STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Den 20 februari 2022 blev Tobias Björk historisk då han gled in på isen i Peking för att tillsammans med Andrew Bruggeman, William Hanncock och Dustin McCrank döma OS-finalen i ishockey. Nu var inte Björk den första svensk att döma en OS-final. Tidigare har Dag Olsson, Sven-Erik Sold och Katarina Timglas varit huvuddomare i OS-finaler medan Ulf Rönnmark, Jimmy Dahmén och Anna Hammar har haft linjedomaruppdrag.
Desktop ad in article Mobile ad in article
– Jag är uppväxt i en släkt som är väldigt hockeyintresserad. Själv började jag spela hockey i Bodens IK då jag var sex år, berättar OS-domaren Tobias Björk då hockeysverige.se träffar honom på ett hotell i centrala Stockholm för en intervju om hans domarkarriär och OS-finalen i Peking.
– Min pappa (Leif Björk) har gjort två säsonger i gamla elitserien för ”Löven” (Björklöven). Efter att pappa slutade spela började han döma. Han var också uppe och gjorde några matcher i elitserien. Sedan är jag över lag väldigt sportintresserad.
– Om vi ska hoppa framåt lite så var jag tvungen att sluta med hockey. Jag stack ner till Sunne och spelade där i division 1. Jag var där ett halvår, men ryggen och ljumskarna höll inte. Efter det blev jag tränare hemma för J18-laget. Att varit tränare är också något som hjälper mig i den roll jag har idag.
SHL-DEBUT I GÄVLE
Det var ändå pappa Leif Björk som fick in honom som domare.
– Farsan tjatade: ”Ska du inte prova att döma?”
– ”Okej då”…
Det sägs du som spelare inte alltid var så snäll mot domarna då du själv var spelare, stämmer det?
– Det stämmer. Farsan är väl den som visat ut mig mest av alla domare. Jag sa inte mycket då utan åkte bara av, säger Tobias Björk med ett skratt och fortsätter:
– Det verbala var en del, men det hände många grejer runt mig ute på isen. Allt från slagsmål till tjuvknep.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur minns du idag första matchen du dömde?
– Det måste ha varit någon pojklagsmatch i Boden. Redan från första gången jag dömde ökade respekten för dom som dömer: ”Det här är svårt”. Allt från hur man ska dra upp armen, vart man ska stå, hur man ska rapportera utvisningar… Ena laget skriker, andra laget skriker… Då blir man tveksam och det tar ett tag att lära sig hur man hanterar det.
Hur upplevde du i början att spelare och ledare börja tjafsa med dig vid avblåsningar?
– Det var en del jag tyckte var komplicerat, hur jag skulle hantera det. Som nästan allt i domarskapet måste du lära dig av att göra det själv. Sedan gäller det att hitta hur jag ska göra det. Det måste komma inifrån dig själv. Att man är den man är.
Första elitserie/SHL-matchen?
– Den var i Gävle. Jag dömde den med Wolmer Edqvist, Fredrik Altberg och Jimmy Dahmén.
– Då var det också ett steg att göra i karriären. Jag hade aldrig tänkt mig då jag började döma att jag skulle ta mig dit. Mycket av snacket då var att det inte fanns tillräckligt bra domare och det inte gick att ta sig upp. Då ville jag visa att det visst gick.
– Jag tror att alla vi som är högst upp gillar att tävla och alla vill döma hela vägen framåt. Det är vad som driver oss alla, men även kärleken till att hålla på med ishockeyn fast man inte spelar.
Hur var det att komma in i domarlaget i SHL?
– När jag kom in i SHL, resan dit gick ganska fort eftersom det var i ungefär samma veva som man skulle gå över till att vara fyra domare.
– Det var lite komplicerat. Många hade varit med länge och stått ensamma på isen till att det nu skulle gå över till ett lagspel. Nu har vi tagit steg till att det vi gör också är en lagidrott. För mig är det rätt steg att ta för jag tycker det vi gör är en lagsport.
– Man behöver lyckas ihop och det går inte att göra jobbet själv. Varje individ som man är med ute på isen är en del av jobbet vi gör. Gör man en bra är det tack vare att laget gjort en bra match.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“JIMMIE ERICSSON VAR DUKTIG PÅ REGELBOKEN”
Var det en stor skillnad att kliva in på den internationella scenen då det gäller att göra bedömningar?
