Maria Rooth är kanske Sverige bästa spelare genom alla tider. Förutom både OS-Silver och OS-brons har hon spelat 265 A-landskamper. Dessutom tillbringade hon fyra säsongen på University of Minnesota-Duluth där hon idag har sin tröja hissad i taket. Det är också från tiden i USA hon plockar fram ett kul minne innan hon tar ut sin Drömfemma.
– Vi spelade 2002 slutspelet som heter ”Frozen Four” och alla vi spelare hade gjort hiskeligt fula färgningar/blekningar av håret i antingen vinrött eller gult som var våra färger. Inför sista matchen (finalen), då alla var nervösa och laddade, kom Shannon (Miller, tränare) in i rummet med blekt vitt/gult hår. Snacka om att det lättade upp stämningen, alla blev som galna!
– Hon som aldrig skulle göra det gjorde det för att hon visste att det skulle bli vi mot världen – tillsammans. Ett galet minne som jag aldrig kommer glömma. Hon visste exakt vad hon skulle säga och göra för att få alla att prestera på bästa nivå. Vi gick ut och vann den matchen med 3-2 mot Brown.
Maria Rooths Drömfemma:
MÅLVAKT
”Vilken talang. Men också ambitiös, målmedveten och tävlingsinriktad. Enormt följsam och verkligen en vinnarskalle på isen. Väldigt lugn både av och på isen, men när hon väl spelade var hon grymt fokuserad. Hade lätt att slappna av och vara i nuet vilket gjorde att man slappnade av i hennes närvaro. Kim var fantastisk att ha i laget, hon gav alla en tro på att det var möjligt att vinna mot de allra bästa lagen. Hon var en gigant som alla vet i Turin 2006, där hon spelade sin allra bästa ishockey. Som sista utpost var hon en given matchvinnare.”
Kim Martin Hasson är en av Sveriges bästa målvakter någonsin.Foto: Marcus Ericsson/Bildbyrån
BACKAR
”På sin tid en av världens absolut bästa backar. Med henne på isen var jag aldrig nervös. Jag kunde vara offensiv och göra mitt för jag visste att hon fanns där. En ledare som sällan gjorde en dålig match. Träningsvillig som få, underkastade sig hårt arbete för att hela tiden bli bättre. Var lysande i powerplay, med ett enormt bra slagskott från pointen.
"Gunsan" blev lite av min mentor när jag kom in som 16-åring i landslaget, hon tog nog lite ansvar för att jag skulle må bra och trivas i gruppen.”
”Enormt kreativ och en lysande skridskoåkare. Hade det mesta, kunde spela forward och back med samma bravur. Väldigt offensiv och man visste aldrig vad som skulle hända. Hon var också en enormt rolig lagkamrat, jag tror jag fick skratta lite varje dag för man kunde aldrig räkna ut vad som kom ur hennes mun. En del grodor och en hel del skämt. Hela Emma andades självförtroende vilket gynnade henne på isen.”
Gunilla Andersson Stampes och Emma Eliasson.Foto: Bildbyrån
CENTER
”Min radarpartner genom stora delar av karriären. Vi träffades första gången som 13-åringar i Veddige på en bussresa till en match, vi såg likadana ut och hade samma drömmar med ishockeyn. Erika fick i uppdrag att "ta in mig i gänget" och det gick ju bra! Vi följdes åt, från ungdomsåren i Veddige vidare till college och sen även i Limhamn och Mälarhöjden/Bredäng. Erika var en oerhört smart spelare, en av de smartaste jag spelat med. En center som alltid fanns på rätt plats. Hon var inte alltid den snabbaste på skridskorna, men det kompenserade hon genom att ligga rätt i banan och alltid vara steget före motståndarna. Erika och jag spelade väldigt ofta ihop, jag tror vi kompletterade varann på isen och hittade oftast fin kemi.”
Erika Holst.Foto: Ronnie Rönnkvist
FORWARDS
”En av Kanadas allra främsta genom tiderna. Vi spelade tillsammans under coach Shannon Miller på college och jag lärde mig en hel del av hennes sätt att tänka professionellt. Att allt hade betydelse, inte bara vad man gjorde på isen. Hon var enormt stor och stark, vilket hon använde till sin fördel på isen. Hon var som en tank...körde på tills det blev stopp och det blev det sällan. Hon hade inte de mjukaste handlederna men oj vilket skott!”
”En gudabenådad talang som kunde göra vad som helst med pucken. Hon hade enormt bra spelsinne, och hade näsa för målet. En fantastiskt rolig och humoristisk person utanför isen också. Jag hade äran att ha henne som lagkamrat i landslaget både 2005 och 2007 när vi tog VM brons. Tyvärr missade hon OS 2006 pga en ryggskada. Hon blev ju historisk när hon gjorde båda målen i först vinsten någonsin mot Kanada 2008. Och vilka mål sen... Jag hade älskat att spela med henne i den här drömfemman.”
Caroline Ouellette och Elin Holmlöv.Foto: Bildbyrån
COACH
”Jag hade henne som tränare på college mellan 1999-2003 och det blev en otrolig boost för mig personligen. Med Shannon som tränare förstod jag att allt har betydelse. Jag började här på riktigt förstå hur viktiga alla pusselbitarna är, både på isen och utanför. Mat, sömn, skola, träning, ledarskap, mental träning etc. Vi tränade enormt mycket, men där varenda träning hade ett syfte. Spelet byggdes upp under säsongen till att vara på absolut bästa nivån då slutspelet drog igång. Jag hade fyra fantastiska år på college där jag växte både som spelare och som människa, och jag har hennes ledarskap att tacka för mycket. Just den mentala biten var avgörande för mig, jag började se mig själv som en av de bästa spelarna och tränade därefter. Det man kan se sig själv lyckas med är möjligt. Vi vann under Shannons ledning tre av fyra amerikanska mästerskap.”
