- De kommer med - de hamnar utanför: "Kantbollar"
- Blir den underårige backen en "difference-maker"?
- Kan han verkligen göra skillnad i ett JVM?
- Så kan Sverige ställa upp - kedjor och backpar.
När Magnus Hävelid presenterade sin trupp till förra årets JVM var det flera som blev överraskade. Nio spelare återkom efter silvret i Göteborg, men flera skrällar tog samtidigt plats. I år står vi inför ytterligare en oviss uttagning där endast tre spelare födda 2006 har erfarenhet av ett mästerskap. Samtidigt behöver Sverige hitta en en ny balans i erfarenhet och spets mellan 06- och 07-kullen, och inte vara rädda för att ge de yngre chansen att leda laget framåt.
Efter sina genombrott kommer Ivar Stenberg och Anton Frondell att vara ledande spelare i detta, men de behöver även att några av 06:orna hittar den där mästerskapsformen. Då kan Sverige vara med och utmana om de ädlare medaljerna.
I den här truppen tar tre målvakter, sju backar och 13 forwards plats, men det finns även en åttondeback och en 14:e forward, ifall Hävelid vill säkra upp med en spelare extra på förlägret. Förra året gick Jack Berglund sönder i genrepet och ersattes till slut av Noel Nordh. Dennis Altörn hamnade då utanför som den där extraspelaren.
SISTA CHANSEN! Cyber Monday på Hockeysverige Plus! Ta del av allt vårt exklusiva material på hockeysverige.se i ett helt år för bara 399 kronor (Ord.pris 659 kr).{{ PAYWALL LIMIT }}
Så kan truppen se ut
Målvakter:
Love Härenstam, Södertälje (2007)
Herman Liv, Almtuna (2006)
Måns Goos, Färjestad (2007)
När det gäller målvaktssidan finns det inte mycket att snacka om. Höstens prestationer av Love Härenstam och Herman Liv i Hockeyallsvenskan gör att detta faktiskt känns som Sveriges starkaste och mest självklara lagdel i skrivande stund. Härenstam har svarat enormt bra på seniorhockeyns utmaningar och har räddat Södertälje flera gånger om när man gått tungt under hösten, medan Liv stundtals har varit omöjlig att få hål på, även för några av seriens främsta målskyttar.
Gällande förstaspaden kommer Magnus Hävelid troligen att landa i den yngre av dessa två, trots att de hittills under säsongen delat på ansvaret. Härenstam har i slutändan mer erfarenhet på internationell nivå i form av två U18-VM, och var vid det första den som gick före just Herman Liv. Samtidigt ska man inte ska frånse den där X-faktorn som Liv faktiskt har, att kliva fram när det gäller som mest. Den har visat sig flertalet gånger under junioråren och ofta varit avgörande när Örebro säkrat flertalet JSM-medaljer. Jag tror inte heller att det är rätt väg att gå att ställa Härenstam i samtliga matcher. Det är ett tätt matchande under JVM och det kan behövas tid att ställa om, framförallt mentalt.
Den diskussionen som fortfarande finns kvar på målvaktssidan är den kring tredjespaden. Ebbe Lundberg, Carl Axelsson och Måns Goos har samtliga fått göra framträdanden under säsongen, där de två sistnämnda ligger längst fram. Enligt mig handlar det här valet framförallt om vad du vill ge för förutsättningar inför JVM 2027. Axelsson är möjligen den som imponerat mest under säsongen genom sitt spel i USHL, men Goos är inte långt efter, och är dessutom född ett halvår senare. Det gör att han kan samla på sig värdefull erfarenhet inför nästa år. En väg som varit populära lösningar under de senaste åren med Melker Thelin, Carl Lindbom, med fler. Med tanke på hur väl Sverige står sig med sina två andra målvakter vore det ett klokt att ta med Goos.
Utanför laget: Carl Axelsson, Ebbe Lundberg m.fl.
