- ”Ville bli trejdad – nu är han lagets stora stjärna”
- ”Poängkung i fjol – en flopp i år”
- ”En tydligare konflikt mellan det gamla och det nya NHL var det länge sedan vi upplevde”
- ”Är svenske backens NHL-karriär på väg att ta slut?”
Efter ett fjolår som gick i moll fick Anaheim Ducks en oväntat pigg start på hösten. Coachen Dallas Eakins hade i stora drag samma laguppställning att jobba med som under föregående år, men rookies som Jamie Drysdale och Trevor Zegras såg tillsammans med genombrottsmannen Troy Terry till att ta laget till en ny nivå. Åtminstone temporärt.
Nye general managern Pat Verbeek, som ersatte avpolletterade Bob Murray under säsongen, valde nämligen att montera ned laget genom att trejda flera nyckelspelare. På så vis accelererades den rebuild som legat på lut ett tag. Blivande free agents som Hampus Lindholm, Josh Manson, Rickard Rakell och Nicolas Deslauriers flyttades ut och gav en hel del framtida kapital i utbyte. Men det försvagade också laget rejält och tog snabbt död på allt hopp om en eventuell slutspelsplats.
Anaheim Ducks slutade på sjunde plats i Pacific Division och var i slutändan mer än 20 poäng poäng från slutspel. Det finns många anledningar till att vara optimistisk kring lagets framtid sett till den enorma tillgång på talang som finns i pipelinen. Men vägen till framgång är lång och det kommer att krävas tid och tålamod för att förvandla klubben till en vinnare igen.
Utifrån åtta olika kategorier analyserar Uffe Bodin samtliga 32 NHL-lag efter säsongen. {{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakten
John Gibson inledde säsongen sensationellt bra, men i takt med att han fick se mångåriga lagkamrater som Manson, Lindholm och Rakell lämna klubben tycktes hans egen motivation också gå nedåt. Frågan många ställer sig kring Gibson är om han har någon framtid i Anaheim. Amerikanen fyller 29 år i sommar och har inte spelat slutspelshockey på fyra år. Det är inget chockerande scenario om han går till Pat Verbeek och ber om ett klubbyte. Gibson, som sitter på kontrakt till 2027, har varit tydlig med att han vill ha chansen att vinna. Det kommer han inte att ha i Anaheim under en överskådlig framtid.
Poängkungen & utropstecknet
Dessa två punkter blir till en i den här specifika analysen. Troy Terry tar nämligen beslag på båda. Med sina 37 mål och 67 poäng fick han ett genombrott modell större. Terry blev gjorde sig ett namn i hockeykretsar redan i samband med JVM i Montréal 2017 då han med sitt magiska straffskytte hjälpte USA till guldet efter en dramatisk final mot Kanada. Men i NHL hade han fram till den här säsongen varit något av en besvikelse – och till och med bett Anaheim om att bli trejdad. Nu är han i högsta grad med i klubbens framtidsplaner och en spelare som tillsammans med övriga ungtuppar ska bära Anaheim tillbaka på rätt spår. Det är dock värt att notera att Terry gick ur grundserien med en skotteffektivitet på skyhöga 19,3 procent. Det kan därför bli svårt för honom att göra mål i samma häpnadsväckande takt i framtiden.
Besvikelsen
I fjol var Maxime Comtois poängbäst i Anaheim med sina 33 poäng på 55 matcher. Den här säsongen stannade den tidigare kanadensiske JVM-kaptenen på mediokra sex mål och 16 poäng på 52 matcher. Skador och sjukdom är en del av förklaringen, men han fick stundtals även finna sig i att stå utanför laget när coachen Dallas Eakins inte tyckte att han bidrog tillräckligt mycket. Inte den karriärsutveckling man hade hoppats på. Frågan är nu om 23-åringen har en framtid i klubben. Konkurrensen i truppen kommer att hårdna i takt med att fler talanger tar plats i laget. Det ser därför ut att bli svårt för Comtois att lägga beslag på en topp sex-roll. Det positiva i kråksången var att Comtois avslutade grundserien med tre mål på de fem sista matcherna.
Snackisen
Anaheim Ducks bjöd inte sällan på ”must watch television” under säsongen, mycket tack vare Trevor Zegras fyndiga spel. Under en period gick det inte en match utan att 21-åringen gjorde något som gick vitalt på sociala medier. Det vi minns bäst är, förstås, framspelningen till Sonny Milanos mål mot Buffalo Sabres den 8 december i fjol.
Det var ett mål som fick uppmärksamhet långt utanför hockeykretsar och skapade PR som NHL inte kan köpa för pengar. Det var så läckert och fantasifullt att det fick John Tortorella att rasa. Bara en sådan sak…
Men det är inte bara Tortorella som verkar hysa en del agg mot Zegras spelstil. Under slutskedet av grundserien var ynglingen involverad i en kontrovers under en match mot Arizona Coyotes. Anaheim var på väg att vinna matchen med stora siffror när Zegras petade på Coyotes målvakt efter en avblåsning. Det fick veteranen Jay Beagle att crosschecka honom, varpå Troy Terry försökte komma till lagkamratens undsättning. Det slutade med att Terry blev slagen sönder och samman av Beagle, som ansåg att Anaheims ”slynglar” hade gått för långt i sitt uppträdande. Det här ledde till en infekterad debatt om ligans oskrivna regler och hur man som spelare förväntas bete sig.
