Då kan de lika gärna bli ett kvallag

* "En av SHL:s bästa återvändare"

* "Då kan de lika gärna bli ett kvallag"

* "Där har de gjort ett kanonjobb"

* "En spelare NHL-klubbarna håller inom uppsikt"

* Tabelltipset

* Så kan de ställa upp{{ PAYWALL LIMIT }}

Nio, tolv, elva, tolv. Det är Linköpings allt annat än smickrande tabellrad de senaste fyra säsongerna. Det tidigare så stabila topplaget har tappat all form av identitet, röd tråd och det som tidigare gjorde dem så framgångsrika.

Nu är man tillbaka med en ny satsning som inte alls liknar den satsning man gjorde förra året. Har LHC hittat rätt nu, eller väntar en ny tuff säsong?

LAGET I SIFFROR

BÄSTA NYFÖRVÄRV

Det har byggts om en hel del till den här säsongen. I mål har Marcus Högberg anslutit, på backplats får vi se rutinerade Craig Schira representera en fjärde SHL-klubb, och Jesper Pettersson samt Eddie Larsson återvänder. Dessutom har spännande Linus Cronholm bytt Malmö mot Linköping.

Framåt är Brian Gibbons, Ben Maxwell, Patrick Russell och Christoffer Ehn nya jämfört med förra säsongen. Nio nya (eller nygamla) spelare alltså. Men en värvning sticker såklart ut rejält:

Marcus Högberg är inte bara Linköpings klart bästa och viktigaste nyförvärv till kommande säsong. Han är också en av hela ligans vassaste återvändare. Nu får LHC äntligen den där toppmålvakten de egentligen hade behövt redan förra året, då målvaktsspelet under större delen av säsongen var sämst i ligan.

Han kommer från en tuff säsong och erbjöds inte något nytt kontrakt av Ottawa, men dessförinnan har han visat sig hålla okej även i NHL. Han borde kunna vara en av SHL:s allra bästa målvakter (även om konkurrensen där är knivskarp). Faktumet att Högberg kommer hem till just Linköping är inte direkt heller någon nackdel här. Han har varit med runt laget en del mellan säsongerna även när han tillhört Ottawa, och använt sig av den dåvarande målvaktstränaren Mikael Vernblom (idag assisterande GM i Linköping). 

UTROPSTECKEN

Marcus Högberg är inte det enda nyförvärvet LHC gjort som har en koppling till Cluben sedan tidigare. Patrick Russell, den nye forwarden, representerade LHC som junior. Eddie Larsson och Jesper Pettersson är också tillbaka efter utflykter på andra håll. Under förra säsongen tog de tillbaka David Rautio efter att han varit iväg under några år. Och inte minst ska Jonas Junland, hemmasonen, nämnas som en tung återvändare.

Faktum är att Linköpings A-trupp just nu består av tre målvakter och 22 utespelare. Av dem har tolv, alltså i princip hälften, gått via klubbens juniorled. Dessutom finns en sån som David Rautio som ju varit i LHC tidigare, men som inte var där som junior. Det är inte illa för en klubb som anses sakna hjärta och själ och som genom åren anklagats för att inte få upp så många talanger från de egna leden. Där har Linköping uppenbarligen gjort ett kanonjobb på senare tid.

Nu har man dessutom Klas Östman som huvudtränare. Han har också gått via deras egna juniorled. Niclas Hävelid har gjort samma resa och är nu assisterande tränare. GM Niklas Persson spelade förvisso inte i LHC som junior, men har sannerligen blivit djupt förknippad med Östergötland. Målvaktstränaren Jonas Fransson spelade för Linköping en gång i tiden. Och så vidare.

Jag har anklagat LHC för att inte ha hittat sin identitet, och för att ha frångått det som tidigare gjort dem framgångsrika. Men kanske, kanske är det den här vägen de ska gå? De ska bygga hemvävt. Det skadar i alla fall inte att ha hjärta för den klubb man spelar för. Det tycker jag man inte minst såg när det gällde förra säsongen, då många av "de egna" steppade upp. 

FRÅGETECKEN

Ja, märkligt nog hänger utropstecknet och frågetecknet ihop. För även om det nu går att skönja någon sorts strategi och identitet går det inte att komma ifrån att det spretat något oerhört på sistone. Dan Tangnes ersattes av Tommy Jonsson, Tommy Jonsson ersattes av Bert Robertsson, Bert Robertsson ersattes av Daniel Eriksson/Johan Åkerman, och den duon ersattes nu av Klas Östman. Östman som i sin tur tidigare var assisterande tränare, tillsammans med Åkerman, till Tommy Jonsson. Det är som att LHC nu gått varvet runt. Vill man vara elak kan man påstå att de är tillbaka på ruta ett.