Foto: [Bildbyrån/Niclas Jönsson]
Backar:
Leo Sahlin Wallenius, Växjö (2006)
Alfons Freij, Timrå (2006)
Viggo Gustafsson, AIK (2006)
Felix Öhrqvist, Linköping (2006)
Carl-Otto Magnusson, Moncton Wildcats (2006)
Victor Johansson, Oskarshamn (2006)
Sascha Boumedienne, Boston Univ. (2007)
Reserv:Oliwer Sjöström, Björklöven (2007)
När vi kommer till backsidan finns det ett par naturliga val även om man inte har den där tydliga stjärnan som Axel Sandin-Pellikka var i fjol. Viggo Gustafsson är den ena, som en av få spelare i truppen redan då, och Leo Sahlin Wallenius är den andra då även han var på gränsen - innan han slog sig in i SHL och Växjö. Oavsett hur uppsättningen ser ut runt om honom räknar jag med att den sistnämnde får spela många viktiga minuter under turneringen. Alfons Freij är lika given även om poängen inte trillat in i SHL hittills, medan Felix Öhrqvist tar plats som en av de mest erfarna 06-backarna i både SHL och Hockeyallsvenskan. Där bakom är det mindre sjävklart.
Konkurrensen är stenhård och Magnus Hävelid har flera olika alternativ beroende på hur han vill balansera offensiv mot defensiv. I slutändan landar jag i att Sascha Boumedienne kommer med som möjlig "difference-maker" - även om han är underårig. Poängrekordet (för backar) i U18-VM säger det mesta om potentialen framåt, och med sådan som Sahlin Wallenius som, enligt mig, är den mest kompletta backen i hela 06-kullen, har man någon som kan täcka upp åt andra hållet.
Plötsligt står vi här med endast två backplatser (och en reserv) att plocka ut och inte en enda rajtare.
Karl Annborn har tidigare varit den med klubban åt andra hållet som tagit en plats, men har haft det tufft i defensiven - speciellt i JVM-genrepet. Därmed trillar han, likt Theodor Hallquisth, ut för att göra plats för de mer formstarka. Victor Johansson är precis detta trots en säsong som hackats upp av både skada och hoppande mellan Leksand och Oskarshamn. Under säsongen har han varit en av de backar som imponerat mest i landslaget, och har dessutom tagit plats i ett första backpar vid tillfällen. Därigenom har han spelat sig in i JVM-laget.
Det som sedan saknas i denna uppsättning är en mer fysisk pjäs att slänga in för att sätta ordentligt stopp i defensiven. Luleås William Håkansson hade den rollen under den senaste samlingen och ligger nära till hands efter sitt genombrott, men egentligen är det nog 50/50 mellan honom och Carl-Otto Magnusson som var uttagen vid sommarens World Junior Summer Showcase. Håkansson har dock inte fått så många SHL-minuter under den senaste månaden, och i och med att och att det skiljer 21 (!) månader mellan dessa två, blir den tidigare Frölunda-junioren, med sina mer färdigutvecklade 200 centimeter, valet i den där "shut down"-rollen.
Bland de mest formstarka som inte har nämnts finns Oliwer Sjöström, som verkligen gynnats av sitt lån i Björklöven. Han tar reservplatsen då detta bör gå före behovet av rajtare.
Utanför laget: William Håkansson, Karl Annborn, Theodor Hallquisth, Melvin Nilsson, Gabriel Eliasson m.fl.
Foto: [Steven Ellis/Daily Faceoff]
Centrar:
Anton Frondell, Djurgården (2007)
Viggo Björck, Djurgården (2008)
Linus Eriksson, Timrå (2006)
Jack Berglund, Färjestad (2006)
Om man utgår från att Anton Frondell kommer att ta en centerplats, som han gjort tidigare under säsongen, tar denna kärna nästan ut sig själv. Tillsammans med Ivar Stenberg är det han som ska driva offensiven, och med facit i hand borde han även varit med i fjol. Det jag däremot ställer mig frågande till är om det är rätt roll för Frondell. I Djurgården har han fått ut mer av sin offensiva spets i en friare roll som vinge, och vi vet att det defensiva i tvåvägsspelet inte är hans största styrka. Med det sagt utgår vi här och nu från att han blir förstacenter.
