- Han får högsta betyg: "Sveriges bästa spelare i turneringen"
- "Den skickligaste spelaren i truppen"
- Hyllas stort: "Han kan bli en förstakedja-spelare i NHL"
- "Den bästa backen bakom topp tre"
{{ PAYWALL LIMIT }}
Lagets styrka och insats
Sverige slutade fyra men med ett lag som på pappret kan rankas något högre men ska man titta på truppen i jämförelse mot förra årets silverlag så skulle jag klassa denna trupp som sämre än den vi hade då. I huvudsak handlar det om att 06-kullen inte är en medelstark kull, vilket inte minst syns i att vi bara har Victor Eklund som den enda som var bra nog att komplettera i den spetsiga delen av truppen. 04:orna förra året hade bra spetsar men dessa kunde ju kompletteras redan då med Axel Sandin Pellikka, Tom Willander, Theo Lindstein, David Edstrom, Otto Stenberg och Felix Unger Sörum i betydande roller. I slutändan landar ändå känslan att i en turnering där Kanada åkte ur tidigt och USA hamnade på andra sidan av slutspelsträdet att vi borde ha kunnat få ut ett bättre slutresultat. Allt var dock inte dåligt och ingen match förlorades efter full tid. Jag tycker också att man spelar bra i slutet av alla tre slutspelsmatcher även om man ändå förlorar de två avslutande matcherna.
Coachinsatsen
Jag gillar kedjebyggandet och jag tycker överlag att rätt spelare användes i rätt roller. Det var tydligt från början vilka som hade olika roller. Den del jag inte gillar är att man spelade på sju backar hela vägen för att motivera den uttagning man gjorde. Det finns fler bra spelande backar än de få som togs ut i truppen. Motiveringen vid presentationen av truppen var att man skulle gå hårt på sina toppbackar, vilket man i stort också gör. De har 27 till 30 minuter i semifinalen t ex. Däremot gillade jag inte att man valde att spela på alla sju backar i en semifinal och i en bronsmatch. Jag hade gärna sett att man valde sex backar och beroende på hur matchen utvecklar sig hade gått ner på fem t o m. Jag tror det är bättre om femte backen får runt 15 minuter än att du har tre stycken som ska ligga på sporadiska 7-10 minuter.
Valet av målvakt blev omdiskuterat och här hade man kunnat vara mer proaktiva mot vart det lutade. Det är inte fel att bestämma sig för att gå med en målvakt men när man har lyxen att ha en SHL-målvakt på bänken bör det ligga nära till hands att byta målvakt om den förstamålvakt man valt känns skakig i spelet. Att vara proaktiv innebär att inte alltid vänta på en förlust innan man byter. Det fanns logik i att byta målvakt både efter matcherna mot Schweiz och Lettland samt även under själva semifinalen där Melker Thelin faktiskt släppte tre mål i andra perioden (ett dömdes bort p g a offside). Däremot inte sagt att resultatet per automatik blivit annorlunda med Marcus Gidlöf men nu tippade mycket press och till slut också skuld utifrån över på just Thelin då det blev ett skakigt mål till i förlängningen. Det blir också teoretiskt kring vad Gidlöf hade kunnat uträtta eftersom han bara fick Kazakstan i gruppspelet och aldrig testades förrän i bronsmatchen, vilket på ett sätt gör att det inte känns som att man testade alla rimliga vägar för att vinna.
Sveriges spel
På det stora hela spelar Sverige med ett tryggt och tydligt grundspel. Det såg ut som att spelarna visste hur de skulle bygga spelet bakifrån. Där jag är kritisk är gällande utfallet i anfallszon. Sveriges ingångar blev för mycket utsida med åkningar efter sargen djupt ner i zonen. Sverige hade svårt att lyckas öppna ytor centralt och i höga slottet. Det blev ständiga försök med instick från ett lågt cycle-spel som oftast slutade med att lägga upp för skott från backposition uppe vid blå. Om det var taktik, brist på skills eller rädsla för kontringar som gjorde att det var viktigt att hamna i enbart djupt och högt spel vet jag inte. Det är ändå ett stort område i mitten där som sällan blev använt. Det säger en del att den forward som kom till flest skott var Felix Unger Sörum som ju oftast använder skottet som sista alternativ när han inte hittar någon annan öppning.
