Foto: Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån
NORET/LEKSAND (Hockeysverige.se)
Ibland går det snabbt i hockey. Ena dagen stod det klart att Niklas Eriksson inte skulle få förlängt förtroende som tränare i Örebro. En tid senare stod det klart att han var klubbens nya sportchef. Vad hände egentligen?
Hockeysverige.se skickade den frågan vidare till Eriksson själv över en kopp kaffe på Konditori Siljan i Leksand.
– Det finns en historia bakom det här. Planen var inte så där och då. Som jag sagt tidigare blev jag lite besviken över att jag inte fick vara kvar. Jag hade kanske förväntat mig att det kunde bli så eftersom Örebro kommit upp med något förslag tidigare, berättar Niklas Eriksson och fortsätter:
– När jag fick beskedet att jag inte skulle bli kvar som tränare började jag fundera på vad jag skulle göra härnäst. Det tog någon månad. Sedan kallade (Stefan) Bengtzén upp mig till kontoret. ”Vad skulle du säga om att bli sportchef”.
Fanns det någon tanke på det innan hos dig?
– Lite faktiskt, men jag trodde aldrig att jag skulle få frågan. Jag sa ”jag blev överraskad, men jag tar med mig frågan hem och kommer fundera på det seriöst.”
– Jag hade också något intressant annat bud på bordet. Skulle jag ha fått det jobbet hade jag satsat på det, vilket jag sa till Örebro och att jag annars tyckte sportchefsjobbet såg intressant ut.
– Anledningen till att sportchefsjobbet kändes intressant är att jag varit med och byggt upp någonting i under mina sex och halvt år i Örebro och något jag vill fullfölja och vara med att påverka. I den här rollen kan jag vara med och påverka.
– När sedan Johan (Hedberg) blev klar… Jag ringde till Johan då det kom på tal och sa att det var viktigt att det inte var några ”hard feelings” från min sida bara för att han skulle ta mitt jobb. Johan och jag är gamla vänner och då ska det inte vara några sådana saker som förstör en vänskap.
– Johan blev väldigt glad att jag ringde. Det här var innan jag blev tillfrågad om sportchefsjobbet.
Skjuter ned HV71-ryktet
Niklas Eriksson fick anledning att kort därefter ringa Johan Hedberg ånyo.
– När jag fått frågan ringde jag till Johan och frågade ”Hur skulle det kännas om jag blir sportchef i Örebro?”
– Han blev jätteglad och tyckte att det skulle bli helt underbart. Det här kände jag var viktigt, att det kändes bra för Johan eftersom vi kommer jobba väldigt tajt.
När började den här dialogen om att du skulle kliva in som sportchef?
– I mitten eller slutet av januari.
Du placerades som coach i många olika klubbar när ryktet om att du inte skulle vara kvar i Örebro tog fart, var det många som ringde och ville se dig i deras klubbs bås?
– Det var inte så många. Jag insåg ganska snart att i SHL var det bara ett lag som skulle byta tränare och det var HV71. Alla andra lag hade sina tränare kvar så det var lätt för mig att förstå att i SHL skulle det vara svårt att få jobb, om det inte var i HV71.
– Jag kände att jag redan hade gjort resan ner till Hockeyallsvenskan. Sedan hade jag några intressanta förfrågningar från utlandet, men som försvann under resans gång.
Fanns HV71 på tapeten?
– Nej, det gjorde dom inte. Desktop ad in article Mobile ad in article
“Ingenting som säger att jag inte kan komma tillbaka till båset”
Du har stått i båset och på isen som tränare sedan du slutade spela, hur ska det då bli att inte göra det kommande säsong?
– Det är den stora frågan för mig själv och utmaningen, att hantera en ny situation. Jag har varit spelare i 20 år och tränare i 15. Nu kanske jag mina sista tio år i hockeyn ska ha en annan position och hjälpa därifrån.
– Jag tror att det kommer fungera bra för mig. Rollen och uppdraget kommer passa mig. Det kan bli att jag kommer sakna vissa saker samtidigt som vissa andra kan vara sköna att slippa. Att stå där i båset och hela tiden ”fejsa” både laget och klubben utåt är krävande.
– Nu får jag ta ett steg åt sidan, känna på den nya rollen och se vart det tar vägen. Det är egentligen ingenting som säger att jag inte kan komma tillbaka till båset, men planen är att göra det här jobbet fullt ut och minst lika bra som jag jobbat båset.
