HAMMARBY SJÖSTAD (HOCKEYSVERIGE.SE)
Enroth är ett välkänt namn i hockeykretsar numera. Inte minst tack vare målvakten Jhonas Enroth som blev stor hjälte då Tre Kronor vann VM-guld 2013. Äldre brodern Tommy Enroth hade en fin karriär i Hockeyettan och är i dag scout för Frölundas juniorverksamhet. Yngsta brodern, Mattias Enroth, har däremot tagit en helt annan riktning inom sporten.
Efter att ha gjort några juniorsäsonger på elitnivå och spelat i Hockeyettan valde han att sadla om och bli domare. Som ni förstår pratar vi om en familj som lever hockey 24/7.
– Farsan lirade även han, men slutade rätt tidigt. Sedan var det Tommy som kom in på hockeyn och efter det hängde vi på. Egentligen var det hockey för hela slanten, berättar elitdomaren då hockeysverige.se träffar honom för en intervju invid Sickla kanal i södra Stockholm.
– Det var bandy på gatorna och kvarteren i Myrängen. Då var även Linus Klasen med. Han hängde mycket hos oss då vi var yngre. Gatorna mötte varandra så det var generellt mycket landhockey.
Givetvis var det mycket hockey även i hemmet hos familjen Enroth.
– Det var NHL på TV även om det inte gick så många matcher på den tiden. Jag tror att det bara var på lördagarna då man visade Veckans NHL.
– Både Jhonas och Tommy har ett jättestort intresse specifikt för hockeyn. Större än vad jag har.
Du var ingen hockeynörd under uppväxten eller?
– Inte på samma nivå som dom…
Hockeykort?
– Jo, men det hade jag, men mest för att alla andra också hade det.
"FATTADES DET HÄR EXTRA LILLA DRIVET"
Mattias Enroth är yngst i syskonskaran. Oftast är det den yngsta som får ställa sig i mål, men då det gäller familjen Enroth var det mellanbrodern Jhonas som fick vakta kassen.
– Ja, det brukar vara så (skratt). Jag ville nog bli målvakt, men farsan sa att det skulle bli för dyrt med två målvakter. Då var det bara att rätta in sig i ledet och vara utespelare. Sedan hade jag nog inte blivit någon jättebra målvakt så det var bra att Jhonas tog den pucken.
– När vi var små testade jag nog på att vara målvakt någon gång och jag har för mig att det var rätt kul, men det brann inte tillräckligt för att jag skulle fortsätta.
30-åringen från Huddinge var en ganska duktig spelare i Timrås J20-lag. Där var han dessutom lagkapten under en säsong. I laget spelade även spelare som Jeremy Boyce, Daniel Öhrn, Anton Lander, Anton Wedin med flera, men det blev aldrig något spel i Hockeyallsvenskan eller SHL med Timrå för Enroth.
– Det som fattades var nog det här lilla extra inre drivet. Så här i efterhand tror jag inte att jag hade det som spelare, all kraft som krävs och du måsta lägga ner. Klart att jag brann för det, men det krävs mycket mer om du inte har den här jättetalangen.
– Samtidigt är det en flaskhals att ta sig igenom för att komma upp i Hockeyallsvenskan från J20. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hade du chansen att ta steget upp?
– Jag var med Timrå på ”försässen” när dom var i SHL. Det var jag och Jeremy Boyce. Jag gjorde hela försäsongen, men sedan pajade axeln i september. Om jag inte hade pajat axeln vet jag såklart inte hur det hade gått, men jag kom inte riktigt tillbaka efter axelskadan. Jag tror ändå inte att det hade haft någon betydelse.
Du har en bror som är hyfsat i målet, hur ser du på hans karriär?
– Han ska vara stolt över den. Karriären fortgår fortfarande och är väldigt imponerande. Då han slog sig in i NHL var det inte många svenskar på målvaktssidan. Det var egentligen bara (Henrik) Lundqvist. Sedan kom (Viktor) Fasth, (Jacob) Markström och dom här killarna.
– Han slog sig in på en lite tuffare marknad eftersom han är lite kortare när allt där pratas storlek. Han har spelat två OS, ett antal VM, Junior-VM och allt det där. Självklart såg jag alla matcher då Sverige blev världsmästare.
Hur kände du då i hjärtat när din storebror var med om den här bragden?
