- Tredje bästa poängproducenten - spelar 21:a (!) mest i laget.
- Borde de byta förstemålvakt?
- Storstjärnorna som borde spela ännu mer.
- Är lagets näst bästa målskytt - men 16 spelare får spela mer.
- Dessutom: Veckans lag utses. {{ PAYWALL LIMIT }}
Brynäs: Alexander Ljungkrantz
Det låter kanske inte så märkvärdigt, när man säger att Alexander Ljungkrantz gjort 4+4 på 21 matcher. Men jodå, det är på ett sätt en nästan häpnadsväckande stark produktion.
Förstaårssenioren har varit långt ifrån given på tolv forwards, även om han alltid varit med i matchtruppen, och hade en period då han var trettondeforward. Nu är han dock uppe i det som kallas för “tredjekedjan” men får ändå bara runt tio minuters istid. Under säsongen snittar han 7:34 i istid - 7:30 av dem är i lika styrka. Det är 21:a mest i laget sett över hela säsongen. Och trots det är han faktiskt den tredje bästa poängproducenten i hela Brynäs, i lika styrka. Det är bara David Sklenicka och Hannes Björninen som är bättre. Ljungkrantz är vassare än resten av stjärnorna i Brynäs.
Han är redo för mer speltid.
Frölunda: Jan Mursak
Är det något jag brukar vara rätt kritisk till när det kommer till Roger Rönnberg är det hur han matchar laget. Han ger generellt på tok för mycket istid till spetslösa gnuggare, och för lite till spännande spelare på väg mot genombrottet. I år tycker jag dock, när man kollar statistiken, att Rönnberg har tänkt rätt i stora drag. Det var med andra ord inte helt enkelt att hutta någon att lyfta fram. Mitt val föll dock på slovenen Jan Mursak.
Mursak spelar just nu sin bästa hockey sedan återkomsten till Frölunda. Men istiden är faktiskt ganska snål. Visst, i powerplay får han spela omkring två minuter per match. Men det är inte där han gör mest nytta. I fem mot fem har Mursak åttonde mest istid bland lagets forwards, men han är sexa i poängproduktion.
Dessutom har han fina underliggande siffror, och det är bara Joel Lundqvist och Max Friberg som har bättre corsi av lagets forwards. Det kanske skulle finnas en poäng i att peta upp istiden med någon minut?
.jpg)
Färjestad: Dennis Hildeby
Jag trodde kampen om förstaspaden i Färjestad skulle bli stenhård, men det har varit ganska tydligt att ledarstaben har störst förtroende för Matt Tomkins. Han är den som ska leda laget till ett nytt guld, är tanken. Men statistiskt finns det en del faktorer som talar till Dennis Hildebys fördel.
Tomkins har startat 14 matcher, medan Hildeby startat sex. Men Hildeby släpper in något färre mål per match (2,46 vs 2,56) och har bättre räddningsprocent (91,43 vs 90,77). I lika styrka är det också jämnt, men fördel för Hildeby (92,31 vs 91,48). Den stora skillnaden mellan de båda burväktarna är dock räddningsprocenten vid skott från slottet. Där är Hildeby näst bäst i serien med otroliga 91,3 i räddningsprocent (bara Linus Söderströms hysteriskt vassa 92,3 är bättre), medan Tomkins har blygsamma 81,0. Med det är han en av ligans svagare målvakter.
Jag säger inte att Matt Tomkins varit dålig den här säsongen, men det finns ett case för Dennils Hildeby och att han borde få spela mer.
.jpg)
HV71: Fredrik Forsberg
Ännu en säsong - och ännu en säsong där HV71 inte uppskattar Fredrik Forsberg tillräckligt mycket. Det är mål- och poänggaranti på den här killen, som ändå inte riktigt får den credd han förtjänar.
“Han gör bara mål i powerplay”, kanske någon säger. Men så är det inte. Forsberg är lagets överlägset bästa spelare i fem mot fem, med tolv poäng. Tvåan Taylor Matson har gjort sju poäng. Forsberg är precis utanför topp-tio i produktionen i fem mot fem. Inte illa för en “powerplayspecialist”. Men trots det har han mindre speltid i lika styrka än totalt ofarliga Mikkel Bödker, exempelvis. Forsberg har bara sjunde mest speltid av lagets forwards.
Fredrik Forsberg är dock ingen spelare som driver spelet. Hans underliggande siffror är inte bra. Men trots det gör hans lag fortfarande fler mål än släpper in, med honom på isen.
.jpg)
Leksand: Tobias Ekberg
Jag tycker att Björn Hellkvist generellt matchar sitt lag väldigt bra. Nu har Oskar Lang varit grym, och då har också hans speltid gått upp. Mantas Armalis har utklassat Kasimir Kaskisuo, och då får litauern spela klart mer även om tanken kanske inte var så från början. Men ska jag peka ut en spelare jag gärna ser spelar mer är det Tobias Ekberg.