Niklas Eriksson kommer från småländska Västervik, men det har aldrig lockat honom att återvända dit som tränare och försöka lyfta den klubben ytterligare en eller ett par nivåer.
– Nej, det har faktiskt inte det. Det här jobbet är så väldigt speciellt så man måste verkligen gå ”all in”. Vi har gjort det i Örebro och jag har försökt ge det jag har. Jag vet också vilket jobb som krävs.
– Nu är vi på en platå där vi är stabila, har en bra organisation och bra daglig verksamhet. Att bygga upp det tar tid. I Örebro har vi resurserna, men att gå ner och göra en resa med klubb som inte har inte så mycket resurser innebär ännu mer jobb. Då får man göra allt, vilket jag inte tror blir så bra i slutändan.
Triggar inte den utmaningen?
– Nej, jag tycker faktiskt inte det.
Har du gjort den resan redan med Almtuna?
– Lite så är det. Där var det att jag fick ”chippa in” även om jag tycker att vi var ett bra team där också. Det var ändå att jag fick göra lite mer.
– Det som triggar mig mest är att få teamet att fungera. I en mindre klubb har man knappt ett team utan där får man göra allt självt. En av mina styrkor, tror jag, är att få teamet att fungera, att det blir effektivt så man optimerar förutsättningarna för spelarna och utvecklingen för klubben.
– Det är många i teamet, fystränare, istränare, målvaktstränare, materialare, ”fysio” som jobbar med rehab… Det är ett stort ansvar. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad har du utvecklat mest hockeymässigt under dina år i klubben?
– Vi har ändå skapat en tydlig identitet och vad vi vill stå för.
Vad vill ni stå för?
– Jag skulle säga att vi står för en intensiv hockey. Nummer ett på vår teamidentitet är att vi ska vara jobbiga att möta, svåra att spela emot. Det tycker jag att vi har implementerat och är idag en del av Örebro Hockey.
– Sedan vill vi också vara ett lag som har ett snabbt spel med pucken, ett omställningsspel. Vi har fått till ett bra grundspel defensivt, men ändå gjort, inte flest mål i grundserien, varit på övre halvan hela tiden i målskyttet och hittat balansen i spelet.
– Ett ord vi också har pratat om är balans. Att inte vara ett lag som bara kör utan det ska finnas en tanke och struktur i det hela.
“Grundbulten till framgång är bra ledare”
Niklas Eriksson och hans fru Carol har nu bott mer eller mindre sex år i Örebro och staden har börjat att betyda mycket för honom, vilket såklart också påverkar honom som ledare.
– När jag skulle bestämma vad jag skulle göra i framtiden var en viktig del att vi trivs väldigt bra i staden. Nu är det bara jag och Carol. Vi är bara två personer och trivs jättebra i staden.
– Det finns vad vi behöver i Örebro med ett bra restaurangutbud, bio, konserter och saker som vi gillar. Det är också viktigt.
Får du gå i fred på stan eller dyker folk på dig och vill prata hockey?
– Så är det nog. Framför allt har det varit så den här säsongen. Folk är glada, positiva och peppar.
– Gamla tanter kommer fram och säger ”Vilken spännande match det var igår”. Det här är bara roligt och en positiv del i det hela.
– Jag märker också att många är engagerade. Ibland tror man det bara är dom 5 000 som är på matcherna, men det är många, många fler som följer oss på TV:n också vidare. Desktop ad in article Mobile ad in article
Har det även varit en del kritik på resans gång?
– Det var några tuffa säsonger när jag var assisterande åt (Niklas) Sundblad tillsammans (Petri) Liimatainen.
– Från det att man kom in i SHL var det under många år en bergochdalbana för Örebro. Det var direkt något bra år, men efter det var det upp och ner, något kval och på gränsen att hålla sig kvar utan kval under några säsonger. När vi sakta men säkert börjat jobba strukturerat har det blivit stabilt.
Känner folk på stan av det här?
