- Små marginaler – men spelade inte tillräckligt bra för att vinna medalj.
- Sena målvaktsbytet – orättvist mot båda målvakterna.
- Axel Sandin Pellikka skriver JVM-historia.
- Sveriges dåliga facit i medaljmatcher.
- Har Juniorkronorna bommat sin bästa medaljchans?
{{ PAYWALL LIMIT }}
Då vinner man inte medalj
Juniorkronorna stod för en stark insats för att besegra Tjeckien när lagen möttes i gruppspelet under nyårsnatten. Men i kväll när lagen möttes igen för bronsmatchen så var det inte en lika stark insats av det svenska laget.
Framför allt under matchens första halva så kändes Sverige inte på hugget. De var tvåa i flera av duellerna och var inte riktigt på tårna vilket ledde till misstag och en del tveksamma aktioner. Svenskarna gav ett ganska lojt intryck och det kändes som att man fortfarande var lite påverkade av den tunga semifinalförlusten i går.
Men sedan lyfte sig spelet.
Sverige ändrade om i kedjorna då Anton Wahlberg gick upp i förstakedjan med David Edstrom och Felix Unger Sörum. Samtidigt så flyttades Otto Stenberg ner i kedjan med Zeb Forsfjäll och David Granberg i stället för Isac Hedqvist. Hedqvist fick i stället ta Wahlbergs plats bredvid Felix Nilsson och Victor Eklund.
Det var förändringar som gav effekt och plötsligt kom laget ut och spelade med en annan energi och frenesi. Då såg Sverige plötsligt ut som ett lag som faktiskt ville vinna bronset. Sedan kan man såklart fråga sig varför det tog sådan tid för förbundskapten Magnus Hävelid att ändra om i formationerna, det känns som något som laget hade kunnat haft nytta av i semifinalen mot Finland.
Nu kom förändringarna lite väl sent, och precis som mot Finland vakade Sverige och kom in i matchen alldeles för sent efter en svag första halva. Det kom också att bli kostsamt och det hjälper inte att spela bra i en halv match.
Sett till hela mästerskapet så går det knappt att hitta en match där Juniorkronorna var bra i 60 minuter – och då vinner man inte heller någon medalj. Så enkelt är det bara.
Målvaktsbytet – som kom för sent
Efter att ha kört med Melker Thelin som förstemålvakt under hela turneringen tidigare så valde förbundskapten Magnus Hävelid att göra ett byte till bronsmatchen och satte in Marcus Gidlöf för sin blott andra match i mästerskapet. Gidlöf hade tidigare endast stått mot Kazakstan i gruppspelet.
Vad sände det för signaler egentligen?
Jag tycker att det smakar ganska illa i munnen. Melker Thelin kritiserades, ganska orättvist, för sin insats i semifinalen och hans självförtroende lär redan ha varit lågt efter den matchen. Men att sedan också peta honom i bronsmatchen så att han inte får chansen att revanschera sig kan bara ha gjort det sämre. Jag kan tycka att Thelin borde ha fått stå igen för att han inte ska bli helt knäckt utan får möjlighet att bevisa sig själv och vända hem till Sverige igen med en bättre känsla.
Samtidigt så känns det inte riktigt rättvist mot Marcus Gidlöf heller att komma in i det här läget. Gidlöf hade inte blivit testad alls under JVM och får komma in helt kall till bronsmatchen och även om det säkerligen var kul för honom att komma in och få spela, så känns det som att det blir dålig tajming här. Man skulle ha valt att spela Gidlöf i någon tidigare match i sådana fall, tycker jag. På så sätt känns det nästan orättvist mot båda målvakterna att byta så här sent.
Sedan går det inte att säga att Marcus Gidlöf såg speciellt ringrostig ut utan han stod för en stabil insats mellan stolparna. Frågan blir då mer angenäm kring varför landslagsledningen var så fast bestämda vid att spela Thelin och inte testa Gidlöf tidigare i turneringen. Då hade Sverige haft två målvakter som hade varit inkörda i turneringen och man hade kunnat rotera mer baserat på vem som varit formstarkast.
Marcus Gidlöf räddade i slutändan 31 av 33 skott i bronsmatchen samt stoppade elva av 14 straffar. Han gjorde då sannerligen inte bort sig utan visade att han hade varit värd mer speltid. Sedan tror jag inte att resultatet hade blivit annorlunda ifall Sverige hade bytt målvakt tidigare i turneringen utan sannolikt hade slutresultatet blivit detsamma oavsett om det varit Thelin eller Gidlöf i mål.
Axel Sandin Pellikka uppe på historiska nivåer
Axel Sandin Pellikka stod för en assist i bronsmatchen mot Tjeckien. Därmed är han nu uppe på historiska nivåer av en svensk JVM-back.
