När hockeysverige.se frågar den förre Färjestadaren vad som sticker ut mest från hans karriär så får vi följa med på en resa tillbaka till säsongen 2010/11.
– Roligaste som hänt mig hittills är SM-guldet 2011. Jag hade tänkt att skaffa ett nytt bra minne i Schweiz i år, men det blev inställt.
– 2011 känns fortfarande som att det var igår. Det var mitt första riktiga avstamp. Vi gick hela vägen och vann. Samtidigt var allt så nytt och fräscht. Skulle jag vara med om samma situation idag hade jag nog upplevt det på ett helt annat sätt, men då var jag naiv och allt gick bra. Jag tror nog att jag aldrig kommer få spela i ett så bra lag igen.
– Vår fjärdekedja var Pelle Prestberg, Mattias Sjögren och Emil Kåberg. Det säger ganska mycket om laget vi hade. Man kan undra hur Thomas Rundqvist fick ihop det här laget. Han var sportchef och hjärnan bakom allt.
– Det kändes som att en bra bit över 50 procent av laget har varit eller är kaptener i olika föreningar. Ta exempelvis Jonas Junland. Det känns som Linköping mer eller mindre står och faller med honom även om dom nu har fått ihop ett ruggigt bra lag på pappret. Martin Sevc var ingen ledare, men hade ändå sitt sätt att leda laget. Idag har han fyra SM-guld. Christian Berglund, Jonas Frögren, Sanny Lindström… Det fanns så sjukt många ledare i det laget.
– Lägsta nivån var skyhög och kraven där efter och det var aldrig något löst ”blaha, blaha” surr. Självklart hade vi väldigt kul både på ishallen och utanför, men alla visste när det var allvar. Det är ganska svårt att hitta nivån mellan vad som är seriöst och oseriöst. Det måste finnas en mix och där lyckades vi.
Så här ser Magnus Nygrens drömfemma ut:
MÅLVAKT
Alexander Salak
”Han blev sjuk bra efter att (Erik) Granqvist hade fått ordning på honom 2011, när vi gick hela vägen och vann. När han blev skadad kom (Christopher) Nihlstorp in och var minst lika bra så han får bli min reserv. Salak räddade oss i många matcher. Egentligen var vi inte så bra under hela säsongen utan det var efter jul vi fick till det. Då klickade det hur bra som helst. Alla lag som går hela vägen och vinner har oftast riktigt bra målvakter, men i början när han kom var många tveksamma till honom. Med hans professionalitet och ”Granans” kunnande blev det succé.”
Alexander Salák.Foto: Bildbyrån
BACKAR
Chris Lee
”Han är nog en av dom bästa jag spelat med någonsin. Chris var så otroligt smart både som spelare och människa. Det kändes som att han aldrig gjorde fel. Att han gjorde många poäng förvånade ingen, men det var få som visste vem han var då han kom till Färjestad. Fem år senare hade han varit en av bästa backarna i KHL under sina fem säsonger där och spelat både OS och VM för Kanada. Det kändes som att han bara behövde få utrymmet att spela det spelet han egentligen alltid borde ha gjort. Självklart betydde Färjestad, ledarna och lagkamraterna här mycket för honom, men det fanns så oerhört mycket i honom som han inte hade fått ut innan han kom hit. Han fick mig och alla andra att se djävulsk bra ut och alla växte i hans närvaro.”
