HANINGE (Hockeysverige.se)
Lovisa Berndtsson var en viktig kugge då Djurgården 2017 vann SM-guld, men inför senaste säsongen valde klubben att inte förnya kontraktet med landslagsmålvakten. I stället kom snabbt en förfrågan från Buffalo om hon ville komma över dit och spela.
Nu är 33-åringen från Vendelsö hemma i Sverige igen och hockeysverige.se åkte ut till Torvalla Sportcenter för en intervju med henne.
– När jag var här första gången? Jag var här ofta då jag var fyra, fem år eftersom brorsorna spelade här. Jag själv började köra i hockeyskolan då jag var runt sex år, berättar Lovisa Berndtsson då vi slagit oss ner på en av bänkarna utanför ishallen samtidigt som solen värmer gott.
– I början var det bara killar. När jag senare började spela i Vendelsö var vi tre tjejer i laget, men dom droppade av en efter en.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Var det brorsorna som lockade dig till att börja med hockey?
– Nej, men jag vet ärligt talat inte varför jag började. Jag fått berättat från mamma att då jag var liten och brorsorna spelade hatade jag att åka hit. Hon fick nästan dra lögner om att vi skulle någon annanstans i stället för till ishallen.
– Hockeyskolan delade ut i skolan lappar om man ville komma och prova på. Jag gick hem till mamma och sa att jag ville prova. Hon fattade ingenting och tänkte nog ”ja, ja… prova du. Det kommer säkert inte hålla”, skrattar Buffalomålvakten och fortsätter:
– Jag vet inte vad jag fastnade för, men det var i alla fall på den vägen allt började i alla fall.
Och då valde du det enklaste och billigaste alternativet, att helt enkelt bli målvakt…
– Ja, precis. Skulle jag ändå göra det så var det lika bra att gå ”all in” ha ha…
– Jag vet faktiskt inte vad det var som lockade. Den här diskussionen har mamma och jag också haft eftersom jag försökt få ur henne om det var något speciellt. Tydligen började jag väldigt tidigt säga att jag ville stå i mål.
– När jag frågade mamma om det var något speciellt jag sa svarade hon ”Nej, du ville bara vara målvakt”. Det började på en gång, men jag har inget bra svar på varför.
Vann SM-guld med Djurgården 2017
Lovisa Berndtsson har en gedigen bakgrund i stockholmshockeyn. Hon har bland annat spelat för Västerhaninge, Segeltorp, Södertälje, AIK och SDE. Inför säsongen 2015/16 hörde Nisse Ekman av sig och frågade henne om hon ville ansluta till nykomlingen Djurgården. Då började också hennes utvecklingskurva peka rakt uppåt.
– Mycket tror jag det handlade om ett förtroende jag inte känt tidigare. Jag fick tidigt från Nisse Ekman intensionerna att Djurgården ville ha in mig som förstamålvakt. Visst, jag hade varit förstamålvakt i SSK, men det var i Division 1. Sedan hade jag några tuffa säsonger där det var ungefär 50/50 med den andra målvakten.
– Jag kom in, kände att dom trodde på mig och fick mycket speltid. Det kanske var det jag hade saknat tidigare. Jag har alltid tränat hårt, men det var just matcherfarenhet jag saknat lite grann. Jag tror att det var vad som lyfte mig mest.
Desktop ad in article Mobile ad in article
.jpg)
Säsongen 2016/17 var Lovisa Berndtsson med i det historiska Djurgårdslag som vann klubbens första SM-guld i ishockey på damsidan.
– Det var ett bra år, skrattar dåvarande guldmålvakten och fortsätter:
– Det här kom så klart att betyda jättemycket för mig. Det är jättehäftigt att vinna ett SM-guld. Även den dag jag inte spelar längre kommer jag kunna titulera mig svensk mästare.
– Resan var häftig eftersom det inte var många som trodde vi skulle klara att gå hela vägen. Samtidigt gillar jag att vara ”underdogs”.
Vad var det som gjorde att ni vann?