Ekberg snittar 7:30 den här säsongen (I Leksand - i LHC är siffran en helt annan) och han har flera gånger gått helt utan speltid. Han har helt okej underliggande siffror och har bara varit inne på ett mål bakåt (vilket till viss del såklart beror på den låga speltiden).
Ekberg förtjänar att spela lite mer.
.jpg)
LHC: Henrik Törnqvist
Togs, visserligen rejält oväntat, ut i Sam Hallams första landslagstrupp efter några återbud. Detta trots att han matchats ganska försiktigt i Linköping under säsongen.
Henrik Törnqvist har inte haft någon pangsäsong, men jag förstår faktiskt inte varit hans istid gått ned så renormt. Förra säsongen snittade han 17:50 per match. Den här säsongen ligger han på 13:32. 17:50 kanske är en aning för mycket, men 13:32 är för lite. Han borde nog ligga någonstans där emellan.
Törnqvist matchas dessutom bara 10:35 i lika styrka, vilket är nionde mest av Linköpings forwards. Han producerar dock tredje bäst. Han har också helt okej underliggande siffror (vilket inte så många LHC-forwards har).
.jpg)
Luleå: Julius Honka
Julius Honka är en av SHL:s bästa speldrivande backar. Ser vi till corsistatistiken är han den bästa backen av alla. Ser vi till hur många skott han varit inne på framåt är hans 333 tredje bäst, bakom Oscar Engsund och Petteri Lindbohm. Han är också den fjärde bästa poängproducenten bland ligans backar i lika styrka.
Trots det får han bara fjärde mest istid - i Luleå. Erik Gustafsson, Oscar Engsund och Jesper Sellgren får mer speltid. “Men Honka spelar nästan ingen boxplay”, kommer någon tänka nu. Och det stämmer. Men även om vi kollar istid i lika styrka är Honka bara fyra. Han spelar 16:49 per match. Men han har varit inne på näst flest mål framåt i Luleå, med 17. Med det är han topp-tio i serien.
Honka är sannolikt Luleås skickligaste offensiva spelare och borde matchas ännu hårdare.
.jpg)
Malmö: Pathrik Westerholm
Det är bröderna Westerholm som driver Malmös offensiv den här säsongen. Inget snack om saken. De är väldigt underskattade i den här serien. Ingen av dem kommer slåss om någon poängligatitel, men många lag borde se en topp sex-roll för tvillingarna.
Jag väljer här att lyfta fram Pathrik Westerholm (även om bröderna har snarlik statistik). Han har gjort sju poäng i lika styrka, vilket är flest i Malmö. Tillsammans med Ponthus, såklart. Han har också bäst corsi av lagets forwards (närmast före Ponthus). Han är också mest effektiv i powerplay, och behöver minst tid på isen för varje mål framåt. Ser vi till ligans ordinarie powerplayforwards är han i den statistiken topp-tio i ligan.
Pathrik Westerholm borde få spela en aning mer i både PP och lika styrka. Han är Malmös farligaste vapen.
Oskarshamn: Tim Juel
Ingen av Oskarshamns målvakter har väl imponerat speciellt mycket under säsongen. Men Tim Juel är vassare än Joe Cannata i det mesta, om vi ser till statistiken. Men speltiden är jämn. Cannata har spelat 639 minuter, Juel 594. Cannata har också vunnit sex matcher, jämfört med Juels fyra.
Men Tim Juel har ändå varit den något bättre burväktaren av de två, så här långt. Svensken har bättre räddningsprocent, bättre räddningsprocent i skottsektorn, och framför allt en klart bättre räddningsprocent i lika styrka. Där har han 92,3 medan Cannata har 88,3. Där hänger Juel med i toppen. Cannata är 26:e bäst av de 29 målvakter som fått speltid i SHL den här säsongen. De är klass-skillnad mellan de två på den fronten, i alla fall.
Nu har Juel fått mer speltid än Cannata de senaste veckorna, och det är bara att fortsätta på det spåret för Martin Filander och gänget.
.jpg)
Rögle: Adam Tambellini
Man kan ju tro att ett Rögle som hackat borde ha öst på med speltid på sina bästa spelare. Men nja, så är det inte riktigt. Cam Abbott går väldigt jämnt på sina fyra kedjor i spel fem mot fem, trots att det finns spelarmaterial för att tänka lite annorlunda.
