KÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Båda är födda 1992 och båda inledde sina hockeykarriärer tillsammans i Köping. Dessutom är dom båda bästa vänner sedan barndomen. Nu ska dom hjälpa Västerås att bli ett topplag i Hockeyallsvenskan.
Duon vi pratar om är Daniel Gunnarsson och Johan Gustafsson.
Hockeysverige.se stämde träff med dom båda vid ishallen i Köping där allt en gång började.
– Första minnet av Johan? Jag tror det var här på ”Krillan” vi träffades första gången. Om det var på fotbolls-, hockey- eller bandyplanen kommer jag faktiskt inte ihåg. Jag tror i alla fall det var någonstans på det här området, säger Daniel Gunnarsson och nickar ut mot den gröna konstgräsplanen på Kristinelunds sportfält.
– Vi gick i skolan som alla andra ungar. Polarna började spela fotboll och då hängde jag med ner hit, berättar Johan Gustafsson och fortsätter:
– När det blev vinter så var det ”Borgen” och hockey som gällde. På den vägen träffades vi och det här var samlingspunkten.
Gunnarsson:
– Vi kanske inte var jättetajta första åren. Det var antagligen för att vi inte då bodde på samma sida av stan. Vi växte upp med lite olika kompisar, men har blivit mer och mer tajta ju längre tiden har gått. I dag är vi väldigt tajta. Desktop ad in article Mobile ad in article
"SATT NÄSTAN OCH GRINADE I OMKLÄDNINGSRUMMET"
I samma lag som Daniel Gunnarsson och Johan Gustafsson spelade med i Köping fanns det flera andra som har haft och har en fina karriärer.
– Vi var ett stort gäng och många som lyckats på hockeynivå. Bland annat Markus Kinisjärvi och Jim Gustafsson. Sedan var det andra som var väldigt duktiga då dom var små, men som kanske inte hade ett lika stort intresse för hockeyn utan ville satsa på något annat i livet, berättar Daniel Gunnarsson.
Johan, vad tror du var anledningen till att ni var relativt många från det här laget som har haft en fin karriär inom hockeyn?
– Vi var tidigt ett tävlingsinriktat gäng och väldigt drivna. Jag kommer ihåg att då vi förlorat en fotbolls- eller hockeymatch var det som hela världen rasat in och vi satt nästan och grinade i omklädningsrummet.
– Det var även mycket spontanidrott. Hade vi inte fotbolls- eller hockeyträningar var vi ändå här nere. Var det sommar spelade vi fotboll och under vintern var vi på allmänheten. Antingen ute på bandyplanen eller i ishallen. Det var alltid någonting.
– I spontanidrotten var två olika lag. Ena laget åkte ena hållet efter matchen och det andra laget åt andra hållet. Vi kunde vara osams som satan här nere, men vi lärde oss mycket av det med och blev framgångsrika av att vi hade varandra. Desktop ad in article Mobile ad in article
Var du målvakt i fotboll också?
– Nej, men Danne var målvakt.
Vilken nivå höll han?
– Han var riktigt bra och talangfull väldigt länge, men han bröt armarna några gånger efter vi hade bombat honom för hårt på träningarna. Till slut, åren innan vi flyttade till hockeygymnasiet, blev han utespelare. Danne hade många strängar på sin lyra, säger Gustafsson med ett leende och glimten i ögat.
Daniel, bröt armarna några gånger!?
– Ja, jag gjorde faktiskt det. Första gången jag bröt armen var under en fotbollsmatch. Det var väl ”JG” som hade en sådan enorm hästspark så det var svårt att ta emot hans bollar, skrattar Gunnarsson och fortsätter:
– Det var kul med fotboll och jag kände mig ganska duktig som målvakt, men efter benbrotten blev jag skotträdd. Då sökte jag mig ut på planen i stället.
Då var det bara jag och en junis-keeper kvar så jag fick spela några matcher. Det var konstiga omständigheter, men det var kul att ha gjort det
Johan Gustafsson om att debutera i Hockeyallsvenskan som 14-åring.
Under flera år var Westmannia-Köping ett lag som till och från gjorde bra ifrån sig i gamla division 1.
