- Filosofin: “Många av spelarna som spelat spelet tidigare, när Bulan var här”
- ”Det här tjafset som varit i Brynäs i så många år - det måste bort”
- Vassa kritiken: “Hade en president som inte ville göra ett skit”
- Därför blev han inte huvudtränare: “Var nog på grund av det uttalandet”
- Hur han vill förändra Brynäs.
- Är det ett omöjligt uppdrag att träna Brynäs? “Målsättningen har varit flummig - nu är den fruktansvärt tydlig”
- “Den dagen jag slutar som head coach för herrlaget, då ska det vara lättare för klubben att förstå vad vi står för”
GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Tommy Jonsson, Thomas Berglund, Roger Melin, Tommy Sjödin, Magnus Sundquist, Ove Molin/Mikael Holmqvist, Peter Andersson, Josef Boumedienne, Mikko Manner - och så igen.
Där har ni de som varit huvudtränare i Brynäs, från 2015 och framåt. De har varit där i allt ifrån två och en halv säsong, som “Bulan” Berglund, till åtta och fem matcher som Roger Melin och Josef Boumedienne.
Den här gången är det Niklas Gällstedt som fått svensk hockeys svåraste jobb. Han har fått det, till synes, omöjliga uppdraget att träna Brynäs IF:s herrlag.
– Omöjligt uppdrag? Jag ser det inte som det. Absolut inte. Folk tycker och tänker saker, för det kommer folk alltid göra när det gäller Brynäs, men vi har rätt karaktärer på spelarna. Tidigare tycker jag att målsättningen varit lite flummig i Brynäs. Nu är målet fruktansvärt tydligt. Det syns varje dag. Och det är absolut inte omöjligt, säger han.
*****
Det är den sista veckan innan Brynäs går på semester i en månad. Sen samlas hela laget, så när som på Greg Scott som av skatteskäl är kvar i Kanada och missar de två inledande allsvenska matcherna.
Niklas Gällstedt har redan “sommarlooken” klar. En ljus skjorta, mörka shorts och vita sneakers. Det är lätt att förstå honom, i den gassande sommarhettan. Desktop ad in article Mobile ad in article
Under sommarträningen har Brynäs nye huvudtränare tagit en övervakande, snarare än aktiv, roll. Ispassen har han följt vid sidan av, för att få en bättre överblick och för att “spelarna kommer höra min röst så mycket ändå”, som han uttrycker det. De assisterande tränarna Ove Molin och “Masken” Carlsson har tagit hand om träningarna.
“Det viktiga är att spelarna är med och förmedlar budskapet i vår spelidé.”
Brynäs trupp är relativt liten. Ingen av nordamerikanerna tränar med laget, sista veckan innan semestern försvann dessutom juniorerna Theo Lindstein och Noel Nordh till Nashville för NHL-draften. Men Gällstedt är van. Även i Schweiz, där han varit sju av de åtta senaste åren, är det från början bara de inhemska spelarna som är med. Och trots det relativt fåhövdade manskapet har den nye huvudtränaren börjat jobba in en spelidé.
– Vi har tagit tag i vissa delar. Det viktiga är att spelarna är med och förmedlar budskapet i vår spelidé. När vi väl presenterat det för de nya spelarna blir de som är här nu en hjälp, för de har redan sett det, berättar Niklas Gällstedt.
– Vissa har spelat spelet i landslaget också, men med lite modifiering. Sen är det ju många av spelarna som är här nu som spelat det här spelet tidigare - när “Bulan” var här. Så det är inget nytt.
“Bulan” är naturligtvis Thomas Berglund, som var i Brynäs 2015 till 2017 och tog laget från en kvalplats till en SM-final under sina år i klubben. Han var i sin tur med som assisterande tränare till Jonas Rönnqvist, som närmast revolutionerade den svenska ishockeyn under åren i Almtuna och framför allt Luleå. Desktop ad in article Mobile ad in article
Det är framför allt hos honom Gällstedt hittat sin inspiration.
– Ja, jag vill ju gå ännu längre tillbaka. Ända till Rönnqvist. Jag minns när han körde en presentation för alla TV-puckstränare (Gällstedt coachade Gästrikland) och jag var väl ganska negativ till det från början. Men det har vuxit fram hos mig de sista åtta åren, när jag varit utomlands, och fått jobba med kanadensare och schweizare och Dan (Tangnes, tränare Zug). Jag ser hur pusselbitarna faller på plats. Sen är man ju mer vara med det spelet här i Sverige. Här handlar utmaningen också om att hitta luckorna i det spelsystemet, och det har ju framför allt Växjö gjort under många år.
