Där måste Brynäs utvecklas - annars blir de ännu mer ifrånkörda

* "Det talar emot dem"

* "Dårskap eller genidrag?"

* "Kan knappast vara lika uselt som förra säsongen" 

 * Tabelltipset

* Så kan de ställa upp{{ PAYWALL LIMIT }}

Just när vi trodde att Brynäs gått igenom sin tuffaste tid och skulle börja vända skutan åt rätt håll blev det ännu värre. Det var också temat för hela förra säsongen. Varje gång man tänkte: "Nu kan det inte bli värre", dök det upp något annat som gjorde att man fick tänka om.

Efter en bedrövlig säsong på isen, och ett kaosartat år som inte liknar något annat utanför densamma, går det inte att göra annat än att påstå att Brynäs är en klubb i kris - och att det inte går att förutse hur lång tid det kommer ta för klubben att renovera skadorna på klubbmärket. Frågan är bara: Hur mycket av det kommer påverka spelarna på isen? Har spelartruppen lyckats ta sig ur allt kaos starkare, eller kommer det ligga kvar som en blöt filt även kommande säsong?

LAGET I SIFFROR

BÄSTA NYFÖRVÄRV

Brynäs har inte gjort speciellt många värvningar. På målvaktssidan har Veini Vehviläinen kommit in, på backsidan Julius Bergman och Chay Genoway (plus Anton Mylläri som är på tryout), och framåt är de från HockeyAllsvenskan inhämtade Nick Olesen och Oscar Eklind de enda nya ansiktena.

Allt annat i hela klubben har bytts ut - men spelartruppen som ifjol slutade näst sist är mer eller mindre densamma. Dårskap eller ett genidrag? Det återstår att se.

Nick Olesen har gjort succé i HockeyAllsvenskan under flera säsonger, och imponerade under sitt inhopp i Oskarshamn förra säsongen. Under försäsongen har han dessutom spelat ihop med Anton Rödin och Greg Scott. Men det vassaste nyförvärvet är ändå Chay Genoway. Det går inte att bortse från kanadensaren med den eleganta skridskoåkningen.

Det går att dra paralleller till Jonathan Sigalet, som värvades på liknande premisser som Genoway men blev något av en flopp. Flopprisken är dock betydligt mindre hos Genoway. Sigalet värvades som en given försteback, trots att han inte alls hade haft den rollen i Frölunda och inte var bra nog för att leda ett försvar. Genoway har dels bättre uppbackning (från Simon Bertilsson) och har framför allt en spelstil som är just det Brynäs behöver. Var det något de saknade förra säsongen var det en skicklig pucktransportör från backplan - och en spelare som kunde leverera i PP. Simon Bertilsson var den Brynäsback som gjorde flest poäng i powerplay förra säsongen. Hans åtta poäng var fyra gånger så många som någon annan. Genoway är kanske ingen Ryan Gunderson i powerplay - men inte så långt därifrån. Det är dock framför allt i spelet fem mot fem han kommer bli nyttig.

UTROPSTECKEN

Det är lätt att vara efterklok. När Brynäs lyckades locka till sig Peter Andersson var de flesta lyriska och menade att det var ett mycket bra val. Den åsikten delade även jag. Nu skulle man för första gången ha lite stabilitet på tränarsidan. Andersson skulle få sätta en ny identitet i klubben och jobba långsiktigt.

Det blev en match made in hell, snarare än något annat.

Nu har Brynäs satsat på en tränare som är Anderssons totala motsats. En tränare med SHL:s kanske mjukaste framtoning och som snarare värdesätter spelares välmående och fokuserar på människan än något annat. Mikko Manner är en udda filur i svensk hockey, inte bara för att det är en finsk flagga på passet, utan för sitt sätt att utrycka sig. Och kanske framför allt för sina meriter. Han har både VM-guld och VM-silver, samt finska mästartitlar. Vissa som head coach, andra som assisterande tränare. Nu ska vi komma ihåg att Manner stått vid sidan av mästartränaren Jukka Jalonen i landslaget, och att han haft riktiga skrytbyggen att förfoga över i Kärpät, men det kittlar ändå att Brynäs lyckades locka till sig Manner trots allt kaos som omgärdat klubben (och de usla sportsliga resultaten de senaste åren). Men är Manner egentligen ett frågetecken eller ett utropstecken? Jag har satt honom som ett utropstecken (delvis i brist på andra utropstecken) och anledningen stavas Josef Boumedienne. Jag kan upprepa det jag skrev i min krönika efter att Manner presenterats:

"Det enda jag känner är att det är uppfriskande att Brynäs går en annorlunda väg, efter mängder av misslyckade tränarrekryteringar. Men likt många andra sitter jag och känner att det nog är ett bra tränarval.

Varför?

För att det var Josef Boumedienne som valde ut honom. Säger han att Manner är en vinnare och bra speltaktiskt - då tror i alla fall jag på honom."

