Ung i passet, men inte i erfarenhet, som han själv säger.
På tio år har det gått snabbt och metodiskt på samma gång. Varje steg har varit givande, ett kliv i rätt riktning. Framåt och uppåt. Från Piteå i norr hela vägen till Ängelholm i söder har Max Bohlin samlat intryck, kunskap och erfarenheter som gjort det möjligt att vid 27 års ålder få ett kontrakt i näven som till nästa säsong gör honom till SHL-tränare i Rögle.
– Jag är ödmjuk för steget, samtidigt som känner jag mig redo. Jag har tio års erfarenhet av ledarskap och jag har praktiserat ledarskap på både individ- och gruppnivå i många olika roller. Jag har jobbat med allt inom juniorhockeyn. Jag är redo.
Desktop ad in article Mobile ad in article
***
Som 16-åring hade Max Bohlin flyttat från Landvetter till Mariestad för att gå hockeygymnaisiet i den västgötska orten. Året dessförinnan hade Bohlin ådragit sig en allvarlig knäskada, men lyckades trots att han spelade halvskadad under i princip hela sin sista U16-säsong ta en plats på Hockeyettan-klubben Mariestad BoIS hockeygymnasium.
– Det var en dröm för mig, berättar Bohlin.
Speciellt mycket spel blev det emellertid inte för den då 16-årige Bohlin. Precis innan flytten hemifrån Landvetter tvingades Bohlin göra ett ingrepp i sitt skadade knä, sin dittills andra av totalt fyra operationer, som gjorde att han rehabiliterade sitt knä i ett och ett halvt års tid. Under andra året på gymnasiet fick Bohlin beskedet av läkarna att han inte kunde spela hockey igen.
– Jag kände att jag hade så mycket mer att ge inom hockeyn och det var, och är, min stora passion. Jag ville hålla mig kvar inom sporten, säger Bohlin.
Med drömmen om en karriär som firat hockeyproffs grusad av knäskadan, men som det berömda ordspråket lyder: När en dörr stängs så öppnas en annan. Till en början fick Bohlin känna på tränarrollen som pojklagstränare i ett av Mariestads ungdomslag, vilket gav honom blodad tand. Under gymnasietiden fick han sedermera chansen att själv instruera på hockeygymnasiet och redan som 17-åring gick han sin första tränarutbildning.
Fyra år senare hade han genomfört elittränarutbildningen.
– Jag har allt att tacka Mariestad för. De släppte fram mig som tränare direkt utan några tvivel, minns Bohlin.
– Det var en ganska speciell känsla, då jag var instruktör samtidigt som jag själv gick på hockeygymnasiet. Jag fick jättebra hjälp av ”Sotarn” (Stefan Johansson) och Staffan Lundh på den tiden. De bjöd verkligen in mig och jag fick hålla i övningar på träningar med spelare i samma ålder som mig själv. Det var en fantastisk start.
Under tredje året på gymnasiet fick Bohlin skriva på sitt första tränarkontrakt. Mariestads dåvarande klubb- och sportchef Daniel Johansson såg ett driv i den unge tränaren och ställde honom på tränarbänken i klubbens J18-lag, som på den tiden spelade i vad som då hette J18 Elit, i dag J18 Regional, vilket är den högsta J18-nivån i Sverige.
Sedan var det detta med Piteå.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Sommaren 2014 stod det klart att Daniel Johansson skulle lämna Mariestad och flytta norrut. Johansson ersatte den numera framgångsrike Rapperswil-tränaren Stefan Hedlund på positionen som klubbchef i Piteå Hockey och ville ha med sig Bohlin upp till Norrbotten. Ett stort, om inte gigantiskt, kliv för en 20-åring att ta.
Fågelvägen är det drygt 80 mil mellan Mariestad och Piteå. 84 mil, om man ska vara mer exakt. Från dörr till dörr tar det tolv timmar och 40 minuter mellan ishallen i Mariestad till LF Arena i Piteå med en körsträcka på drygt 100 mil, enligt Google Maps.
Men vem räknar?
Bohlin tvekade inte.
– För mig var det självklart att flytta upp till Piteå. Jag ville upp till Norrland. Känna på Norrland. Känna på hockeyn.
– Då var jag helt plötsligt uppe i Piteå utan att känna någon. Min första dag på jobbet träffade jag 60 nya namn. För mig, som hade hunnit fylla 21 då, kändes det grymt att ha närheten till både Skellefteå och Luleå. Jag fick möjlighet att bygga relationer däruppe och jag fick möjlighet att driva ett lag som huvudtränare för första gången, med alla de utmaningar som tillkommer som 20-, 21-åring.
Daniel Johansson lämnade Piteå efter sju månader för att ta över jobbet som sportchef i Björklöven, men Bohlin blev kvar i ytterligare en säsong. Under sina två år i Norrbotten hann han med att vara J18-tränare, J20-tränare, junioransvarig och gjorde även en sväng som gymnasielärare.
Han fick göra det mesta, med andra ord.
