Få lag osar lika mycket slutspelsbygge

Örebro bröt ny mark förra säsongen. De överträffade de högt ställa förväntningarna som fanns inför säsongen och tog sig till semifina. DÄr var de dessutom riktigt nära att slå ut de blivande mästarna Växjö Lakers. Nu har de fått behålla de flesta av sina stjärnor från vårens succélag - och förväntningarna är fortsatt höga.

Kan Örebro ta ytterligare ett kliv den här säsongen?

LAGET I SIFFROR

BÄSTA NYFÖRVÄRV

Vi känner igen väldigt många namn i Örebros trupp, från den senaste säsongen eller till och med de senaste säsongerna. De har byggt upp en kärna, som nu till och med skulle kunna kallas för stomme, och har "valt väg" vilka det är som ska leda Örebro in i vad man från klubbens sida ska hoppas bli en ny era. En era som topplag.

Men det finns en del vassa nyförvärv också. Försvarsuppställningen gar förstärkts av Marcus Hardegård, och forwardssidan har både spetsat till och breddats via värvningarna av Juuso Puustinen, Jani Lajunen, Miikka Salomäki och Joel Mustonen. Om Linköping satsade på en "finnvasion" förra säsongen kan man inte säga annat än att Örebro gör det nu. De får hoppas att det går bättre för dem än vad det gjorde för LHC.

Men vilken värvning sticker ut mest då? Konkurrensen är hård, men jag fastnar i slutändan för Juuso Pustinen. Det är alltid en chanstagning att värva in en 33-åring från KHL, när spelaren i fråga dessutom aldrig spelat i SHL. Men det finns så spännande element i den här killens CV, att jag ändå inte känner att jag kan bortse från honom.

Det som sticker ut är ju hans målskytte. 30 mål i finska ligan 2017/2018 har följts upp av 20, 19 och 18 mål i KHL. Slår vi ihop de säsongerna har Puustinen alltså gjort 57 mål - vilket är sjunde flest i KHL. Bäste svensk är André Petersson med 55 mål. Vi har till den här säsongen sett en hel del skickliga KHL-spelare välja spel i Sverige (coronaeffekt?) och av dem är Puustinen definitivt en av de mer spännande.

Jag hade inte hatat att se en kedja med honom, Rodrigo Abols och Robin Kovacs, om man säger så...

UTROPSTECKEN

Jhonas Enroth, Nick Ebert, Kristian Näkyvä, Robert Leino, Robin Kovács, Rodrigo Abols... listan över stjärnor som stannar i Örebro kan faktiskt göras ganska lång. Där har Örebro en klar fördel jämfört med de allra flesta övriga topp-aspiranter.

Det som också är värt att poängtera är att flera av dem framför allt avslutade förra säsongen väldigt stark. Jhonas Enroth var ett monster i slutspelet, Robert Leino gjorde 19 av sina 33 poäng under andrahalvan av säsongen, Rodrigo Abols gjorde tolv SHL-mål från den första januari och framåt (ett mål bakom ligans bästanotering) och var sen enorm i slutspelet med tio poäng på nio matcher, och Robin Kovacs gjorde gjorde 21 poäng på 26 SHL-matcher under 2021 - och 17 av dem kom i lika styrka. Där var bara Oscar Möller bättre. Örebros toppspelare var bra under hela säsongen, men de var framför allt bra under slutet av den. Man kunde se en utveckling på flera spelare och det borde kunna tala för dem även in i den här säsongen.

Framför allt borde firma Abols/Kovacs ta steget till att fullt ut tillhöra SHL:s bästa spelare på respektive position.

FRÅGETECKEN

Örebro har de senaste åren inte minst hyllats för sin backsida. Den ser väldigt stark ut även i år. Men en sak som måste ifrågasättas är hur de tänkt i sitt försök att ersätta Robin Salo.

Så här: Robin Salo var Örebros (i mitt tycke) bästa spelare om vi ser från omgång ett till 52 förra säsongen. Det går egentligen inte att ersätta en sådan kille. Jag hade dock räknat med att de skulle försöka plocka in något tyngre namn än Timrås Marcus Hardegård. Hardegård är en helt annan spelare idag än senast han spelade i SHL. Då höll han inte måttet. Nu kommer han från två mycket fina säsonger i HockeyAllsvenskan, så det är egentligen inte värvningen av honom jag ifrågasätter. Det jag ifrågasätter är att man egentligen inte gjort något helhjärtat försök att hämta in en "arvtagare" till Robin Salo. För den nivån lär inte Hardegård ha i sig. 