Att Viggo Björck har en plats som dubbelt underåriga är självklart. Inte minst efter att han imponerat med en oväntad fysik och rivighet i SHL. I denna trupp får han dock en mer offensiv roll där han ska agera playmaker från centerplatsen - precis som han gjort så många gånger tidigare under juniortiden. Men om man vill kasta om har man den valmöjligheten.
Slutligen har vi Jack Berglund och Linus Eriksson. Två spelare som båda var uttagna redan till förra året, innan en skada stoppade Berglund. Under hösten har båda haft fina utvecklingskurvor där Eriksson tagit sig an en stor roll under hela säsongen, och varit JVM-given från start, medan Berglund haft det lite kämpigare i perioder. Under de senaste veckorna har han dock hittat den där kaxigheten i det fysiska spelet som få har. Under landslagssäsongen har det dessutom gett oväntat mycket poäng.
Den SHL-erfarenhet denna kvartett har gör att Sverige står sig bra på centersidan. Det Berglund ger i form av en bättre mix på centersidan, saknades under förra året.
Forwards:
Ivar Stenberg, Frölunda (2007)
Lucas Pettersson, Brynäs (2006)
Victor Eklund, Djurgården (2006)
Eddie Genborg, Timrå (2007)
Melvin Fernström, Örebro (2006)
Alexander Zetterberg, Minnesota State Univ. (2006)
Valter Lindberg, Skellefteå (2006)
Milton Gästrin, MoDo (2007)
Wilson Björck, Colorado College (2006)
Reserv: Eric Nilson, Michigan State Univ. (2007)
På forwardssidan har Magnus Hävelid riktigt tuffa val att göra. Några namn är definitivt givna även här, men för de sista fem, sex platserna är det troligen tre gånger så många som är mer eller mindre aktuella. Ivar Stenberg, Lucas Pettersson, Victor Eklund och Eddie Genborg ska kunna göra skillnad på JVM-nivå i sina olika roller, men hur är det egentligen med sådana som Melvin Fernström och Liam Danielsson? Ingen av dem har något riktig momentum att tala om från höstens klubblagsmatcher och är kantbollar.
Om vi börjar med Melvin Fernström så är det en spelare som varit en del av 06-kullens kärna sedan U16, har flest SHL-matcher av samtliga spelare födda 2006 och 2007 - OCH så sent som i våras utsågs till årets rookie. Det finns alltså ingen tvekan om vad han kan få ut, utan det handlar bara om huruvida man tror att han kan få ut det där under JVM - trots en mardrömshöst. I slutändan landar jag i att Sveriges medaljchanser ökar med Fernström i slag. Därmed vore det tufft att inte ge honom chansen att hitta tillbaka, kanske intill en sådan som Ivar Stenberg som är i sitt livs form? Och om inte det fungerar kan han även ta sig an en roll längre ner i hierarkin, precis som i genrepet i Slovakien.
Liam Danielsson är i en liten annorlunda sits där han forfarande har en del av bevisa på seniornivå, samtidigt som han leder Juniorkronornas interna poängligan denna säsong. Om han ska vara med i truppen så är det framförallt för att vara ett ess i rockärmen i powerplay, men i övrigt har han en tendens att skapa från utsidan, vilket gör att andra går före. Framförallt då just detta blir tuffare på liten rink. Alexander Zetterberg faller in i samma kategori av spelare med lite mindre storlek, starkt PP-spel, med mer, men har bevisat sig över tid på landslagsnivå och har även börjat hitta rätt i NCAA.
När vi går vidare behöver vi fundera över sammansättningen av kedjorna. Det "lätta" valet är att sätta Stenberg intill Frondell och Eklund, men det blir att sätta för många ägg i en korg. Dessutom fungerade det inte riktigt som önskat under U18-VM. Precis som i 9–3-segern mot Slovakien i genrepet blir det istället Pettersson som tar den platsen. Stenberg får driva en egen kedja och får förhoppningsvis igång Fernström där. Zetterberg hamnar lite längre ner, men får välbehövlig storlek intill sig i Jack Berglund, och kan, vid behov, lyftas upp intill Fernström (tidigare lagkamrat) och Stenberg.
