Måste lyfta sig - där var de sämst i hela SHL

Efter en riktigt darrig säsongsstart, då Malmö såg ut som ett kvallag, hittade de en riktig formtopp som tog dem ifrån bottenstriden och upp på en niondeplats. Nu spänner de båden på ett helt annat sätt. De har de en dyrare trupp som osar "satsning" och hoppas kunna ta kliv ifrån det mittenträsk de varit i de senaste åren.

Men trots att truppen är bättre och stjärnorna är fler - går det att förvänta sig något annat än en mittenplacering även den här säsongen? 

LAGET I SIFFROR

BÄSTA NYFÖRVÄRV

Malmö har till kommande säsong plockat in åtta nya, eller nygamla, spelare. På målvaktssidan gjorde man tidigt klart med den allsvenske supersuccén Daniel Marmenlind, som därmed utgör ena halvan av SHL:s kanske bästa och mest intressant målvaktspar. Det känns som en rejäl uppgradering jämfört med Lars Volden. 

På backplats är Carl-Johan Lerby ett nygammalt namn i laguppställningen. Joakim Ryan är också tillbaka efter många år i Nordamerika, han spelade för Malmö som pojklagsspelare. Alexander Molldén har också hämtats in på backsidan. I den offensiva delen av laget är Kalle Östman ny från Djurgården, Lance Bouma har kommit in från Oskarshamn och så har ju Marcus Sylvegård kommit tillbaka efter en avstickare till Växjö.

Men det största namnet är såklart hela SHL:s mest meriterade återvändare: Carl Söderberg. Tänk att han åkte över till NHL först som 27, 28-åring - och ändå hann göra 597 NHL-matcher och 45 slutspelsmatcher. För ett par år sedan såg det ut som att hans karriärskurva gick åt helt fel håll, men han lyckades ändå stabilisera upp den vikande trenden och har med facit i hand åldrats oerhört bra. Den senaste säsongen gjorde han 17 poäng på 45 NHL-matcher. Det låter kanske inte så märkvärdigt - men det var ändå fler poäng än vad Jacob Josefson gjorde någon säsong där borta. Och vi minns ju alla hur otroligt dominant Josefson var när han kom tillbaka. Då ska vi dessutom komma ihåg att Söderberg har visat upp en helt annan offensiv även i SHL än vad en sådan som Josefson gjorde. Dessutom har Carl Söderberg faktiskt haft några riktigt produktiva år i NHL också, med 51, 49, 48 och 44 poäng som sina bästa skördar.

I ett Malmö som knappast kommer spela SHL:s mest anfallsglada ishockey har jag svårt att se att Carl Söderberg ska göra 50 poäng och utmana i toppen av poängligan. Men jag skulle bli förvånad om den närmast kompletta spelaren inte kommer vara SHL:s främsta tvåvägscenter. Han är oerhört klok, och nyttig i alla delar av banan. Han är inte bara Malmös bästa nyförvärv, utan ett av de bästa sådana i hela ligan.

UTROPSTECKEN

Håll koll på bröderna Westerholm även den här säsongen, säger jag bara. De båda kommer från en oerhört bra säsong i ett väldigt trubbigt Malmö, och det finns siffror som pekar mot att de skulle kunna hålla samma nivå (eller bli än bättre) den här säsongen.

Pathrik vann den interna poängligan efter att ha gjort 34 poäng. Ponthus nådde 30-poängsplatån för första gången i SHL. Det som framför allt stack ut med deras säsong var spelet i fem mot fem. Där fanns det några riktigt intressanta statistiska aspekter som vi måste kolla närmare på. Pathrik Westerholm gjorde 24 poäng i spelformen. 13 spelare gjorde fler - men ungefär hälften av dem är nu inte kvar i SHL. Att få behålla en spelare som gör så många poäng i lika styrka är alltså inte en självklarhet. Med sina 22 assist i spelformen var han dessutom bäst av alla, tillsammans med Marek Hrivík. Det blev alltså bara två mål i lika styrka för Pathrik - på 78 skott på mål. Det är en extremt låg utdelning. Det finns alltså ännu mer att hämta. 

Bröderna hade också väldigt fina underliggande siffror. I ett Malmö som under stora delar av säsongen hade problem att föra spelet var bröderna Westerholm mycket starka när det gäller att driva spelet. Ser vi till "relativ corsi" tillhörde duon SHL:s främsta. Även i Brynäs och under stundom i Frölunda var framför allt Pathrik oerhört bra på just det.

