En av Danmarks största spelare genom alla tider är Jens Nielsen. Han flyttade till Sverige och Leksand redan 1987 och har blivit kvar här sedan dess även om han åkte runt en del i Europa som spelare. Så sent som förra säsongen, 50 år gammal, spelade han faktiskt två matcher i division 3 för Häradsbygden. Facit från dessa två matcher blev ett mål och totalt fyra poäng.
Han har också varit med om både uppgång och fall med sitt Leksand. Debuten i A-laget och SM-finalen mot Djurgården 1989 är positiva minnen som etsat sig fast i Jens Nielsens minne.
– Jag hade tränat några gånger med A-laget. Christer Abris var tränare. På den här tiden fick lagen bara ha två målvakter och arton utespelare, så jag fick debutera som just artonde man i en match mot… jag minns faktiskt inte vilka vi spelade mot, skrattar dansken, som bor kvar utanför Leksand med sin fru Gunilla.
– Första målet minns jag mycket väl. Det var mot Skellefteå hemma i gamla isstadion. Jag fick ett pass från Jarmo Mäkitalo som jag gjorde mål på. Ett stort och kul ögonblick för mig.
Redan under sin tredje säsong i Leksand fick Jens Nielsen spela final med Leksand mot Djurgården. Leksand vann första matchen på bortais och blev kanske lite övermodiga, därefter vann nämligen stockholmarna från kungliga Djurgården tre raka matcher och fick titulera sig svenska mästare.
– Den här finalserien var något mycket stort att fått vara med om. Första matchen skulle spelas i Globen som var helt nybyggd då. Kvällen innan var vi och tittade på Melodifestivalen och dagen efter vann vi med 5-4.
– Finalens två första matcher var jag artonde man och spelade ingenting men i tredje matchen, som också spelades i Globen, fick jag vara med redan från start.
– Det jag annars minns bäst från finalerna var att jag fick stå och snacka en stund med ”Kenta” Nilsson i korridoren i Globen. Han var ju ruskigt stor då och jag minns väl hur häftigt det var att få träffa honom.
Christer Abris var coach när ni gick till final. Vad har han betytt för din hockeykarriär?
– Det var Christer som tog upp mig i A-laget och visade att han trodde på mig. Det var även Christer som så småningom tog med mig ner till Rögle, visst har han varit en viktig person för mig under åren.
– Sen vet alla hur speciell Christer kan vara och man har sällan tråkigt med honom som ledare. Han är ju spelarnas tränare som exempelvis ”Svennis” (Sven-Göran Eriksson) är inom fotbollen. Christer hade även en förmåga att tagga upp oss spelare inför matcherna och han hade verkligen respekt med sig hos alla spelare i laget.
Så här ser Jens Nielsens Drömfemma ut:
MÅLVAKT
Johan Hedberg
”En grym vinnarskalle som vägrade släppa förbi någon puck oavsett om det var träning eller match. Han kämpade alltid och visste vad han ville. En riktigt ”grinpitt” när det verkligen gällde. Då det var tävling eller sport skulle han vinna allt som gick att vinna. Vid sidan av isen är Johan en väldigt glad kille och det hände alltid någonting runt om honom. Han kom upp i A-laget när jag var borta först till Västerås och sedan Rögle."
Johan Hedberg.Foto: Bildbyrån
BACKAR
Tomas Jonsson
”En stor ledare och spelare som aldrig tillät någon att göra en halvdålig insats på isen. När han kom till Leksand gjorde han det med några Stanley Cup-vinster i fickan. Han stod för trygghet och fick in den här tryggheten i allt vi höll på med samtidigt som han själv höll en hög jämn nivå i allt det han gjorde. Jag, Niklas Eriksson med flera var rätt unga då han kom hem till Sverige och Jonsson var en person som alltid ställde upp och ville hjälpa oss unga.”
Magnus Svensson
”Artisten som kunde göra allt på isen. Bra skott och en skridskoåkning i världsklass. I omklädningsrummet var 'Sigge' alltid sprallig. En go kille som också tog hand om alla. Även om han var sprallig och en artist på isen 'slog han alltid på' när det var match och träning. Han är verkligen en person som allt kan hända runt. Vi hade alltid gissningstävlingar om hur mycket kontanter 'Sigge' hade i fickan och sådana grejer.”
Magnus Svensson och Tomas Jonsson.Foto: Bildbyrån
FORWARDS
Anders Carlsson
”Spelsinne, lagspelare och vinnarskalle. ”Masken” var egentligen bra på allt samtidigt som han alltid, varje dag, såg till att lyfta sin omgivning. Vi andra blev också bra i hans omgivning. Det har varit så många ”practical jokes” från hans sida genom åren så jag kommer knappt ihåg alla. Han var en otroligt skön person utanför isen som tog hand om såg till att alla hade det bra. ”Masken” var också en spelare som kunde slå om och få onda ögonen när det gällde. Han var en jäkel på att köra. Jag, ”Masken” och ”Loppan” (Stefan Hellkvist) hade några bra säsonger ihop”
Per-Erik Eklund
”Grym framspelare och hade bland det bästa spelsinnen jag upplevt. Dessutom hade Per-Erik en skridskoåkning som sällan skådats. En lugn person som höll sig på sin kant. Jag skulle säga att han är en av dom bästa hockeyspelare som återvänt till elitserien efter att ha spelat i NHL. Han var otroligt bra då han kom hem. Egentligen hade han inget skott överhuvudtaget, men han gjorde mål ändå och hade fantastiska framspelningar. Det var en fröjd att se honom på isen”
Mikael Karlberg
”En snabb och smart spelare som hade ett otroligt sinne för att hitta passningar, men kunde även göra mål själv. Vi spelade och trivdes otroligt bra ihop. Jag visste vart jag hade honom och han visste vart han hade mig. Det var grymt roliga år då vi spelade tillsammans. Jag skulle tro att vi tänkte lika samtidigt som han också var en lirare. Numera spelar vi ofta padel ihop och det brukar också stämma bra.”
"Masken" Carlsson, Eklund och Karlberg.Foto: Bildbyrån
COACH
Jarmo Tolvanen
”Jag hade Jarmo två säsonger i Leksand och det klickade direkt. En seriös, duktig och kunnig tränare som hade ett stort engagemang både på och utanför isen. Hade glimten i ögat. Det gick bra för mig med Jarmo som tränare. Ofta är det också så att när det går bra för dig själv så gillar du också oftast tränare. En lugn kille som det gick att prata med oavsett vilken dag eller väder det var.”
Jarmo Tolvanen.Foto: Bildbyrån/Niklas Larsson