– Ja, det tror jag faktiskt. Sedan finns det säkert människor som tycker att vi kan göra saker bättre och andra tränare som är bättre. Det tror jag man får räkna med, säger Niklas Eriksson med ett leende och fortsätter:
– Jag tror att dom som är lite insatta ser att det finns en struktur och plan vi jobbar efter. Att den är tydlig. Jag tycker också att vi har lyckats rekrytera bra ledare. Christer (Olsson) och Jörgen (Jönsson), vi har haft (Stefan) Klockare som nu är i landslaget, (Stefan) Nyman som är väldigt respekterad…
– Det här tycker jag inte att vi ska glömma bort för grundbulten till framgång är ändå att man har bra ledare och det har vi haft under dom här åren.
“Jag vet inte var gränsen går”
Vart tar du och Carol vägen om ni ska koppla av ett tag från hockeyn och ladda batterierna?
– Är vi lediga åker vi ofta hit till ”byggda” (Häradsbygden). Vi bor nära Stadsparken i Örebro. Vi brukar ofta promenera ner mot Oset och Rynningeviken. Sedan brukar vi gå till ett fik som heter ”Lilla Anna”, vilket vi trivs bra på, säger Niklas Eriksson med ett leende.
Är du hockeynörd 24/7 eller klarar du av att koppla bort hockeyn ibland?
– Jag kan koppla bort den, absolut. Det är jag ganska bra på, men jag skulle ändå vilja säga att jag är hockeynörd.
– Jag ser nog en match om dagen. Om vi inte spelar ser jag en allsvensk match, men det finns dom som är värre än jag. Vi pratar jättemycket hockey i tränarrummet. Jag och Christer (Olsson) har en tät kontakt och pratar hockey.
– Jag vet inte var gränsen går, men jag tycker att jag kan koppla bort det. Jag cyklar mycket och det tycker jag har blivit ett litet andningshål för mig. Att vara ute den här tiden på året och cykla är fantastisk bra avkoppling. Cykelturerna på våren har alltid varit mitt andningshål.
När du och Christer Olsson är ute och cyklar tillsammans, snackar ni mest hockey då?
– (skratt) Det kan vi absolut göra. Hockey kan vara så många saker som exempelvis ledarskap. Det behöver inte bara vara taktiska dispositioner. Jag kan tycka att just ledarskapet är det mest intressanta. Där finns det hela tiden så otroligt mycket att utveckla. Desktop ad in article Mobile ad in article
Fick inte ut allt av stjärnorna
Örebro tog sig till semifinal och slutade på en fjärdeplats i grundserien, vilket gör säsongen 2022/23 till den bästa säsongen i klubbens historia.
– Utvärderingen är inte riktigt klar ännu. Vi ska träffas i veckan, men vi har i första hand haft exit-samtal med killarna. Vi har en bild av säsongen efter att ha tagit info från killarna om varför det gick bra och vad kan vi lära oss av slutspelet för att ta nästa steg.
– Det var verkligen ingen spikrak grundsäsong. Många tittar på att vi hamnade fyra, vilket var bra. Samtidigt var det exempelvis en tilltänkt spetsvärvning, Petrus Palmu, som inte levererade. Honom gjorde vi oss av med, men ersatte inte.
– Vi fick inte heller ut allt vi ville från våra så kallade stjärnor under säsongen i (Rodrigo) Abols och (Mathias) Bromé även om dom ”levlade” upp och gjorde sina poäng. En av anledningarna till att vi gjorde en bra säsong var att flera av våra yngre spelare fick en fantastisk utveckling. (Christopher) Mastomäki-kedjan drev vårt lag under långa perioder. Det är tre spelare som mer eller mindre är fostrade i Örebro, Mastomäki, (Oliver) Eklind och Elias Ekström som spelade i den kedjan, vilket är jätteroligt.
– Sedan var det våra andra unga spelare med Leo Carlsson, Milton Oscarson i slutspelet, som var helt fantastiska. Linus Öberg som också har gått i vår verksamhet. Dessutom, William Wikman som haft en fantastisk säsong. Att så många fick en bra utveckling tycker jag var grunden till framgången.
Mathias Bromé fick en del kritik i media inledningsvis, upplevde du att han steppade upp i slutet av säsongen?
– Ja, det tycker jag. I slutspelet hade han det lite tuffare. Där gjorde han ett poäng på 13 matcher. Klart att om vi skulle ha fått ännu mer framgång i slutspelet hade vi behövt målleverans från Bromé, Abols och Emil Larsson, om vi går på det individuella. Dom tre gjorde totalt två mål tillsammans. Det hade kunnat vara en skillnad i slutändan för att ta oss till final.