Rönnqvist, “Bulan”, och Gällstedt. Foto: Bildbyrån & Måns Karlsson.
Är det mer så, att det är mer nordamerikanskt i Schweiz?
– Jag tycker inte det. Det är kanadensiska tränare, finska tränare, svenska tränare, norska tränare - och schweizare.
*****
De senaste åren har det varit en rejäl svensk “tränarboom” i Schweiz. Hans Wallson, Rikard Grönborg, Rikard Franzén, Stefan Hedlund och Johan Lundskog har varit huvudtränare. Dessutom får vi väl säga att norrmannen är rejält svenskinfluerad efter sina många år i Sverige. Där utöver har namn som Lars Johansson, Tommy Samuelsson, Peter Popovic, Christer Olsson, Jörgen Jönsson, Klas Östman och Peter Popovic varit assisterande tränare.
Niklas Gällstedt tog klivet ned till landet redan 2015, då han lämnade Brynäs J20-lag och fick ett jobb som hjälptränare för både J-laget och A-laget i klassiska Kloten. 2018 flyttade han till tyska Wolfsburg, men redan året därpå var han tillbaka i Schweiz. Då som assisterande tränare i Rapperswil. 2021 tog han sedan samma roll i Zug.
Åtta år utomlands, varav sju i Schweiz, alltså.
– Jag har hela tiden fått möjligheten att få vara kvar. Det kanske är någon som tyckt att jag har gjort ett bra jobb. Under mina åtta år har jag haft sju olika huvudtränare - och det är inte normalt. I Kloten fick två tränare sparken under en och samma säsong, men jag fick vara kvar. Det är ju alltid jättetråkigt när de får sparken, för det är ju nära vänner och så.
– Jag har alltid trivts väldigt bra i Schweiz. Det är ett fantastiskt land. Det är snyggt, med bergen och snön, men det är varmt också. Jag gillar värderingarna totalt sett, i samhället, också.
"Han blev head coach - och inte jag. Det var nog på grund av det uttalandet"
Men hur kom det sig att det blev Schweiz, för den idag 56-årige Södertäljekillen?
– Jag hade ju ett år kvar på mitt kontrakt här när jag valde att flytta. Jag pratade med Brynäs i den vevan om jag var ett alternativ, om jag kunde få någon roll, det behövde absolut inte vara som huvudtränare, i A-laget. Men då var jag inte ett alternativ, och då frågade jag om det var okej att kunde bryta avtalet - vilket det var.
– Min ambition då var ju kanske att bli head coach i HockeyAllsvenskan. Sen dök den här chansen med Kloten upp. Jag fick vara en del av deras A-lag, men min huvuduppgift var att hjälpa juniortränaren in i verksamheten. Han (André Rötheli) hade varit sportchef för Kloten året innan, men så tog de in en kanadensare (Sean Simpson) som ville vara sportchef och tränare och allting. Så då fick han gå ner och ta juniorlaget, och så skulle jag hjälpa honom där, men jag var också med på alla träningar med A-laget och var med och diskuterade matcherna och så vidare. Men så försvann ju han efter ett år.
Simpson tog i stället över Adler Mannheim, och blev uppmärksammad i Sverige när han tränade laget i den skandalomsusade CHL-matchen mot just Brynäs. Desktop ad in article Mobile ad in article
Men även om Simpson försvann blev Niklas Gällstedt kvar. Ny huvudtränare blev finske Pekka Tirkkonen.
– Han som tog över som sportchef ringde till mig och sa. “Kan du ringa till den här tränaren och se om ni kan jobba ihop?”. På den vägen blev det. Sen vann vi schweiziska cupen första året, och åkte ur högstaligan andra året…
Niklas Gällstedt med Pekka Tirkkonen. Foto: Bildbyrån.
Svider det att du aldrig blev head coach?
– Jag gjorde ju något uttalande efter att vi slagit Lugano, efter att den finska tränaren fått sparken. Jag sa att “Det här var för Pekka, för att han fick gå”. Och det gick nog inte hem hos presidenten. Det kom sen in en ny tränare (Kevin Schläpfer), men han fick också gå innan vi åkte ur. Och det var inte så att jag tog över då, utan då kom det in en schweizare - han som jag hade jobbat i juniorlaget och hjälpt bli tränare under två år. Han blev head coach - och inte jag. Det var nog på grund av det uttalandet. Men det kan jag förstå. Det sticker ju lite hos dem.