På sju matcher i årets turnering har stortalangen gjort tio poäng (4+6) och han är då en av blott sex svenska backar någonsin att göra tvåsiffrigt i antal poäng under ett och samma JVM.
Sandin Pellikka spelar ju också sitt tredje JVM och har totalt gjort 17 poäng på 21 matcher under sina tre JVM-framträdanden. Hans 17 poäng är därmed näst bäst av alla svenska backar som någonsin spelat JVM. Bara Peter Andersson är bättre med 18 poäng på 21 matcher. Tittar man bland alla nationer så är det blott fyra backar som har gjort fler än 17 poäng. Förutom Peter Andersson så är bara Juha Jyrkkiö (19), Reijo Ruotsalainen (21) och Ryan Ellis (25) bättre i JVM:s historia.
Så även om det inte blev någon medalj så stod Axel Sandin Pellikka för ett riktigt starkt mästerskap och har nu tagit sig upp på nivåer som få andra har gjort på JVM tidigare.
Sämst när det gäller?
Det blir ingen medalj för Juniorkronorna.
Denna starka kull med spelare födda 2005 får inte med sig någon medalj från Ottawa och det är såklart inte godkänt i någon kategori.
Inför mästerskapet så hade ett brons varit okej sett till förutsättningarna och den stora förväntningen var att plocka en medalj. Men med tanke på hur turneringen artade sig, att Kanada rök tidigt och så vidare, så går det inte att komma ifrån att det känns som en missad chans. Sverige hade goda chanser att ta sig till final. Men i stället blir det en förlust i förlängningen av semifinalen och förlust efter straffar i bronsmatchen.
Sade någon små marginaler?
Det som framför allt sänkte Sveriges chanser i mästerskapet var försvarsspelet. Det var för svagt för att faktiskt kunna gå hela vägen och slåss om guldet. Juniorkronorna släppte in för enkla mål, både i kväll och tidigare i turneringen. Främst boxplay-spelet funkade inte alls och det var något som Sverige aldrig satte under turneringens gång. På sju matcher släppte Juniorkronorna in nio boxplay-mål på 22 tillfällen. Det är för svagt och du vinner inte några guld med ett boxplay som är så svagt, trots att Sverige hade ett framgångsrikt powerplay med tio mål på 28 tillfällen.
Men frågan måste ändå ställas varför Sverige återigen inte hittar den där lilla extra som är avgörande i de tajta och jämna medaljmatcherna.
Sedan 2007, då Sverige på allvar klev upp och började utmana om medaljerna igen, så har Juniorkronorna gått till semifinal vid 17 av 19 JVM. Under den perioden här Sverige följande statistik:
- Sju vinster och tio förluster i 17 semifinaler
- Tre vinster och sju förluster i tio bronsmatcher
- En vinst och sex förluster i sju finaler
Ska man dra några större växlar av det? Nja, inte nödvändigtvis. Jag tror inte att det säger något om svensk hockey i stort att man bara har elva vinster på 34 avgörande medaljmatcher i de 19 senaste JVM-turneringarna. Men det är såklart inte något smickrande facit och det är någonting som Juniorkronorna åtminstone bör vara medvetna om Sedan finns det ingen "quick-fix". Men det är ändå anmärkningsvärt att det känns som att Finland lyckas överprestera år efter år medan Sverige i stället underpresterar.
Hur står sig Sverige inför JVM 2026?
De senaste åren har Sverige varit bortskämda med stora talanger och två starka kullar i rad som båda har varit uppe och tampats med de bästa i världen. Men hur ser det egentligen ut inför JVM 2026?
Juniorkronorna hade bara tre 06:or som var med och spelade JVM (det skulle ha varit fyra underåriga spelare men Jack Berglund tvingades åka hem på grund av skada). Det är klart färre än vad många av de andra medaljkandidaterna har haft. Juniorkronorna valde alltså att satsa väldigt hårt på 05:orna vilket innebär att de kommer att ha ett väldigt oerfaret lag i nästa års turnering.
Sveriges 06-kull bedöms då inte vara lika stark som tidigare upplagor, framför allt 04:orna och 05:orna som har varit topprankade. Därför ser det svårt ut för Juniorkronorna att vara med och slåss om de ädla valörerna nästa år. Det kommer att krävas att Sverige får ihop en bra kombination av 06:or och 07:or samt att man kan få ihop gruppen på ett formidabelt sätt, likt hur Finland lyckas år efter år.
Det kommer inte att vara ett lika namnkunnigt eller profilstarkt lag nästa år utan då gäller det att man kan få ihop en rejäl laganda om Juniorkronorna ska kunna nå framgång.
På ett sätt känns det därför att Sverige bommade en riktigt bra medaljchans i år, för nästa år kommer det sannolikt vara ännu svårare att slåss om medaljerna.