– Jag minns tillbaka på den här tiden som extremt utvecklande. Jag reste runt i Norrland, svensk hockeys vagga, och fick bli inspirerarad i två säsonger.
Bohlins framfart i de norra landsdelarna gick inte obemärkt förbi. Efter två år i Piteå handplockades den då 22-årige Bohlin in till HV71 av dåvarande J20-tränaren Jonas Holmström tillsammans med general managern Peter Ekelund. Bohlin hade lärt känna Holmström via sommarhockeyskolan i Jönköping och tränaren, som i dag ingår i MoDos SHL-stab, ville ha den hungrige tränaren i sin J20-stab.
Under Bohlins första år i HV71 vann J20-laget JSM-guld och säsongen därpå fick han chansen som huvudansvarig i J20-laget efter att Holmström tagit steget upp till SHL-laget i samband med att Johan Lindbom sparkats under hösten 2018. Under tiden i Jönköping fick Bohlin även chansen att jobba som huvudtränare i J18-laget samt som junioransvarig i klubben och var den som såg till att supertalangen Connor Bedard, som kommer att väljas som första spelare totalt i sommarens NHL-draft, gjorde ett kortare gästspel med HV71 under säsongen 2020/21.
– Under mina år i HV71 lärde jag också känna Chris Abbott.
Desktop ad in article Mobile ad in article
***
Totalt blev det fyra år i Jönköping och HV71 för Max Bohlin. Ett driv att ta ytterligare ett steg och lägga mer tid på att specificera och djupdyka i sin coachning och spelarutveckling tog honom till Ängelholm.
De fyra åren i HV71 beskriver Bohlin som väldigt utvecklande.
– Men det var väldigt brett att vara både junioransvarig och J18-tränare, då det rörde allt från att hockeygymnasierekrytering till allt vad ett tränaruppdrag innefattar. I Rögle fick jag chansen att förbereda mig för det här steget jag tar nu.
Steget Bohlin tar nu är det från Rögles J20-lag till en plats på SHL-lagets tränarbänk tillsammans med Cam Abbott och vad som ser ut att bli Roger Hansson. Bohlin tog över ansvaret som huvudtränare i Rögles J20-lag 2021 och förde den här säsongen klubben till sitt första JSM-guld på 29 år, hans andra JSM-guld i tränarkarriären.
Efter att David Printz lämnat sitt uppdrag som assisterande tränare i klubbens SHL-lag erbjöds han jobbet av sportchefen Chris Abbott.
– Det är lätt att bli fartblind, konstaterar Bohlin.
Ja, det är bara fem år sedan Bohlin avslutade sitt andra och sista år som huvudtränare i Piteås J18-lag med en sjätteplats i J18 Elit Norras fortsättningsserie, bakom lag som Vännäs, Örnsköldsvik och Kramfors-Alliansen. 27-åringens resa till den svenska hockeyeliten har gått snabbt, men ändå metodiskt.
– I mitt eget huvud hade jag väldigt tidigt, redan tidigt under hösten, ställt in mig på att jag skulle ta klivet till seniorhockeyn. Jag förstod att det var nästa steg för mig. Jag känner att jag behöver testa mitt ledarskap på seniornivå och jag känner att Rögle, under ledningen som finns här, så är det ett helt perfekt ställe för mig att starta den karriären. Jag känner ett stort förtroende, säger Bohlin.
De två år som Bohlin har spenderat i Ängelholm har förberett honom för det här steget, menar han. Under sina år i Rögle har 27-åringen haft i det närmaste daglig kontrakt med a-lagstränaren Cam Abbott och har, som han själv beskriver det, jobbat som en brygga mellan J20- och a-laget. Redan i vintras fick Bohlin vara med och känna på hetluften i SHL vid ”åtta-tio” matcher då David Printz var sjukskriven.
– Alla mina steg har kommit i en bra tid. Framför allt har jag fått känna på att jobba hårt och att jobba i fantastiska föreningar som skiljer sig på sina sätt. Jag har fått stora möjligheter till att utmana mig och lära mig av mina misstag i tidig ålder. Jag har byggt på mig en erfarenhet som jag känner är väldigt viktig när jag nu tar det här steget. Under mina år har jag gått igenom en hel del felbeslut. Jag har fått lära mig av det och byggt upp en slags erfarenhetsbank. Den tryggheten känner jag att jag har nu. Jag har gått igenom väldigt mycket trots att jag är 27 år gammal. Det är en fördel för mig.
– Från Piteå i norr till Ängelholm i söder med stopp i Mariestad och Jönköping så har jag byggt upp en förståelse för hockeyn i Sverige. Jag har byggt upp ett brett nätverk tack vare mina olika roller. Jag har gått på min passion hela vägen. Jag har gått all in – och nu är jag här.
Desktop ad in article Mobile ad in article
***
Max Bohlin lever som han lär.
Mantrat är en av hans tydliga grundbultar i sitt ledarskap och 27-åringen återkommer vid flertalet tillfällen under intervjun med att han ställer högre krav på sig själv än på de han leder.