– Matcherna var riktigt jobbiga. Jag ville att det skulle gå bra för laget och jag ville att det skulle gå bra för honom. I kvarten mot Kanada var pulsen hög. Jag tror att jag aldrig haft en så hög puls som under dom matcherna. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur tajta är ni tre bröder?
– Vi är väldigt tajta och alla tre pratar med varandra i stort sett varje dag. Det blir mycket hockeysnack, men en hel del annat också.
– Jag och Jhonas pratar mycket cykel och Formel 1 eftersom det är våra gemensamma intressen medan han och Tommy nog snackar mer hockey.
BLEV DOMARE "AV EN SLUMP"
I dag har Mattias Enroth iklätt sig domardräkten och när han ser tillbaka på sig själv som spelare så tycker 30-åringen att han var relativt respektfull mot sina blivande kollegor.
– När jag var yngre var jag kanske inte så jättetrevlig, men jag var nog inte så oskön mot just domarna. Jag hade ändå några utvisningsminuter.
– Då jag slog över till 20-årsåldern förstod jag att det var bättre att vara polare med domarna än att hålla på och bråka med dom. Efter det gick utvisningskurvan neråt.
– Sista året jag spelade visste jag om att jag skulle bli domare. Då började knyta kontakter i stället, skrattar Mattias Enroth.
Vad fick dig att komma på tanken att bli domare?
– Det var en ren och skär slump. Jag satt och kollade på Swehockey en morgon innan jobbet. Då såg jag elitprojektet som Joel Hansson har. Jag fyllde i och skickade in, men tänkte inte mycket mer på det.
– Någon timme senare ringde Joel och frågade om jag ville vara med, så jag hann knappt tänka på det eller säga nej.
Någonstans måste ändå intresset från din sida funnits annars hade du antagligen inte fyllt i intresseanmälan?
– Ja, jag ville vara kvar i hockeyn på något sätt. Som spelare i division 1 där du jobbar vid sidan av kan det vara tufft. När jag fick vårt första barn ville jag ha lite mer tid hemma. Att vara tränare innebär att du måste lägga ner minst lika mycket tid. Då blev det domare i stället eftersom jag av en slump såg det där på hemsidan. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vilken var den första ”aha-upplevelsen” på domarkursen?
– Regelprovet, skrattar Mattias Enroth som inte fixade det vid första försöket.
– Nej, det gjorde jag inte. Samtidigt var det så att vi egentligen bara skulle vara med för att se och lära. Jag hade inte en aning om vad till exempel det mindre straffet är, vilket är två minuter. Där bommade jag.
Första matchen?
– Det var ute i Värmdö. En U16-fight. Jag var lite nervös eftersom jag aldrig dömt förut. Jag tror mina linjemän var ännu mer nervösa eftersom dom visste att Björn Wettergren, som var domarchef på Stockholm Ishockeyförbund, och Marcus Bojling, som också hade en roll där satt på läktaren, medan jag knappt visste vilka det var. Lite visste jag, men inte så mycket i alla fall.
Fick du i land matchen?
– Ja, dom tyckte att det gick rätt bra. Björn sa efter matchen ”Jag trodde det skulle vara kaos där ute, men du skötte det rätt bra. Idag är han min chef.
Hur upplevde du inledningsvis snacket med ledarna i lagen?
– Vissa säger ingenting medan andra är heta och ska ha åsikter om det mesta. Lite likt hur det är idag faktiskt. Lägre ner är ledarna lite mer oslipade. Jag började i division 2 och där fanns det ibland inga gränser när dom stod och skrek.
Hur hanterade du det?
– Man hör vad man vill höra. Egentligen har det sällan tagit på mig då folk står och skriker. Jag är ganska bra på att dels inte ta åt mig dels inte bry mig. Har jag en uppfattning eller åsikt om en situation då är det så. Sedan kan såklart folk tycka olika, men jag skakar av mig det ganska fort.
"DÅ ÄR DET RIKTIGT JOBBIGT"
För Mattias Enroths del är inte matchen slut då ”Hesa Fredrik” ljuder. Oftast bli det att han tar med sig matcherna hem.
– Ja, speciellt om det hänt situationer. Det uppstår många situationer under en match som du tagit det igenom. När jag då sitter bilen hem under ett par timmar blir det många tankar om det hänt grejer som varit jobbiga.
– Jag brukar alltid se matchen dagen efter och då får jag summera ihop den lite. Är det däremot specifika situationer som hänt kollar vi upp det direkt under kvällen eller när jag kommit hem.