Staffan Kronwall
”Otroligt smart och placeringssäker. Jag faller ganska lätt för folk med starka ledaregenskaper och försöker ta med mig bitarna jag kan lära mig något utav. Staffan var bäst i matcherna när det gällde som mest. Sedan var han inte alltid den bästa i träningsturneringarna, men jag upplevde honom alltid som ruggigt stabil i VM-turneringarna. Oerhört hög lägsta nivå. Jag tror aldrig jag hört någon säga ”Vad dålig Staffan var idag” Nu finns det större namn jag spelat med, men det känns ändå rimligt för mig att välja Staffan. Han är också oerhört proffsig, har nära till skratt och får andra att skratta. Alltså saker som var väldigt viktigt för mig tidigt i karriären. Det kändes alltid tryggt att han fanns där. Staffan betydde mycket för mig under mina år i landslaget”
Chris Lee och Staffan Kronwall.Foto: Bildbyrån
FORWARDS
Andres Ambühl
”Andres spelar jag med i Davos. Han känns som en evighetsmaskin. Det har varit lite av en dröm att ha fått spela med och vara nära honom under några år. På något sätt är han ett fysiskt fenomen. Aldrig skadad, äldst i laget, snabbast på isen och har en grym teknik. Han kanske inte är lika snabb idag som då han var 20 år, men det skiljer inte så mycket. Andres är skapt för att spela hockey på en väldigt, väldigt hög nivå. Dessutom är han en människa som gör spelare i sin omgivning mycket bättre. Det är sådana personer jag ser upp till och älskar att vara nära. Han har betytt oerhört mycket för schweizisk hockey och spelat 15 VM-turneringar och fyra OS.”
Jörgen Jönsson
”Tyvärr hann jag inte spela så mycket med honom. Första säsongen jag var med och fick känna på A-laget var i slutet av hans karriär. Han hade ändå en enormt hög lägsta nivå. Det kändes som han var bättre än alla andra även då han hade sin sämsta dag. Jörgen visste precis vad som krävdes för att vinna och man kändes sig trygg med honom. Han var precis så bra som alla säger att han var. Jag saknar lite av den generationen av spelare och människor. Det var vinst som krävdes och aldrig några ursäkter. Förlorade vi berodde det på att vi inte var nog bra. Jag upplever att min generation och dom som kommer senare har fler ursäkter. Det passade mig bra att växa upp i miljön med dom här äldre grabbarna. Han är en av många som satt sina spår i mig på ett positivt sätt.”
Dick Axelsson
”För det första är Dick en nära vän, men han är också nog den mest talangfulla och bästa forward jag spelat med. Då menar jag både i landslag och klubblag. Han lämnade Davos när jag kom dit, men jag vet hur mycket han betydde för den klubben och hur gärna dom än idag vill få tillbaka honom dit. Han är en spelare som gjort avtryck på alla ställen han varit på. Inte minst i Karlstad. Dick är så fruktansvärt dominant då han är hel, fräsch och har sina ”moments”. När vi vann guldet 2011 dominerade han fullständigt. Klart att vi hade ett ruggigt bra lag, men jag vet inte om vi vunnit utan Dick Axelsson. Det kändes som han var tungan på vågen hela tiden. Efter tiden i Färjestad tycker jag att det är han som gjorde att Djurgården gått långt i slutspelen. I finalen mellan Djurgården och Frölunda kändes det som att det var han mot resten. Många pratar om att han varit ojämn och så vidare, men tittar man på hela hans karriär så har han varit sjukt bra under så många år.”
Dick Axelsson, Jörgen Jönsson och Andres Ambühl.Foto: Bildbyrån
COACH
Tommy Samuelsson och Leif Carlsson
”Jag har faktiskt aldrig haft någon coach jag inte kommit överens med. Jörgen var också med i båset, men han hade jag med som spelare i mitt All Star-lag. Det var dom som valde att ge mig chansen då jag var ung och som trodde på mig då inte så många andra gjorde det. Under deras vingar var det tog fart ordentligt för mig. Leffe var backcoach och assisterande. Det blev att han coachade mig mer än vad ”Sammen” gjorde i matchsituationer. Jag var ändå en av Tommys grabbar på något sätt som han kunde forma och lära var oerhört nyttigt för mig. Jag har mycket att tacka dom för, men jag tycker även Johan Lundskog som jag har i Davos är den bästa jag haft på detaljer”
