LEKSAND (Hockeysverige.se)
Olle Liss, Fredrik Händemark, Jens Hellgren, Markus Persson, Martin Grönberg, Eric Eljas, Arvid Eljas och nu Molly Eljas. Vad är det som gör att lilla klubben Björbo några mil från Borlänge lyckas fostra så många bra hockeyspelare? Svaret kommer ni inte få i den här artikeln.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Däremot kommer ni få lära känna Molly Eljas som förra säsongen debuterade som 17-åring i SDHL. Som efternamnet förtäljer finns det också ett släktband till Leksandsbröderna Eric och Arvid.
– Vi är tremänningar så våra pappor är kusiner. Jag och Arvid är lika gamla och har sedan ung ålder alltid varit nära kompisar, berättar Molly Eljas då hockeysverige.se träffar henne för en intervju utanför Tegera Arena i Leksand.
– I högstadiet flyttade han hit till Leksand och är kanske vi tappade kontakten liten, me vi har alltid varit jättebra kompis så kontakten har alltid varit väldigt bra.
Eric och Arvid Eljas.
Spelade du och Arvid i samma lag i Björbo?
– Nej, hans bror Eric är 01:a. Där var deras pappa Jan tränare så då gick Arvid direkt upp och spelade med dom äldre killarna. Sedan var han med och spelade någon match med oss ibland, men han har alltid tillhört det äldre laget, säger 18-åringen från Björbo som givetvis har följt sina tremänningars karriärer.
– Ja, det har jag. Det har varit kul att sett dom spela. Speciellt följer jag Arvid nu som är på U18-VM. Jag har inte sett någon av deras matcher ännu, men jag hörde att han gjorde mål i första matchen och det är väldigt roligt.
– Sedan spelar en annan av mina tremänningar, Ludvig (Eljas) som är 07:a, i Björbos U15-lag. Det laget är riktigt duktiga. Eric och Arvid har en lillebror som heter Ivan och som spelar i Leksands U16.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad var det som fick dig att börja spela hockey?
– Det har nog alltid varit så att bor man i Björbo så har hockeyn varit det stora. Min pappa och farfar spelade hockey så jag blev introducerad i hockeyn väldigt tidigt. Vi hade bra tillgång till istider så jag ofta dit då jag var liten, började på skridskoskola och sedan blev det Björnligan.
"HAR ALLTID KÄNT "FRIPPE""
Molly Eljas pappa, Mattias Eljas, spelade även han hockey i Björbo.
– Han var väldigt duktigt, men hemmakär och stjärnan hemma, skrattar Leksandstalangen.
Av alla stora talanger som kommer från Björbo, var någon av dessa en förebild för dig?
– Det har kommit lite nu på senare tid. Tillexempel då Olle (Liss) kom till Rögle och gjorde det så himla bra där, men också då han och ”Frippe” (Fredrik Händemark) fick chansen i Tre Kronor första gången.
– Jag har alltid känt ”Frippe” eftersom vi bor grannar hemma i Björbo så jag har hängt mycket där hemma, våra mammor bra kompisar, så jag har sett upp till honom och hans rutiner. Han är väldigt noggrann med allt.
Hade du några förebilder även på damsidan under uppväxten?
– När jag var yngre tänkte jag inte så mycket på damspelare utan jag har oftast haft herrspelare som förebilder.
– Det är framförallt nu dom här riktiga förebilderna bland damspelare kommit, Jenni Hiirikoski, Sidney Morin… Klart att jag tittar lite extra på dom. Det är riktigt bra spelare.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Under uppväxten spelade Molly Eljas, och några av hennes tjejkompisar, med killarna hemma i Björbo, något hon trivdes bra med.
– Vi var väldigt få spelare så det blev ganska mycket matchtid och hade oftast en och en halv timmes träningar. På så vis fick jag bra träning och det var kul. Jag har alltid tyckt om att spela med killar.
– Först var det jag och min andra granne, Emma Olsson, som var med. Sedan började Signe, Olles lillasyster, spela. Det var även en till tjej hemifrån, Britta (Reshagen), som började spela så vi var fyra tjejer som var med ett tag, vilket var riktigt kul.
– Sedan försvann först Britta och efter det Signe. Då blev det bara jag och Emma kvar. Att vi ändå var fyra tjejer ett tag var skönt. Det blev som en trygghet att ha andra tjejer med sig.
Molly Eljas, Emma Olsson och Signe Liss.
Molly Eljas spelade även en tid med killar i Borlänges U16 tillsammans med Nicole Hall som idag spelar för Djurgården i SDHL.
– Det var väldigt utvecklande. Jag gick dit sista året på högstadiet, då jag gick i nian. Året innan hade vi spelat i ett i hopslaget lag, Björbo, Vansbro och Malung. Sedan blev det inget mer med det laget.
– Då hörde jag av mig till Uffe (Hall) som jag känt länge. Han skulle vara huvudtränare i det laget. Vi kom överens om att jag skulle spela där och det blev en kul säsong. Vi hade väldigt bra möjligheter och jättemånga tränare.
– Man hade alltid någon vid sin sida som kunde hjälpa till och vi fick feedback. På matcher brukade det vara två som coachade. Man filmade och kunde visa ”tänk på det här”. Det var riktigt bra.
Kan du idag sakna att spela med killar?
– Ja, det gör jag ibland. Framförallt det här hårda spelet. I killhockeyn är det inte så att man tänker så mycket. Det är mer att man bara kör och det som händer det händer.
