Igår kom ett överraskande besked från Djurgården. Klubben och ”Järnkaminen” Henrik Eriksson skulle gå skilda vägar. 31-åringen från Västerhaninge fick stora delar av sin hockeyuppfostran som junior i Djurgården och gjorde inte mindre än tolv A-lagssäsonger i klubben.
En som spelade med Henrik Eriksson både i A-laget och juniorlaget är Mikael Ahlén. Dessutom har dom två genom åren blivit bra och nära vänner vid sidan av hockeyn. Ahlén blev besviken då han nåddes av beskedet att ”Hank” inte skulle bli kvar i Djurgården.
Desktop ad in article Mobile ad in article
– Jag tycker det är jättesynd och jag tror att han verkligen hade behövts. Just det här drivet ”Hank” har smittar av sig på andra, säger förra Djurgårdsforwarden till hockeysverige.se och fortsätter:
– Han står för någonting som smittar av sig. Dels det, men han är även en bra spelare. Även om han inte öser in poäng så stänger han ner powerplay och spelar verkligen med hela kroppen. Jag tror inte att det här är ett så bra beslut av Djurgården.
Nio raka säsonger i Djurgården, vad tror du han har betytt för klubben?
– Enormt mycket. Dels hur han är på sen, men dels också hur han är utanför. Han har alltid ett leende på läpparna och är positiv.
– Det är en ganska grisig sommar-fys, men ändå kommer han där glad, full i fan och busig som han är. Dels det, men framför allt spelar han en järnkaminhockey där han offrar kroppen. Han kan åka in med huvudet före i stolpen, resa sig upp, skaka av sig smällen och sedan spela vidare. Jag tycker att han står för Djurgårdshockey.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Henrik Eriksson blir ett tungt tapp för Djurgården.Foto: Ronnie Rönnkvist
Hur minns du själv när du och Henrik Eriksson lärde känna varandra?
– Vi spelade ihop under tiden i J18 och J20. Jag är två år äldre, men han var väldigt lovande och kom upp tidigt.
– Ett roligt minne jag har från den tiden… Sommarfysen är inte alltid så väldigt rolig. Vi hade (Tomas) Montén. Han hade bestämt att vi skulle göra något annorlunda och inte bara stå och lyfta stänger. Vi drog till en fotbollsplan och där skulle vi köra övningar med varandra.
– Det kunde ha varit kul om jag inte hade hamnat med ”Hank”, men jag hamnade med 90 kilo ”Hank” och vi skulle bära varandra över den där fotbollsplanen, skrattar Ahlén.
– I alla fall var det lite så vår resa började, att jag fick kånka omkring på honom när vi skulle göra en rolig övning.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Var ni kedjekompisar redan i junioråldern?
– Nej, det var vi nog inte. Han är född 1990 och jag 1988, men vi hade mycket samarbete mellan J18 och J20-laget. Han var, som sagt var, väldigt tidigt uppe i äldre lagen, men jag kan inte minnas att vi var kedjekamrater då.
– Vi blev såklart kompisar då, gick på samma hockeygymnasium ihop och var lagpolare. Vi har känt varandra sedan dess.
”JAG FÖRSÖKTE FÅ TYST PÅ HONOM”
Mikael Ahlén och Henrik Eriksson ställdes också mot varandra då Troja och Mora möttes i Hockeyallsvenskan.
– Ja det gjorde vi (skratt). Jag var på honom ganska mycket. Han är tuff och jag ville såklart mäta mig med den tuffaste. Vi var på varandra en del och jag tyckte att han var så jäkla gapig. Han är pushar alltid på lagkamraterna och är ”härjig”.
– Jag försökte mest få tyst på honom, men det var förstås med glimten i ögat eftersom vi är polare.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Mikael Ahlén.Foto: Ronnie Rönnkvist
Hur skulle du beskriva honom som hockeyspelare?
– Allt har väl sagts om hur han är som hockeyspelare? Han kommer till jobbet varje dag, ger alltid 100 procent och är nyfiken på att bli bättre. Sista säsongen tillsammans i Djurgården, då det började bli populärt att vara på is under somrarna, gnuggade vi mycket skridskor och skott.
– Som han spelar med sin kropp… Jag vet inte om jag spelat med någon som offrar kroppen så mycket som han gör.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Var det här med tuffheten, att gå in i närkamper och alltid vara obekväma något ni pratade mycket om inför matcherna?
– Ja, så var det i och med att vår kedja fick lite av den rollen. Det bar vi upp med stolthet. Vi visste att vi kunde vara jobbiga och skrämma upp backarna när vi dumpade puckar.
– Sedan var vi duktiga på att stänga ner kedjor och få långa anfall. Vi värdesatte dom grejerna högt. Mestadels var det jag, ”Hank” och ”Honken” (Michael Holmqvist) som spelade ihop. ”Honken” hade lite mer rutin på nacken än vad vi båda hade. Jag tycker att han var ganska bra på att ”pinpointa” dom grejerna. Vi hakade på och gjorde som han sa.
Henrik Eriksson, Michael Holmqvist och Mikael Ahlén. Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån
”HAR INSPIERAT MITT SÄTT ATT SPELA”
Henrik Eriksson har växt ut som en stor ledare både på och vid sidan av isen. Bland annat har han varit lagkapten i Djurgården flera omgångar. Det tror Mikael Ahlén bottnar i hans sätt att vara.
Desktop ad in article Mobile ad in article
– Jag tror det i grund och bottnen handlar om hur han är. Som sagt var så kommer han alltid till jobbet, glad, pushar på, är driven och vill framåt. Han är född som en ledare på det sättet.
Vad har han betytt för dig som hockeyspelare?
– Både som hockeyspelare och kompis har han betytt och betyder väldigt mycket. Vi har varit både kedje- och rumskamrater under flera år.
– Vi har fortfarande en ganska bra kontakt. Nu är det som det är i dom här tiderna, men vi ringer ofta varandra, surrar och kollar av läget. Sedan har han inspirerat mitt sätt att spela genom hur han offrar kroppen.
Kan du se Henrik Eriksson spela i AIK nästa säsong?
– Vem? Hank?
Desktop ad in article Mobile ad in article
Ja.
- Nej, avslutar Mikael Ahlén både bestämt och med ett skratt.
