Blir inte förvånad om han har den bilden uppspikad på kontoret

Rögle kommer från klubbens bästa säsong någonsin. Det blev en andraplats i serien, efter att man gjort flest mål av alla lag, och det följdes upp med ett succéartat slutspel. Som bekant slutade allting i sorg för Rögles del, eftersom man föll i finalen mot Växjö.

Sedan dess har ett helt gäng stjärnor lämnat klubben. Kan Bandyklubben upprepa förra säsongens succé, och återigen bli ett lag som gör upp om guldet?

LAGET I SIFFROR

BÄSTA NYFÖRVÄRV

Åtta spelare har hämtats in för att försöka göra det närmast omöjliga, det vill säga ersätta de många stjärnor som lämnat klubben. På backsidan är William Wallinder, Ryan McKiernan och Tony Sund nya. På forwardsidan har Chris Abbott plockat in Tyler Kelleher, Robert Lantosi, William Strömgren samt Moraduon Ludvig Larsson och Oskar Stål Lyrenäs.

Egentligen känns alla åtta förstärkningar väldigt vassa, eller åtminstone väldigt intressanta, på förhand. Ska jag välja ut ett namn blir det dock backen Tony Sund. Han har en närmast omöjlig uppgift framför sig eftersom han väl får ses som ersättaren till Éric Gelinas, som under sin tid i Rögle blev en av seriens bästa backar. Känslan är dock att Sund också skulle kunna bli en riktig toppback i den här serien.

26-åringen gjorde ett bra VM och har sett helt okej ut även under försäsongen, av det jag sett av honom. Han är kanske inte en lika offensivt vass back som Gélinas, men han är en gångbar tvåvägsback som håller bra klass på Europanivå. Han gick hela förra säsongen utan att göra mål och har egentligen inte producerat så mycket poäng sedan säsongen 18/19. Det finns kanske en viss anledning att sätta ett litet frågetecken runt hans offensiva nivå, således.

Tack vare hans finfina VM väljer jag emellertid att vara positivt lagd, och förutspå succé.

UTROPSTECKEN

Det finns såklart mycket att fokusera närmare på, och hylla, när det gäller Rögle och den otroliga resa man gjort under tvillingarna Abbotts styre. Förra säsongen fick vi se en unik tabelltopp, med "nya" lag som Växjö, Rögle, Leksand och Örebro som guldkandidater medan storklubbar som Djurgården, Brynäs och HV71 huserade i botten.

Jag blir inte förvånad om vi får se ett liknande scenario den här säsongen.

Det som på något sätt får symbolisera det nya hockeylandskapet är faktumet att Rögle inför den här säsongen lyckades locka till sig två jättetalanger från MoDo: William Wallinder och William Strömgren. Rögle har en ganska tunn backsida så framför allt Wallinder lär vara högaktuell för att knipa en ordinarie tröja (åtminstone växa in i en sådan roll under säsongen) medan blott 18-årige Strömgren nog får ses som extraforward tillsammans med Linus Sjödin och supertalangen Marco Kasper om samtliga spelare är skadefria. 

Hur som helst säger det en del om vilken upp- och nedvänd hockeykarta det är just nu. Talangfabriken MoDos två största talanger lämnar Örnsköldsvik för spel i det tidigare ganska identitetslösa Rögle. Rögle BK har liksom varit klubben som åkt upp och ned, likt en jojo, men sällan lämnade särskilt bestående intryck. Nu är det klubben man vill spela i. Nu är det dit talangerna går.

Är inte det ett utropstecken så vet jag inte vad som skulle vara det.

FRÅGETECKEN

Jag var inne på tidigare att jag gillar samtliga åtta värvningar som Rögle gjort. Däremot är jag ytterst skeptisk till om de spelarna är lika bra som de tio (elva om vi räknar AIK-utlånade Thimo Nickl) som lämnat klubben till den här säsongen.

På målvaktssidan tror jag Calle Clang är en uppgradering jämfört med Johan Gustafsson. Clang är dock inget nyförvärv, så honom kan vi egentligen bortse ifrån.