Men vad är egentligen utropstecknet, då? Well, den här säsongen lär det inte ställas lika stora krav på att bröderna Westerholm (tillsammans med Emil Sylvegård) ska vara trion som driver laget varje kväll. Nu finns det från start en bättre offensiv bredd, eftersom Malmö också skulle kunna ställa upp en kedja med Marcus Sylvegård, Carl Söderberg och Lance Bouma exempelvis. Dessutom finns Kalle Östman som en riktigt fin tredjecenter som förmodligen också har 25, 30 poäng i sig i rätt roll.

FRÅGETECKEN

Jag gillar värvningarna av Carl-Johan Lerby och Joakim Ryan. Båda de är spelskickliga och borde kunna ta en varsin stor roll i Malmö. Anton Olsson har också en enorm offensiv uppsida, och även om han kanske inte går in på sex backar från start skulle jag bli förvånad om han inte är gjuten i laget innan säsongen är över. Alexander Molldén har jag, faktiskt, sett för lite för att kunna ge något utlåtande kring. Adam Ollas Mattsson är kvar från förra säsongen, och är en mycket bra SHL-back.

Men de tre återstående backarna är danskarna Markus och Oliver Lauridsen samt Matias Lassen. Och här är jag riktigt skeptisk. Ingen av de tre hade en speciellt rolig säsong förra året och jag tror inte någon av dem kommer få något direkt lyft nu. Den som gjorde en godkänd säsong av de tre, om vi ser till de underliggande siffrorna, är Markus. Han drev spelet bra och gjorde det helt okej med den stora speltid han fick. De övriga två hade dock riktigt tunga säsonger.

Det som är problematiskt är att både Oliver Lauridsen och Matias Lassen har kontrakt till 2023. De har alltså avtal de två kommande säsongerna. Där har Patrik Sylvegård, enligt mitt sätt att se på saken, byggt en aning fel.  Oliver Lauridsen, som ifjol var lagkapten, har dessutom hunnit bli 32 år. Finns det en risk att han står i vägen för den så otroligt talangfulle Anton Olsson? Vågar Joakim Fagervall ställa den rutinerade dansken åt sidan, om han fortsätter prestera på den nivån han gjorde förra säsongen?

TRE NYCKELSPELARE

Oscar Alsenfelt, målvakt

Svensk ligahockeys motsvarighet till Henrik Lundqvist? Oscar Alsenfelt håller år efter år en enormt hög nivå. Han kanske inte nödvändigtvis är bäst (han har bara vunnit Honken Trophy en gång - och aldrig vunnit på SHL Awards) men hans konstant höga nivå gör att man lätt tar honom för givet. Skulle vi slå ut det över en längre period och dela ut ett "högst lägstanivå"-pris skulle Alsenfelt vara gjuten som vinnare.

Problemet för Malmös del har ju varit att de under åren varit lite för beroende av stjärnmålvakten. Vi kan ta förra säsongen som exempel. Då vann Alsenfelt 19 av 39 matcher, medan Lars Volden vann fyra av 13. Malmö släppte in över ett mål mindre per match med Alsenfelt i kassen, jämfört med norrmannen.

På det sättet blir därför Daniel Marmenlind också en nyckelspelare för Malmö den här säsongen. Det får inte vara så stor skillnad mellan lagets målvakter som det var förra säsongen. Marmenlind måste vara närmare Alsenfelt än vad Volden var.

Joakim Ryan, back

Malmös backsida ser överlag ganska spännande ut, trots min skepsis mot åtminstone ett par av de tre danskarna. Det ska bli riktigt kul att se Carl-Johan Lerby i svensk hockey igen. Han kommer förvisso från en jobbig säsong, men jag har svårt att se att han skulle bli en flopp. Där har Malmö en given toppback.

Därför kommer jag rikta mitt fokus mot Joakim Ryan i stället. Ser vi till meriterna är Joakim Ryan en given toppspelare i SHL. Han har varit på gränsen till NHL under ganska många år, och har definitivt inte gjort bort sig när han fått chansen. Han är dock en främling på de svenska isarna och det finns ett visst mått av osäkerhet kring hur bra han kommer hålla på den stora isen och med den extremt annorlunda ishockeyn som spelas här jämfört med i NHL. Han lär behöva en startsträcka, men den får inte bli för lång. Malmö har inte råd med något annat än att Ryan blir en toppback i SHL. Han måste klara av att spela stora minuter och göra det väldigt bra. Skulle han inte klara det...då känns backsidan helt plötsligt ganska ihålig ut.