En mer tydlig konflikt mellan det gamla och det nya NHL var det länge sedan vi upplevde. Den spontana känslan är att NHL:s framtid kommer att vara mer Zegras än Beagle, för att uttrycka det milt.
Svenskarna
Jacob Larsson, b
Nej, det blev ingen rolig säsong för Jacob Larsson. Backen, som valdes i första rundan av draften 2015, förlorade sin ordinarie plats i Anaheim och spelade i slutändan bara sex NHL-matcher och fick tillbringa resten av säsongen i AHL med San Diego Gulls. Kontraktet är på väg att gå ut och frågan är nu om det finns någon framtid i Nordamerika för den 25-årige före detta Frölundaspelaren.
Efter ett par trevande säsonger i Nordamerika tog det fart för Lundeström. 22-åringen visade med all önskvärd tydlighet att hans tvåvägsegenskaper gör honom till den optimala tredjecentern för Ducks. Produktionen avtog ju längre säsongen led, men Isac Lundeström kommer antagligen inte att behöva utmärka sig i poängprotokollet för att få en fin NHL-karriär. Det stora ansvaret han tar över hela banan kommer att kunna ta honom långt. Sitter på utgående kontrakt och har gjort sig förtjänt av en fin löneökning.
Det blev ännu en tung säsong för Silfverberg. Efter att ha kämpat sig tillbaka efter att ha en höftoperation förra våren gick det troll i veteranens målskytt. Och när han äntligen började producera i början av mars kom nästa bakslag i form av en blodpropp. Det blev fem mål och 21 poäng på 53 matcher för Silfverberg, som har två år kvar på kontraktet med Ducks. Hans framtid i klubben skulle kunna vara ett frågetecken, men klubben behöver bra och pålitliga veteraner att omge sina unga spelare med. Som mentor och förebild är det svårt att tänka sig en bättre spelare än Jakob Silfverberg. Samtidigt är det till viss del en fråga om vad han själv känner. Om 31-åringen verkligen vill vara kvar och uppleva en rebuild i det här skedet av sin karriär.
* Olle Eriksson Ek, Axel Andersson och Lucas Elvenes spelade enbart i AHL medan Hampus Lindholm och Rickard Rakell trejdades under säsongen.
Kontraktsläget
Pat Verbeek var tydlig när han tog över som general manager för Anaheim Ducks: han skulle inte väja för tuffa beslut. Och det gjorde han sannerligen inte. Alla tunga namn som satt på utgående kontrakt trejdades medan kaptenen Ryan Getzlaf meddelat att han lägger av. Därmed har Verbeek inga större förhandlingar framför sig till sommaren. Bland lagets restricted free agents är det framför allt Isac Lundeström som ska ha nytt kontrakt.
Blicka framåt
Det är inte svårt att bli upprymd när man tittar på vad Anaheim Ducks har i talangväg. Jamie Drysdale, Trevor Zegras och Troy Terry har redan presenterat sig på allvar. I kulisserna väntar fjolårets drafttrea Mason McTavish, som både testade NHL-spel och blev uttagen i Kanadas OS-lag gångna säsongen. Dessutom finns där också spelskicklige kanadensiske JVM-backen Olen Zellweger, som vann backarnas poängliga i juniorligan WHL. Med andra ord är inte talang en bristvara i den här organisationen. Tvärtom.
Det som kommer att bli tuffare för Ducks är att hitta bra spelare att omge kronjuvelerna med. När Pat Verbeek trejdade en stor del av lagets kärnspelare innan trade deadline gjorde han sig också av med individer som var viktiga i både omklädningsrummet och på isen. Där blir förlusten av Ryan Getzlaf extra påtaglig. Han är den största spelaren i klubbens historia och har under sin karriär varit med om och sett det mesta. Även om Getzlaf med ålderns rätt tappat en del av sin storhet som spelare har han fyllt en viktig funktion som mentor. I den rollen kommer han att saknas enormt.
Ducks har fortfarande pålitliga veteraner i Kevin Shattenkirk, Cam Fowler, Jakob Silfverberg och Adam Henrique, men det kommer att behövas lite mer av den varan för att ge ungtupparna avlastning.
Frågan om John Gibsons vara eller icke vara mellan stolparna kommer sannolikt att bli den stora nöten att knäcka under sommaren. Om han inte känner för att ta sig an en rebuild under de närmaste åren är ett klubbyte mer eller mindre oundvikligt. Då behöver Verbeek hitta en lämplig ersättare, antingen via trejd eller via free agent-marknaden.
I båset är det klart att Dallas Eakins blir kvar som coach minst ett år till. Han får därmed chansen att ytterligare sätta sin prägel på det här laget efter en säsong med två vitt skilda ansikten. Eakins har rykte om sig att vara bra på att ge unga spelare en skjuts i sina karriärer, och har bidragit till att få fin utväxling på Ducks yngre garde. Han saknar dock fortfarande slutspelserfarenhet som NHL-coach och kommer att ha pressen på sig att föra laget framåt under 2022/23 för att kunna känna sig säker på att få behålla jobbet bortom den säsongen.
Zegras och kompani håller Eakins öde i sina skillade, oförutsägbara händer.
Alla foton: Bildbyrån
Statistik 2021-22
Målvakter
| 1. |  | Anthony Stolarz | 28 | 2.67 | .917 | | | |||
| 2. |  | Lukas Dostal | 4 | 2.98 | .907 | | | |||
| 3. | | John Gibson | 56 | 3.19 | .904 | | | |||
| 4. |  | Tom Hodges | 1 | 3.11 | .667 |