– Tidigare var det ganska många andra regler som kunde vara svåra att hålla koll på. Då fick man verkligen läsa på innan. Även internationellt börjar man längst ner och får arbeta sig uppåt. Kvalitén är olika efter vägen.
– Att bedöma hockeyn på toppnivå, OS, VM och så vidare är nästa lättare än här hemma eftersom jag tycker att det är en renare hockey som spelas där. Lagen möts bara under en match i ett mästerskap medan här hemma möts lagen lite oftare och det skapas känslor som vi också måste styra i.
– Jag skulle inte säga det är lätt att döma internationellt, men den delen gör att det blir en större tydlighet internationellt jämfört med här hemma i SHL.
Det är samma regelbok både internationellt och nationellt, finns det utrymme för tolkningar av reglerna?
– Ja, och så är det här hemma också. Allting är inte svart eller vitt. Vi går mot en likriktighet, vilket jag tror är bra både för oss, spelarna och dom som konsumerar sporten ishockey.
– Det är viktigt att dom som ser på ishockey förstår det vi gör. När dom som konsumerar ishockey inte förstår besluten vi tar blir det lite livat även om domslutet i sig är rätt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Har du träffat någon ledare eller spelare som kunnat regelboken?
– Jo, det finns det. Jimmie Ericsson var duktig på regelboken. Han kunde man inte finta bort med att säga att en regel var så här. Då kunde han komma och säga ”nej, det gör den inte alls”, säger Tobias Björk med ett skratt.
Ser du Jimmie Ericsson som en blivande domare?
– Ja, jag trodde att han var inne på det spåret. Jag träffade Jimmie för inte allt för länge sedan. Då lät det inte som att det var aktuellt.
“EN SAK JAG ALDRIG TRODDE SKULLE HÄNDA”
Vid 2019 tilldelades Tobias Björk VM-finalen mellan Finland och Kanada.
– Det var också en sak jag aldrig trodde skulle hända. Klart att då jag är på ett VM tävlar jag och vill ha den sista matchen. Det jag kommer ihåg så här i efterhand är stämningen som var. Då var det åskådare och fullsatt.
– Jag var tvungen att arbeta med mig själv inför finalen eftersom jag där och då hade tagit mig till målet jag hade. Samtidigt var den en match kvar att döma för mig. Före matchen fick jag mentalt verkligen ställa in på mig att den här matchen måste jag göra bra.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur gick då tankarna när du blev uttagen att döma OS?
– Det var nära vid OS 2018, men jag fick inte komma med dit. OS går inte så ofta och jag fattade att jag hade ytterligare en eller ett par chanser till. Klart att det var skönt och jag kände mig väldigt stolt över att bli uttagen.
Sedan kom alla förberedelser kring Covid-19.
– Ja, då kom dom. Jag har inte varit den individ som stängt in mig hemma utan försökt leva ändå utefter reglerna vi haft. Just veckan innan OS blev jag lite nojig faktiskt och låste in mig hemma.
– Överallt blev det smitta så jag bestämde mig då för att stänga in mig eftersom ”jag ska på OS”.
FICK DÖMA OS-FINALEN
Hur upplevde du första matchen på OS?
– Jag dömde ihop med den domare från USA, Andrew Bruggeman, som jag senare skulle döma finalen med. Matchen vi dömde var Kanada mot Tyskland. En ganska rolig match med högt tempo.
– Det var mer lättnad när jag hade åkt in på isen och släppt pucken rätt ner i isen. Jag kände att nu hade jag i alla fall gjort ett OS. Då var det axlarna ner och jag kunde fokusera på det jag skulle göra.
Kunde du även släppa ner axlarna då det kom till OS-final?
– Jo, men jag var såklart väldigt mentalt inne i det. Jag kände efter OS att jag var ganska trött uppe i huvudet eftersom det handlar om att fokusera.
– Jag försökte dela upp matchen i mindre delar för att orka med att fokusera, fokusera, fokusera. Nog var det axlarna ner och det handlar till en stor del om att kunna njuta av det också.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Var det en bra dialog med dina domarekollegor inför matchen för att få ner pulsen inför finalen eller vad dom uppe på en hög nivå med nerver och allt vad det kan ha varit?
– Vi som är uppe på den här nivån har ganska lätt för att hitta på och av-knappen. Annars orkar du inte riktigt med.
