Efter att han slagit sig fram i Rögle och i JVM-sammanhang tog Nick Sörensen sig hela vägen till 166 SHL-matcher och en chans i NHL, men redan vid 25 års ålder fick karriären ett hastigt slut på grund av hjärnskakningar.
Tre år senare har han nu påbörjat sin väg tillbaka, men i en ny roll.
Med en säsong som huvudtränare för Jonstorps IF i division 2 bakom sig har han nu fått rollen som assisterande tränare i Hockeyallsvenskan, närmare bestämt Kristianstad IK.
– Det känns skitkul. Det är roligt att komma upp på en nivå där jag kanske känner mig lite mer trygg, lite mer van vid hur saker sköts och hur saker går till. Samtidigt skulle jag inte vilja ha det ogjort, det jag gjorde förra året. Jag lärde mig extremt mycket på den nivån, säger när hockeysverige.se nu når honom. Desktop ad in article Mobile ad in article
Det blir därmed en relativt “grön” tränare som kommer att ta plats bredvid Peter “Piva” Johansson i båset till kommande säsong, men det är även en hungrig tränare med stora ambitioner.
– Jag har jättehöga mål som tränare. Jag har väl sagt sedan jag började att jag hoppas bli en bättre tränare än vad jag var som spelare. Det strävar jag fortfarande efter. Jag har ett rejält sug och rejält driv att ta det här vidare och se hur långt jag kan springa med det, men precis som spelare ska man ska ta sig upp i leden. Det är mitt mål. Sen får man se hur långt det går, men jag hoppas verkligen att det här är början på en lång och bra tränarkarriär, säger Sörensen.
Ingen självklar väg: “Hade nästan ett litet agg mot hockeyn”
Det var däremot inte en helt självklar väg in i tränaryrket för den nu 28-årige Sörensen.
– Allt man gör är ju nytt i början, sen var det ett litet speciellt avsked för min del vad gäller ishockeyn. Det blev lite surt och jag mådde väldigt dåligt under en tid och visste inte om jag skulle återhämta mig. Där i början så var det nästan att jag hade ett litet agg mot hockeyn och inte var så intresserad, men innerst inne så var det motsatsen, att jag fortfarande älskade sporten så mycket, men inte kunde utföra den, säger han och fortsätter:
– Nu när jag har det här året under bältet i Jonstorp och tar nästa steg till Kristianstad så känner jag mig bara otroligt tacksam och jag tycker det är fantastiskt roligt med hockey. Det är nästan som när man var en ungdomsspelare och lärde sig något nytt varje dag. Det är jäkligt kul att komma till ishallen, känna att man kan bidra och hjälpa grabbarna att göra sina resor. Det suget man hade när man var yngre, som spelare har kommit tillbaka.
Vad tar du med dig från tiden i Jonstorp?
– En personlig kunskap. Just det här att jobba med människorna, som jag tror är extremt viktigt på alla nivåer. När jag tänker tillbaka är de bästa tränarna jag haft just de som jag tycker såg och hörde oss spelare på ett bra sätt. Man fick känslan av att de brydde sig och fick då även ut några extra procent.
– De yngre killarna som kommer upp i dagens hockey har uppfostrats på ett lite annat vis. De har lite mer att säga till om och lite mer att tycka om, vilket jag tycker är positivt. Särskilt då när du är på division 2-nivå som jag var förra året. De gör det på sin fritid lägger ner otroligt mycket tid. Då måste du hitta en balans där spelarna känner sig sedda och hörda, och tycker det är roligt samtidigt som man försöker få ut någonting bra hockeymässigt. Man kan inte sätta samma press på dem och säga att ” gör du inte det här får du inte spela”, utan det är nästan tvärtom, att de säger ”om inte vi gör det här så kommer inte vi att spela”. Det var väldigt nyttigt för mig som aldrig spelat på den nivån.
Får erfaren mentor: “Ska bli väldigt roligt att jobba ihop"
Som sagt kommer det vara bredvid erfarne “Piva” som Sörensen nu tar sina första steg i tränaryrket, på hög nivå. Inte en dum mentor med tanke på att den nu 57-årige Johansson har 25 år av erfarenhet bakom sig.
– Kristianstad är ingen stor förening, även fast det är ett Allsvenskt lag, så vi kommer vara tvungna att jobba häcken av oss allihopa för att det ska funka bra. Vi runt omkring, tränarna, klubbchefen, spelarna, det krävs ett rejält bra samarbete. Vi har gått igenom hur vi vill spela och vilka riktlinjer vi vill stå för och där tycker jag vi delar mycket, jag, ”Piva” och Christoffer Malm, så det känns inte som att det ska vara något problem. Det ska bli väldigt roligt att jobba ihop. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur kommer det sig att det blev Kristianstad?
– Jag var ganska öppen för det mesta. Sen när de hörde av sig så tyckte jag det var ett spännande upplägg med ”piva” och det funkade med familjesituationen. Det var många bitar som passade med det livet jag har just nu. Sen kom ju Malm in som sportchef. Han var assisterande sportchef när jag var i Rögle som spelare, så honom känner jag sen innan. ”Piva” känner jag inte, men han har ju en väldigt lång tränarkarriär så det blir också en spännande mentor att ha och kunna lära sig av.
Målet med tränarkarriären: “Huvudtränare i NHL”
För hockeysverige.se har Sörensen tidigare berättat hur han försökt anpassa sitt liv efter hjärnskakningarna och menade då att han inte var “van vid att köra på eftersom man har varit en grönsak ett tag”. Idag menar han att han mår bättre.
– Det är klart att det sitter kvar lite och att det satt sina spår, det kommer det säkert göra resten av mitt liv, men jag känner ändå att jag är på en så pass bra väg att jag kan leva med det. Har du riktigt ont i ena knät så lär du dig att gå ändå. Lite så har det blivit för mig nu, säger Sörensen och fortsätter:
– Det har gått så pass lång tid att jag lärt mig varningssignaler, röda flaggor, vad jag inte ska göra, vad jag kan göra och hur viktigt det är att förbereda sig för att ha bra dagar och kunna fokusera på det jag ska. Det känns som att jag har kommit in i det här livet lite och lärt mig leva med det, så jag skulle säga jag mår bra. Desktop ad in article Mobile ad in article
Just att hitta glädjen i hockeyn igen är något Sörensen trycker på extra när han nu pratar om känslorna kring tränaryrket.
– Med alla skador de sista säsongerna var det knappt att jag fick ihop halva säsonger. Jag jobbade mig tillbaka, det gick bra en stund - och sen fick man göra rehab igen. Det blev ganska jobbigt mentalt. Det var inte alltid det var så jäkla roligt. Som tränare behöver jag inte oroa mig för skador, mer än att det kan komma in en puck in i båset. Jag kan komma till hallen och känna att jag blir lite bättre varje dag och jag kan jobba på mina egna styrkor. Det gör att hockey är djävulskt roligt igen. Det är väl mer det jag känner, att nu slipper jag den här skadebiten och kan verkligen fokusera på att bli bättre varje dag. Det tycker jag är väldigt kul.
Vart vill du nå i din tränarkarriär?
– Det är väl lite samma dröm som man hade som spelare, att jag skulle vilja vara huvudtränare i NHL någon dag. Det är väldigt långsökt, men jag känner ”sikta mot stjärnorna så når du säkert trädtopparna”. Om jag inte hade haft något att sträva efter och inga mål som är högt satta så känner jag att man lätt hade blivit lite bekväm. Det vill jag inte bli, inte just nu när jag precis har börjat som tränare. Jag siktar högt och så får vi se vart det leder, avslutar Sörensen.