Spelarbetyg på Juniorkronorna
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Inte godkänd
= Okej turnering
= Bra turnering
= Riktigt bra turnering
= Högsta betyg
Målvakter:
Melker Thelin
– Började turneringen bra och gjorde en stark insats i den viktiga matchen mot Tjeckien i gruppspelet. Han led statistiskt av att det ramlade in sena mål mot Slovakien och Schweiz när matcherna redan var avgjorda. I slutspelet kom han aldrig rätt in i det och släppte flera mål han hade velat ha tillbaka. Har god potential i grunden med bra rörlighet i kropp och fötter. Han kan bli bättre i position mot bra skyttar samt att han i den här turneringen hade bekymmer med attacker från kanterna och täthet mot stolparna.
Marcus Gidlöf
– Får stå två matcher och gör en bra bronsmatch där han bl a tar elva straffar utan att få vinna. Han fick en tuff start i den matchen med mål på första skottet men växte in i matchen och spred ett lugn runt sig. När chanserna böljade sent i matchen vid lika på tavlan spelade han som bäst. Han har utvecklats från förra säsongen och håller ihop kroppen bättre, men behöver mer styrka för att orka hålla upp den där stora kroppen och det finns mycket att slipa på rent tekniskt men ger ett mentalt starkt intryck.
Backar:
Tom Willander
– Sveriges bästa spelare i turneringen totalt sett, som jag ser det. Han gav sig själv och andra mycket tid med sin fina rörlighet i alla riktningar. Han är snabbt nere för att plocka upp puckar i sarghörnen där han skannar av omgivningen och levererar en bra lösning i nästa läge. Det var inte många gånger i hela turneringen som motståndarna hade pucken under kontroll bakom honom utan han försvarade deras ingångar fenomenalt. Han var också bra med pucken, ofta spelbar och bidrog i alla spelformer. Sviktade aldrig spelmässigt och ser ut som en blivande NHL-back.
Theo Lindstein
– Det blev inte samma poängmässiga succé som förra året men jag hävdar att han överlag stod för en mer imponerande insats detta år. Han läser motståndarnas attacker bra och använder sin fina skridskoåkning att försvara och flytta spelet framåt. Han är inte flashig men var säker i tajming och hade ett bra passningsspel. Han ser starkare ut än tidigare men är fortfarande en backtyp som på sikt inte riktigt har spetsegenskaper i någon riktning, vilket kan ligga honom i fatet när det gäller att slå sig in i NHL men han är smart nog att kunna nå att spela i ett tredje backpar där på sikt.
Axel Sandin Pellikka
– Axel är den skickligaste spelaren i truppen och han började på en otroligt hög nivå. Jag tycker dock han mattades mot slutet av turneringen och tappade i kreativitet i slutet. Vad det handlade om vet jag inte men jag saknade i slutet främst hans förmåga att flytta målvakter och försvar i sina sidledsförflyttningar med pucken och skott mitt i den rörelsen. Det blev väldigt mycket skott utan manipulation och ett mer stressat spel. Totalt sett är han ändå väldigt bra med hur han plockar upp pucken bakifrån och driver spelet framåt. Han har också förmågan att vara en skjuta-först forward i power play-spelet och kan spela med olika backpartners hela tiden och på olika sidor. Han tar också initiativ till fysisk kontakt när han försvarar och kan separera motståndare från pucken. Han är en blivande NHL-back, men där hur elit hans offensiv kan vara, och hur väl han klarar att hantera NHL:s forechecking, kommer avgöra hur bra han blir där.
Rasmus Bergqvist
– Rasmus var den bästa backen bakom topp tre. Jag imponeras av hur han utvecklat sin skridskoåkning, hur han använder sin räckvidd och hur han flyttar pucken. Han visar också pondus och vågar spela pucken i trängda lägen. Rent defensivt finns detaljer i spelet han behöver förbättra för att bli en stark defensiv back på sikt. Han behöver vara mer rörlig i sidled och ha säkrare avståndskontroll men har potential att växa in till att bli en bra SHL-back med tiden.