På backsidan har Éric Gelinas, Moritz Seider och Niklas Hansson lämnat. Det var tre av SHL:s bästa på positionen. Även Joey LaLeggia har försvunnit. De har ersatts av Tony Sund, Ryan McKiernan och William Wallinder. Det villl till att Samuel Jonsson och Samuel Johannesson tar enorma kliv, för att de tappen inte ska märkas.

Simon Ryfors, Daniel Zaar, Taylor Matson, Olli Palola och Erik Andersson har lämnat framåt. De har alltså ersatts av Robert Lantosi, Tyler Kelleher, Ludvig Larsson, Oskar Stål Lyrenäs och William Strömgren. Den enda av dem som spelat i SHL på regelbunden basis tidigare är Tyler Kelleher. I övrigt känns det som chansningar, om än spännande sådana. Nu har ju Rögle massivt sparkapital i truppen, i form av Leon Bristedt och Ted Brithén som fick förra säsongen förstörd av olika skäl. men forwardssidan känns även den något snäpp sämre än den man hade i slutspelet i våras.

TRE NYCKELSPELARE

Christoffer Rifalk, målvakt

Calle Clang kommer upp som ett utmärkt komplement till Rifalk, och jag är inte ett dugg orolig för Rögles målvaktssida. Rifalk är dock, i alla fall till en början, gjuten etta och kommer bli en absolut nyckelspelare för detta lag under säsongen. Han visade under förra säsongen med eftertryck att han klarar av att vara klar förstemålvakt på SHL-nivå.

Ser vi till GAA var Rifalk tvåa. Sett till räddningsprocent femma. I skottsektorn var han medel i SHL. Däremot var han faktiskt sämre än Johan Gustafsson i räddningsprocenten i lika styrka. Där skulle han behöva kliva upp någon procentenhet, för att verkligen etablera sig som en toppmålvakt i den här serien. Med tanke på vilka fina steg han tagit de senaste åren ser jag dock inte det som någon omöjlighet alls.

Ryan McKiernan, back

Ja, Rögle har tappat sina tre bästa backar och egentligen bara värvat in två etablerade backar som ersättare. Ryan McKiernan är en av dem. Den 32-årige amerikanen har hållit absolut toppklass i den tyska ligan och är således bekant med den europeiska ishockeyn. Det gör att startsträckan nog lär bli kortare än för de nordamerikaner som kommer direkt från AHL/NHL. Ja, jag vet att McKiernan också spelat i Sverige tidigare (AIK, HockeyAllsvenskan 2014/2015) men just det lägger jag inte så stor vikt vid. Jag ser det som en större fördel att han totalt gjort sju år i Europa.

Hur som helst. Just med tanke på vilka enormt vassa backar Rögle blivit av med finns det inget utrymme för att McKiernan ska bli en misslyckad värvning. Han har matchats ganska sparsamt under CHL, och är med sina drygt 18 minuters istid den femte flitigast använda backen i Rögle. Den istiden kommer behöva gå upp åtminstone ett par minuter när SHL väl kommer igång, tror jag, för att Rögles backsida ska få bäst balans och för att de stora spelartappen ska märkas så lite som möjligt.

Är offensivt skicklig och har varit med och vunnit mästerskap i tre olika ligor. Om SHL ska bli den fjärde ligan han vinner ett guld i krävs det att han själv tar en ledande roll.

Leon Bristedt, forward

Rögle har som sagt förlorat massvis med tunga namn och kanske inte riktigt ersatt dem. En anledning till det är nog att man förväntar sig så mycket mer av Leon Bristedt och Ted Brithén än vad man fick förra säsongen. Brithén dök upp sent och hade sen otur med skador, och Bristedt slet under stora delar av säsongen med att komma tillbaka efter att ha drabbats av COVID-19.

Inför säsongen var det en del (bland annat jag) som såg den ettrige forwarden som en möjlig poängkung i SHL, men i stället blev säsongen närmast en mardröm. Fram till semifinalserien mot Skellefteå, i alla fall. Från semifinal två och framåt gjorde Bristedt nio poäng på nio matcher  och var Rögles ledande forward. Då var han den där spelaren som charmat oss under hans tidigare år i klubben. Då visade han att han minsann fortfarande var en toppspelare i SHL när han var frisk och återställd.

