Niklas Olausson suckar lite lätt.
Känslan är nästan att han inte vill bli påmind om det faktum att han inte längre är en del av Luleå Hockeys framtidsplaner. I början av veckan blev det emellertid till slut officiellt då han tackat ja till ett spännande förslag från den schweiziska andradivisionsklubben EHC Visp.
– Nu känns allt jättekul med Visp, men ska jag vara ärlig…
– Hade jag fått något från Luleå i ett tidigare skede under säsongen och vi hade kunnat enats om något så hade jag varit minst lika laddad för det, om vi säger så.
Desktop ad in article Mobile ad in article
***
EHC Visp är en klubb i andradivisionen i det schweiziska ligasystemet som sällan, om ens någonsin, fått någon vidare uppmärksamhet i Sverige. Laget är anrikt, det grundades 1939 och spelade ett dussintal säsonger i högstaligan NLA under 60- och början på 70-talet, men under den absolut största delen av klubbens existens har man tillhört andradivisionen inom schweizisk hockey.
Svenske Stefan Ketola, forward i bland annat Djurgården, Frölunda och Brynäs under 90-talet, spelade sex säsonger med klubben i slutet av 90-talet och i början av det nya millenniet. Totalt blev det 325 poäng på 219 matcher för Ketola i den lilla staden i södra Schweiz, en notering som gör honom till klubbens femte bästa poängplockare genom alla tider.
EHC Visp hamnade i det svenska medvetandet för drygt tre veckor sedan, då bomben att Linus Klasen skulle bryta sitt kontrakt med Luleå för spel i klubben blev officiell. Veckan därpå blev förre Karlskrona-tränare Pelle Hånberg klar som klubbens nya huvudtränare och i måndags blev Niklas Olaussons intåg i klubben officiellt.
Jag ville inte bara åka i väg för sakens skull, utan jag ville ha något roligt att sträva efter.
Niklas Olausson
Lägg därtill att svensk-schweizarna Fabian Eggenberger och Philip Åhlström fanns i klubben sedan innan.
Helt plötsligt har EHC Visp blivit lite av ett svensklag.
– Det ska bli riktig kul och inspirerande, faktiskt. När jag insåg att det inte skulle bli Luleå så sade jag till min agent att jag vill testa något nytt. Ett äventyr. En sportslig utmaning. Jag ville inte bara åka i väg för sakens skull, utan jag ville ha något roligt att sträva efter, säger Olausson.
– Allt det fick jag i Visp. Det känns riktigt inspirerande.
Utifrån sett så var Olaussons klubbval ett oväntat sådant, men när Linus Klasen valde att skriva på för klubben så väcktes ett intresse även för den 35-årige centern.
– När Klasen hade sajnat där frågade han mig hur jag kände kring framtiden och om detta kanske skulle kunna vara något för mig. Det kändes redan då väldigt inspirerande. Jag och Linus trivs jättebra ihop på isen, men också utanför isen. Han är en kanonkille på alla sätt och vis och en fantastisk hockeyspelare. Med värvningen av Klasen så visade ändå Visp att man verkligen vill något och det var nästan det jag gick i gång på mer på, samtidigt som det så klart underlättade att man känner Klasen jätteväl.
– När klubben knyter till sig en sådan värvning blir man så klart nyfiken på vad de kan tänkas ha på gång.
Olausson och Klasen.
En fortsättning i SHL utan att spela med Luleå var heller aldrig riktigt aktuell, menar Olausson själv.
– Det har funnits intresse, men jag har känt att… Ja, jag ska väl inte säga för mycket, men jag vet att klubbar har varit intresserade och hört sig för, men i ärlighetens namn har jag inte varit sugen på att spela i någon annan SHL-klubb än Luleå. Jag är inte purung och skulle det bli någon mer sväng utomlands så var det nu eller aldrig. Jag känner mig grymt motiverad.
