VIGGBYHOLM/TÄBY (Hockeysverige.se)
Den 1 oktober 2011 kom beskedet att en av våra största hockeyspelare genom alla tider, Sven Tumba, gått ur tiden efter en tids sjukdom. Han föddes som Sven Johansson 27:e augusti 1931 i Adolf Fredriks Församling i Stockholm. Han bodde på Essingen och i Tumba innan han flyttade ut till Viggbyholm där han inledde sin hockeyresa.
Efter tiden i ”Viggan” var det nära att han skulle skrivit på för Gamla Stan-klubben, Nikolai, men tack och lov valde han att skriva på för Djurgården i stället. Som Djurgårdare vann han inte mindre än nio SM-guld och blev världsmästare tre gånger. Sin sista säsong på isen gjorde Sven Tumba 1967/68 då han spelade för ”di himmelsblå”. Det vill säga Malmö FF.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hockeyarvet efter Sven Tumba lever kvar i Viggbyholm. Förra säsongen spelade både Christopher och Mathias Tumba i klubben med hemmaplan på Hägernäs IP. Det är också där vi träffar Mathias Tumba för en intervju om arvet efter Sven Tumba.
– Det var full fart och han var bestämd av sig, men samtidigt en kärleksfull farfar, berättar Mathias Tumba för hockeysverige.se när han minns tillbaka på en av Sveriges största hockeyspelare genom alla tider, men samtidigt en farfar med ett varmt hjärta.
– Samtidigt har jag fått vara med och träffat många stora coola hockeyspelare under min uppväxt, men jag har framför allt sett honom som vilken annan farfar som helst, en Kalle Andersson eller vad han nu hade kunnat heta om han hade ett annat namn.
.jpg)
“Journalister ringde från alla sorts tidningar”
I oktober 2011 tog Sven Tumbas resa på jorden slut då han somnade in på Danderyds Sjukhus. Mathias Tumba var då 13 år.
– Farfar hade varit sjuk ett bra tag. Det tog lång tid och gick inte jättesnabbt. Nu var jag inte jättegammal, men var såklart medveten om att vad som kunde hända så det var inte kul när besedet kom.
– Det var intervjuer, journalister som ringde från alla sorts tidningar samtidigt som ingen av oss var sitt bästa jag när något sådant hände. Sedan har jag namnet Tumba och måste tänka på hur jag är utåt.
Var media på dig då?
– Inte just på mig bara, men brorsorna (Christopher och Andreas) är äldre så dom fick känna av det lite mera. Farmor (Mona Tumba) fick såklart samtal hela tiden, även pappa och hans brorsor, men jag blev såklart också inblandad hela tiden.
Farmor, Mona Tumba, bor till vardags i Florida och Mathias Tumba har trots avståndet en bra kontakt med henne.
– Vi har kontakt hela tiden. Jag träffade hennes senast under förra veckan. Hon brukar vara här i Sverige från slutet av maj till runt början av september.
– I vintras var jag över till Florida under fem veckor, vilket var underbart, så henne har jag en bra kontakt med. Hon är en grym farmor. Det är full fart på henne också.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Började spela hockey som fyraåring
Sven Tumba förknippas starkt med ishockey, fotboll, golf, vattenskidor… Egentligen alla idrotter. Givetvis smittade det här av sig till övriga familjen och det snackades idrott runt matbordet hemma hos Mathias Tumba, hans föräldrar och syskon.
– Jag har två brorsor som är nio och sex år äldre än jag. Dom höll på med sport då jag föddes så jag är uppvuxen med att i princip bo i en ishall.
– Vi alla har spelat fotboll och på senare tid även golf, men hockey var den sport jag till slut blev kär i.
Är golfen en stor sport för dig och familjen?
– Ja, egentligen för hela släkten. Själv började jag spela golf för fyra år sedan, att spela mer ordentligt.
– Sedan är jag mer eller mindre uppvuxen ute på Ullna (golfbana). Jag har sprungit runt där alla somrar sedan jag var ett litet barn.
Mathias Tumba var själv bara fyra år då han började spela hockey i Viggbyholm.
– Det var på hockeyskolan här. Jag spelade hockey och fotboll samtidigt. Till slut var jag tvungen att välja när jag inte fick ihop allting och då blev det hockey.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“Hela familjen är djurgårdare”
Viggbyholms IK är Sven Tumbas moderklubb och arvet efter honom lever kvar i klubben i och med att Mathias fortfarande spelar där, men också genom att båda hans äldre bröder har spelat där.
– Det är kul och coolt på något sätt, men egentligen inget jag personligen reflekterat jättemycket över. Det finns en historia i det och kul att få bära namnet vidare här.
– När vi kvalade upp till ettan för två år sedan och skulle möta Tumba kom det på tal. Då var det någon intervju i ”Mitt i-tidningarna”. Det var äldsta brorsan som hade den intervjun, men jag blev också kopplad till det och det var någon som ringde och ville snacka.
– Såklart att det händer då och då att folk snackar om det, men det är, som sagt var, inget jag går och reflekterar över dagligen.
.jpg)
Nu är dom flesta du spelar mot relativt sätt unga, men får du några tråkningar ute på isen i och med ditt efternamn?
– Nej, det kan jag inte påstå. Folk kanske förstår vem jag är på ett annat sätt genom efternamnet. Det är möjligtvis dom som är väldigt sportintresserade och såklart alla Djurgårdare, dom har stenkoll, som kanske säger något om namnet.