Jag vet inte om Örebro kanske hoppas att Nick Ebert, med en hel säsong, kan ta Salos roll och att Hardegård i sin tur ska försöka ersätta Ebert...men det är inte direkt heller någon enkel uppgift. Ska vi vara riktigt krassa får vi snarare se Marcus Hardegård som en solid ersättare för Jonathan Andersson.

Örebro får helt enkelt leva med att deras backsida är svagare i år. Med det sagt är en topp-sexa med Ebert, Hardegård, Näkyvä, Rasmus Rissanen, Stefan Warg och Gustav Backström också väldigt stark - men kanske inte topp-tre i ligan.

TRE NYCKELSPELARE

Jhonas Enroth, målvakt

Under delar av förra säsongen kändes det som att en målvaktskontrovers var på gång. Där satt Örebro med ett gissningsvis svindyrt kontrakt med en tänkt toppspelare, hela vägen till 2023, och så blev han överglänst av en tidigare darrig, ung norrman. Sådana grejer skulle kunna påverka ett omklädningsrum och en dynamik i ett lag.

Jhonas Enroth tog tillbaka förstaspaden och när det vankades slutspel var det inget snack om vem som skulle stå. Enroth var det givna förstavalet - och som han spelade. På åtta slutspelsmatcher tog han fem segrar, stoppade över 95 procent av skotten och släppte in 1,3 mål per match. Enroths slutspel var värt ett bättre öde.

I ett Örebro som har som mål att bli ett slutspelslag som utmanar om guldet var det extremt viktigt att få ett kvitto på att Jhonas Enroth fortfarande håller toppklass. Och att det inte direkt skadar att ha Jonas Arntzen som en utmärkt backup...

Kristian Näkyvä, back

Robin Salo har försvunnit, och Nick Ebert lär behöva något av en startsträcka efter att ha dykt upp till Örebro något sämre tränad än förväntat. Dessutom hade ju Ebert en mycket tuff säsong i fjol, med stora skadeproblem.

Ett stort ansvar kommer därför, återigen, ligga på Kristian Näkyvä. Han har kommit tillbaka på ett charmant sätt, efter sin cancersjukdom, och spelade förra säsongen faktiskt näst mest av alla i Örebro. Han snittade 19:50 i istid och matchades ganska flitigt i både powerplay och boxplay. Nu kommer Örebros backsida få något av ett nytt ansikte, men Näkyvä lär fortsätta användas på samma sätt som förra säsongen.

Han kommer få en extremt viktig roll.

Robert Leino, forward

Det är klart att de allra viktigaste offensiva pjäserna är de jag redan varit inne på: Robin Kovacs och Rodrigo Abols. Robert Leino kommer dock också få en riktig nyckelroll. Lite i skymundan gjorde han en mycket fin debutsäsong i SHL. Tillsammans med Jani Lajunen bildar han en otroligt fin "middle six"-centersida, och de båda finska spelarna kommer få finna sig i att matchas mycket mot motståndarnas bästa kedjor. Det jobbet kommer han behöva sköta femstjärnigt för att Örebro ska gå hela vägen.

Leino matchades hårdast av alla lagets forwards i slutspelet, fram till skadan i den första semifinalen mot Växjö. Det syntes efter det hur viktig han var för laget. Kan han hitta ytterligare en nivå när det brinner till blir Leino ovärderlig för Örebro.

HÅLL KOLL PÅ

Örebro har de senaste åren haft SHL:s kanske mest hyllade tränartrojka, med Jörgen Jönsson och Christer Olsson som Niklas Erikssons högra respektive vänstra hand. Nu är de båda borta - och ändå känns Örebros tränarsida minst lika stark.

Stefan Klockare och Stefan Nyman är två av Sveriges mest rutinerade i sin respektive roll. De är också två ledartyper som borde passa in bra i en stab ledd av Niklas Eriksson. De kommer också från olika miljöer där pressen och kraven varit ännu högre än de nu är i Örebro. Det ska inte heller underskattas.