Det finns dock en högre potential i Joakim Ryan än i väldigt många andra SHL-backar.

Carl Söderberg, forward

Det går liksom inte att undvika honom på en lista av det här slaget. Carl Söderberg är ligans största nyförvärv på pappret och det ska bli fruktansvärt kul att se honom i vår liga igen.

Senast Carl Söderberg spelade i Sverige vann han Elitseriens skytteliga efter att ha gjort 31 mål för Linköping. Så många mål lär han inte göra igen. Han lär knappast heller kunna upprepa de 60 poäng han gjorde den säsongen.

Men det finns en annan poängnotering som är intressant att hålla koll på. Skulle Söderberg göra 36 poäng eller fler går han förbi Patrik Sylvegård i alla tiders poängliga i Malmö. Skulle han göra det har han bata Juha Riihijärvi framför sig i den statistiken (enligt Eliteprospects siffror). Riihijärvi har otroliga 405 poäng. Sylvegård har 311. Jesper Mattsson har 289 och Daniel Rydmark 286. Därefter kommer Carl Söderberg på 276 poäng.

Kan han klättra upp på andraplatsen?

Joakim Ryan är en nyckelspelare.Bildbyrån

HÅLL KOLL PÅ

I fem mot fem gjorde Malmö en helt okej säsong ifjol, sett till förutsättningarna. Det som verkligen stack ut var lagets svaga special teams. I powerplay hade man godkända 20,1 procent (nionde bäst) men i boxplay noterade man den sämsta siffran som ens går att få tag på via SHL:s hemsida.  SHL har boxplaystatistik på sin hemsida sedan säsongen 06/07, och inget BP har varit lika uselt som Malmös var förra säsongen. Timrå hade 69,19 procent 2011/2012, men Malmö hade 69,13 20/21. Slår man ihop powerplayprocenten med boxplayprocenten var Malmö sämst, med sina drygt 89 procent. Brynäs var näst sämst på drygt 31. Växjö var bäst på 110,55 - alltså mer än 30 procentenheter bättre än Malmö. Det är närmas ofattbara siffror.

Powerplayspelet var som sagt okej redan förra säsongen, och där kommer man stå sig starka även i år med Pathrik Westerholm och Carl Söderberg i en varsin uppställning. Nu måste man dock förbättra sig något otroligt mycket i PK-spelet. Slänger de in boxplayspecialisten Söderberg även där, eller låter de honom vara den offensiva stjärnspelare han ska vara i SHL? Vågar de ge Anton Olsson speltid? Kan Pär Styf och Tomas Kollar komma in och styra upp boxplayspelet?

Malmös special teams-spel kommer i alla fall jag kolla lite extra på den här säsongen.

SUMMERING 

81, 86, 82, 77 var Malmös poängskördar säsongerna 2016/2017 till 2019/2020. Ifjol tog man 67. Malmö har sakta men säkert gått bakåt de senaste åren. Förra säsongen var dock de 67 poäng och den niondeplats man tog något av en framgång. Jag tippade dem på kvalplats inför säsongen och till en början såg det ut som ett pricksäkert tips. Patrik Sylvegårds budgetbygge blev dock allt vassare under säsongen - inte minst tack vare att man värvade mer flitigt än något annat lag. Joe Veleno, Quinton Howden, Adam Johnson, Matt Puempel, Jan-Mikael Järvinen och Patrik Hersley kom in under säsongen. Ingen av dem är kvar i klubben.