– Även om jag inte blev huvudtränare har jag ändå byggt på mig erfarenheter nu. Jag har vunnit saker, men också varit nere och krigat i botten.
Kloten påminner lite om Brynäs IF. De är ett klassiskt storlag som varit en garant i högstaserien, men som på senare år snarare fått jobba för att hålla sig kvar i toppligan. De behövde kvala sig kvar 2013, 2015 och 2017 innan de slutligen åkte ur 2018, efter över 50 år i högstaserien. Laget föll i “play out" mot Rapperswil.
Då fanns Niklas Gällstedt med på tränarbänken.
– Vi hade det grymt med skador den säsongen, och en president som inte ville göra ett skit. Jag tror jag spelade med nio juniorer någon match. Och i match sju mot Rapperswil tror jag vi hade en enda importspelare med, säger han med en suck.
– Det finns säkert saker som gjorde att vi åkte ur. Vi kanske inte var tillräckligt bra. Men vi gavs inte möjligheten att hålla oss kvar heller. Vi skulle spela med det vi hade. Vi fick ingen hjälp utifrån. Desktop ad in article Mobile ad in article
******
“Den dagen jag slutar som head coach för herrlaget, då ska det vara lättare för klubben att förstå vad vi står för”
Niklas Gällstedt lämnade Brynäs för åtta år sedan. Mycket är sig likt, men en del nere vid omklädningsrummet och gymmet är omgjort efter den omfattande översvämningen som drabbade Gävle förra året. Totalt har han gjort tolv år i Brynäs, fem som tränare och sju som spelare. 1993 var han en del av det lag som vann SM-guld.
Från sidan har han fått se klubben ha åtta tuffa år, finalsäsongen 16/17 undantaget, och har kunnat se klubbens resa ned mot HockeyAllsvenskan utifrån.
– Det jag saknat är identiteten. Vad står vi för? Vad är viktigt för oss? Hur vill vi att våra spelare ska se ut? Det är ett arbete vi sitter med idag. Det är många som är med och tycker och tänker och kommer med idéer, berättar han.
– Den dagen jag slutar som head coach för herrlaget, då ska det vara lättare för klubben att förstå vad vi står för. Vad är det för något vi tittar efter hos nästa tränare som kommer in? Det kan inte vara så att tränaren ska styra verksamheten. För mig är det A och O. Jag tycker det är jätteviktigt.
Den nye Brynästränaren hade ett avgörande samtal med klubbdirektören Håkan Svedman.
– När jag pratade med Håkan om ledarskap ville jag veta “Var står vi någonstans?”, “Vad vill vi”? Det samtalet jag hade med honom, det avgjorde att jag tog klivet och kom fram till att det var det här jag ville göra. Desktop ad in article Mobile ad in article
Brynäs tog kontakt med Niklas Gällstedt efter den ödesdigra kvalförlusten mot Malmö, och sen gick det ganska snabbt innan parterna var överens. Gällstedt blev den tionde huvudtränaren i klubben sedan 2015. Niklas Gällstedt återkommer till att huvudtränaren inte ska vara den som styr verksamheten.
– Det har ju inte funnits någon kontinuitet. Det har kommit in nya saker och nya personer. Jag vill säga att det varit ett föreningsproblem. När det kommer in en ny tränare ska inte han göra om allt. Han har inte den tiden. Han kommer in för att göra ett jobb som hockeytränare, och ska inte lägga sig i andra delar. Det ska annat folk göra. När jag kommer in som tränare är det “det här” som är viktigt för mig. Där lägger jag krutet. Jag ska inte vara inblandad överallt.
– I alla uttalanden jag gjort har jag tryckt på att det är viktigt att alla står på samma sida. Jobbar man i restaurangen gör man det för att vi tillsammans ska bli framgångsrika. Jobbar man med isen gör man det för att vi tillsammans ska bli framgångsrika. Det absolut viktigaste är att vi skapar en plattform där alla känner att man kan jobba för att vi tillsammans ska bli framgångsrika.
– Det här tjafset som varit i så många år i Brynäs - det måste bort. Tycka och tänka kan du göra, men att få alla att driva åt samma håll är a och o.
"Det har absolut varit ett ok"
Upplever du att problemet varit från spelare till ledare, eller ledare och uppåt?