Wilhelm Hallquisth
– Hallquisth är en stark skridskoåkare med imponerande rörlighet i sidled och bra spel med pucken. Jag tycker att han gör en godkänd turnering. Han sågs inte så mycket i det offensiva spelet men tog bra ansvar i spelet och fyllde sin roll. Jag tror det finns mer att få ut offensivt också på sikt med potential att kunna spela på åtminstone SHL-nivå över lång tid.
Viggo Gustafsson
– Viggo var upp och ner i insatserna. Han är lite ofärdig som spelare på det sätt att han både har rörligheten, räckvidden och passningsspelet för att lyckas men svårt att få allt att synkronisera samtidigt. Man ser att det kommer bli bra och det var också bra emellanåt. Speltiden minskade kraftigt mot slutet av turneringen. Han är en defensiv backtalang som har förmågor med pucken också, vilket han visat i SHL i höst. Han har förmåga att åtminstone bli en bra SHL-back med tiden.
Axel Hurtig
– Store Hurtig hade en tydlig defensiv roll. Hans räckvidd på liten rink gör att han många gånger klarade sig bra av att placera sig framför mål och tvinga motståndare att ta omvägar. Han saknar dock i övrigt smidighet, teknik och tajming för att vara effektiv i andra delar av det defensiva spelet. Han spelade mycket box play och var inne på många mål bakåt där. Han gör det okej utifrån sina förmågor men blir aldrig den starka defensiva back han hade behövt vara.
Forwards:
Victor Eklund
– Med lite mer marginaler i avslutande lägen på sin sida hade jag varit benägen att ge honom högsta betyg. Han är den enda spelaren i Sveriges lag som blev bättre och bättre för varje match. Hans förmåga att vinna sargdueller trots att han väger ca 70 kg är otrolig. Han var stryktålig, orädd och fysisk i sitt spel. Hans defensiva spel i att vinna tillbaka pucken var fantastisk. Hans positionella spel utan puck i att defensivt täcka upp för centern eller någon av backarna fanns där hela vägen. Offensivt gav han hela tiden bra support till puckföraren. Hans förmåga att spela efter situationen med pucken och de där små tekniska vridningarna han gör emellanåt med fina framspelningar och bra skott. Han är en spelare som har mycket energi och instinkter men ändå en strategi för varje situation. Han kan bli en förstakedja-spelare i NHL.
Felix Unger Sörum
– Felix måste ha haft pucken på sitt blad mest av alla per spelad minut. Han drev mycket av det svenska anfallsspelet och landade på 10 poäng. Han har förmågan att få motståndare att spela i sitt tempo och hans passningsspel från sargen och in till mitten eller andra sidan är väldigt bra. Han vickar lite och får den öppning han behöver. Han visade också styrka i närkampsspelet och vann tillbaka pucken ofta. Ibland tycker jag han vänder upp med pucken onödigt mycket uppe vid blå och kan nästan åka till minskad yta men oftast ser han situationen rätt. Han är en spännande talang på det sätt att han är lite annorlunda i och med att han saknar speed och ett vasst skott men ligger högt över medel i spelsinne. Han har potential att bli vass i NHL också men det kan även bli för mycket utsida och för odynamiskt för att klara en mer offensiv roll.
Otto Stenberg
– Stenberg levererade även i den sista juniorlandslagsturneringen som han gjort hela vägen. Han visade mycket vilja, ledarskap och intensitet att ta tag i spelet i de avgörande matcherna och gjorde två mål i semifinalen. Han har bra teknik och ett bra skott. Jag tycker dock att det totalt sett blir mer vilja än tanke och många transporter på utsidan och saknar förmåga att öppna upp ytor på insidan. Det är väl också lite avslöjande om varför han kämpar med att slå igenom spelmässigt i SHL också. Han behöver hitta sätt att kunna öppna upp spelet när motståndarna matchar hans fart och ligger tätt på honom.
Felix Nilsson
– Nilsson var nog den forward som i min bok var den som var bäst på att vara bra i det tysta. Han var effektiv i forecheckingen i att vinna tillbaka pucken. Han spelade fysiskt, visade bra playmaking-egenskaper nära kassen och har fina tekniska detaljer i sitt spel. Jag tycker det finns en tredje-fjärdekedja potential på NHL-nivå. Han kan bidra offensivt som defensivt. Har verkligen tagit ett tydligt kliv åt rätt håll denna säsong.
