Jussi Salo skaffade sig garanterat både ett och annat grått hår under grundserien när spelet inte kuggade i som fansen och omgivningen förväntade sig. Men Väsby gjorde ändå vad de skulle, acklimatiserade sig till sin nygamla nivå och hade inga större problem att nå Allettan. Är grunden lagd ordentligt kommer det att bära frukt under det nya år som tar vid nu.
Wings: ”De allsvenska frälsarna”
Resultat våren: Fyra i östra vårserien, klarade sig kvar via kval.
Resultat hösten: Sjua i Hockeyettan östra, etta i norra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Ett tränarbyte (Martin Gudmundsson tog över i januari) och ett målvaktslån (Edvin Olofsson anslöt från AIK) räddade Wings kvar i Hockeyettan. Märsta-gänget såg ut att vara på väg rakt ner i källaren, men efter att tränaren skruvat lite på taktiken och keepern klivit in och spikat igen fullständigt kunde Wings trots allt klara kontraktet via kvalspel. En havererad säsong slutade på så sätt i dur och idag befinner sig både Gudmundsson och Olofsson i Hockeyallsvenskan med Västervik.
Förhoppningen var att Wings under hösten skulle kunna studsa upp och vara med och utmana om en plats i Allettan, men så blev det aldrig. Skador- och sjukdomar präglade truppen och mest uppmärksammat blev förmodligen när de tilltänkta spetstvillingarna Pontus Wernerson Libäck och Linus Wernerson Libäck drog på sig en knäskada respektive en avstängning i en och samma sekvens och blev borta länge. När vårserien drog igång hade Wings dock toppat formen och inledde med fyra raka segrar. Kanske finns det hopp om ett framgångsrikt 2022 ändå.