Den statusen och respekten har Boumedienne på rekorttid fått. Han kan Manner och handplockade honom till Gävle. Det talar för att det kan bli ett bra tränarval.

FRÅGETECKEN

De har bytt ordförande, planerat att byta ut hela styrelsen, de har hunnit ha två tillfälliga klubbdirektörer och nu plockat in en permanent, de har anställt en ny sportchef (men inte helt utan kontroverser) och två nya tränare har i vanlig ordning hämtats in. Precis allting är nytt i Brynäs IF den här säsongen...utom själva spelarna då.

Brynäs satsar stenhårt på att det var allting utom spelarna som var problemet förra säsongen. Nyförvärven är få (åtminstone om vi ser till hur skrala resultaten var förra året) och det är som att man verkligen tagit den tidigare sportchefen Michael Sundlöv på orden. Sundlöv sade själv att förra säsongens lag var ett av de bästa han byggt. Om så faktiskt är fallet, och om Mikko Manner är rätt person på rätt plats, så borde Brynäs alltså kunna förbättra sin 13:e plats.

Men om det inte är så då? Om det faktiskt är så att även spelartruppen är för svag? Går det ens att föreställa sig hur illa det då kan gå, med tanke på all röra runtomkring? Har all skit som hände förra säsongen faktiskt sopats under mattan och slängts i papperskorgen? Ja, det återstår väl att se.

Jag tror att Brynäs har ett lag som skulle kunna lyfta från förra säsongens nästjumboplats. Men den här gången kan de inte sparka tränaren, sportchefen, klubbdirektören eller något annat. Nu är det spelarna som ska göra det.

TRE NYCKELSPELARE

Veini Vehviläinen, målvakt

Utan Samuel Erssons storspel hade Brynäs inte vunnit speciellt många matcher förra säsongen. Det är inte ens en åsikt, utan ren och skär fakta. Hade Brynäs klarat sig kvar utan att behöva kvala hade Ersson var en av säsongens MVP-kandidater i hela SHL, till och med.

Veini Vehviläinen har kommit in som en på pappret utmärkt ersättare. Vehviläinen kommer förvisso från ett par tyngre år, men han har tidigare i karriären visat att han är en klassmålvakt. Det är inte speciellt längesedan han sågs som en stortalang med en framtid i NHL.

Vehviläinen måste storspela om Brynäs ska kunna lyfta från botten.

Oula Palve, forward

Det kanske kan tyckas en aning märkligt att välja Oula Palve framför namn som Simon Bertilsson, Chay Genoway och Greg Scott. Men det finns såklart en anledning till det. Brynäs stora, stora problem de senaste åren har varit att de bara fått produktion från en kedja. Oavsett om det varit Rödin, Scott, Bill Sweatt/Oskar Lindblom eller Lindblom tillsammans med Jesper Jensen eller Kevin Clark, Jesper Boqvist med Joel Kellman och Nicklas Danielsson  eller Danielsson tillsammans med Rödin och Scott, har Brynäs varit oerhört beroende av en kedja.

Den här säsongen kommer ett stort ansvar på att det inte ska bli så ligga på Oula Palve. Palve imponerade i Brynäströjan och hade fina underliggande siffror och en fin effektivitet. Dessutom var det han som sköt kvar klubben i SHL. På försäsongen har han centrat en andrakedja med Tomi Sallinen och Noel Gunler. Den kedjan måste leverera och ge understöd till Rödin och Scott i förstakedjan. Oula Palve har inte råd att göra en lika svag start som han gjorde förra säsongen, då i Linköpings tröja.

Anton Rödin, forward

Få spelare betyder lika mycket för sitt lag som Anton Rödin. Han är den bästa spelare, samt både själen och hjärtat i laget. Plus lagkapten. 

Han hade en mellansäsong och påverkades återigen en hel del av skador. Trots att han knappast var totalt "hel" under någon del av säsongen gjorde han godkända 29 poäng på 35 matcher. Han behöver dock lyfta sig ytterligare och åtminstone vara en "poäng per match"-spelare i år. Nästan allting av Brynäs offensiv kommer gå via Rödins händer och fötter. Har sedan återkomsten till Brynäs gjort 75 poäng på 81 matcher. Han är SHL:s fjärde bästa poängplockare de två senaste säsongerna, men har spelat betydligt färre matcher än de tre som är före honom. Av de som spelat i SHL båda de säsongerna är det egentligen bara Broc Little och Marek Hrivík som har ett poängsnitt som är i närheten av Rödins.

HÅLL KOLL PÅ

Hitta någon som älskar dig lika mycket som Emil Molin älskar att inte spela under Peter Andersson.

Det är faktiskt fascinerande hur stor skillnaden är. Molin gjorde åtta poäng på 20 matcher under Anderssons ledning i Malmö, och 18 poäng på 39 matcher under hans ledning i Brynäs. Det ger 26 poäng på 59 matcher. Utan Andersson har Molin i Brynäströjan gjort 30 poäng på 43 matcher sedan han återvände till klubben. 

