- “En surrealistisk soppa”
- “En lärdom… Eller?”
- “En bricka i ett maktspel”
- “Så nära, men ändå så långt borta”
{{ PAYWALL LIMIT }}
Boden: ”En surrealistisk soppa”
Resultat våren: Seriesegrare i Allettan norra, utslagna med 0-2 i matcher i kvartsfinalen mot Mariestad.
Resultat hösten: Seriesegrare Hockeyettan norra, tvåa i Allettan norra vid årsskiftet.
Omdöme: Fram till kvartsfinalserien mot Mariestad var Boden obesegrade på hemmaplan under 2021. Laget vann allt på hemmaisen i Allettan (och tappade en enda poäng, efter förlängning mot Forshaga) och gjorde fullständig slarvsylta av Kalix (7-0, 9-0) i åttondelsfinalen. Men när Mariestad kom på besök tog det tvärstopp. Boden lyckades inte hantera skaraborgarnas burdusa och uppoffrande slutspelshockey och skickades på semester i förtid. I slutändan bedöms man efter sina resultat och att laget gått fram som en slåttermaskin tidigare under säsongen hamnade i skuggan av det nesliga nederlaget. Det var ett stort misslyckande att Boden åkte ut innan den kvalserie som var målsättningen att storsatsningen skulle nå. Med det sagt ska Robert Nordbergs gäng ha att de spelade en bländande hockey långa stunder och det var knappast överraskande att spetsspelarna Kristoff Kontos och Sebastian Kaijser spelade till sig allsvenska kontrakt.
Annars har historien om Boden i flera säsonger annars varit historien om en segdragen tvist med ligaorganisationen Hockeyettan. Många kapitel har skrivits och allt skruvades upp ytterligare under 2021 när Boden fick rätt av RIN i sin vilja att inte behöva tvångsanslutas till en ligaorganisation. Men soppan blev än mer surrealistisk när ett gäng klubbar under hösten tog lagen i egna händer och började bojkotta matcherna i i Boden. Mot slutet av året landade dessutom en skiljedom som slog fast att Boden ska betala närmare två miljoner i skadestånd och rättegångskostnader till ligaorganisationen för den skada de anses ha åsamkat genom att bryta ett tidigare ingånget avtal. Den föregående skiljedomen är klandrad, med andra ord är det to be continued som gäller...
Rent sportsligt? Well, Boden blandade och gav i den norra grundserien, men i slutändan var det ingen fara på taket. Laget lyckades vinna serien och cruisade vidare till Allettan utan några egentliga problem.
Sundsvall: ”Lika bra offensivt som svaga defensivt”
Resultat våren: Trea i norra vårserien.
Resultat hösten: Åtta i Hockeyettan norra, nia i norra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Som nykomling hade klubben inte så mycket större ambitioner än att etablera sig i ligan under säsongen 20/21. Man satsade ungt och förhållandevis hemvävt och lyckades med beröm godkänt med den uppgiften. Slutspelsplatsen var inte många poäng borta och kvalspel behövde man inte oroa sig för när vårserien gick i mål. Lika positivt som att man lyckades etablera sig, lika upplyftande var den hockey som de blå krigarna spelade i sina bästa stunder. Offensivt lyckades Sundsvall kreera på ett oerhört underhållande sätt och bjöd på ett flertal riktigt tjusiga mål. Dessvärre var man ungefär lika svaga i defensiven.
En historia som fortsatte under hösten. Sundsvall gjorde en svag grundserie och krigade i botten mycket på grund av att försvaret fortsatte läcka och att offensiven gick lite i stå. Det finns att jobba på inför säsongens fortsättning. Den största rubriken för föreningen kom dock under sommaren när det stod klart att det pensionerade NHL-proffset Alexander Steen tar över som sportansvarig i föreningen. Formellt tillträdde han inte tjänsten förrän vid årsskiftet, men han har givetvis figurerat i bakgrunden även under hösten.
Kalix: ”Från genant nedvik till offensiv eufori”
Resultat våren: Sjua i Allettan norra, utslagna med 1-2 i matcher i åttondelsfinalen mot Boden.