– Det kändes som allting bara klaffade i slutet av säsongen. Fram till jul hade det varit lite upp och ner. Vissa matcher var riktigt kämpiga. Bland annat hade vi en norrlandstripp där vi åkte på en riktig käftsmäll.
– Efter den vände det och vid jul kom vi ihop jättebra som grupp. Vårt powerplay blev helt magiskt och alla infann sig i sin roll. Sedan hade vi lite tur med vilka vi fick möta i slutspel och final. Vi gick in i finalen mot HV71 med ett ganska stort självförtroende i och med att vi aldrig hade förlorat mot dom innan. Lite tur ska man ha på vägen, men det var mycket hårt jobb också.
Hur minns du idag avgörandet inför ett utsålt Stora Mossen?
– Det var riktigt mäktigt. Jag tycker att både finalen nere i Jönköping och den på Stora Mossen hade en väldigt bra inramning.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Samma säsong fick hon åka med till VM som en av tre målvakter tillsammans med Sara Grahn och Sarah Berglind.
– Det var riktigt häftigt och ett kvitto på att jag hade gjort någonting bra. Jag hade lagt ner ett ganska hårt jobb under många år och kanske inte fått någon betalning för det. VM-spel blev som en stor bekräftelse till mig själv att jag faktiskt hade gjort ett bra jobb som tagit mig dit.
”Tufft att sitta där som nyopererad och inte ha någon klubb”
Lovisa Berndtsson har många positiva bilder från tiden i Djurgården, men avslutet blev en besvikelse. Som nyopererad i höften fick hon inför säsongen 2021/22 beskedet att hon längre inte var önskvärd som en av målvakterna i klubben.
– Just då var det väldigt tufft. Det kom också lite som en överraskning. Jag var inställd på att jag skulle få vara kvar eftersom jag gjort höftoperarationen för att jag skulle kunna spela. Hade jag inte gjort den hade jag nog heller inte kunnat spelat längre.
– Jag var inte beredd på det mentalt och det tog väldigt hårt samtidigt som det var tufft att sitta där som nyopererad, inte ha någon klubb och försöka hitta något nytt lag att spela med.
– Jag ska inte sticka under stolen med att det var jäkligt jobbigt och att jag blev väldigt besviken. Nu när jag ser tillbaka i backspegeln är jag glad att jag fick chansen som jag fick i USA.
.jpg)
När hörde Buffalo Beauts i PHF av sig?
– Ganska snabbt. Jag lade ut på Instagram att jag inte skulle vara kvar i Djurgården. Det tog inte ens 24 timmar innan jag hade ett meddelande från Nate Oliver, som är deras GM, att dom ville ha mig till Buffalo.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur gick tankarna hos dig då?
– Först kände jag ”Det kommer inte gå” och mycket praktiskt tänk eftersom jag har lägenhet, katt och egentligen allt här. Dessutom är jag ganska hemmakär. Jag hade aldrig bort någon annanstans än i Stockholm.
– Samtidigt var det här med Djurgården ganska färskt. När jag först fick det här med Buffalo hade jag inte heller riktigt släppt Djurgården. Då jag haft lite tid att tänka och såg att jag kunde lösa alla praktiska saker började allt falla på plats. Då kände jag ”Det här äventyret vill jag inte tacka nej till”.
Hur har äventyret varit så här långt socialt vid sidan av hockeyn?
– Jättebra. Jag har haft turen att få bo med tre lagkamrater så det var lätt att komma in i allting. När jag träffade några varje dag, som jag gjorde då, var det även lättare att komma in i laget.
– Dom i vårt lag har varit helt fantastiska och jättevälkomnande redan från start. Allt har fungerat hur bra som helst och jag har trivts jättebra.
”Det var inte vad jag riktigt hade hoppats på”
Hockeymässigt blev det en ganska stor omställning då ligan spelas på små rinkar.
– Det var lite tufft i början eftersom det blev lite annorlunda för mig som målvakt med mycket andra vinklar samtidigt som det är ett intensivare och rakare spel. Det här gjorde att det tog ett tag att komma in i det. Fösta en och en halv månaden gick det lite knackigt på träningarna.