Men även på spelarfronten är det som att man helt frångått den tanke man hade bara för ett år sedan. Även där är det ett helt annat LHC som nu växer fram. För ett år sedan skrev jag om "Finnvasionen" som skulle leda Linköping in på rätt väg igen. Förra säsongen spelade sex finska spelare för dem. Hur många av dem som är kvar? Noll. Hur många av dem kan ens ha ansetts vara godkända under sin tid i LHC? Jag får det till två: Jarno Kärki och Jaakko Rissanen. Resten får anses vara floppar, eller åtminstone klara besvikelser.

Linköping får sannerligen hoppas att Niklas Persson hittat rätt nu, efter några års letande efter rätt nyckel.

TRE NYCKELSPELARE

Marcus Högberg, målvakt

Jag har redan nämnt Högberg som det överlägset vassaste nyförvärvet. Men det finns också en ganska kul aspekt kring Högberg som jag inte tog upp där, och det är att det tycks finnas ett samband mellan hans frånvaro och Linköpings plötsliga dipp. Under Högbergs tre år i A-laget slutade de fyra, trea och fyra. Sen lämnade han för spel i Nordamerika - och resultaten blev nio, tolv, elva, tolv. Jag säger inte att det helt och hållet beror på Högberg, förstås, men det skadar knappast att ha honom hemma igen.

Målvaktsspelet ifjol var det som sänkte LHC och som gjorde att Bert Robertsson blev av med jobbet. Under Robertssons tid som head coach var LHC, enligt statistikern Erik Wilderoths siffror, snarare ett mittenlag än ett bottenlag. De förväntades göra 2,6 mål per match - och släppa in 2,7. Med en förväntad målratio på 49,5 procent var de före Brynäs, Färjestad, Oskarshamn, Malmö, Djurgården och HV71. Det var målvaktsspelet som fällde dem. Statistiskt hade Linköping det klart sämsta målvaktsspelet av alla. Det kommer man absolut inte ha med Marcus Högberg och David Rautio som målvaktspar (Niklas Lundström finns dessutom kvar som tredjemålvakt). Nu känns fjolårets stora svaghet helt plötsligt som en mycket, mycket stabil lagdel.

Ben Maxwell, forward

Jag kan inte påstå att jag är "blown away" av den här värvningen. Det känns som att Ben Maxwell har sina bästa år bakom sig, och som att han kommer få svårt att färga i SHL. 33 och 27 poäng i den schweiziska ligan är ingenting som direkt skrämmer.

Samtidigt finns det inte utrymme för att Maxwell ska bli en flopp. I synnerhet inte om vi tänker oss att han ska vara center kommande säsong. Markus Ljungh är såklart given förstacenter, det är få i SHL där det skiljer så mycket mellan toppcentern och de övriga på positionen. Där bakom är det Ben Maxwell, Christoffer Ehn samt ungtupparna Arvid Costmar och Daniel Ljungman som främst gör anspråk på att få spela. 

Ehn kommer få en blytung säsong i Frölunda och även om jag gillar både Ljungman och Costmar har de visat en aning för lite för att anses vara säkra SHL-kort. Sett till att Christoffer Ehn aldrig varit någon offensiv producent vill det alltså till att Maxwell bidrar offensivt och att han kan leda en kedja. I "mitt" lag har jag honom som center med Alexander Johansson och nyss nämnde Ljungman, och har Ehn tillsammans med Patrick Russell och Nikola Pasic  Då känns det som att balansen i offensiven blir bra, bakom en möjlig toppkedja med Ljungh, Broc Little och Ben Gibbons. Om nu LHC vill ha en "framtung" offensiv.

Broc Little, forward

Ja, det här var väl ganska givet va? Även nu, med Mattias Bäckman tillbaka i spel och med Jonas Junland tillbaka på hemmaplan, är Broc Little den viktigaste utespelaren och den som laget ska byggas kring. Han är ett fenomen som ständigt håller LHC mer eller mindre flytande.

Säsongen som gick gjorde han 27 poäng på 31 matcher. Det låter kanske inte sådär våldsamt bra. Men det som sticker ut är att Linköping vann 21 av 31 matcher med Little i laget - och sex av 21 utan honom. 

Vinstprocenten var alltså 68 respektive 28...

HÅLL KOLL PÅ

Det finns en hel del spännande ungdom att kika närmare på den här säsongen. Men också en spelare som nu får anses vara etablerad, men som ändå bara får anses vara i sin "linda" av karriären än så länge.

Jag tycker man ska hålla ett extra öga på Max Lindroth den här säsongen. I en på pappret mycket stark backsida tror jag ändå Lindroth kommer kunna sticka ut. Han har tagit väldigt fina kliv under sina två år i Östergötland, och har både lyft sig under säsongerna samt mellan dem. Hans underliggande siffror var klart bättre förra säsongen än under debutåret i SHL, och i ett till stora delar ganska trist och krampaktigt lag tycker jag han ofta stack ut när jag såg Linköping förra säsongen. Siffrorna visar också att han drev spelet väldigt bra, i relation till många andra i laget. Märkligt nog gjorde han "bara" tolv poäng. Det är möjligtvis där han fortfarande kan ta ett stort kliv. Sjukt nog gjorde han dessutom två av sina tre mål och tre av sina tolv poäng i boxplay...