Resultat hösten: Trea i Hockeyettan norra, sexa i Allettan norra vid årsskiftet.
Omdöme: Kalix kom att hamna i rampljuset när en heroisk superinsats och seger hemma mot Boden i åttondelsfinalen förbyttes i två genanta förödmjukelser till förluster på bortaplan. 0-7 och 0-9 och säsongen var över, men det räckte inte med det. I efterdyningarna till säsongen kom flera Hockeyettan-spelare (dock inte i de berörda lagen) att stängas av för misstänkta spel på just de där två matcherna. Något som lade lite sordin på det hela.
Desto roligare då att prata om hösten där Kalix iklädda nya tjusiga dräkter och med en logotyp som fått sig en modern uppfräschning spelade sin bästa hockey på riktigt länge. Laget som alltid varit ett starkt kollektiv adderade en offensiv touch till sitt spel och lirade en lika publikfriande som vägvinnande ishockey. Nyförvärvstrion Samuel Eriksson, Emil Lindblom och Ace Cowans hittade varandra och kemin som uppstod gjorde dem till höstens häftigaste kedja i hela Hockeyettan. Inte ens det faktum att föreningen sällade sig till den sorgliga skara som bojkottade matcher under hösten kunde sätta stopp för entusiasmen när Kalix dundrade till Allettan.
Kiruna AIF: ”Scenförändringen”
Resultat våren: Femma i norra vårserien, klarade sig kvar via kvalspel.
Resultat hösten: Femma i Hockeyettan norra, tia i Allettan norra vid årsskiftet.
Omdöme: Med 40 minuter kvar av säsongen var Kiruna AIF nere i division 2. I det läget låg ett desillusionerat gäng gruvarbetare under med 0-2 hemma mot SK Lejon i kvalseriens sista omgång. I en direkt avgörande match om vilket av lagen som skulle få vara kvar i tredjeligan. Då inträffade en enorm scenförändring. Kiruna AIF kom ut som ett helt nytt lag i den andra perioden och hamrade tillbaka ett SK Lejon som vek ner sig fullständigt och knappt ens var närvarande på isen. Det kom tre mål på ungefär åtta minuter och efter det kunde AIF vinna matchen. Sent inhoppande tränaren Janne Karlsson räddade sin moderklubb kvar i Hockeyettan.
Om säsongen 20/21 var något som AIF klarade sig undan med ett nödrop kan vi snacka om en ruggig scenförändring till hösten 2021. Kiruna-laget nederlagstippades (med all rätt) av en enig expertis, men hittade vägar att vinna matcher och under okände (men urtjusigt gubbkepsprydde) tränaren Juhani Matikainen seglade de hela vägen till en plats i Allettan. Mycket tack vare en symboliskt väldigt viktig förlängningsseger mot rivalen Kiruna IF i näst sista omgången. Trots ett på papperet grått manskap lyckades AIF prestera en vägvinnande hockey och mest stod målvaktsspelet ut. Aleksanteri Heiskanen presenterade sig som ”the biggest showman you will ever see” när han anlände och levde sedan också upp till det uttalandet.
Kiruna IF: ”Inte hela vägen fram”
Resultat våren: Tvåa i norra vårserien.
Resultat hösten: Sexa i Hockeyettan norra, fyra i norra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Historien om Kiruna IF året 2021 är historien om ett lag som inte riktigt nådde hela vägen fram. Ett lag som var sämst när det gällde som mest och som inte lyckades slå mynt av sin potential. Efter att ha missat Allettan med tre ynka poäng trodde nog många att KIF skulle lyckas ta sig vidare till slutspelet via vårserien. Laget gjorde också en helt okej serie och hade allt i egna händer inför den sista omgången. I en direkt avgörande match hemma mot Vännäs (som de dessutom besegrat i en match dagen innan) skulle matchbollen bara slås in. Det slutade med ett nedvik och förlust 1-5. Säsongen var över och Kiruna-gänget tvingades se Vännäs rusa vidare in i slutspelet.
