Fem turneringar som förbundskapten, ett silver och ett brons.
Det är Tomas Monténs facit i JVM-sammanhang sedan han tog över Juniorkronorna efter Rikard Grönborg 2016. Kommande säsongs JVM-turnering i Edmonton och Red Deer blir hans sista på jobbet – 2022/23 tar Magnus Hävelid över – och tillika den sista chansen att "sätta pricken över i:et" som Montén själv uttrycker det.
När han samlar landslaget i Upplands Väsby senare i månaden för att förbereda spelarna på World Junior Summer Showcase i Michigan blir det början på slutet, om man vill låta dramatisk.
– Det känns bara mer inspirerande, säger han till hockeysverige apropå att tiden som förbundskapten är på väg att rinna ut.
– Det är ett jäkla roligt jobb och man är inkörd på det, men det känns som det blivit lite extra energi nu när man vet att det är sista chansen. Det är verkligen så man känner och ser på det. Allt vi gör från dag ett fram till 6 januari gör vi för att det ska bära frukt i slutändan. Det är klart att man kommer åka till Edmonton med en enda målsättning, det är att ta sista chansen att vinna.
Riktigt nära att vinna JVM-guld har Montén kommit en gång. Vid turneringen i Buffalo 2018 tog sig Juniorkronorna till final, men föll i en synnerligen tuff tillställning mot Kanada. Det är en förlust som fortfarande grämer förbundskaptenen.
– Det är klart det är. Vi förlorar finalen på ett mål alldeles i slutet där. I den turneringen var vi tillräckligt bra för att vinna, både på målvaktssidan, backsidan och forwardssidan. Det var en jäkla tuff finaltorsk. Vi gör en riktigt bra match och det var en riktigt bra juniormatch mellan två bra lag, säger han om matchen där Tyler Steenbergens 2–1-mål med 1.40 kvar att spela kom att grusa den svenska gulddrömmen. Desktop ad in article Mobile ad in article
"SKULLE VILJA HAFT CHANSEN TILL REVANSCH"
I turneringen i Tjeckien 2020 blev det brons efter seger mot Finland i medaljmatchen mindre än ett dygn efter att man förlorat semifinalen mot Ryssland.
– Vi gjorde en bra match mot ryssarna, men föll surt på ett övertidsmål. Där blev jag förvånad över att Kanada lyckades slå ryssarna i den finalen, för jag tyckte att de var snäppet bättre. Det är klart att det grämer en också, när man förlorar i förlängningen. Man skulle vilja haft chansen att ta revansch på Kanada på stor rink i Europa.
Utöver det har Montén upplevt en semifinalförlust mot Kanada följt av bronsförlust mot Ryssland i Montréal 2017 samt en kvartsfinalförlust mot Schweiz i Vancouver 2019. I JVM i Edmonton senast blev det som bekant förlust mot Finland i kvarten – men då tvingades förbundskaptenen följa matchen hemifrån tv-soffan efter att ha stoppats från att resa till Kanada på grund av ett positivt covid-19-test. De så kallade "fiaskona" stör honom inte lika mycket som att förlora slagen om guld och medaljer.
– Att vi förlorar i kvartsfinalerna... Äh, det har man glömt. Det är mer de stora matcherna där man har chansen att vinna och bli nummer ett som stör mig, det är de som ligger kvar på hornhinnan.
Tomas Montén tröstar Rasmus Dahlin efter finalförlusten mot Kanada i Buffalo 2018.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund
"SCOUTSIDAN ÄR NÅGOT JAG VARIT INTRESSERAD AV"
När kontraktet med Svenska ishockeyförbundet löper ut efter JVM i vinter väntar en ny vardag för Tomas Montén. Exakt vad den kommer att bestå av påstår han sig i dagsläget inte ha en aning om.
– Jag har inte funderat så jäkla mycket på det faktiskt, hävdar han.
– Samtidigt är det skönt att veta ett år i förväg att man måste hitta på något annat. Landslaget har varit ett drömmål och delmål. SHL var också det när jag var i Djurgården och Timrå, men det som är kvar... Det skulle vara kul att jobba med hockeyn utomlands om det skulle vara möjligt på något sätt. Sedan om det blir nu eller längre fram får vi se, men det är det som är kvar på listan. Att kunna ta med familjen utomlands och testa på att bo i ett annat land och uppleva en annan kultur, det skulle vara häftigt om hockeyresan kan ta en dit. Annars handlar det om att hamna på ett jobb där man trivs och känner att det finns en utmaning, och framför allt att det finns en möjlighet att vinna och utvecklas. Desktop ad in article Mobile ad in article
Har du saknat att jobba med hockey i en daglig verksamhet till skillnad från nu när ni har sporadiska samlingar och turneringar?
– Det gör man. Men det var värst i början. De första två-tre åren kände man att det var så jäkla långt mellan tillfällena att coacha. Från juni till JVM rullar det på ganska bra, men efter nyår går det på låg fart. Det var den stora omställningen att gå från att jobba hockeygym eller SHL varje dag till att ha en turnering eller helg i månaden. Det kommer att bli kul att komma tillbaka till det och jag vill fortsätta i någon tränarroll. Det är inte så att jag känner mig färdig och vill göra något annat. Jag kommer definitivt att leta coachjobb.
Annars finns det så många andra sorters uppdrag inom hockeyn, men att stå i båset är det som gäller för dig?
– Just nu känns det så. Man tycker det är det roligaste som finns. Sedan ska jag erkänna att scoutsidan är något jag varit intresserad av. Jag följer NHL väldigt intensivt, så det ska jag inte säga att det är ointressant. Det kan absolut vara ett alternativ om man vill ta ett kliv från coachbänken och sätta sig i en annan roll för att sedan komma tillbaka. Men målet är coachjobb som det ser ut nu. Desktop ad in article Mobile ad in article
Fredrik Söderström har pausat tränarkarriären för att hoppa in i tv-rutan som expert. Skulle det vara intressant för dig?
– Nja, det är kul för "Freddan" men det är inte som känns aktuellt. Men jag vet inte... Jag har aldrig funderat på tv.. Man är ju mest irriterad på de som sitter där (skratt). Man ska aldrig säga aldrig, men det är inget jag fokuserar på just nu.
Känner du att det blir ett viktigt sista år i Juniorkronorna för dig, att ju bättre det går för er på JVM, ju bättre chans har du att få ett bra jobb efteråt? För oavsett vad man har gjort innan är man ju ofta inte bättre än sin senaste prestation...
– Det är klart att sådant alltid spelar in, men det är inget som ökar min motivation. Jag kommer nog att driva mig själv och driva den processen för att vinna mer än någonting annat, oavsett om det ger ett jobb eller inte. Det är vinnandet som är drivkraften. Jag var med i Malmö (2014) som assisterande till Rikard (Grönborg) i min första sväng med Juniorkronorna när vi förlorade finalen mot Finland. Man har varit nära nu några gånger och det är klart att man skulle vilja sätta pricken över i:et. Sedan får man se var man landar i efteråt, men det är inte så att jag känner att vi måste gå till semi eller final, annars får jag inget nytt jobb. Så känner jag inte. Desktop ad in article Mobile ad in article
