Anders "Masken" Carlsson har vunnit två VM-guld, tre VM-silver och tre SM-guld. Dessutom har han spelat inte mindre än 653 matcher i elitserien och ytterligare 104 i NHL. Han är med andra ord en av våra mer meriterade hockeyspelare.
Men en av hans mest minnesvärda matcher från karriären är på sätt och vis så långt ifrån final- och medaljmatcher man kan komma. Säsongen 1997/98 hamnade "Masken" och hans Leksand i en minst sagt udda situation när man medverkade i det som då kallades Europacupen, en turnering med märkliga regler.
– Inför sista omgången skulle Mannheim spela borta i Finland mot HPK. Den matchen skulle börja samtidigt som vår match mot Trencin. Om Mannheim skulle vinna kunde vi inte gå vidare genom att vinna på ordinarie tid och sedan förlora i förlängning eftersom poängen från laget som kom sist togs bort när man skulle räkna ihop tabellen. Det här gjorde det struligt att under matchen veta om man skulle vinna eller inte, minns "Masken".
Sportchef i Leksand vid den här tiden var Olle Öst. Han vidtog extrema åtgärder för att vinna fördelar åt sitt lag.
– Han började med att försöka få vår match försenad. Olle lyckades få lyset att slockna i arenan så vår match blev försenad. Till saken hör att det var en gammal arena i Trencin och där hade lyset aldrig tidigare slocknat under en match, men Olle lyckades få till två strömavbrott i hallen.
– Samtidigt var det jättemycket slagsmål i matchen som spelades i Finland så den matchen drog också ut på tiden. Vi försökte då spela så långsamt som möjligt, dra ut på bytena och så vidare. Bland annat fejkade jag att tappat en lins. Jag fick domarteamet och tio spelare att ligga på isen och leta efter en lins som inte fanns.
– Det blev ett jäkla liv samtidigt som det låg fullt med folk nere i hörnet och letade efter en lins. Till slut fick jag tag på en snöflinga och låtsades sätta in den i ögat.
Foto: Bildbyrån
"DERAS TRÄNARE KOM TILL VÅRT BÅS OCH BAD OM URSÄKT"
En bit in i matchen ledde Leksand med 4–2 samtidigt som HPK ledde med 5–4 mot tyskarna. Då blev det plötsligt allvar. För att gå vidare till kvartsfinal som tvåa skulle Leksand behöva spela oavgjort och sedan förlora i förlängning. Då skulle Trencin få två poäng och Mannheim komma sist… Som ni förstår kan vi vrida och vända på det här hur långt som helst.
– Trencin var så dåliga i den matchen så det blev löjligt. Vi hade kunnat vinna den matchen med 30–0 och det kändes som de inte ville vinna. Det ska också sägas att de var helt borta från att kunna gå vidare.
– Vi gjorde några mål i början, men till slut fick vi säga till vår tränare, Torgny Bendelin, att vi inte fick göra flera mål. ”Tänk om vi måste spela oavgjort?” Vi förstod att Trencin inte kommer göra tillräckligt många mål på oss. I så fall måste vi göra självmål, men det gick inte eftersom det satt en supervisor på läktaren. Hade vi gjort självmål hade det blivit ett väldigt liv.
– Vi försökte med att dra på oss mycket utvisningar så vi fick köra med tre spelare. Varje gång Trencin hade powerplay satte Torgny in det sämsta vi hade för att de skulle göra mål, men de sköt aldrig. Bland annat då det var tre mot fem skrek vi åt våra spelare att åk alla tre bakom deras mål och försöka ta pucken.
– De blev då fyra fria mot Åke Lilljebjörn från rödlinjen. Han ställer sig med benskydden mot varsin stolpe för att de skulle göra mål, men de skjuter utanför.
Med en period kvar kliver deras tränare ur deras bås.
– Han vägrade stå kvar i deras bås och kom över till oss för att be om ursäkt för sitt lag. Vi fick reda på efteråt att deras spelare ”bettat” på att de skulle förlora den där matchen eftersom de ändå var borta.
– De ville inte göra mål samtidigt som vi gjorde allt för att de skulle göra det. Vid ett tillfälle stod jag med pucken i egna zonen. En av deras spelare var fri så jag passade honom. Jag tänkte att nu ska han väl sätta dit pucken, men han passade tillbaka till mig. Jag kunde bara stå där med pucken igen och skratta åt det.
– Vi slog upp puckar på läktaren med flit. Vi slängde in för många spelare på isen. Då domarna själva inte såg det ropade vi: ”Hey ref! White team too many players”, alltså vi skrek att vi hade för många spelare på isen.
– Det här är den mest dråpliga match jag spelat och vi lyckades aldrig förlora trots att vi gjorde allt för att vi skulle det. Vi vann matchen. Därför gick vi inte vidare. Efteråt satt jag och ”Sigge” (Magnus Svensson) i omklädningsrummet. Vi tittade på varandra och sa ”vad hände egentligen där ute”?
Så här ser "Masken" Carlssons drömfemma med spelare han spelat med ut:
MÅLVAKT
Peter Lindmark
”En fantastiskt bra målvakt och människa som bara blev bättre och bättre ju mer det gällde.”
Pekka Lindmark.Foto: Bildbyrån
BACKAR
Anders Eldebrink
”Eldebrink var dominant på sin position under hela 1980-talet och början på 90-talet. Han var komplett. Bra både defensivt och offensivt.”
Nicklas Lidström
”Sju Norris Trophy säger väl det mesta. Han var så lugn och stabil. Det gick inte att åka runt honom. Grym både offensivt och defensivt.”
Anders Eldebrink i SSK-tröjan 1996.Foto: Bildbyrån
FORWARDS
Mats Näslund
”Han bar vårt lag (Brynäs) som vann SM-guld 1980 och var ett stort föredöme för mig som spelare. Ett riktigt proffs.”
Patrik Sundström
”Så bra som han var när vi gick till semifinal i Stanley Cup (1988) med New Jersey och han tog hem Viking Award det året som bäste svensk i NHL. Han gjorde åtta poäng i en slutspelsmatch mot Washington, vilket fortfarande är rekord i NHL.”
Jonas Bergqvist
”Måste ha med min parhäst som jag spelade i samma kedja under så många år. Han gjorde allt skitjobb utan att gnälla, var otroligt bra framför motståndarmålet där han tog enormt med stryk och behövdes det så täckte han skott med huvudet före. Han var en stor orsak till att jag slog igenom i landslaget. Sedan behöver Mats Näslund och Patrik Sundström någon som täcker upp för dem.”
Patrik Sundström.Foto: Bildbyrån
COACH
Stig Salming
”Han fick mig att inse vad hockey handlade om.”
Stig Salming.Foto: Bildbyrån
”Masken” plockar även med tre bubblare:
Johan Hedberg
”Få spelare vill vinna lika mycket som Johan. Grymt bra målvakt och människa”
Magnus Svensson
”Han var en fröjd att spela med. Flög fram på skridskorna och hade en bomb till skott”
Brendan Shanahan
”Han var ung när vi spelade ihop men man såg att han skulle bli hur bra som helst. Tuff, backade inte för någon och hade ett riktigt bra skott.”