Att Bristedt ska hålla poäng-per-match-tempo hela den här säsongen är att hoppas på för mycket. Men jag tror att Rögle åtminstone vill se honom ligga runt 40 poäng för att de inte ska känna att spetsen känns något för tunn. Under CHL-spelet har han visat fin form och gjort tre poäng på fyra matcher.

Leon Bristedt är tillbaka. På allvar.

HÅLL KOLL PÅ

Det finns mycket att hålla koll på i Rögles lag den här säsongen. Hur påverkas de unga backarna av att Cory Murphy är borta som backcoach, och ersatts av den oprövade David Printz?  Hur bra är Moraduon Ludvig Larsson och Oskar Stål Lyrenäs i SHL? Kan Tyler Kelleher vara bra över tid, eller fortsätter han vara SHL:s mest ojämna spelare?

En spelare som jag kommer titta på extra noga är dock Adam Tambellini.  Varför? Jo, jag tror nämligen han är en dark horse till att slåss om hela SHL:s poängligatitel. Jag tycker han har verktygen för att kunna göra det. Nu har han dessutom fått en säsong i SHL, och jag tycker han gjorde det bra (15+13 på 37 matcher) men är också övertygad om att han kommer kunna göra det ännu bättre om han får vara skadefri. Dessutom finns det sannerligen möjligheter att få en större roll än förra säsongen, just med tanke på att flera tunga namn lämnat. Jag skulle inte bli förvånad om Tambellini blir den som ersätter Daniel Zaar. Zaar som förra säsongen gjorde 50 poäng på 52 matcher och slutade tvåa i SHL:s poängliga - en poäng bakom Marek Hrívik.

Zaar gjorde 22 av sina 50 poäng i powerplay, där han var SHL:s näst bästa spelare. Adam Tambellini gjorde 13 av sina 28 poäng i powerplay. Den kvicktänkte kan alltså räkna ut att de, rent procenuellt, la upp sin produktion väldigt lika. Om vi utgår från att Tambellini får en större roll i år, och att han håller sig skadefri, borde han alltså kunna ta rejäla kliv - och varför inte hålla samma produktionstakt som Zaar?

Jämför vi de båda ser vi att Zaar var en mer effektiv och en mer speldrivande forward än Tambellini, men med rätt omgivning kommer den sistnämndes underliggande siffror se ännu bättre ut. Och när det gäller mål och "primärpoäng" höll Tambellini extremt hög nivå i relation till spelade minuter redan förra säsongen.

Håll koll på honom, är allt jag säger!

SUMMERING 

När jag gjorde min analys inför förra säsongen skrev jag att jag trodde att Rögle gått miste om sin stora guldchans redan våren 2020, då slutspelet ställdes in. Då hade de slutat trea i serien och min känsla då var att de hade ett bättre lag än de gick in i förra säsongen med. Men så kom Moritz Seider och blev SHL:s bästa back. Simon Ryfors fick ett ofattbart genombrott som nog ingen såg komma. Daniel Zaar tog ytterligare ett kliv. Den tunga fjärdekedjan var kanske bäst i SHL. Erlend Lesund gick från en bra till en riktigt bra defensiv SHL-back. Och Rögle? De blev banne mig ännu bättre än säsongen innan och ökade sin poängskörd från 92 till 98. De gick från 149 till 164 gjorda mål. Och de gick framför allt från en tredjeplats till en andraplats och tog sig hela vägen till final. 