Gunnarsson:
– När Westmannia var i division 1 var vi väldigt små. Sedan gick klubben i konkurs, vilket jag har ett starkt minne av. Efter det började man om på en ny kula och ändrade namn till Köping Hockey. Jag kan inte säga att jag har har jättestarka minnen från den här division 1-tiden.
Gustafsson:
– Första gången jag var på hockey spelade Westmannia i division 1. Det var tuffa matcher. Vi hade en klack här i Köping och det var bra stämning på matcherna, men hur gammal jag var då kommer jag inte riktigt ihåg.
Gunnarsson:
– Arboga var i allsvenskan under den här tiden. Då åkte vi dit och kollade på allsvensk hockey. Det var många leksingar som spelade i Arboga och Johan spelade bland annat med Rosén-grabbarna där då han slog igenom.
DRAFTADES AV SAMMA NHL-KLUBB
Det var under säsongen 2006/07 som Johan Gustafsson, blott 14 år gammal, spelade för Arboga i Hockeyallsvenskan. I laget spelade även bröderna Johan och Roger Rosén.
– Utöver att laget gick i konkurs och dom inte hade några spelare så ringde dom, bönade och bad till alla som kunde att komma och ställa upp på några matcher. Rosén-bröderna var med i en match.
– Målvakterna drog också. Då var det bara jag och en junis-keeper kvar så jag fick spela några matcher då. Det var konstiga omständigheter, men det var kul att ha gjort det med, säger Johan Gustafsson med ett leende. Desktop ad in article Mobile ad in article
Sommaren 2010 draftades Johan Gustafsson av Minnesota i NHL. Två somrar senare var det dags för Daniel Gunnarsson att draftas av samma klubb.
Gunnarsson:
– Vi båda hade gått till Luleå, vilket också var lite komiskt. Efter min första säsong i Luleå blev jag draftad av Minnesota, vilket var två år efter att Johan blivit det. Att det dessutom blev den klubben som Johan hade blivit draftad för hade jag inte ens kunnat drömma om.
– Det var stort och att vi fick vara iväg på utvecklingscamperna tillsammans är ett minne för livet. Jag lärde mig mycket där borta, men jag hamnade aldrig där borta eller fick något kontrakt som Johan sedan fick. Vi gick lite olika vägar efter det. Desktop ad in article Mobile ad in article
SLUMPEN TOG DEM TILL LULEÅ TILLSAMMANS
Det var inför säsongen 2011/12 som Gustafsson/Gunnarsson flyttade till Norrbotten.
– Jag sajnade först, men vi var tillsammans där under två säsonger. Sedan åkte du (Johan) över medan jag var kvar en säsong till.
Hur mycket snackade ni båda ihop er innan ni tackade ja till spel med Luleå?
Gustafsson:
– Det var ändå inte så mycket.
– ”Det är någon elitserieklubb som ringt mig
– ”Ja, det har ringt en till mig med”.
– Sedan var det samma klubb.
Gunnarsson:
– Jag tror inte Luleå hade en baktanke med att vi är från samma ställe. Antagligen hade dom nog inte ens koll på det.
Gustafsson:
– Det var egentligen en superslump. Det var första gången jag flyttade så pass långt. Innan hade jag bott i Västerås och Karlstad, vilket ändå var nära. Nu flyttade jag tio timmar hemifrån så visst var det skönt att då ha med sig sin bästa polare hemifrån. Vi visste att vi alltid kunde ta varandras ryggar och sedan ta det därifrån. Desktop ad in article Mobile ad in article
Var det en häftig tid?
Gunnarsson:
– Ja, så var det verkligen. Jag måste nog säga att det är mina roligaste år inom hockeyn och med det laget vi hade under mina tre år där. Vi kom dit mer som pojkspelare och utvecklades både på och utanför isen. Man blev mer senior på något sätt.
Gustafsson:
– Att bara få gå på träning var häftigt. Vi gick som på ett rus under några år, hade ett bra lag och vann många matcher. Första säsongen vann vi serien, men blev utslagna i kvarten. Vi var ändå så pass unga och sög åt sig av varje dag och match.