Historien blev exakt densamma under hösten. Trots en del strul och att storstjärnan Rihards Marenis mitt under brinnande serie värvades till Hockeyallsvenskan och Vita Hästen lyckades KIF sätta sig i ett gynnsamt läge inför serieavslutningen. Den första matchbollen brändes via en förlängningsförlust hemma mot rivalen Kiruna AIF i näst sista omgången, men KIF hade ändå allt i egna händer när de åkte till Piteå för att knyta ihop grundserien. Seger och Allettan-platsen skulle vara klar. Kiruna öppnade också bäst och tryckte på i den första perioden, men så kom en olycklig minut i öppningen av den andra perioden. Kiruna IF släppte in tre mål på en minut och sju sekunder och så var den matchen körd. Laget snubblade på mållinjen igen och kan sammanfatta ett år som i de avgörande lägena mest handlade om stora besvikelser.
Piteå: ”Från bojkott till DM-final”
Resultat våren: Åtta i Allettan norra, utslagna med 1-2 i matcher i åttondelsfinalen mot Hudiksvall.
Resultat hösten: Fyra i i Hockeyettan norra, fyra i Allettan norra vid årsskiftet.
Omdöme: Piteå hade svårt att hävda sig i Allettan och lyckades i slutändan smyga in i slutspelet via ett play-in mot östra vårseriesegraren Vallentuna. När det tog stopp i åttondelsfinalen mot Hudiksvall var det ganska logiskt, det var ungefär den potentialen Piteå hade under våren.
Samma spetsspelare (Magnus Isaksson, Joakim Högberg, Petter Mäkitalo och så vidare...) fortsatte att vara de som skulle göra det för klubben under hösten, men känslan av stagnation börjar så sakteliga smyga sig på. Samtidigt led klubben av en svår backbrist och gick långa stunder kort om folk. Viljan att förstärka fanns, men utbudet på marknaden var sparsmakat och när Piteå i sista omgången lyckades besegra Kiruna IF och ta sig vidare till Allettan var det nog lite med en lättnadens suck. Speciellt som klubben klumpigt skänkte bort tre poäng längs vägen genom att sälla sig till de klubbar som i den genanta bojkotten vägrade att åka till Boden och spela match. Tillslut knöt PHC ändå ihop året genom att besegra SHL-gänget Luleå i DM-finalen. Alltid något.
Teg: ”En lärdom...eller?”
Resultat våren: Fyra i Allettan norra, utslagna med 0-2 i matcher i åttondelsfinalen mot Troja/Ljungby.
Resultat hösten: Sjua i Hockeyettan norra, trea i norra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Det smög sig in ett finurligt litet leende i mungipan hos sportchefen David Muzito Bagenda när han i Kanal 75s direktsändning förkunnade att Teg valde Troja/Ljungby som motståndare i åttondelsfinalen. Det blev ett smil som han ganska omgående fick äta upp när Troja gjorde mos av Umeå-gänget och startade dess semester. Teg, som hade gjort en bra Alletta, hade offensiven, men saknade helt och hållet defensiven för att kunna lyckas i ett slutspel. Det var snopet då, men gav förmodligen lärdomar för framtiden.
Tanken att bygga vidare på fjolårssäsongen under hösten kom dock på skam när Teg hade svårt att hitta någon riktigt stabil nivå. Laget på papperet såg intressant ut med flera spetsspelare (bland annat en återvändande Sebastian Manberg) och ett gäng backar som skulle kunna rätta till det defensiva spelet, men Teg fick det inte att kugga i. En sjundeplats i grundserien och bommad Alletta var långt under förväntan för en förening som siktade mot den absoluta toppen. Inte ens några starka Björklöven-lån gjorde tillräcklig skillnad och nu får man slicka såren i en vårserie.
Vännäs: ”En brant stigande utvecklingskurva”
Resultat våren: Seriesegrare i norra vårserien, utslagna med 1-2 i matcher i play-in mot Kalix.
Resultat hösten: Tia i Hockeyettan norra, femma i norra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Två säsonger i rad har Vännäs varit ute på en ganska liknande resa. De har startat som ett gäng ynglingar med begränsad erfarenhet och begränsad framgång för att sedan växa med tidens gång. Det var vad som hände under våren när Vännäs efter en svag höst plötsligt började växla upp i vårserien och i slutändan kunde vinna den och pressa Kalix i en engagerande play-in-serie. Det var kollektivet som gjorde det och tränaren Jesper Jäger visade under säsongens gång hur metodiskt arbete kan utveckla spelare och få summan att bli större än de enskilda delarna.