David Edstrom
–Edstrom var en solid, supportande center som var bra i alla matcher. Han var stark på pucken, i tekningscirkeln och bra i alla spelformer. Han kliver fram och gör två mål i bronsmatchen men överlag saknade jag lite hans offensiva spetsegenskaper. Han är bra runt kassen och duktig på att göra mycket på små ytor där men det blev inte så mycket skapat. Han är en stark center som har potential att kunna vara en bra center mellan mer speldrivande spelare även på NHL-nivå i framtiden.
Anton Wahlberg
– Han gör många bra individuella saker i turneringen. Han är bra på att ta in pucken på insidan och komma till skott. Han var viktig med sin kraft och driv under hela turneringen. Det som drar betyget lite för mig är att han har svårt att skapa kemi med lagkamrater och skulle behöva göra mer i spelet utan puck. Han forecheckar bra men när det kommer till att supporta lagkamrater i de olika zonerna var det mer ojämnt. På sikt är han en powerforward-talang som om han jobbar på detaljer både i det fysiska som offensiva spelet så kan det finnas NHL-potential.
Isac Hedqvist
– Hedqvist är en utmärkt forecheckande forward med playmaking-egenskaper. Han använder sin fart och teknik att återta puckinnehav och när han kommer fart så har han förmåga att hitta in med bra passningar. Det kan han göra på grund av att han läser spelet väl och gör det i hög fart. Det finns en plan med vilka åkvägar han tar. Han började turneringen starkt men mattades lite mot slutet. Han kommer bara bli bättre och bättre på SHL-nivå.
Zeb Forsfjäll
– Forsfjäll är i rollen som tredjecenter utmärkt på den här nivån. Han ligger rätt i banan, forecheckar hårt, är bra på att bryta upp och driva spelet med sin skridskoåkning. Han har offensiva egenskaper också och fick producera en del. Han kommer kunna växla upp på SHL-nivå med tiden också om han kan få chansen att kliva upp mer i hierarkin.
David Granberg
– Granberg började vasst och producerade mycket mot sämre motstånd. Han är skicklig med händerna och stark i kroppen. Han spelar i ett ganska lågt tempo men effektivt. Däremot kan spelet utan puck förbättras. Han kom totalt sett inte till många målchanser under andra halvan av turneringen och saknade också en defensiv effektivitet. Jag tycker det finns powerforward-potential på sikt på SHL-nivå.
Herman Träff
– Träff var bra framför mål och genombrottstark med pucken. Han är stor med ett bra skott. Hans instinkter utan pucken behöver bli bättre för att bli mer delaktig i spelet totalt sett. Speltiden blev ganska låg totalt sett för Träff som dock fick spela en del i power play med två mål där som resultat. Kan han bli jämnare i insatserna och mer taktiskt följsam finns det mycket potential.
Linus Eriksson
– Linus är defensivt stabil men kommer från en stökig säsong med skador och saknade lite självförtroende i spelet med pucken. Speltiden varierade och var mer eller mindre fjärdecenter rakt igenom. Totalt sett är han godkänd för sin defensiva pålitlighet. Potentialen som defensiv center som kommer ha en bra karriär på sikt är tydlig.
Oskar Vuollet
– Vuollet kom aldrig till sin rätt. Han är mestadels en offensiv spelartyp men saknar speed för att få ut sina styrkor och speltiden blev ganska begränsad. Potential att bli en bra produktiv forward i SHL finns absolut på sikt.
Dennis Altörn
– Altörn var sensationen i truppen och spelaren som gjorde sina första landskamper i samband med JVM. Jag tyckte han blev lite avslöjad och fyllde inte riktigt en defensiv roll på det sätt han och ledningen hade hoppats på när han togs ut. Han har dock gjort en stark resa i höst och han har ett fint skott och ett kraftfullt spel han kan utveckla till att bli en bra SHL-spelare.
Noel Nordh
– Spelade för lite för att betygsättas.