Jagades av flera SHL-klubbar men valde att stanna. Skulle han få en större poängmässig utdelning tror jag det här är en spelare som både landslagsledningen och NHL-klubbarna håller inom uppsikt kommande säsong. Det känns som att ett stort genombrott vilar runt hörnet för Max Lindroth.

SUMMERING 

Jonas Junland, Mattias Bäckman, Max Lindroth, Craig Schira, Jesper Pettersson, Eddie Larsson och Linus Cronholm. Där har Linköping en backbredd som få lag kan matcha i SHL den här säsongen. Lägg till Marcus Högberg och David Rautio så har vi en defensiv som på pappret ser mycket stark ut.

Där har ni Linköpings stora styrka den här säsongen. Faktum är att jag till och med har dem på slutspelsplats i mitt tips, mycket tack vare deras på pappret fina defensiv. De har faktiskt missat slutspel tre år i rad, så en tiondeplats får anses vara en framgång.

Mycket kommer såklart hänga på huruvida Klas Östman är en ny Robert Ohlsson, en ny Nicklas Rahm - eller något däremellan. Vi har flera gånger sett att det inte är speciellt enkelt för en tidigare ganska utpräglad assisterande tränare att kliva upp och ta ett huvuduppdrag. Östman har aldrig tidigare varit huvudtränare på seniornivå, men han har åtta år som assisterande coach i Frölunda, LHC och Zug - med goda resultat. Så sent som i år vann han det schweiziska mästerskapet tillsammans med Dan Tangnes i just Zug. Han lär med andra ord komma hem med ett gott självförtroende. Jag vet att Östman är mycket uppskattad i hockeykretsen, och att hans anseende är gott. Men det finns mycket jobb att göra i Linköping.

Sedan Linköping gick upp i Elitserien säsongen 2001/2002 har bara två säsonger varit sämre än den förra - och det var de två första säsongerna i högstaserien. Faktum är att LHC bara hade ett marginellt bättre poängsnitt förra året jämfört med under rookiesäsongen - 1,19 vs 1,16. Det är inte så att Östman bara kan komma in och trycka på en knapp och säga att allt kommer lösa sig. Eller att allt kommer bli bra bara för att Marcus Högberg står i kassen och inte Jussi Rynnäs. 

Men. Som jag var inne på tidigare: Spelmässigt var Linköping HC inte så dåliga som man lätt kunde tro förra säsongen. Där byggde Bert Robertsson trots allt upp en okej grund under sin korta tid i LHC. Frågan är om Östman väljer att bygga vidare på det, eller om han tillsammans med Niclas Hävelid och Gereon Dahlgren väljer en annan väg. Oavsett vilket kan vi konstatera att Östman och Robertsson som ledartyper skiljer sig åt rejält. Östmans stil känns mer applicerbar på Linköping. De testade Robertsson, en helt annan typ, och det funkade inte riktigt. Nu går man tillbaka till en mer beprövad stil.

Det ser en aning tunt ut framåt, för att uttrycka det milt. Skulle Markus Ljungh eller Broc Little gå sönder kan man till och med lika gärna bli ett kvallag. Ser vi till de offensiva nyförvärv man gjort känns ingen av dem som några solklara succéer. Varken Brian Gibbons eller Ben Maxwell kommer från speciellt vassa säsonger - och Patrick Russell eller Christoffer Ehn är knappast några som kommer ösa in poäng. Det vill nog till att någon av de yngre, framför allt en sådan som Nikola Pasic, verkligen slår igenom den här säsongen.

Trots allt nytt tror jag vi får se Cluben i ungefär samma trakter som man varit i de senaste åren. Får de en bättre start, och slipper sitta i "panikbåten" från oktober och framåt, tror jag de kan bryta sin "missa slutspel-svit" och åtminstone få spela åttondelsfinal. Men det kommer bli tajt i botten. De fem lagen jag tippat från plats tio och nedåt är de fem lagen som jag tror kan behöva kvala sig kvar i SHL våren 2022.

TABELLTIPSET

1) 

2)

3) 

4) 

5)

6)

7)

8) 

9)

10) Linköping: Då kan de lika gärna bli ett kvallag

11) Djurgården: Svårbedömda - laget där det är kortast till "superkris"?

12) Brynäs: Där måste de utvecklas - annars är de i botten för att stanna

-------------------------------------------------------------------------------------------------

13) Timrå: Ett lag som är klasser bättre än senast

14) Oskarshamn: Har de gjort sin hemläxa?