– Där borta måste du vara mer redo. Så fort spelarna kommer innanför blå är det farligt medan här, om spelarna är ute vid sarg är det ganska lugnt. Jag kom ändå in i det mer och mer under säsongens gång.
Vilken nivå håller PHF som liga?
– Jag tycker den frågan är svår att svara på. Under säsongen har jag känt att den individuella skickligheten i SDHL är lite högre. Jag säger inte att det är en jättestor skillnad, men intensiteten i matcherna där borta blir högre. Så blir det säker för att man spelar på en mindre rink.
– Hur topplagen där skulle stå sig mot topplagen här är svårt att svara på när jag bara sett dom spela olika hockey, men det skulle vara kul att se.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det har blivit sparsamt med matcher under säsongen i Buffalo för Lovisa Berndtsson.
– Jag startade tre matcher. Sedan fick jag hoppa in i ett antal matcher. Det var inte vad jag riktigt hade hoppats på utan jag vill alltid spela så mycket som möjligt.
– Jag gick in i säsongen med en ganska stor ödmjukhet i och med att jag kom tillbaka från min höftoperation, fick inte en full försäsong, ny liga, ny stad, flytt… Det var ganska mycket som hände, men jag är tävlingsmänniska och vill alltid spela så det är ingenting jag är nöjd med.
Har det sparsamma matchandet påverkat din utveckling?
– Nej, det tycker jag inte. Nu var det någon match som var lite si så där som jag spelade, men två av matcherna jag startade kändes riktigt bra. Jag kände att jag kunde spela på en nivå som jag inte riktigt nådde till säsongen innan.
I samma liga spelar ytterligare en svensk spelare, målvakten Lovisa Selander som representerar Boston.
– Vi stod aldrig mot varandra. Jag spelade mot Boston, men då stod inte hon. Det hade varit roligt om vi hade mötts, men det blev inte av.
Hade ni kontakt med varandra där borta?
– Inte mer än då vi spelade mot varandra. Hennes mamma hade bakat kanelbullar så hon tog med några till mig, skrattar Lovisa Berndtsson.
Till saken hör att Selander och Berndtsson spelade tillsammans i SDE säsongen 2014/15.
– Det är lite roligt att vi är två svenskor i ligan. Båda heter Lovisa, är målvakter, kommer från Stockholm och har spelat ihop. Lovisa är jättetrevlig och vi kommer bra överens.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det finns många svenskar i Buffalo Sabers, är det några du haft kontakt med under säsongen?
– Den enda jag träffat på är Robert Hägg (nu i Florida Panthers). Vi var på en bar och hängde lite efter en match. Då var han där. Ägaren sa ”Det är två från Sabers som sitter i baren och en av dom är Robert Hägg”.
– När jag sa att jag också var från Sverige drog han dit mig. Vi satt och snackade lite, men jag har inte träffat någon mer än så.
”Tackar inte nej till landslaget”
Har du haft dialog varit med Ulf Lundberg och Damkronorna under säsongen?
– Inte sedan innan min operation. Jag har haft lite kontakt med Ola (Kahem) till och från. Sedan träffade jag på (Andreas) Spångberg på Hovet innan jag åkte över till USA.
Hur tänker du kring landslagsspel framöver?
– Blir jag uttagen till landslaget så tackar jag inte nej. Den här säsongen ville jag inte sätta någon press på mig eftersom jag, som sagt var, kom från min operation.
– Landslaget är inte mitt stora mål utan jag ser det som att presterar man i sin hemmamiljö har man chansen att bli uttagen.
Ditt kontrakt med Buffalo har gått ut, hur går tankarna framåt?
– Jag vet inte riktigt ännu, men min önskan och förhoppning är att komma tillbaka och spela i Buffalo. Det är vad jag jobbar för.
Kan du se dig själv spela i SDHL framöver?
– Ja, det kan jag göra, men när var och hur vet jag inte, avslutar Lovisa Berndtsson innan hon drar sig ut mot löparbanorna på Torvalla IP för att köra en timmes intervallträning.
Desktop ad in article Mobile ad in article
.jpg)
