- Beslutet att vända hem: “Det blev lite oväntat”
- Succén i alperna: “Där nere hittade jag gnistan igen”
- Tiden i HV och BIK: “Då tror man inte så mycket på sig själv längre”
- “En stor stolthet att de vill ha mig – ligger mig väldigt varmt om hjärtat” {{ PAYWALL LIMIT }}
Efter 58 SHL-matcher och 133 matcher i HockeyAllsvenskan så bestämde sig för att lämna Sverige och i stället testa på spel utomlands.
Men det blev bara en säsong i Österrike för centern – för nu är han nämligen hemma igen.
Tidigare i veckan så presenterades Wennlund nämligen av sin moderklubb Mariestad BoIS. Han är alltså tillbaka där allting började en gång i tiden och där han inledde sin hockeykarriär. Desktop ad in article Mobile ad in article
Efter nio år på annat håll är han återigen på hemmaplan – och för hockeysverige.se berättar 25-åringen om beslutet att vända hem igen.
– Jag ska inte säga att det kom från ingenstans men jag har väl varit inne på att sticka utomlands igen tillsammans med (spelade tillsammans i Österrike). Vi hade pratat om det och planen var liksom att spela utomlands igen, säger Wennlund och fortsätter:
– Sedan började jag prata med Mariestad för en vecka sedan och de lade fram en intressant bild för hur de vill jobba och hur de har förändrat lite saker i sättet de jobbar. Sedan har klubben plockat upp Linus Engqvist som assisterande tränare och jag känner honom från när jag var yngre och det är en riktigt bra kille.
– Så det lät jäkligt intressant direkt när vi fick kontakt och sedan är det klart att när jag kände att de verkligen ville ha tillbaka mig så… Det är ju ändå min moderklubb och det väcktes något inom mig och jag kände bara ”fan vad kul”. Jag har ju aldrig spelat i A-laget eller något sådant heller utan var ju bara där som ung vilket gjorde det ännu mer spännande. Sedan gick det ganska snabbt ändå innan vi kom överens.
– Så det känns riktigt kul och framför allt inspirerande att vara hemma igen. Jag är jävligt laddad inför en ny säsong och för att spela i BoIS igen. Det blev lite oväntat för min egen del, detta är ingenting som jag hade tänkt på, men nu känns det bara jäkligt roligt.
Var det en självklarhet att vända hem?
– Från början var det inte det men sedan när det blev mer aktuellt så. Det är ju ändå alltid något som har legat i bakhuvudet att man vill spela i BoIS någon gång. Nu kändes det verkligen helrätt och då blev det självklart för mig också.
“Har sprungit omkring när man var liten och såg A-laget spela – nu ska man få göra det själv”
Max Wennlund spelade senast hemma i Mariestad som U16-spelare då han tillhörde klubbens J18-lag. Därefter gick flyttlasset till Jönköping för spel i HV71:s organisation.
Nu blir alltså första gången som centern får spela i moderklubbens A-lag – och det är någonting som han ser fram emot.
– Verkligen. Det är jag är riktigt sugen på och laddad för. Man har ju sprungit omkring där hela tiden när man var liten och såg A-laget spela och nu ska man få göra det själv. Det känns verkligen skitroligt och speciellt. Desktop ad in article Mobile ad in article
25-åringen har just nu sin bas i Karlskoga där han jobbar och tränar under sommaren innan han flyttar ner till hemstaden Mariestad permanent i augusti inför att försäsongen ska börja.
Flytten hem innebär alltså att han kommer att komma mycket närmare familj och vänner.
– Det är klart att det är en faktor också. Man vet ju hur viktigt det är att må bra utanför isen också och att allting fungerar bra bortom hockeyn. Så det är ett stort, stort plus för mig. Det ska bli skitkul, och jag tror att kompisar och familjen, framför allt mamma och pappa, tycker att det är extra roligt att jag är hemma nu också. Jag har ju ändå varit iväg i nio år så det ska bli riktigt kul.
“Några år där man bara fått lira i fjärdekedjan – då är det inte så kul längre”
Säsongen 2021/22 spelade Wennlund i HockeyAllsvenskan med HV71 och var med och hjälpte klubben tillbaka upp till SHL – även om han bara fick spela en match i slutspelet.
Efter avancemanget blev han kvar i allsvenskan och skrev då på för Karlskoga men efter en säsong i Värmland så han sig för att testa på något nytt.
Nästa klubbadress för Max Wennlund blev då i Österrike som spelar i alpligan, serien under toppligan ICEHL. Efter att ha gjort åtta poäng i HV och elva poäng i Karlskoga så hittade västgöten ett helt nytt spel nere i alperna.