– Jag försöker vara väldigt noggrann inför min uppgift och det är viktigt för mig att jobba hårt och där går jag alltid in i mig själv först. Jag organiserar mig. Jag förbereder mig. Jag tar hand om mig själv, så jag blir hållbar över tid, berättar Bohlin.
En annan viktig punkt i Bohlins ledarskap är ödmjukhet och respekt.
– Jag vet att jag är ung och kliver in i seniorvärlden nu, men för mig handlar det om att ha respekt för alla jag möter. Jag måste ha en ödmjukhet för att förstå spelaren jag möter, oavsett om det är en junior eller senior. För mig handlar det om att göra personerna runtomkring mig bättre och det är en attityd jag försökt jobba efter under en lång tid.
Vidare berättar Bohlin om vikten av kommunikation och närvaro.
– Jag tror på att man kan göra skillnad varje dag. Genom att vara kommunikativ bygger jag även upp en relation med spelaren som visar att jag är här för dem. En relation leder även till möjligheten att ta nästa kliv och hjälpa spelaren att bli bättre. När det sedan kommer till tuffare beslut som behöver tas så har man då redan en relation och öppenhet, vilket gör det hela lite lättare.
Hela Bohlins ledarskap knyts emellertid samman med ett stort mål: Att vinna. För Max Bohlin räcker inget annat. Det är därför han håller på med ishockeyn. Det är därför han vigt tonåren och hela sitt vuxna liv åt sporten han älskar mest av allt.
– Det är ledarskapet som tagit mig hit och jag kan inte vara någon annan än mig själv.
Desktop ad in article Mobile ad in article
***
Ung är han, som sagt. Med sina 27 år och 340 dagar är Bohlin SHL:s yngste tränare den kommande säsongen. Han är yngst med rätt god marginal, också. Bohlin är född i juni 1995. Näst yngste SHL-tränaren just nu är Leksands målvakstränare Alexander Millner som är född i december 1990. Linköpings Jeff Jakobs, född i april 1989, är den näst yngste assisterande huvudtränaren.
Men vem räknar?
– Jag förstår att… Alltså, min ålder är ett faktum. Men oavsett vilken ålder personen jag möter har så handlar det om respekt. Jag bemöter en elvaåring med samma respekt, närvaro, kommunikation och vägledning som jag bemöter en väletablerad SHL-spelare. Jag är mig själv i mitt ledarskap och det bygger på det här med att jag ställer högre krav på mig själv än de jag leder. Jag är öppen för feedback. Jag är öppen för att bli bättre. Jag skäms inte heller för att säga att det jag fått uppleva under de här tio åren är mycket erfarenhet.
Även fast Max Bohlin inte spenderat åratal på högsta nivån i Sverige har hans år inom juniorhockeyn gett honom ovärderlig erfarenhet. Det handlar om tusentals timmar av individuella samtal. Tusentals träningstimmar och extremt mycket matcher, berättar Bohlin.
– Jag har fått lära mig att coacha. Jag har fått lära mig att reflektera över mitt sätt att bedriva isträningar. Jag har byggt upp ett koncept som jag står för och under åren utvärderat. Den erfarenheten får man inte missa, tycker jag.
Medan många av Bohlins tränarkollegor i SHL har långa och framgångsrika spelarkarriärer att luta sig tillbaka på, tränarkollegan Cam Abbott har vunnit två collegemästerskap i USA och skördat framgång på SHL-isarna med både Rögle och Luleå, så har 27-åringen fått söka den erfarenheten på annat håll.
– Det har format mig som ledare. Jag är ung i passet, men jag är inte ung på erfarenheter.
Mer eller mindra alla hockeyspelare drömmer om att en dag spela i NHL. För Max Bohlin krossade knäproblematiken den drömmen redan i gymnasiet, men som tränare drömmer han om att han en dag kan ta klivet över Atlanten.
– Jag drömmer om att vinna på den absolut högsta nivån. Resultat är viktigt för mig. Relation och utveckling är nummer ett, men i grund och botten är jag en tävlingsmänniska. Jag drömmer om att vinna kort och gott. Nu har jag kommit till den nivån där jag får möjlighet att träna extremt professionella och duktiga spelare på den högsta nivån i Sverige och just nu tittar jag inte längre fram än att vinna med Rögle. Här och nu.
Noll svenskar har varit huvudtränare i NHL (men vem räknar?). Är det rimligt att Max Bohlin blir den första?
– Ingenting är omöjligt. Man kan säga att man drömmer om NHL, absolut, men jag tänker någonstans inte längre än att jag vill vinna på den nivån jag befinner mig på just nu. Sedan är det ofrånkomligt att de bästa spelarna spelar i NHL och jag har hela tiden strävat efter chansen att få träna bättre och bättre spelare. Absolut är NHL en dröm, men med det sagt så är jag väldigt ödmjuk inför steget som jag tagit nu. När jag kom till Piteå och tog mitt huvudtränarjobb så var det vad som var viktigast för mig där och då. Samma sak i HV71 – och samma sak känner jag nu. Jag är all in.
Desktop ad in article Mobile ad in article