Jag ser gärna att de går på ännu hårdare med Adam Tambellini. Han spelar förvisso tredje mest av lagets forwards i fem mot fem (Marco Kasper och Oskar Stål Lyrenäs spelar mer), men faktum är att 47 (!) forwards i ligan får spela mer. Bara 14 forwards i ligan har dock gjort fler poäng i spelformen. Bara 13 har gjort fler mål. Adam Tambellini gör ingen supersäsong, men han är hypereffektiv.
Tambellini spelar 16 procent av sin speltid i powerplay. Det har jag egentligen ingenting emot. Han ska inte få mer speltid i lika styrka på bekostnad av speltid i powerplay. Han ska helt enkelt få spela mer, rent allmänt. Punkt och slut.
.jpg)
Skellefteå: Oscar Möller
En av ligans bästa spelare, år efter år. Nu fick han också göra efterlängtad comeback i landslaget. Ett av Johan Garpenlövs största misstag som förbundskapten var att konstant dissa Skellefteåstjärnan.
Med sina tolv mål leder han skytteligan, trots att han bara spelat 17 matcher. Sju av målen har kommit i spel fem mot fem, vilket han är femte bäst på i ligan. Men istiden är faktiskt ganska blygsam. Han spelar bara 13:20 i lika styrka och är med det inte ens topp-75 i ligan bland forwards. Och han är inte direkt en säkerhetsrisk bakåt, heller. Möller har 15-9 i mål när han är på isen.
Och han driver spelet något vansinnigt bra. Hans corsiprocent är 57,22. Klart bäst i Skellefteå. Han har också 42 skott på mål och är även där en av seriens allra bästa spelare.
.jpg)
Timrå: David Rautio
Det var inte lätt att hitta någon som fått spela för lite eller för mycket i Timrå. Laget har matchats precis som det ska. Det understryks också av att det är reserven till en av ligans stora succéspelare som jag lyfter fram här.
Så här: Det är givetvis helt rätt att Timrå går stenhårt med Jacob Johansson, som varit förjäkla bra. Men i det långa loppet skulle de tjäna på att gå med David Rautio lite mer. Nu har vi sett svart på vitt att Timrå inte kommer dras in i någon bottenstrid. Nu har de byggt upp en imponerande stark poängbuffert. Då kan det vara på sin plats att matcha Rautio lite mer. Jag tror det är en förutsättning om Timrå ska kunna göra något i slutspelet. Det är inte hållbart att låta Jacob Johansson fortsätta spela sex av sju matcher, som fallet varit nu. Rautio har bara spelat tre matcher under säsongen. Låt honom spela tre av de kommande tio, säger jag. Och sen sex, sju till de sista 22.
Det tror jag är en förutsättning om Timrå hoppas på att kunna spela i hockey länge i vår.
.jpg)
Växjö: Hugo Gustafsson
Lite i det tysta har det här varit en av SHL:s stora positiva överraskningar. Gustafsson kändes ifjol lite valpig och var inte riktigt redo för SHL. Nu har han presterat sensationellt bra, med sex gjorda mål på 21 matcher. Han är serieledande Växjös näst bästa målskytt. Men han spelar bara 17:e mest i laget. Elfte mest av lagets forwards. Hans speltid har dock gått upp litegrann den senaste tiden, och ser vi till de senaste fem matcherna har han sjätte mest speltid av lagets forwards. Den trenden bör fortsätta!
Isolerar vi det till lika styrka är Gustafsson lagets bästa målskytt och näst bästa poänggörare. Han har också varit inne på flest mål framåt av alla lagets forwards, trots den stundtals magra speltiden. Och jodå, corsin är också suverän med 60 procent. Bara Kalle Kossila är bättre där.
Hugo Gustafsson bör kort och gott fortsätta få mer speltid framöver.
.jpg)
Örebro: Kristian Näkyvä
Kristian Näkyvä gör en brutal säsong. Hans bästa i SHL, rent av? Han spelar förvisso 18:53, så det är ingen katastrof egentligen, men det sticker ändå ut att det bara är fjärde mest av lagets backar - och femte mest av lagets backar i lika styrka.
Det trots att han:
- Toppar lagets totala poängliga (17 poäng)
- Är överlägsen i poängligan i lika styrka (14 poäng mot tvåans nio)
- Är delad trea i hela SHL:s poängliga i lika styrka
- Varit inne på flest mål framåt (19)
- Har bäst corsi av lagets backar.
Kristian Näkyvä är grym i spel fem mot fem - men matchas som en back för andra eller tredje backpar. Det bör det bli ändring på snarast. Jag ser gärna att han får lite mindre speltid i PP (och att Filip Berglund får lite mer), men att han får mer speltid med lika många spelare på banan.
Det skulle Örebro tjäna på.
.jpg)
VECKANS LAG
Målvakt:Lars Johansson (2)
Backar: Lukas Bengtsson, Chad Billins
Forwards:Robert Rosén, Emil Pettersson, Pär Lindholm