– Dom yngre har mer koll på (Connor) McDavid och alla dom här i NHL. Det är deras coola idoler.
Var det självklart att även du skulle bli djurgårdare?
– Det vore konstigt annars (skratt). Hela familjen är djurgårdare.
Händer det ofta i sociala sammanhang som folk reflekterar över namnet Tumba?
– Det händer. Speciellt om det är folk i lite äldre åldrar. Dom vet vem farfar var och när dom ser namnet kopplar man ihop mig med honom och frågar om vi är släkt. När dom fått reda att jag är hans barnbarn får jag dra alla historier och dom vill veta hur det varit.
– Jag backar av ibland eftersom jag tycker att det kan vara jobbigt att bara prata om farfar eftersom jag, som sagt var, ser honom som vilken vanlig farfar som helst, vilket jag alltid kommer göra.
– Klart att jag även ibland tycker om att prata om farfar och jag har upplevt coola saker med honom.
.jpg)
A-lagsdebuterade som 14-åring
Mathias Tumba har nästan alltid spelat för Viggbyholm och han gör ingen hemlighet av att han älskar ishockey, men chansen till spel på en högre nivå har egentligen aldrig funnits.
– Kanske när jag var i TV-pucksåldern. Då tränade jag mycket och spelade med dom yngre, killarna i min ålder och dom äldre. Sedan gjorde jag min första match i A-laget då jag var 14 år. Vi spelade i trean då.
– Jag har hela tiden hängt på, följt med laget hela vägen upp och sedan fortsatt här.
Så K-G Stoppel från Djurgården har inte ringt?
– Nej, tyvärr han har inte ringt ännu. Vi får se om han ringer nu i höst om Djurgården behöver en högerforward, säger Mathias Tumba med ett skratt.
Vad är ditt bästa minne från din egen hockeykarriär?
– Bland annat då vi gick upp med ”Viggan” till elit med J20. Det var inget ”Viggan” haft tidigare. Nu har det blivit ett annat tankesätt här med nya sportchefer, att vi ska bli en bra klubb utåt och inte bara en välkomnande klubb. En mer seriös klubb.
– Det här fanns inte när vi gick upp med J20 utan det kom från egentligen ingenstans. Vi hade inget jättespeciellt lag utan det var helt enkelt ett bra lag. Vi vann och gick upp till J20-elit, vilket var kul. Det är ändå Stockholms högsta J20-serie.
– Vi hade väldigt kul, en bra kemi, var bra polare och halvduktiga på hockey. Det blir ofta bra om man har en bra lagmoral, vilket vi hade. Jag skulle säga att det absolut var nyckeln till att vi gick upp.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du fyller snart 25 år, vad har du för målbild med hockeyn?
– Att fortsätta så länge att jag själv kan bestämma då jag ska sluta, tycker det är kul och kan undvika skador, säger Viggbyholm-anfallaren med ett leende och fortsätter:
– Jag tycker det är kul fortfarande och när man bor här i Sverige på vintern har man något att göra och får hänga med polarna här samtidigt som jag får göra något jag alltid gjort och tycker är kul. Dessutom får jag lite träning, vilket är perfekt.
Du jobbar på dagarna, hur går det ihop med att spela hockey?
– Ibland blir det tufft att hänga med. Speciellt om man ska till ”Flempan” (Flemingsberg) en tisdag och vara där 17.30. Att då åka genom stockholmköer kan vara tufft.
– Samtidigt löser det sig. Sitter man i stockholmsköer så gör man det. Det inte så att man får ”dojan” för det.
“Han visade att man kan lyckas med allt”
Jens Lind gjorde en mycket uppskattad serie om Sven Tumba och hans familj ”Tumba – en släktsaga”. En miniserie som Mathias Tumba kom att uppskatta.
– Jag visste om det innan så det kom inte direkt som en nyhet för mig. Kul att det blev så stort och många som var intresserade. Klart att jag också kollade på serien. Han (Jens Lind) är extremt duktig på det han gör. Han är riktigt bra och ska ha all cred.
– Sedan var det kul att få farmors bild av det hela. Även om jag är barnbarn vet inte jag allt dom har upplevt och haft det. Jag vet såklart mycket men inte allt.
För dig var såklart Sven farfar, men när du får höra om alla hans framgångar hur går tankarna och känslorna då?
– Det var mer coolt då jag var mindre, i tonåren, då alla frågade om det. Då hade jag det som en liten morot ”jag ska bli bäst på allt”. Sedan är det en liten annan konkurrens idag jämfört med den tiden.
– Han har vunnit nästan allt. Inte bara hockey utan även i golf, fotboll, vattenskidor och allt möjligt. Han visade att man kan lyckas med allt, vilket är lite speciellt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Var farfar med då du spelade hockey här i Viggbyholm?
– Nu var han oftast i Florida på vintrarna så jag tror inte det. Det är nog bara farmor som sett någon hockeymatch. Däremot när jag var mindre såg han då jag spelade fotboll.
Vad är ditt bästa minne av din farfar?
– Hans golftävlingar. När jag, alla kusiner och brorsor sprang runt där och lekte. Bland annat på Ullna men också under alla andra tävlingar han hade.
– När “Tumbas minne” spelas har jag fått träffa alla jag lärt känna genom åren och alla andra stora stjärnor. Bland annat har Mario Lemieux varit på Ullna och spelat.
– Allt det, men framför allt vi i familjen gjort tillsammans och inte bara farfar, men jag minns såklart också den glädjespridare han var. Familjen var allt för honom, avslutar Mathias Tumba.
.jpg)
