När det blev dags för medaljmatcher klev Juniorkronorna upp flera snäpp jämfört med tidigare, och någonstans ska man känna en stolthet över det. Sedan finns det något väldigt svenskt och ironiskt över att man går vidare mot ett Finland som var bättre, och åker ut mot ett Tjeckien man dominerar över 60 minuter.
Men man kan väl inte ha varit den enda som var övertygad om förlust när det där förbaskade 2-0-målet aldrig dök upp?
För faktum är att man har full koll på det tjeckiska laget fram till att det är 38 sekunder kvar. Det enda som saknas är ett 2-0-mål. Så små marginaler var det. Och för att inte tala om förlängningen där det var spel mot ett mål under ett långt tag. Men det hjälper föga när Jiri Kulich visade en offensiv killer instinkt som Sverige inte hade den här matchen.
Bronsmatchen
Ett tag under den här matchen tänkte man att, fasiken, kanske kan det här laget störa ett USA eller Kanada som kommer vara tungt favorittippade i både en final och i en bronsmatch. Och visst kommer Juniorkronorna vara rejält revanschsugna på en medalj efter den här kvällen?
Man får dessutom vila rätt många fler timmar innan den matchen drar igång och av erfarenhet vet vi ju att besvikelsen hos förloraren mellan USA och Kanada kan sitta i även i en bronsmatch.
Vi får bara hoppas att de svenska backarna spelar på samma sätt: Enkelt, stabilt och med stora marginaler. Sedan kommer de nordamerikanska spelarna vara ett helt annat test med sin aggressiva forechecking och sitt fysiska spel. Om det är något vi har lärt oss i den här turneringen och dess träningsmatcher är det att hanteringen av det har varit… medioker, för att vara snäll.
04-kullen
Det finns väldigt mycket positivt att ta med sig från den här turneringen oavsett om det blir en fjärdeplats eller om man åker hem med en bronsmedalj. Inte minst att stora delar av det här laget kommer att vara med även nästa år när turneringen spelas på hemmaplan. Leo Carlsson, Filip Bystedt, Noah Östlund med flera kommer med all sannolikhet att vara med.
Och då, då är det guld som gäller. Den här kullen har visat att man kan vara bäst i världen för sin ålder – och hemma i Göteborg, på en stor rink, framför en fanatisk hemmapublik – då är det inget annat som förväntas.
Jag hoppas att man tar med sig hur förbannat trist det här är, och kanaliserar det i gruppen som ställer sig på isen då.