– Sedan får vi utvärdera det på ett bra sätt. Hade vi kunnat göra något taktiskt annorlunda? Ändra något i spelet? Kanske, men det är svårt att svara på. Vi försökte ändra några små taktiska detaljer, men ändå inte ändra grundspelet för mycket då vi kom till slutspelet.
– Det är ganska svåranalyserat, men jag tycker ändå att vi ”krämade” ur så mycket vi kunde av laget. Desktop ad in article Mobile ad in article
"Tittar på att hitta en lite spetsigare målskytt"
Nu tar Johan Hedberg över som coach för Örebro, hur mycket kommer du gå in och peta i hans sätt att vilja spela hockey?
– Johan och jag har pratat om det ganska mycket. Vi kommer också prata om hur vi vill spela mycket mer då hela tränarteamet träffas igen. Johan får då ge sin syn på det hela.
– Jag vill att han ska komma in och leverera med sina styrkor. Han har tittat på vår ”playbook” och tycker att vi har många likheter med hur Mora har spelat. Det är inte så att vi behöver göra om hela världsordningen utan vi ska kanske hitta några småsaker i spelet han vill trycka på. Då ska han givetvis få göra det. Nu är det Johan som bestämmer och då ska han få göra det.
– Jag tror det är viktigt att spelarna får känna att det nu kommer in en ny tränare. Då blir det också lite nya saker, vilket jag tycker är bra. Nu har jag varit här under många år och kan känna att det kommer vara bra för gruppen att få in en ny röst och nya idéer. Samtidigt har vi en stabil struktur och kontinuitet i vår verksamhet. Det kommer vi inte ändra på.
– Vår ”playbook” går inte stick i stäv med Johans filosofi, så det passar bra, men sedan ska han få lägga sin hand på det hela.
Örebro har valt att ha kvar en stor del av sin trupp från senaste säsongen, men det kommer även in några nya spelare som exempelvis Ludvig Larsson, Robin Norell, Axel Sundberg, Samuel Johannesson och Hannes Björninen.
– Det kommer komma in någon till. Vi har saknat någon rightback ytterligare och där har vi fått in Samuel Johannesson. Jag tror vi kommer bli lite bättre i urspelfasen där vi varit lite trubbiga. Rent generellt tror jag vi kan utveckla spelet med puck.
– Med ”Ludde” Larsson och Hannes Björninen får vi två centrar, även om vi tappar (Rodrigo) Abols och (Jani) Lajunen är två duktiga centrar, tror jag vi kan bli lite mer spelskickliga i mitten. Leo Carlsson spelar center i landslaget nu. Om han blir kvar, ska han spela center hos oss då? Drivet offensivt i mitten är något vi kan utveckla.
– När man går in i en ny säsong vill man såklart utveckla saker, men det är också viktigt att inte glömma bort vad som gjort oss framgångsrika. Det kanske bara är att ändra lite, lite är som krävs och inte ändra så jättemycket.
– Det ska bli intressant att se Samuel i powerplaysituationer. Där finns det mer att göra. Vårt powerplay senaste säsongen var okej, men det går att vara bättre i den spelformen. Desktop ad in article Mobile ad in article
Om ni ska plocka in någon eller några spelare ytterligare, för vilka lagdelar tittar du då?
– Jag tittar på att hitta en lite spetsigare målskytt och då helst ”rightare”. Det är den spelartypen jag tycker att vi saknar.
– Vi får in Axel Sundberg och det ska bli intressant att se vad han kan göra. Han är ett oprövat kort på SHL-nivå. Vi tror jättemycket på Axel och han är en intressant spelartyp. Johan har jobbat med honom i Mora. Vi vill ge honom en roll han kan växa i.
– Förra säsongen fick Filip Berglund som back ta den rollen och han gjorde det bra. Framför allt i slutspel, men en målskytt som spetsegenskap, rightare ser vi som den sista pusselbiten. Samtidigt känner vi oss trygga med den trupp vi har. Vi känner ingen panik utan vi ska hitta rätt där.
– Sedan har vi det här med Leo, vilket kan påverka vår numerär i truppen. Det vet vi inte förrän i slutet av juni, vilket lag han blir draftad för, och så vidare, avslutar Niklas Eriksson. Desktop ad in article Mobile ad in article