– Personligt sett så kommer jag från en, enligt mig, väldigt bra säsong. Det blev väl över 30 poäng till slut med slutspelet inräknat och det är faktiskt rätt bra siffror. Det är inte superlätt att göra poäng i den här ligan. Jag har fortfarande mycket hockey kvar i mig och jag kände att jag ville testa att se vad jag kan få ut i en annan miljö, också.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Olausson hymlar inte med att den hockeymiljö han nu kommer till är okänt territorium även för honom. Han känner igen några spelare som varit i Sverige tidigare och nu gör det bra i ligan, som Klotens Robin Figren och den förre allsvenske poängsprutan Éric Castonguay, hemmahörandes i Sierre.
Även några schweiziska spelare "ringer en klocka" från den tid han spenderade i Biel för fem år sedan.
– Men jag kan inte svara på hur ligan står sig gentemot Hockeyallsvenskan eller SHL. Jag måste spela först innan jag kan ge en rättvis bild av hockeyn där. Men för mig är det ändå rätt ointressant, oavsett klass på ligan. Utmaningen kvarstår ändå: att avancera med ett lag i seriesystemet. Det är alltid en otrolig utmaning, säger Olausson.
Då skulle jag lika gärna kunna skita i alltihop.
Niklas Olausson
Ja, det är en sak som Niklas Olausson är väldigt tydlig med.
På intet sätt åker han ned till alplandet för att få en lugn och skön övergång till hockeypensionen.
– Jag ser inte bara det här som en rolig grej, utan jag åker ner till Visp för att göra allt i min makt för att ta laget till högstaligan. Jag kommer att förbereda mig på exakt samma sätt och ha exakt samma mindset som om jag skulle ha spelat SHL med Luleå nästa säsong.
– Annars blir det inte kul. Då skulle jag lika gärna kunna skita i alltihop. Har jag inte den motivationen skulle jag lika gärna kunna göra något helt annat. I stället för att gå för ett SM-guld med Luleå så går jag nu hundraprocentigt för att ta upp Visp i högstaligan.
– Sen ska så klart mycket falla på plats även på isen, men så här i början av juni så känns det som att vi har en bra chans att ta klivet upp – utan att jag vet speciellt mycket om motståndarlagen, säger Olausson och brister ut i ett smittande skratt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Nästa vår, när säsongen 2021/22 ska ställas på sin spets, är det 50 år sedan EHC Visp spelade i högstaligan. Den satsning som klubben nu gör är något som till och med får det att pirra till lite i magen för en så rutinerad räv som Niklas Olausson.
– Vi har en ny hall och är verkligen en klubb på frammarsch som vill något. Jag och frugan har varit i Schweiz tidigare och då trivdes vi kanon. Det är ett väldigt fint land. Det är ett äventyr samtidigt som det är mitt jobb, vilket är ganska häftigt, va?
– När det är hockey så är det fullt fokus på det och ingenting annat. Men har man någon ledig dag så kommer man till några hyfsade ställen på ett par timmar, om man säger så. Inget ont om Norrbotten med Kalix och Piteå som absolut är fina ställen, men det kan man vid det här läget.
– Allt vid sidan av blir lite spännande. Det kittlar till på ett lite annat sätt.
***
Nio säsonger i Luleå Hockey blev det.
Närmare 500 matcher och en bra bit över 300 poäng.
En European Trohy-titel, en SM-final och två seriesegrar.
Han har till och med lagt på sig en charmig småländsk variant av det breda Luleåmålet och kallar Luleå för Lule, Skellefteå för Skellefte och Piteå för Pite, som vilken Luleåit som helst.
Men förändringarnas vindar blåser i den norrbottniska klubben. Redan innan Olaussons sorti blev helt och hållet spikad stod det klart att ikonen, klubblegendaren, profilen – kalla Karl Fabricius vad ni vill – skulle lämna Luleå Hockey.
– Det är personer i Luleå Hockey som måste ta otroligt tuffa beslut, konstaterar Olausson.