Foto: [Bildbyrån/Johan Bernström]
Nu kommer vi till de tuffa sista valen.
Eddie Genborg är en av de första namnen i truppen efter en oväntat poängstark höst, och är framförallt med för att vara den där tvåvägsspelaren som bidrar med energi och fysik i båda riktningar, men där bakom är det mindre tydligt. Milton Gästrin har gått från klarhet till klarhet i Hockeyallsvenskan och har även en fördel i sitt naturliga ledarskap. Dessutom har han en förmåga att göra sina medspelare bättre oavsett hur stor roll han får. Han kanske inte är redo att driva en toppkedja redan i år, men till 2027 kommer han att göra det, troligen som kapten, precis som under U18-VM.
Wilson Björck tar den sista platsen i tredje uppställningen, för att han kan bidra med både hög energi och avslut på chanserna som hans lagkamrater skapar. När han dundrade in 67 poäng i Djurgårdens U20 var det precis den förmågan att hitta ytorna som ofta framhävde lillebror Viggos förmågor som framspelare, och intill Zetterberg kan Wilson få samma effekt. Sen går det såklart att kasta om även här om man vill återförena bröderna. Redan i somras testades den kemin igen, då intill Ivar Stenberg.
Till sist har vi Valter Lindberg som får en lite mer tillbakadragen roll, men med det hockey-IQ han har är det svårt att lämna honom utanför. Vid den senaste samlingen visade han dessutom prov på att han kan påverka matcher utan särskilt många minuter. Några av dessa gjordes också intill Eklund och Frondell, vilket kan vara ett alternativ om man vill flytta ut Frondell på en kant. Får inte Fernström det att stämma öppnas det dessutom upp för en plats högre upp.
Det känns tufft att lämna en sådan som Casper Juustovaara Karlsson utanför efter hans succéhöst, men har å andra sidan möjlighet att ta en plats nästa år. Karl Sterner kan vara ett alternativ med lite mer storlek, men en sådan som Wilson Björck går före. Viggo Nordlund hamnar även utanför då han behöver en mer offensiv roll. Reservplatsen i denna trupp går istället till Eric Nilson som är lite av en "doldis" här hemma i Sverige fortfarande, men en favorit hos många av landslagscoacherna. Han hade en stor roll under U18-VM och har dessutom haft en förmåga att ta sina lag till finaler. Jag blir inte förvånad om han tar sig in i laget redan nu med sitt fysiska och uppoffrande spel.
Utanför laget: Liam Danielsson, Casper Juustovaara Karlsson, Karl Sterner, Viggo Nordlund, Filip Ekberg, Theo Stockselius m.fl.
Foto: [Bildbyrån/Kenta Jönsson]
Så kan Sverige ställa upp
Målvakter:
Härenstam (Liv, Goos)
Backpar:
Boumedienne - Sahlin Wallenius
Öhrqvist - Johansson
Freij - Gustafsson
Magnusson
Kedjor:
Eklund - Frondell - Pettersson
Fernström - Björck - Stenberg
Zetterberg - Berglund - W. Björck
Genborg - Eriksson - Gästrin
Lindberg
När vi summerar är det, som väntat, ett lag utan särskilt mycket JVM-erfarenhet, men med desto mer spets. Många av spelarna kan dessutom spela både center och forward, vilket gör det möjligt att laborera under turneringens gång - både på gott och ont. Förra året hade man en mycket tydligare förstakedja med bevisad kemi i Unger Sörum, Edstrom och Stenberg, men i år ser jag en möjlighet till ännu bredare produktion om Magnus Hävelid hittar rätt i det där pillandet.
Knäckfrågan, enligt mig, blir att lösa det defensiva spelet. Målvakterna har fin form, men de behöver hjälp av sina backar och forwards. Fixar man det räknar jag med att det åtminstone blir semifinal och medalj för svensk del. Vi ska komma ihåg att 06:orna tog brons i U18-VM utan de här som nu blir drivande spelare i Anton Frondell och Ivar Stenberg.
Source: Sweden U20 (all) @ Elite Prospects