Han gjorde nämligen succé med 27 mål och 53 poäng på 36 matcher och han kom därmed åtta i skytteligan och på 13:e plats i poängligan. I Lustenau vann han interna målligan och kom tvåa i poängligan.
Vad hände som gjorde att det gick så bra där nere?
– Framför allt så beror det väl på att jag fick en ökad speltid och mer förtroende. Det var också den största anledningen till att jag stack iväg, för att kunna tycka att det är kul att spela igen. Alla vill ju spela så mycket som möjligt och det fick jag göra. Jag fick spela i alla spelformer och verkligen känna mig viktig för laget. Får man det till att börja med så brukar det trilla på lite mer tack vare det också.
– Så det var skönt för mitt självförtroende efter några år där man har gnetat några år i Allsvenskan där man bara fått lira i en fjärdekedja och spela tio minuter per match liksom. Då är det inte så kul längre. Men där nere så hittade jag gnistan igen och fick tillbaka mitt självförtroende igen.
– Sedan var det ju ett jäkla äventyr också och det var extra roligt att jag åkte ner dit med ”Jeppe” (Alasaari) och att vi gjorde det ihop för det blev en trygghet. Det är en upplevelse som jag tar med mig, det var ett bra år både som hockeyspelare att hitta tillbaka men även för mig som människa att bli lite gladare igen för det är en stor del av ens liv. Desktop ad in article Mobile ad in article
På seniornivå i Sverige har Max Wennlund aldrig varit någon poängspelare utan snarare blivit nedpetad till en rollspelare som ska döda utvisningar och kämpa på längre ner i hierarkin. Men som junior gjorde Wennlund mycket poäng och var även en offensivt begåvad spelare.
Något som han hittade tillbaka till nere i Österrike.
Har du alltid känt att du haft det här offensiva spelet inom dig, bara att du inte fått chansen att visa upp det?
– Det är klart att innerst inne har man väl känt så men när åren går och det blir samma visa säsong efter säsong så blir det så att man inte tror så mycket på sig själv längre. Man har inte en jättehög bild av sig själv då heller. Sedan är det absolut inte så att jag plötsligt tror att jag är någonting bara för den här säsongen utan jag är fortfarande samma lagspelare för det och det kommer jag alltid vara.
– Men det är något som jag tror att alla som spelar hockey, eller bara utöver sport generellt, kan intyga på att om man får mer förtroende, då går alltid mycket lättare. Kanske framför allt att man får spela i powerplay för då blir det en sådan skillnad och man får mycket på köpet liksom. Men det är klart att jag har känt att jag har mer i mig och inte fått ut så mycket av mitt spel de senaste åren.
– Det har väl blivit lite så att man har blivit anpassad till en spelstil och roll som man blir tilldelad. Sedan när man får spela i det år efter år så blir det lite av ens identitet på något sätt. Men nu efter tiden i Lustenau så har man lyckats gräva fram lite mer av det här gamla som man hade mer förr. Då är det roligare att spela också.
“Som en nystart – skittacksam att få spela i Mariestad BoIS”
Livet att gå från en SHL- eller allsvensk spelare till att i stället spela i alpligan är ganska annorlunda. Desktop ad in article Mobile ad in article
Max Wennlund berättar då här om hur livet som hockeyspelare var i AlpsHL under säsongen.
– Det är väldigt stor skillnad. Jag minns när vi spelade nere i Cortina i Italien och i den gamla OS-rinken från 1956 som de bara har ställt ett tak över. Det tog fem-tio minuter att gå från omklädningsrummet till rinken där man fick gå utomhus liksom. Så det var väldigt annorlunda på sina håll.
– Standarden är överlag mycket lägre där såklart men det finns ändå riktigt fina ställen som exempelvis Salzburg och Klagenfurt. De har ju sina lag i högstaligan och vi spelade ju mot deras juniorer så det var det fina faciliteter och allt höll jättehög klass.
– Men det är skillnad från klubb till klubb. På vissa ställen så var det nästan bara närmast anhöriga på plats och på andra så var det riktigt bra drag. Man visste inte hur det skulle vara på varje ställe förrän man kom dit. Sedan är det ju som det är där nere i Alperna, det är serpentinvägar som ringlar och man kommer fram åksjuk till rinken. Eller ibland var det snökaos så man fick bara springa in fort för att byta om. På vissa ställen var isen var så dålig också att det kunde nästan vara som ett farthinder precis vid båset.
– Men man fick ta det för vad det var liksom. Med facit i hand så var det en bra upplevelse att komma bort lite och kul att göra något annorlunda. Ibland vill man bara se något annat för man vet ändå hur allting är här hemma. Det kan vara så tråkiga vägar i Sverige och så men där är det berg överallt och väldigt vackert. Sedan är det klart att det är kul att bo i en annan kultur och uppleva det också, jag kände att det var lite mer avslappnat där.