– Det var många bra polare att umgås med efter träningarna. Vi hade kul och gjorde roliga saker med laget med allt vad det innebar. Om vi hade en lördagsmatch hemma kunde vi sticka ut efter för att hitta på något kul med lagkompisar. Non-stop var det någonting som hände.
"TRÄNARE SOM KUNDE STÄLLA KRAV OCH VAR BRA PÅ DET"
Samtidigt gick bådas utvecklingskurvor stadigt uppåt.
– Jag hade aldrig spelat seniorhockey tidigare, vilket Johan hade gjort i Arboga och Västerås. Han hade lite mer rutin. Jag kom från Leksands J20-lag. Tanken var från början att jag skulle börja i juniorlaget. Sedan fick vi många skador och hade väldigt få backar. Då fick jag chansen och tog väl den på ett bra sätt. Efter det blev jag kvar i A-laget.
Gustafsson:
– Jag var tänkt som en av två med David Rautio. Det kan bli så när man kommer till en ny klubb, att man börjar på ett rent papper. Sedan tog du (Daniel) vara på chansen du fick och var i laget från dag ett.
– Som du säger, utvecklingen där var enorm. Jag vet vad tiden där betytt för mig och hur mycket jag har lärt mig av ”Hento” (Daniel Henriksson) och även genom att jobba med David som hade varit med ett tag.
Som coach i Luleå var då tidigare NHL-spelaren, Jonas Rönnqvist.
– Han drev på laget väldigt bra och skapade ett vinnande hockeylag. När man får det självförtroende som han byggde upp utvecklas man också som spelare. Desktop ad in article Mobile ad in article
Gunnarsson:
– Jag tror att vi hade tur som hade tränarna som var där då. Jag har bara positivt att säga om Jonas Rönnqvist som tränare…
Gustafsson:
– (Roger) Åkerström, ”Bulan” (Tomas Berglund).
Gunnarsson:
– Det var tränare som kunde ställa krav och var bra på det.
Efter Luleåtiden stack Johan Gustafsson till Nordamerika följt av stopp i, Frölunda Tyskland och Rögle medan Daniel Gunnarsson valde spel för Färjestad, Karlskrona och senast Leksand.
Gunnarsson:
– Jag måste säga att vi följt varandra jättebra och haft koll på hur det gått för varandra. Jag hörde ganska mycket med Johan om hur tiden var för honom i USA eftersom jag också var draftad av samma klubb. Det var också lite i tanken om jag skulle åka över eller inte.
Gustafsson:
– Jag har haft koll på varje match Danne har spelat. Jag tror att alla våra polare har koll på hur det går för oss. Sedan har det varit skönt att Danne inte varit längre bort än ett samtal så när jag förklarat läget så har han alltid vetat vad jag snackar om, känslan man känner i olika situationer som man hamnar i under en säsong. Det har såklart hjälpt mig. Desktop ad in article Mobile ad in article
Daniel, var du på väg över till Minnesota vid något tillfälle?
– Jag blev aldrig sajnad så jag kan inte säga att jag var nära att åka över. Intresse fanns lite grann, men jag fick som sagt var inget kontrakt.
VÄLJER ATT LÄMNA SHL – FÖR ATT KUNNA FLYTTA HEM
Johan Gustafsson spelade senaste säsongen för finallaget Rögle. Där spelade han 20 seriematcher och hade en räddningsprocent på 90,2. Däremot blev det bara en match i slutspelet för honom – den avslutande finalen mot Växjö.
– Jag tycker att det fungerade bra från dag ett och blev omhändertagen på ett väldigt bra sätt. Det var en väldigt fin grupp där alla drog åt samma håll. Bra tränare runtom och en bra energi i gruppen. Sedan var det såklart synd att jag inte fick känna på det här stödet som är där nere. Även om jag kände det på stan så saknade jag det i hallen.