– I damhockeyn, tjejer tänker väldigt mycket och då kan jag sakna lite det här att bara köra på.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Som tolvåringen säsongen 2015/16 gjorde Molly Eljas seniordebut i Division 2 för Vansbro.
– Det var något nytt att spela mot tjejer och damer. Jag var ändå ganska liten. Samtidigt var det väldigt roligt att kombinera lite mellan att spela med Vansbro och Björbo.
FLYTTADE TILL LEKSAND 2019
Inför säsongen 2019/20 bestämde hon sig för att satsa på att utveckla sin hockey i Leksand.
– Jag har alltid tänkt på Leksand. När jag började högstadiet kollade jag på lite olika lag, men Leksand har alltid varit det lag jag velat vara i. Det är nära hem och jag hade hört mycket bra om klubben.
– Säsongen jag sökte in på hockeygymnasiet gick det väldigt bra för Leksands damer. Där hade jag även förebilder som tillexempel Maja Nylén-Persson. Även om jag sökte till andra hockeygymnasier också så hade jag bestämt mig för att gå i Leksand.
Säsongen 2020/21 kom så chansen för Molly Eljas i SDHL då Lars Stenmark lät henne få speltid mot HV71 på bortaplan.
– Det var så roligt. Jag var först med i matchen mot Göteborg. Där fick jag ingen speltid, men mot HV71 fick jag göra mitt allra första byte. Det var så fränt och jag kan fortfarande känna känslan då jag stod där i båset och hörde tränaren säga ”Molly, du ska in nästa”. Det var verkligen ”Hör jag verkligen rätt?” (Skratt).
– Så fort jag kom ut på isen släppte allt, all nervositet försvann och det var bara riktigt roligt.
Det är ett väldigt stort gap mellan SDHL och Division 1, vad upplevde du själv som den största omställningen?
– Farten och spelarna man möter. Dom är så duktiga allihop, skickligheten. Alla lagen är duktiga tekniskt och skridskomässigt.
Hur upplevde du att du själv klarade dig under dom tio matcherna du spelade?
– Jag tycker att min utveckling varit riktigt bra den här säsongen. I början kanske jag inte riktigt hängde med, men ju mer jag tränade och fick vara med så tycker jag till slut att det gick bra att hänga med. Det var just farten jag behövde för att hänga med och den kom efter hand.
– Det var Lars som lyfte upp mig. Sedan försvann han, men Anton (Bokull) sa att jag skulle få vara med under resten av säsongen, vilket jag också var.
Desktop ad in article Mobile ad in article
LEKSANDSIKONEN HAR LYFT VERKSAMHETEN
Vilka förväntningar har du på kommande säsong?
– Jag har höga förhoppningar på att få vara med igen och det är såklart ett mål jag har, att ta en plats. Att ha en riktig plats i SDHL-laget är också ett mål jag alltid har haft.
– Det har varit mycket upp och ner senaste två säsongerna, men nästa säsong har vi inget Division 1-lag. Då är det verkligen SDHL eller inte som gäller, men jag hoppas verkligen få chansen eftersom det är vad jag vill.
– Sedan har vi fått alternativ, nu när Leksand lagt ner Division 1-laget, att dom som ska kriga sig till en plats och inte fått kontrakt fortsätter köra ”HG”, men också tränar och spelar matcher med killarna i U16.
– Vi har även fått lite andra alternativ, men det som låter mest lockande är att spela kvar och köra med U16. Dom ser väl om det går bra där och i så fall plockar upp en, men jag hoppas först och främst på en plats i SDHL-laget.
Har det varit något snack om spel i Division 2 med Falun?
– Ja, men för min del går det nog bort. Att spela med U16 skulle vara mer gynnsamt för min utveckling än att spela i Division 2. Jag har såklart även fått andra kontraktsförslag, men jag siktar på att ta en plats i SDHL-laget.
– Jag har redan börjat försäsongen samtidigt som vi nu har väldigt bra träning på ”HG”. Där har vi ett väldigt bra upplägg med träningar tre gånger i veckan. Vi kör mycket intervaller, hopp, sprint och såklart styrka. När vi nu plockat bort isen kör vi oftast dubbel fys.
Molly Eljas tycker att ”HG-tränaren”, Jesper Ollas, tillfört mycket till hennes utveckling som spelare.
– Han är jättebra. Sedan han kom in i bilden på ”HG” i januari har allt blivit så mycket bättre. Det har varit kul att vara på ”HG:n”. Alla vi har tyckt det varit så. Bara genom att vara där har utvecklingen gått framåt.
– Vi har nött, nött, nött tills det har suttit. Sedan har vi bytt till nästa grej och så vidare. Att nöta, nöta, nöta är också vad man behöver göra för att bli bättre på någonting.
Hur har dialogen varit med nya sportchefen Alexander Bröms varit kring en plats i SDHL?
– Jag har bara pratat med honom lite snabbt där jag inte riktigt fick något klart svar mer än att vi ska få till ett nytt möte i maj månad. Vi få se vad han har att säga, men jag hoppas på ett positivt besked, avslutar Molly Eljas med ett leende.
FOTON
Toppbild: Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån (Montage)
Eric och Arvid Eljas: Ronnie Rönnkvist
Molly Eljas: Ronnie Rönnkivst
Eljas, Olsson och Liss: Jolin Berg
Molly Eljas: Ronnie Rönnkvist