I vilken statistisk kolumn vi än tittar var Rögle ett topplag. De var bra på precis allting och tog ungefär så mycket poäng som man förväntades göra om vi ser till de underliggande siffrorna. Cam Abbott lyckades göra Rögle till ett ännu bättre lag - och just det gör att jag tror Rögle kommer bli ett topplag även den här säsongen trots att laget på pappret är sämre. Det finns en grundtrygghet i spelet, som gör att Rögle redan från försäsongens första träning kan börja på en platå som är högre än många andra. Även om många spelare är nya finns den verkliga "Röglekärnan" med Brithén, Bristedt, Dennis Everberg och gänget kvar - precis som bröderna Abbott som ändå är de absoluta nycklarna för att den här klubben ska fortsätta ta steg. Därför behöver det inte nödvändigtvis spela lika stor roll som det hade gjort för andra lag, att de tre bästa backarna samt skyttekungen och poängkungen lämnat. Rögles stora styrka jämfört med många andra lag är att de utvecklat en miljö som gör det oerhört enkelt att göra just det: Utvecklas alltså. Det är extremt tacksamt att komma till Rögle som en yngre spelare med ambitionen att ta nästa steg på nästa nivå. Det är därför jag sitter och känner att spelare som Ludvig Larsson, Oskar Stål Lyrenäs med flera ganska snabbt kommer kunna ikläda sig SHL-kostymen och visa sig hålla bra även på den nivån. Vi har på försäsongen även sett Lucas Ekeståhl Jonsson ta en mer framträdande roll än han tidigare gjort i Rögletröjan (och på SHL-nivå).

Jag tror också att den hjärtesorg Rögle var med om förra säsongen faktiskt kommer hjälpa dem den här säsongen. Vi har flera gånger sett lag som kliver upp på en ny nivå "misslyckas" när det gäller som mest - för att sen ta revansch nästa gång chansen erbjuds. Vi kan ta lag som Växjö och Skellefteå som exempel där, och förra säsongen kunde Rögle, Örebro och Leksand läggas i samma kategori. Få bilder fastnade lika hårt på min näthinna som den efter slutsignalen i den femte finalen, när Cam Abbott och Sam Hallam tackar varandra för en hård finalserie där super-rutinerade Växjö till sist var klassen bättre och vann relativt komfortabelt. Cam Abbott var fruktansvärt nedstämt, ledsen, tom...kalla det vad du vill. Jag kan inte låta bli att undra om den bilden till och med kommer fungera som en "symbol" för starten på Rögles storhetstid. "Det var här Abbott bestämde sig för att vägra låta det här hända igen", typ. Jag blir inte förvånad om han har den bilden uppspikad på kontoret, för att ständigt påminna sig om hur fruktansvärt jobbig förlusten var. För att påminna sig själv om att stanna kvar fem minuter extra på jobbet varje dag, och inte lämna något åt slumpen.

För att påminna sig om att han inte under några omständigheter ska låta sig bli besegrad av Sam Hallam igen.

Som jag var inne på tidigare har Rögle tvingats till en del förändringar på ledarsiden. Cory Murphy har ersatts av David Printz. Målvaktstränaren Magnus Wennström har ersatts av Peter Hirsch. Den assisterande general managern Christoffer Malm har ersatts av Hampus Sjöström - och så har man ju plockat in hockeysverige.se's egen Zach Ellenthal som ny analytiker. Alla de förändringarna hade, i nästan vilken annan klubb som helst, lyfts fram som orosmoln eller anledningar till att ifrågasätta i vilken riktning klubben rör sig. I Rögles fall är det inte så. Ja, förändringarna är många. Någon egentlig riktningsförändring finns däremot inte. Jag är fullständigt övertygad om att det mesta ändå kommer vara sig likt i Ängelholm kommande säsong - och det är bara på gott.

För att vara en klubb som tidigare i år vann en slutspelsmatch för första gången i klubbens historia känns Rögle extremt självklara i toppen. Där är de för att stanna.

Och jodå, chansen att Cam Abbott får avsluta den här säsongen med ett leende i stället - den finns.

TABELLTIPSET

1) 

2)

3) Luleå: Alla ingredienser finns på plats

4) Rögle: Blir inte förvånad om han har bilden uppspikad på kontoret

5)

6) Örebro: Få lag osar lika mycket slutspelsbygge

7) Skellefteå: Var det här det Robert Ohlsson såg framför sig?

8) Leksand: Lätt att bli fartblind - hoppas de behåller fötterna på jorden

9) Malmö: Måste lyfta sig - där var de sämst i hela SHL

10) Linköping: Då kan de lika gärna bli ett kvallag

11) Djurgården: Svårbedömda - laget där det är kortast till "superkris"?

12) Brynäs: Där måste de utvecklas - annars är de i botten för att stanna

-------------------------------------------------------------------------------------------------

13) Timrå: Ett lag som är klasser bättre än senast

14) Oskarshamn: Har de gjort sin hemläxa?