Med det i åtanke kan det vara värt att hålla extra koll på Emil Molin den här säsongen. Hittills under försäsongen har han, kanske något oväntat, fått se Nick Olesen ta hans plats i förstakedjan med Rödin och Scott. Jag blir dock inte förvånad om Molin tar tillbaka den platsen inom kort. Då kan vi förvänta oss en fortsatt poängsuccé från 28-åringen. 

Blir det här säsongen han tar sig över 30-poängsvallen för första gången i SHL? Ja, det ser jag som högst troligt.

SUMMERING 

Det känns som att allting som hänt utanför isen har dokumenterats så det räcker och blir över. Alla känner till allting som hänt. Så låt oss fokusera på det som faktiskt hänt och kommer hända på isen i stället. När allt kommer omkring är det ju faktiskt det som går att analysera och försöka förutse.

Brynäs kommer från en fullständigt katastrofal säsong. De släppte in flest mål (och var klasser sämre än näst sämsta lag om vi ser till förväntat insläppta mål), släppte till överlägset flest skott (både totalt och i skottsektorn), de var bland de sämsta lagen i boxplay och powerplay, de hade sämst corsi...och så vidare. På många sätt "borde" Brynäs till och med ha åkt ur förra säsongen.

Jag var inne på ovan att jag ändå tror det finns mer att få ur det här laget. Backsidan är snäppet vassare än den som inledde förra säsongen, framåt borde spelare som Emil Molin och Noel Gunler ta rejäla kliv nu när de kommer få lite friare tyglar. Tom Hedberg spelade säsongens bästa hockey när Josef Boumedienne tog över. Oula Palve, som hade riktigt fina siffror i Brynäs och verkligen fick den utdelning han inte fick i LHC, är med från start. Om Greg Scott och Anton Rödin håller sig skadefria finns det jättepotential att offensiven blir klart bättre. Det finns helt enkelt ganska få saker som talar för att Brynäs blir sämre, rent spelmässigt. Trots det pekar det mesta mot att man ändå blir ett lag som huserar i botten och som nog ska vara väldigt glada om man ens tar sig till slutspel. Varför?

Well, även om Brynäs spelmässigt borde vara bättre den här säsongen tog man kanske till och med någon poäng mer än man "borde" ha gjort. De levde väldigt mycket på ett starkt målvaktsspel av Samuel Ersson under vissa stunder. Och även om vi säger att firma Rödin/Scott spelar 52 matcher finns det inga garantier för att det "väger upp" för bortfallet av Ersson. Brynäs snittade 1,1 poäng per match och sjukt nog var det inte speciellt långt upp till Malmö som slutade nia, med 1,29 poäng per match. Då ska vi dock komma ihåg att Malmö relativt länge ändå låg bakom Brynäs. Skillnaden var nog till och med en aning större. Och Malmö hade faktiskt ett ytterst blekt lag förra säsongen. Det är kanske inte heller troligt att så många normalt sett ganska bra lag är lika dåliga som de var den gångna säsongen. Det talar emot Brynäs. 

En sak vi också ska nämna är att fjolårets poängkung, Jaedon Descheneau  faktiskt inte är kvar. Och hur hanterar en helt nykläckt sportchef i Johan Alcén en situation då det börjar bränna till, och kvalspöket återigen nafsar dem i hasorna? 

Sportchefsfrågan sätter fingret på något viktigt. Brynäs har bestämt sig för att det alltid är tränarna det är fel på. De tycks inte ha reflekterat över, förrän nu, att de senaste årens problem berott på att de stått still som klubb när andra utvecklats. Frölunda, Färjestad, Örebro, Rögle, Växjö, Luleå, Skellefteå, Djurgården och ett par övriga lag som de senaste åren blåst förbi Brynäs har antingen en sportchef och en assisterande, en GM och en sportchef eller en sportchef och åtminstone en heltidsanställd scout. Brynäs? De kastar in Johan Alcén som sportsligt ansvarig, direkt efter karriären. Där måste Brynäs helt enkelt utvecklas. Annars kommer de bli allt mer ifrånkörda. Annars är man i botten för att stanna. Vi får se om de får in någon general manager, som det varit snack om en lång tid nu.

När allt kommer omkring håller trots allt Brynäs på säker mark. Jag tror Veini Vehviläinen blir en lyckad målvaktsvärvning, och jag tror att Brynäs tar runt tio poäng mer den här säsongen och att det räcker för att undvika kval. Jag ser det dock som en liten överraskning om man tar sig till slutspel - inte minst med allt de har i bagaget från förra säsongen.

TABELLTIPSET

1) 

2)

3) 

4) 

5)

6)

7)

8) 

9)

10)

11)

12) Brynäs: Där måste de utvecklas - annars är de i botten för att stanna

-------------------------------------------------------------------------------------------------

13) Timrå: Ett lag som är klasser bättre än senast

14)