Har Oskarshamn gjort sin hemläxa?

* "Ligans mest suspekta backsida"

* "Jag vet inte om det finns någon SHL-spelare som har en lika stor varningsignal kring sig"

* "Gör återigen om misstaget"

* "En uppgradering jämfört med ifjol"

* Tabelltipset

* Så kan de ställa upp{{ PAYWALL LIMIT }}

Om någon för tre år sedan hade sagt att Oskarshamn hösten 2021 skulle göra sig redo för sin tredje raka säsong i SHL, och att de dessutom inte ens skulle ha kvalat sig kvar någon av sina första säsonger, hade jag trott att personen i fråga blivit galen. Nu är det ju en sanning med viss reservation runt sig, eftersom Oskarshamn slapp kvala första året tack vare pandemin. Förra säsongen klarade de sig dock kvar helt på eget grepp. De slutade bara två poäng utanför slutspel, och var före tidigare topplag som Linköping, Brynäs och HV71.

Oskarshamn ställer ett spännande lag på benen, men kommer återigen tvingas se sitt namn långt ned i SHL-tipsen. Även mitt...

LAGET I SIFFROR

BÄSTA NYFÖRVÄRV

Oskarshamn har förstärkt laget med några intressanta spelare. Tim Juel borde vara en förstärkning på målvaktssidan, på backsidan har norrmannen Emil Martinsen Lilleberg, kanadensaren David Quenneville och de blågula Robin Norell och William Worge Kreü anslutit, precis som återvändaren Lukas Pilö. 

Framåt sticker bröderna Zohorna ut. Övriga nyförvärv är den allsvenska poängsprutan Patrik Karlkvist, Cameron Brace som vräkt in poäng i Danmark, samt Daniel Muzito Bagenda, Johan Johnsson och den NHL-meriterade Dale Weise. I vanlig ordning har Oskarshamn varit aktiva på värvningsfronten.

Jag tror förvisso att Lukas Pilö kommer ges utrymme att få ett stort genombrott, men jag måste ändå säga att bröderna Zohorna sticker ut allra mest. Inte minst storebror Tomas. Han har varit bofast i det tjeckiska landslaget och har fyra VM och ett OS på meritlistan. Det är ett riktigt vasst CV. Han går med det in och blir en av de mer meriterade spelarna i Oskarshamns historia.

Det finns såklart frågetecken runt en 33-åring som spelat i KHL och Tjeckien hela karriären, och som nu plötsligt ska ta steget in i tempostarka SHL. Men för Oskarshamns del hoppas jag den omställningen går smidigt. Det borde också hjälpa att han har brorsan Hynek, som han spelat en del med sedan tidigare, på plats. De två borde kunna hjälpa varandra att prestera på SHL-nivå. De två är också gjutna i en förstakedja.

Tomas Zohorna.Bildbyrån

UTROPSTECKEN

Flera av nordamerikanerna försvann - men de svenska toppspelarna från förra säsongen blev kvar. John Dahlström fick ett stort genombrott och sköt 16 mål. Han gjorde elva av målen i lika styrka. Det var lika många som storstjärnor som Michael Lindqvist, Robin Kovács och Peter Cehlárik för att nämna tre.

Dessutom får Oskarshamn behålla Fredrik Olofsson och Kim Rosdahl, som slutade etta och tvåa både i den totala interna poängligan och i den interna poängligan i lika styrka. Där har IKO en fin forwardsgrund att stå på.

Det som är det egentliga utropstecknet är att Oskarshamn nu fått in bröderna Zohorna och Cameron Brace, som skulle kunna utgöra en förstakedja. Ifjol var det Olofsson och Rosdahl som tvingades leda offensiven fram tills dess att Lance Bouma och Max Veronneau anslöt. Nu har IKO en bättre balanserad offensiv, och en bättre bredd på forwardssidan från start. Skulle någon av Olofsson, Rosdahl eller Dahlström (Olofsson känns klart mest trolig av de tre) ta ytterligare ett kliv ser det faktiskt klart skapligt ut framåt för smålänningarnas del.

FRÅGETECKEN

Oskarshamn sitter på ligans mest suspekta backsida. Den klart sämsta backsidan, till och med. Nu vet vi att Martin Filander har en förmåga att få backar att utvecklas, och därför tror jag exempelvis vi kan få se en positiv utvecklingskurva på såväl Lukas Pilö som William Worge Kreü. Men från start får Oskarshamn finna sig i att ha ligans sämsta försvar på pappret.

Jag blev också en aning konfunderad över värvningen av Robin Norell.  Norell har varit direkt svag de senaste två åren, och ser vi till hans underliggande siffror är de allt annat än roliga. Han kommer bidra med sitt fysiska spel, men hans corsi och relativa corsi var förra säsongen på väldigt låga nivåer. Kollar vi på statistikern Erik Wilderoths parameter "game score" låg Norell förra säsongen på 0,18. Det var en halvering jämfört med säsongen 18/19, exempelvis. Tyvärr har den typen av siffror en förmåga att inte direkt se bättre ut i Oskarshamn heller.