– De bygger ett lag för att ta nästa kliv och det måste man ha full respekt för. Det skulle vara lätt för mig att sitta här och svinga mot dem, men jag förstår vilka utmaningar de ställs inför. Jag har varit där i nio år och vill de sen ha någon annan så får jag respektera det. Jag önskar bara Luleå ett stort, stort lycka till. Jag vill vara väldigt tydlig med att jag inte på något sätt är bitter mot Luleå Hockey. Jag vet hur den här branschen fungerar.
– De sade att de höll dörren öppen, men jag kände att jag inte kunde sitta och vänta och hoppas. Där var erbjudandet från Visp för bra för att låta rinna ut i sanden.
Nu lämnar jag Luleå utan att egentligen aldrig ha varit dålig.
Niklas Olausson
Enligt Olausson själv är den starka säsongen som han har bakom sig, vilket resulterade i totalt 31 poäng på 55 matcher, lite av en tröst, trots allt.
– Missförstå mig rätt, men det är rätt skönt, säger Olausson.
– Det hade lika gärna kunnat vara så att jag hade gjort fyra poäng, varit -15 i plus/minus-statistiken och varit sämst på isen varje kväll. Så blev det inte nu. Nu lämnar jag Luleå utan att egentligen aldrig ha varit dålig. Varje gång det har varit match har jag känt att jag har kunnat hjälpa laget att vinna matcher. Att få avsluta på det sättet är nog något jag kommer att vara glad för sen, men nu ska jag inte sticka under stolen med att det är mycket som känns vemodigt.
Från första gången som Niklas Olausson satte sin fot i hemmalagets omklädningsrum i Coop Norrbotten Arena 2009 till att han nu, tolv år senare, städat ur sitt bås för sista gången, har Luleå Hockey genomgått stora förändringar.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Olausson lyfter fram hur starka ledare och tränare varit roten till allt gott som hänt i klubben under det senaste decenniet. När han kom till klubben från Västerås så var Luleå en klubb som nästan bara var nöjda med att ta sig till slutspel, som han själv säger.
– Då var man en klubb som kom sjua, åtta, nia i grundserien och sen åkte ut i en kvart. Vi lyckades vända runt på det där under min första sejour i klubben, där vi lyckades vinna serien ett år (2012) och ta oss till final mot Skellefteå (2013).
– När jag kom tillbaka efter utlandssvängen (2017) så hade de åkt ur i play in året därpå och även under mitt första år tillbaka. Sen har vi byggt upp det på nytt, genom att vinna serien och gå till semifinal. Vi har varit ett topplag utan pricken över i:et. Vi har inte lyckats vinna och det grämer mig enormt mycket, för vi har verkligen haft chansen. Framför allt förra året där vi vann serien ganska överlägset, samtidigt som vi kände att det fanns en dimension till i laget. Det var riktigt tufft, men en pandemi är inte mycket man kan göra något åt. Samtidigt ska det sägas att det inte bara skulle vara att gå ut och hämta ett SM-guld, det är alltid tufft och vi hade kanske inte heller räckt till. Det kommer vi aldrig få veta.
– Men jag är jätteglad för alla de här åren. Det enda som känns väldigt tråkigt är att man avslutade med tomma läktare under sin sista säsong. Det är också något som är lite vemodigt. Att man inte ha fått åka in genom björngapet i en fullsatt arena… Det svider. Tänk kvartsfinalen mot Skellefteå...
– Det hade varit en två veckor lång hockeyfest.
Niklas Olausson.
Efter det tunga kvartsfinaluttåget mot Skellefteå, där Luleå tappade en 3–2-ledning i matcher, berättade Olausson för lokalmedia att han förmodligen hade gjort sin sista match med klubben.
Hade du på känn att det skulle bli så här?
– Vi hade ett litet snack vid jul där de frågade om jag hade tänkt fortsätta spela. Mitt svar då var enkelt: ”Ja, absolut. Jag är jättemotiverad”. Sen blev det inget mer snack under de fyra månaderna som följde.