Till hösten var Vännäs tillbaka på ruta ett. Flera av de riktigt framstående spelarna försvann till andra klubbar och i inledningen av grundserien presterade laget riktigt svaga resultat. Men precis som under fjolåret blev det bättre och bättre, Vännäs växte med tiden och visade upp en brant stigande utvecklingskurva. Det blev en jumboplacering i tabellen, men i de avslutande omgångarna gjorde laget några riktigt starka insatser. Mot slutet av året valde dessutom rutinerade Alexander Karlsson att återvända efter en kortare utflykt till söderserien och Mörrum. Ser man till de förutsättningar den lilla klubben har kan inte sägas annat än att de gör det riktigt bra.
Örnsköldsvik: ”En bricka i ett maktspel”
Resultat våren: Fyra i norra vårserien, klarade sig kvar via kvalspel.
Resultat hösten: Nia i Hockeyettan norra, tia i norra vårserien vid årsskiftet.
Omdöme: Örnsköldsvik var den första klubben i Hockeyettan som tog beslutet att bojkotta Boden och kort och gott vägrade att åka dit och spela. Det var den tändande gnistan för den fars som sedan utspelade sig under hösten och underminerade ligaorganisationens trovärdighet (som redan var naggad i kanten). För den gulliga utsagan om att lilla Ö-vik helt och hållet på eget bevåg valde att sätta ner foten och säga ”fy på er Boden” genom att inte åka dit var det förstås ingen som trodde på.
Positionen som bricka i ett maktspel är det som varit relevant att uppmärksamma kring laget under 2021, för sportsligt har Örnsköldsvik inte gjort särskilt många glada. Att man klarade av kvalet för att klara sig kvar i Hockeyettan under våren var förstås positivt, men spelet under hösten värmde knappast och den nya vårserien inleddes med några svidande nederlag i norra Stockholm. Det är synd att en liten förening med några få hårt arbetande ideella själar ska behöva förknippas med smutsigt politiskt spel snarare än sina sportsliga åstadkommanden.
Östersund: ”Så nära, men ändå så långt borta”
Resultat våren: Femma i Allettan norra, utslagna med 1-2 i matcher i kvartsfinalen mot Hudiksvall.
Resultat hösten: Tvåa i Hockeyettan norra, sjua i Allettan norra vid årsskiftet.
Omdöme: Den bild som etsat sig fast på näthinnan från Östersunds fjolårssäsong är hur Lucas Sandström vansinneskastade sig ut i avbytarbåset för att spöa på en Hudiksvall-spelare efter att Glada Hudik avgjort kvartsfinalspelet 4,41 in i den tredje övertidsperioden i den tredje och avgörande matchen. Det måste ha varit så frustrerande för Östersund att ännu en gång falla på mållinjen efter en ny ganska väl genomförd säsong. Så oerhört nära, men ändå så gigantiskt långt borta har blivit ett mantra för Östersund och dess hockey allt sedan de etablerade sig som ett ordentligt topplag i Hockeyettan.
En annan etikett som det är lätt att klistra på Östersund är att de aldrig riktigt tycks leva upp till den potential som finns i truppen. De bygger oerhört fina trupper och spelar bitvis oerhört vägvinnande hockey, men det är något som saknas. Hösten 2021 var inget undantag. Allettan-platsen var egentligen aldrig i fara och Östersund gjorde några matcher där de spelade bländande, men nivån pendlade och under en period hade de oerhört svårt med bortaspelet. Sparkapital kan tyckas, men när Allettan drog igång i december inledde ÖIK knackigt och ordnade inte första segern under ordinarie tid förrän i den sjunde matchen.
Kraven på Östersund är skyhöga. De tillhör de absolut främsta föreningarna i Hockeyettan och gjorde sportsligt ett 2021 som de definitivt inte behöver skämmas över. Men ändå känns det som att det finns mer att ge.