Det vill till att en sådan som Norell, med sin rutin, studsar tillbaka och får en positiv utveckling under Martin Filanders ledarskap. Annars kommer det vila ett ännu tyngre ansvar på andra, mer oprövade, backar.

TRE NYCKELSPELARE

Joe Cannata, målvakt

Joe Cannata visade förra säsongen att han inte bara kan stå i ett spelmässigt överlägset lag som Oskarshamn. Han höll sannerligen måttet även i ett sämre lag. I år borde det inte heller vara riktigt lika mycket som står och faller med Cannata, eftersom Tim Juel hämtats in som ett på pappret mycket intressant komplement till amerikanen.

Cannata tillhörde inte SHL-toppen men presterade ungefär enligt "medelvärdet" hos en SHL-målvakt förra säsongen. Gör han det även den här säsongen är det gott nog för Oskarshamn. Förhoppningsvis kan hans arbetsbörda gå ned en aning också, från 44 matcher till runt 35.

Brian Cooper, back

Utan Nolan Zajac kommer ett ännu större ansvar ligga på Brian Cooper. Han var, i mitt tycke, den Oskarshamnsback som var jämnast i sina prestationer över hela förra säsongen och med tanke på att klubbens backsida på pappret till och med kanske är en aning sämre än förra säsongens kommer Cooper behöva hålla en ännu högre nivå i år.

Snittade förra säsongen mest istid i laget i både lika styrka och totalt. Han matchades även ganska flitigt i boxplay, och litegrann i powerplay. Utan Zajac och Pontus Näsén i truppen tror jag nog att hans powerplaytid också kommer gå upp kommande säsong.

Han drev spelet väldigt bra, Oskarshamn gjorde 54 procent av målen som gjordes när han var på isen, och även om hans poängsumma inte låter så imponerande så gjorde han 17 av sina 19 poäng i lika styrka. Bara Kim Rosdahl och Fredrik Olofsson var bättre. Tio av poängen var dessutom "primary points".

Dale Weise, forward

Jag vet inte om det finns någon SHL-spelare som har en lika stor varningsignal kring sig som Dale Weise den här säsongen. Precis allting talar för att han kommer bli en flopp. Han är 33 år, har vid sidan av en halv säsong i Nederländerna (!) aldrig spelat i Europa, han spelade inte alls förra säsongen och han har haft en karriärskurva som kraftigt gått åt helt fel håll de senaste åren. Dessutom gick han ut i en intervju och klargjorde att "alla spelare som spelat i NHL är topp sex-forwards i sina lag i Europa".

Ja, tjena.

Dale Weise har gjort över 500 matcher i NHL men jag undrar om han verkligen gjort sin hemläxa här. Och för den delen om Oskarshamn har gjort sin...

Trots allt jag skrivit är Dale Weise en nyckelspelare. Han har gissningsvis betalt för att vara den där topp sex-forwarden han själv är så säker på att han är, och ser vi till den spelstil han har tycker jag det vore spännande att se honom intill firma Olofsson/Rosdahl. Och där finns det helt enkelt inte rum för misslyckanden. Med tanke på att IKO bara har 13 A-lagsforwards kontrakterade, och att Johannes Salmonsson haft massiva skadeproblem under 2021, skulle det tunnas ut ganska snabbt om Weise blir den flopp jag befarar att jag kommer bli.

48 poäng på 19 matcher i Nederländerna är en sak. Det är något helt annat att leverera i SHL. Det hoppas jag "the Dutch Gretzky" är medveten om...

HÅLL KOLL PÅ

Patrik Karlkvist är 29 år och har under en ganska lång tid tillhört den absoluta toppen i HockeyAllsvenskan. Men det är alltså först nu han faktiskt gör sin efterlängtade SHL-debut. Det känns faktiskt en aning udda, speciellt eftersom vi på senare år sett allt fler värvningar mellan allsvenskan och SHL kring spelare som man inte direkt känt varit givna i SHL. Karlkvist har de senaste sex åren i HockeyAllsvenskan gjort 34, 38, 32, 42, 68 och 45 poäng. Från säsongen 15/16 och framåt har han alltså gjort 259 allsvenska poäng. Bara Jonathan Dahlén är bättre, på 265. 

Frågan är vad vi kan förvänta oss av Karlkvist. Normalt sett håller de spelarna som har hans allsvenska resumé god SHL-kvalitet. Men han gjorde också åtta matcher i den finska ligan förra säsongen - och gjorde inte en enda poäng.

Jag är hur som helst glad att vi får se "Karla" i vår svenska högstaliga till hösten, och är spänd på hur han klarar sig.