– Nu har jag inte möjligheten att sitta uppe och kolla på matcherna under kvällen eftersom jag börjar jobba 06.30 dagen efter om det är en vardag. Då får jag försöka trycka in det på raster eller efter jobbet.
Kan du känna att ett domarteam är som vilket lag som helst?
– Ja, helt klart. Att göra en bra match som team är verkligen en skön känsla. Speciellt när vi klivit av en match som varit stökig och du vet att vi som team har gjort det jäkligt bra. Att vi redde ut det som uppstod.
– Klart att det inte är samma känsla som att göra mål, men det är en väldigt skön känsla då du kan åka hem och ingen har sagt något. Oftast har det då varit bra.
Kan du dra dig till minnes någon situation där du känner att det gick åt skogen?
– Inte som har blivit uppskriven. Det har mer varit incidenter som jag har uppfattat helt annorlunda på isen och som har gett mig kritik internt efter matcherna. Då är det riktigt jobbigt.
– Folk ska veta att det inte är så att vi åker från varje match och är glada. Har vi grejer som vi missat sitter det i ganska länge. I alla fall är det så för mig.
Har du lärt dig ta lärdom av misstagen du gjort på samma sätt som utövare gör inom alla sporter?
– Ja, det har jag väl. Att döma handlar mycket om rutin och saker du fått uppleva för att samla ihop och lägga ner i ryggsäcken.
– Jag har bara gjort fem år så jag har inte den rutinen ännu. Samtidigt, för varje år jag gjort och klivit upp en nivå har jag känt att jag kommit in i det mer och mer, hittat rätt positioner, hitta rätt utvisningar och komma rätt i olika situationer för att se vad som händer. Desktop ad in article Mobile ad in article
Föredrar du tre eller fyra domare?
– Jag tycker fyr-domare är roligare. Dels är du mer som ett lag, vilket det var innan också. Jag är ändå uppväxt i lag så jag gillar det.
– När det är fyra domare kan du dessutom dela in zonerna lite mer. När det är tre domare missar du lite mer även om du har bra ”lines”.
Är du duktig på att åka baklänges?
– Ja, det tycker jag att jag är. Jag var ju back sista fyra säsongerna som spelare. Där fick jag väl lite gratis då jag började döma i fyrdomarsystemet, säger Mattias Enroth med ett skratt.
Tror du att det är en fördel som domare att ha spelat på en relativt hög nivå som du gjort?
– Det är i alla fall mer fördel än nackdel. Nackdelen kan vara att du inte läst på reglerna eller fått erfarenheten som vi pratade om. Fördelen är att du vet hur spelare är i vissa situationer, hur man själv betedde sig vid en första reaktion. Första och andra reaktionen köper jag. Sedan får jag ta ton och säga åt spelarna att lugna ner sig.
– Sedan är det skridskoåkningen, att jag hade mycket gratis där eftersom jag var en bra skridskoåkare då jag spelade.
En division 4-match mellan Skarpnäck och Sundbyberg eller en i Hockeyallsvenskan mellan AIK och Timrå, vilken tror du skulle vara mest lättdömd?
– Bra fråga. Är det en lugn AIK mot Timrå så är det inga problem, men är det stökigt… Jag hade nog sagt AIK mot Timrå ändå. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad vill du uppnå med att vara domare?
– SHL såklart. Det är slutmålet, men det är en väldigt lång väg dit. Jag tycker att vi har jättemånga bra domare i SHL och Hockeyallsvenskan. Nivån är väldigt hög och det är en flaskhals att ta sig igenom för att komma dit.
När du satt och knappade in ditt namn på Swehockey fanns då tanken att du en dag kanske skulle få döma SHL?
– Innerst inne hade jag kanske det även jag kanske inte tänkte så just när jag gjorde det. Jag tänkte nog ändå att det skulle vara rätt coolt att döma SHL. Speciellt nu när domarna har det som heltidsjobb.
Skulle du döma gratis?
– Nej, det hade jag inte gjort eftersom man lägger jättemycket tid på det. Dels med regler och allt sådant under sommaren dels träning, men det är verkligen jättekul, men gratis… Nej, det skulle jag inte göra eftersom man spenderar så mycket tid från familjen, avslutar Mattias Enroth innan vi tar en promenad i solen längs kanalen.
FOTON: Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån/Pelle Börjesson, Joel Marklund & Erik Mårtensson