– Det blir nästan som en lite annan värld och man känner ju direkt att man inte är hemma och att saker fungerar annorlunda där. Sedan när det har gått ett tag så känner man ju ändå att man längtar hem till Sverige och hur allting funkar här för jag tycker allt outstanding hemma. Så det var lagom att vara iväg i sju, åtta månader bara. Men jag är skitnöjd med alltihopa där och att jag åkte.
Det låter som att det var ett viktigt år för dig att få i det här skedet av din karriär?
– Ja, som jag sade så både för mig som hockeyspelare och som människa så kände jag att det verkligen var välbehövligt. Det blev lite så att jag inte tyckte att det var roligt längre efter de senaste åren men det här året gjorde mig mycket gott och hjälpte mig att hitta glädjen igen.
Kändes det nästan som att du fick en andra chans i karriären?
– Ja, det blev lite som en nystart, eller ett omtag. Förstå mig rätt men det var lite strunt samma vad det var utan för mig handlade det bara om att få förtroende och speltid. Det var egentligen det som jag ville ha och vart det var var mindre viktigt utan det var viktigt att få hitta tillbaka till en själv och till glädjen igen.
– Så nu känner mig mer taggad igen och speciellt nu när det blir BoIS också. Jag är verkligen skittacksam på att få spela där och det känns väldigt bra att de är så taggade på att få dit mig. Det blir som en stor stolthet att de vill ha mig för det är ju min moderklubb och BoIS ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Så nu ser jag ändå hoppfullt på framtiden. Desktop ad in article Mobile ad in article
Målet i Hockeyettan: “Skulle nästan kännas för bra för att vara sant”
Nu hoppas också Max Wennlund att han ska kunna bygga vidare på den offensiva succén från Österrike och fortsätta på inslagen bana hemma i Hockeyettan med Mariestad BoIS.
– Det är klart att det är min målsättning. Samtidigt så vill jag ju ändå kunna bidra på alla delar. Jag har ändå alltid varit en tvåvägscenter och det är lite min grund som jag kommer att utgå från. Sedan är det klart att jag ska göra allt jag kan för att bidra mer framåt också.
– Men jag har följt BoIS och Hockeyettan ganska nära de senaste åren och även om jag inte spelat där själv så har jag sett att framför allt Allettan håller en riktigt hög nivå. Jag tycker att man kan tyda att det inte skiljer mycket upp till allsvensk nivå. Så det är med en stor ödmjukhet som jag går in i säsongen. Men jag är bara sjukt laddad och hoppas att jag kan bidra med så mycket som möjligt, inte bara på isen utan även i omklädningsrummet.
– Det är något som jag tycker är väldigt viktigt och jag har sett det när jag varit i lag som Karlskoga och HV som båda har haft så jäkla härliga grupper. Så jag tycker få vikten av få ihop gruppen och få med alla åt samma håll är ovärderligt, och det är något som jag hoppas bidra till också.
Mariestad BoIS har varit ett topplag i Hockeyettan västra de senaste åren och tagit sig till Allettan men inte riktigt fått det att lossna i slutspelet. 2021 var de uppe i kvalserien till HockeyAllsvenskan men kom sist då Troja-Ljungby i stället gick upp.
Ambitionen hos Skaraborgslaget är då att vara med och slåss om det i toppen i år också.
– Mitt enda mål just nu är att vi ska gå så långt som möjligt med BoIS. Jag vet att klubbens målsättning också är att gå till Allettan och förhoppningsvis kunna gå vidare till en kvalserie där allting kan hända. Sedan är det klart att det är sjukt svårt att ta sig upp och det är många lag som slåss om det.
– Men man har väl en målsättning att få göra det med BoIS men det skulle nästan kännas för bra för att vara sant. Självklart hoppas jag att alla har det som målsättning. Klubben har ändå visat de senaste åren att de är att räkna med men det är små marginaler när det drar ihop. Så jag tycker verkligen att vi ska sikta så högt det bara går.
Är ditt egen ambition också att klättra och ta dig tillbaka upp igen?
– Självklart, det kommer alltid vara drivkraften att man vill utvecklas och bli bättre hela tiden. Alla spelare vill väl också spela på en så hög nivå som möjligt, annars finns det väl egentligen ingen idé att hålla på. Så det är självklart målet att ta sig uppåt och det hade bara varit extra kul om det är med BoIS.
– Men jag har kommit till den insikten de senaste säsongerna att det är smartast att bara ta det ett år i taget. Man får se hur det ser ut framåt eller vad som kommer att hända men jag drömmer inte för stort utan det gäller att ta en säsong i taget, avslutar innan han ska åka iväg till sommarjobbet där han kör truck. Desktop ad in article Mobile ad in article