SUMMERING 

"Grattis, Sverige. Bönderna från Småland är kvar i SHL". Det var budskapet efter att Oskarshamn säkrat vidarespel i högstaligan i våras. De gjorde det dessutom utan att ens behöva kvala - trots att de hade en förlustvit på 18 raka matcher (tidernas längsta i sitt slag). Faktum är att Oskarshamn slutade på en sensationell elfteplats - två ynka poäng från slutspel. Och man gjorde det dessutom på egen merit. Ser vi till de underliggande siffrorna slutade man på ungefär den plats de borde ha slutat på. Deras poängskörd tiltades inte av ett galet målvaktsspel eller ett powerplay som var utom denna värld. De var ett helt okej hockeylag, som tog helt okej med poäng och helt enkelt var elfte bäst i SHL. Jämför vi med debutsäsongen i SHL hade de klart bättre corsisiffror, och de hade bättre expected goals i båda riktningarna. Man tog helt enkelt det steg som var nödvändigt för att säkra fortsatt spel i ligan.

Trots det gör jag återigen om misstaget (?) och tippar dem sist. Spelartruppen är på nytt den svagaste eller näst svagaste i ligan. De har tappat Max Veronneau och Lance Bouma, som var duon som lyfte laget när det behövdes. De har tappat de två senaste årens jättesuccé, Rickard Palmberg. De tappade dessutom Nolan Zajac och släppte den nyckfulle (både på gott och ont) Tyler Kelleher. Vissa ersättare känns spännande men det vill egentligen till att alla nyförvärv verkligen lyckas för att inte "bönderna från Småland" ska behöva kvala sig kvar i vår. Veronneau och Palmberg hade förra säsongen en produktionstakt som höll hög, hög SHL-klass. Kan vi verkligen förvänta oss att bröderna Zohorna kan hålla samma tempo?

Även om jag gillar flera av nyförvärven är det ytterst få som känns som "säkra kort". Det är ganska få som verkligen visat att de håller god SHL-klass. Den som verkligen gjort det, Robin Norell, kommer från ett par tyngre år i Djurgården. Daniel Muzito Bagenda har väl varit okej i Örebro, men har han så mycket mer i sig? Jag tror ju mycket på Lukas Pilö och i viss mån på William Worge Kreü, men de har inte ens varit ordinarie SHL-backar på heltid ännu. Bröderna Zohorna är oprövade i SHL. Cameron Brace går från den danska ligan. Dale Weise har jag redan skrivit en roman om. Skulle allting klaffa, då har Oskarshamn ett lag som har kapacitet att vara i trakterna av den elfteplats man hade ifjol. Men om vi jämför med exempelvis Timrås nyförvärv har de gått stenhårt på spelare som tidigare spelat och bevisat sig i SHL. Där har Oskarshamn gått en helt annan väg. 

Med det sagt. Det finns en del att gilla med det här laget. Breddmässigt står man sig ganska bra, inte minst på forwardssidan. De har, som jag var inne på, bara 13 forwards på kontrakt men när jag satt och gjorde mina kedjor och backar (som ni kan se i faktarutan nedan) hade jag problem att peka ut vem som inte kommer platsa på tolv forwards. Till sist valde jag ut Joakim Thelin som extraforward, men han skulle lika gärna kunna bli årets "John Dahlström". Jag spådde ett stort genombrott på Thelin förra säsongen, men i stället tog han ett steg tillbaka. Han gjorde en mycket stark säsong, spelmässigt, för två år sedan och har åtminstone tolv mål i sig. Det är inte alla som sitter på en sådan trettondeforward...

Joakim Thelin.Bildbyrån

När vi ändå är inne på forwardsbredden gillar jag centersidan hos det som faktiskt är SHL:s tyngsta lag. Den har tydliga rollfördelningar, åtminstone på förhand, och känns som en uppgradering jämfört med laget man hade ifjol. Det gör det här laget överlag, åtminstone det laget man inledde med, men frågan är om den skicklige sportchefen Thomas Fröberg kan hitta en ny Max Veronneau? Problemet för Oskarshamn är att det alltjämt är så att spelare föredrar att spela på annat håll. Zajac valde Timrå, Veronneau valde Leksand, Bouma valde Malmö, Kelleher bröt de förvisso med - men det kan komma att bita dem i rumpan att han blev klar för en SHL-konkurrent. 

Slutorden blir ändå om ledarstaben. Fröberg gör ett gott jobb som sportchef, och tillsammans med huvudtränaren Martin Filander och de assisterande Jeff Jakobs och Mathias Tjärnqvist (och den skicklige målvaktstränaren Mikael Sandberg) har Oskarshamn det gott förspänt på tränarsidan. När allt kommer omkring är det klubbens verkliga styrka jämfört med bottenkonkurrenterna. Medan många andra bottenlag bytt tränare och börjat famla vilt i mörkret har ett skönt lugn infunnit sig i Oskarshamn.

Det ska man utnyttja.

TABELLTIPSET

1) 

2)

3) 

4) 

5)

6)

7)

8) 

9)

10)

11)

12) Brynäs: Där måste de utvecklas - annars är de i botten för att stanna

-------------------------------------------------------------------------------------------------

13) Timrå: Ett lag som är klasser bättre än senast

14) Oskarshamn: Har de gjort sin hemläxa?