Den här säsongen får vi se hur mycket av Örebros fina spel de senaste åren som berott på firma Olsson/Jönsson, och hur mycket som kan tillskrivas Niklas Eriksson. Det kan vara värt att fundera lite kring, och kolla lite extra på.

Oavsett vilket har jag svårt att se att nytillskotten ska göra Örebros ledarstab sämre. Där borde de fortsatt kunna stå sig starka.

SUMMERING 

För Örebros, och inte minst Niklas Erikssons, del var det nog otroligt skönt att man förra säsongen visade att man minsann var redo att motsvara högre förväntningar och att man var redo att ta det där steget som man gjorde. Niklas Eriksson var en del av en liknande satsning i Almtuna för några år sedan, men fick då inte till resultaten utan fick sparken. Den här gången har han dock lyckats få en "mindre" klubb, utan den där traditionen att vara ett topplag, att flytta fram sina positioner. I slutspelet, i alla fall. 

Faktum är att Örebro i SHL bara tog två poäng mer än för två säsonger sedan. Det glöms dock bort, med all rätt, eftersom man körde över Leksand i kvartsfinalen och sen verkligen hotade Växjö i semifinalserien.

I SHL hade de bra målvaktsspel och en hög skottutdelning, vilket hjälte dem en del. Corsin var helt okej, men de tog en aning mer poäng än de "borde" ha gjort. Det syns framför allt på "expected goals" där de gjorde klart fler mål än siffrorna visar att det skulle ha blivit med normalutdelning. Det som framför allt var bekymret var dock powerplay och boxplay, där de var tionde respektive 13:e bäst. Det kommer de behöva få ordning på om de fortsatt ska vara ett lag för den övre halvan.

Jag blir dock inte förvånad om Örebro behöver en liten inkörningsperiod innan allt faller på plats. Ett redan bra slutspelslag har blivit än mer byggt för slutspel, med Jani Lajunen på plats, men jag förväntar mig inte att de kommer slåss i den absoluta toppen i SHL. Jag har tippat dem på en sjätteplats även i år, men jag skulle inte bli överraskad om man även den här gången slår ut ett högre rankat lag och tar sig till semifinal. Få lag osar nämligen lika mycket "slutspelsbygge" som Örebro. 

Där finns Jhonas Enroth, Rodrigo Abols, Jani Lajunen och Robert Leino som egentligen är som gjorda för slutspel. Emil Larsson var överlag en besvikelse, men även han klev fram i slutspelet. Joel Mustonen är tillbaka och ger välbehövlig rutin, vinnarmentalitet och tyngd längre ned i forwardshierarkin. Miikka Salomäki är ett riktigt rivjärn som jag, ärligt talat, inte förväntar mig speciellt mycket av i SHL men som jag tror kan bli tungan på vågen i en slutspelsserie. Tidigare nämnda Juuso Puustinen sköt fyra mål på fem slutspelsmatcher i Sibir Novosibirsk tröja 2020, och vann det finska slutspelets skytteliga 2017. Marcus Hardegård har varit med och spelat upp Timrå ett par gånger... För att inte tala om Stefan Klockare, som varit en del av 817 SM-finaler med Skellefteå. Det finns helt enkelt gott om slutspelskompatibla spelare och ledare i Örebro. De har byggt ett lag som ska gå långt i ett slutspel, och det i kombination med att de nog drog en hel del lärdomar förra säsongen gör att de kan bli extremt farliga när allt ställs på sin spets i vår. 

Det är en oerhört jämn topp i SHL och jag ser åtminstone åtta lag som kan gå långt i ett slutspel. Men ska jag hitta någon "smygare" som kanske inte får så många guldtips men sannerligen kan utmana om titeln är det nog baske mig Örebro.

TABELLTIPSET

1) 

2)

3) 

4) 

5)

6) Örebro: Få lag osar lika mycket slutspelsbygge

7)

8) 

9) Malmö: Måste lyfta sig - där var de sämst i hela SHL

10) Linköping: Då kan de lika gärna bli ett kvallag

11) Djurgården: Svårbedömda - laget där det är kortast till "superkris"?

12) Brynäs: Där måste de utvecklas - annars är de i botten för att stanna

-------------------------------------------------------------------------------------------------

13) Timrå: Ett lag som är klasser bättre än senast

14) Oskarshamn: Har de gjort sin hemläxa?