– Så det är klart, har man inte fått förlängt eller ens haft en diskussion när säsongen sedan är slut så ska det väl mycket till om man ska få förlängt. Det är bara att lägga ihop ett och ett. Alla andra gånger jag förlängt med Luleå så har jag skrivit på i november, typ.
– Sen kan man alltid hoppas och tro att man ska få någonting, men det är som det är. Jag ska absolut inte kasta skuld på någon annan. Man väger spelare mot varandra och vilka olika roller som behövs och jag tycker Luleå har ett jätteintressant lag.
Desktop ad in article Mobile ad in article
När Niklas Olausson ombeds försöka sammanfatta vad han upplevt varit bäst under sin tid i Norrbotten så är det, förståeligt nog, svårt att sätta fingret på en sak. Men efter lite rådrum landar han in i den otroliga lagandan som årgångarna av Luleå Hockey alltid tenderar att leverera.
– Vi har haft underbara lag rakt igenom. Vi reser ju så mycket häruppe, så man spenderar nästan mer tid med lagkamraterna än med familjen. Man blir som en egen liten hockeyfamilj och det har jag älskat att vara en del av. Även under de tre åren som jag var utomlands så är det här i Luleå vi har haft basen och det har blivit vårt hem
– När vi var i final mot Skellefteå 2013 så var vi ett riktigt, riktigt bra lag och det var nog ett av de roligaste åren. Samtidigt hade Skellefteå ett av, ja, kanske det bästa SHL-laget någonsin? I alla fall så länge jag varit med och spelat och kan jämföra. Jag menar, (Bud) Holloway, Petter (Emanuelsson), Melker Karlsson, "Jocke" Lindström, Oscar Lindberg, (Pierre-Édouard) Bellemare… (Viktor) Arvidsson! Herregud, du hör ju.
– De var mycket bättre än oss och vann i fyra raka matcher helt välförtjänt. Men ett ”normalt år” hade vi haft en otroligt bra chans att vinna.
– Under mina nio år är har vi under i alla fall sex, sju av dessa år varit ett topplag som vunnit otroligt mycket hockeymatcher ihop. Jag har verkligen skapat minnen för livet under mina år i Luleå.
***
Det har snart hunnit gå en handfull dagar sedan det faktum att Niklas Olausson inte längre är en del av Luleå Hockeys framtidsplaner. Han har brutit ihop och börjat komma igen. Nu har en känsla av tacksamhet och upprymdhet kring det som komma skall i stället tagit över i kroppen.
Den 2 augusti har laget återsamling i Visp.
– Med lite perspektiv på saker och ting känns det här nya äventyret med Visp riktigt roligt och utmanande. Jag mår inte dåligt ett skit. Så här funkar den här världen. Ibland vill någon ha en, ibland inte. Då får man hitta annat. Och att jag lyckats hitta den här utmaningen i den åldern jag är i nu känns fruktansvärt roligt. Samtidigt ser jag kanske inte detta som nödvändigtvis bara en ettårsgrej, utan jag känner mig väldigt pigg och kroppen är hel och frisk. Om jag kan fortsätta leverera ute på isen så kan jag tänka mig att spela länge till.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du ser inte detta som ett sätt att avrunda karriären?
– Nej. Det hade varit magiskt att ta upp Visp till högstaligan och sen få spela några år där med klubben. Det är klart att jag har sådana tankar och drömmar nu. Jag har haft en och samma gulddröm under nio år här i Luleå. Nu får jag börja drömma om något annat och det är något som motiverar mig mycket. Jag tror fortfarande att jag skulle kunna hävda mig bra i högstaligan i Schweiz och det vore otroligt häftigt att få göra det med Visp.
– Det tycker jag att både jag och Klasen har visat det senaste året. Vad gjorde vi tillsammans i SHL, 80 poäng? Vi har visat att vi kan göra det på SHL-nivå, så varför skulle vi inte kunna göra det i Schweiz? Dels i andraligan, men jag tror att vi även skulle kunna hävda oss bra i förstaligan.
Foton: Bildbyrån