I år siktar Malmö på att inte behöva värva som galningar under säsongen. De ställer ett betydligt spetsigare, bredare och på alla sätt mer trovärdigt lagbygge på benen. Det går faktiskt att argumentera för att Malmö är bättre på alla positioner. Målvaktssidan är på pappret urstark, backsidan är helt okej (men bättre än ifjol), centersidan ser riktigt fin ut med Carl Söderberg, Pathrik Westerholm, Kalle Östman och Christoffer Forsberg som en möjlig uppställning här och nu. Forwardssidan är alltjämt ganska osexig och riskerar att sakna spelare som kommer gå in och vräka in mål och poäng, men där finns nyttiga och jobbiga spelare som bröderna Sylvegård, Lance Bouma, Carl Persson, Johan Olofsson med flera. Malmö vet vilken identitet de har och vad de ska vara bra på. De ska vara inåthelsike jobbiga att möta. Det var deras framgångsrecept under Peter Andersson-åren - och kommer behöva vara det även under Joakim Fagervalls ledning.

Emil Sylvegård är den ytterforward som verkligen sticker ut. Han gjorde förra säsongen 17 mål och slutade på en delad åttondeplats i skytteligan. Även i lika styrka var han topp-tio med sina tolv fullträffar. Han kommer behöva dra ett tungt lass även den här säsongen. Men det finns verkligen genombrottspotential i lillebror Marcus, som efter en lite trevande inledning i Växjö tog stora steg under våren och som nu kommer kunna fylla en viktig roll även i Malmö.

Lance Bouma fick många hyllningar för sitt fina intåg i Oskarshamn förra säsongen. Han visade sig vara en mycket bra SHL-spelare. Frågan är dock om Patrik Sylvegård inte skulle ha gått efter en riktigt, riktigt vass offensiv spets för de pengarna i stället för att ta in ännu en rivig forward med viss poängpotential? Jag gillar Bouma och tror att han kommer kunna bilda ett tungt och svårstoppat radarpar tillsammans med Carl Söderberg (rutin och tyngd finns det gott om i Malmö) - men när jag nu kollar på lagbygget skulle jag nog kanske ha gått efter ett annat namn om jag vore sportchef för Malmö. Patrik Sylvegård har dock inte gjort någon hemlighet av att man ska få in ytterligare ett toppnamn till kommande säsong - och innan det namnet är på plats är det svårt att få en klar bild och göra en klar bedömning av Malmös lagbygge.

Jag skrev tidigare att fem mot fem-spelet var helt okej förra säsongen, åtminstone sett till utdelningen, men ser vi till förväntat utfall hade Malmö det tufft även där. Enligt Betterthanamonkeys modell förväntades Malmö bara göra 46 procent av målen i matcherna förra säsongen. Det var faktiskt sämst i SHL. Men inte heller helt oväntat, med tanke på det tröga och trista lag Redhawks ställde upp med. De "förväntades" bara ta 57 poäng förra säsongen - och i den statistiken var de ett kvallag. Där var bara HV71 sämre. Som ni kunde se i statistikrutan ovan gjorde de minst mål i ligan.

Med det i åtanke finns det kanske en anledning till oro.

Hela ledarstaben som blev så förknippad med laget nu är borta. Jesper Mattsson blev den sista att lämna. Tidigare försvann också målvaktstränaren Henning Sohlberg. Nu är det Joakim Fagervall, Tomas Kollar, Pär Styf och Cristopher Nihlstorp som ska ta laget framåt. Dessutom har man ett på pappret bättre lag än det som slutade nia förra säsongen. Trots det förväntar jag mig att vi får se ungefär samma Malmö som vi fått se de senaste åren. Trots det tror jag att man återigen slutar på en niondeplats i SHL. Mycket är nytt - och ändå är så mycket sig likt. Klart är i alla fall att Fagervall måste hitta ett vassare grundspel den här säsongen. Klart är också att han sannerligen getts förutsättningarna till att göra just det också. De ska inte behöva leva lika mycket på den fenomenalt duktige Oscar Alsenfelt.

Jag tror inte Malmö Redhawks ska behöva oroa sig för kval och panikvärva på samma sätt som förra säsongen. Den här gången har de ett lag som är byggt för att kunna ta sig slutspel.

TABELLTIPSET

1) 

2)

3) 

4) 

5)

6)

7)

8) 

9) Malmö: Måste lyfta sig - där var de sämst i hela SHL

10) Linköping: Då kan de lika gärna bli ett kvallag

11) Djurgården: Svårbedömda - laget där det är kortast till "superkris"?

12) Brynäs: Där måste de utvecklas - annars är de i botten för att stanna

-------------------------------------------------------------------------------------------------

13) Timrå: Ett lag som är klasser bättre än senast

14) Oskarshamn: Har de gjort sin hemläxa?