– Det har jag ingen aning om. Men det viktigaste är fortfarande att kommunicera: Vad är målet? Från sportslig ledning till tränare, tränare tll spelare, spelare till nästa spelare. Det måste vara så klart och tydligt. Allt handlar om kommunikation. Ridån mellan spelare och tränare måste bort. Sen ska jag inte sitta och dricka öl med spelarna, såklart, men man måste komma ihåg att jag är där för spelarnas skull.
– Där är jag fascinerad av tränare som leder över tid. Som Sam (Hallam) i Växjö. Han är en fantastisk människa, vad jag förstått, på att informera laget om saker och ting. Dan (Tangnes) har varit i Zug i sex år. Hur utvecklar man sig? Hur går man vidare? Ändrar man ett ord i någon mening för att de som varit med i alla sex år också ska se att man försöker? Desktop ad in article Mobile ad in article
Brynäs var i högstaserien i 63 raka år, innan våren degradering. Det var första gången man åkte ur.
– Historien har absolut varit ett ok. Den diskussionen har funnits tidigare också, både när jag spelade och var tränare. Nya spelare kommer in och ser alla vepor i taket, och det är inga dåliga spelare som sitter där.
– Det var spelare som jobbade otroligt hårt, var jobbiga att spela mot, och ställde krav. Allt börjar med hur de var på träningarna. De vardagliga vanorna man skapade. Det är något vi varit tydliga med nu också. Jag skiter i om du är 17 år, du kan fortfarande driva på Johan Larsson och liksom “Vafan, det där är inte okej". Vi måste vi in den mentaliteten. Vi måste ha många spelare som driver och sätter prägeln för resten. Där är jag jätteglad att se stegen våra yngre spelare tar. De ska inte vara nöjda för att de kommit upp i laget. Är du nöjd - då kan du sticka härifrån. De har fått chansen för att de har egenskaper vi vill ha, men du måste driva varje dag. Du måste ta istid från de äldre. Och när de äldre fattar det - då måste de också driva på stenhårt för att behålla sin plats. Kan du skapa den mentaliteten varje dag, med ditt sätt att vara, då är det inget omöjligt uppdrag att träna Brynäs. Det är vår uppgift som tränare att se till att vi har den kulturen.
Niklas Gällstedt under spelarkarriären. Foto: Bildbyrån.
Hur tänker du kring att du aldrig varit huvudtränare på seniornivå, över tid? Hur kommer du hantera att behöva stå i centrum, och sådant?
– Ingen aning, säger Niklas Gällstedt med et leende och fortsätter:
– Men när du varit “ass” i åtta år kan du försvinna ut lite och sköta din bubbla. Utomlands är fokuset också så enormt stort på huvudtränaren. För mig är det viktigt nu att komma tillbaka till helikopterperspektivet. Jag tycker att jag hade det tidigare, men jag har kanske tappat det lite. Det behöver jag komma tillbaka till.
– Sen blir det ju mer media och sådana saker, absolut. Men jag är inte mer än människa. Det kommer bli en läroperiod. Samtidigt är jag i en miljö där jag känner mig trygg. Jag tycker axlarna åkte ned redan första dagen.
Mikko Manner sade att han tyckte det var skönt att komma till finska landslaget, för där kunde han som assisterande tränare “snacka lite med grabbarna och dra upp lite PP-linjer”. Är det så din tillvaro varit också?
– Ja, lite. Men jag har varit ansvarig för boxplay, powerplay, försvarsspel, anfallsspel… Du jobbar bara i din bubbla, absolut, men jag hade exempelvis ett par år i Rapperswil där vår huvudtränare (Jeff Tomlinson) blev sjuk. Då fick jag kliva in och ta huvudansvaret. Så jag har inte varit helt borta från det, heller. Desktop ad in article Mobile ad in article
Apropå att tycka och tänka - det finns 100 000 gävlebor som kommer tycka att de hade gjort ett bättre jobb än du.
– Ja, så kommer det alltid vara. Pressen i sig stör mig inte så mycket. Den ingår i jobbet. Jag ställer krav på mig själv också, och pressen är förmodligen större på mig själv än den är utifrån. Folk tycker och tänker för att de brinner för vad vi gör. Men jag kommer inte göra ett dåligt jobb medvetet.
Niklas Gällstedt har vunnit titlar både som spelare och ledare - men frågan är om inte jobbet som huvudtränare i Brynäs blir hans tuffaste utmaning hittills…