– Jag kände ingen stress där ute utan det var mer att jag var inne i bubblan och fokuserade stenhårt. Under själva spelstoppen kunde vi slappna av och gå igenom några saker, hur vi trodde att perioden skulle bli. När vi sedan släppte pucken igen var det in i bubblan igen och fokusera.
Själva matchen, som Finland vann, såg ganska lugn ut.
– Ja, och det var en väldigt välspelad match ur domarögon. Jag tycker att dom utvisningarna som kom var väldigt tydliga. För oss bli det enkelt då.
– Klart att man aldrig vet hur en match ska bli och man slappnar inte av innan slutsignalen går. Först då kunde jag känna att det var över. Efter just den matchen var det en väldigt skön känsla.
– Jag, och jag tror även alla andra som dömer hockey, är ganska medvetna om när vi gjort en insats som inte varit så bra. Den skönaste känslan efter en så här viktig match är att kunna åka av och känna: "idag gjorde vi en bra insats”.
Hade du den känslan efter finalen?
– Ja, det hade jag.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“VI MÅSTE ERKÄNNA NÄR VI GJORT FEL”
Går det att jämföra med att som lag vinna något?
– Ja, det skulle jag vilja säga. Vi har inget att mäta mot och det är en väldigt subjektiv bedömning. Jag kan ärligt säga att jag är fullt medveten om när jag gjort en mindre bra insats. Då är magkänslan inte lika harmoniskt.
Hur hanterar du den känslan då?
– I början av karriären hade jag svårare att hantera det. Då kunde det ligga kvar ett tag. Nu försöker jag hantera det på så vis att jag går igenom matchen och tittar på vad jag hade kunnat gjort annorlunda så det inte händer igen.
– Jag är medveten om att det kommer nya matcher så då gäller det att vara där uppe igen, säger Tobias Björk och håller handflatan över huvudet.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Efter att du gjort en svag insats och Roger Rönnberg, Björn Hellkvist, Thomas Berglund eller någon annan lagom irriterad coach kommer in efter matchen, har du då lätt för att erkänna ditt misstag?
– Det du säger nu tror jag är otroligt viktigt. Vi måste kunna erkänna när vi gjort fel. Det är också något jag lärt mig under åren jag varit med. Kan man inte erkänna fel är det också svårt att få en respekt mellan oss.
– Det går inte bara att man har dialog en väg. Jag vill även att dom erkänner mot mig om dom haft fel. Det tycker jag också dom flesta gör och dialogen mellan oss är jätteviktigt.
Nu är du tillbaka i SHL-cirkusen, hur är den omställningen mentalt?
– Klart att jag vet att det inte riktigt blir samma sport. Här är det lag som möts oftare och det kan ligga kvar irritationer mellan spelare, historiken mellan klubbar och så vidare. Det är ytterligare en dimension att hantera. Det är också något jag är medveten om.
– Det var otroligt roligt igår (matchen mellan Örebro och Luleå i torsdags) med åskådare på plats igen. Mycket bra stämning. Bara det gör att allt blir så mycket roligare att vara på jobbet, även om publiken kanske inte ropar saker till mig som är så positiva, men jag älskar att det är åskådare på plats igen.
“ALDRIG ROLIGT NÄR NÅGON RINGER HEM…”
Kan du påverkas negativ av publik som skriker saker mot dig och teamet?
– Nej, jag är så inne i det. Jag tycker det är härligt att det finns folk som är engagerade och bryr sig. Sedan är det aldrig kul när det är någon som ringer hem och sådana saker. Det har hänt, men nu är det länge sedan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Har det varit direkta hot?
– Nej, hot har det aldrig varit, men det är aldrig roligt när någon ringer hem. Det är också en baksida av det vi håller på med, att det finns individer som inte känner vart gränsen går. Det har hänt mig väldigt sällan att någon ringt hem och jag hoppas att det inte händer igen.
VM, OS, NHL…
– Ja, ja och ja (skratt). NHL ser jag inte som någon verklighet. Visst hade det varit en rolig utmaning, men det skulle jag behöva ta hemma först för att höra om det var okej.
– OS och VM, spontant skulle jag säga ja till eftersom jag tycker det internationella är jätteroligt och du får se saker i världen du aldrig skulle få se annars och du träffar många nya vänner.
– Nu är det så nära inpå OS så ännu har jag varken sagt ja eller nej, men spontant skulle jag säga ja eftersom jag tycker det är jättekul och jag älskar det här, avslutar Tobias Björk innan vi går ut i solen på Norra Bantorget för att ta några bilder.
Annons