– Personligen gjorde jag en av mina bättre säsonger på senare tid. Det fungerade bra med Christoffer Rifalk och målvaktstränaren Magnus Wennström. Vi jobbade på. Jag är nöjd prestationsmässigt. Att vi sedan inte gick hela vägen… Trots allt var det en bra säsong. Desktop ad in article Mobile ad in article
Daniel Gunnarsson svarade för sju mål och totalt 13 poäng på 46 matcher i Leksand, men är inte riktigt lika nöjd med sin säsong 2020/21.
– Lagmässigt var det väldigt bra. Jag tror inte det var många som trodde att vi ens skulle gå till slutspel. Det var nog flera som trodde att vi skulle vara nere i botten så på det viset överraskade vi positivt. Vi spelade egentligen en fantastisk hockey i hela grundserien. Vår dipp kom i slutspelet då vi skulle vara som bäst.
– För egen del var det väldigt mycket upp och ner. Jag tycker att jag började och avslutade säsongen starkt. Jag hade en dipp i mitten av säsongen och kände att jag hade körde fast lite i utvecklingen så jag behövde en nystart.
Varför valde ni spel i Västerås och även flytta hem till Köping?
Gustafsson:
– Det är en otrolig utmaning att komma in i Västerås. Att få göra det på hemmaplan spelar såklart in, men jag skulle säga att det främst är utmaningen som finns i klubben, att bygga något stort här, är det som lockar mig i alla fall. Jag vet att det lockade Danne också.
Pratade ni ihop er innan ni bestämde er för spel i Västerås?
– Klart att vi gjorde det. Vi har hållit kontakten under säsongen och hade kommit till ett läge där vi båda kände att vi ville göra det här. Att det sedan passade in i VIK:s satsning framöver…
– Alla pusselbitar föll på plats samtidigt som jag och Danne snackade ihop oss sået är inte någon slump att vi båda kom hem samtidigt. Desktop ad in article Mobile ad in article
Visste Patrik Zetterberg om att ni ville hem?
Gunnarsson:
– Vi har haft lite kontakt senaste åren så han har vetat att vi båda ville hem framöver. Med nysatsningen VIK gör kände vi att det var rätt tid att komma hem. Samtidigt har vi alltid pratat om att komma hem och spela för den sociala biten, att vi kan bo hemma och pendla till Västerås. Det betyder ändå mycket.
– Sedan vill man alltid spela i ett lag som har drivkraften och vill komma framåt. Med satsningen VIK gör så kändes det bara rätt.
Ni pratar om satsningen, men vilka förväntningar ska man ha på Västerås kommande säsong?
Gustafsson:
– Det är många pusselbitar som ska falla på plats. Där föreningen är idag och ur deras perspektiv tror jag det är rätt att bygga upp utåt att man har en uppsatt målriktning ”dit ska vi”.
– Sedan vet alla att det är jobbet på isen som ska göras och vad som krävs där är en massa olika ingredienser. Det är något vi måste bygga på varje dag för att bli framgångsrika.
Gunnarsson:
– Jag håller med helt. Om man sedan kollar på pappret så ska det vara höga förväntningar på VIK för jag tycker att vi har ett bra lag.
Gustafsson:
– HV71 hade också höga förväntningar så det gäller att ingen tar något för givet utan alla kommer till jobbet och jobbar stenhårt för att bli bättre till nästa dag. Man måste få ett ”go” i laget där alla driver framåt. Där litar jag stenhårt på att tränarna lägger upp en bra struktur i spelet och har bra träning så det kommer finnas där. Desktop ad in article Mobile ad in article
Så det handlar inte om att varva ner?
– Nej, verkligen. Vi är 29 år gamla så vi har många år i oss, säger Daniel Gunnarsson och får medhåll av Johan Gustafsson
– Jag ser det snarare som tvärtom. Att vi har tagit oss an ett stort uppdrag. Vi ser det som en utmaning. Förmodligen den största utmaning som i alla fall jag varit med om i min karriär.
Vad betyder för er att flytta hem till Köping?
Gunnarsson:
– Jättemycket. Vi har hängt här varje ledig dag. Har det varit en vecka ledigt så har vi åkt hem hit. Köping har alltid varit hemma för båda oss. Våra familjer, släkt… alla bor här i Köping. Då är det blivit naturligt att vi vill hemåt.
Gustafsson:
– Nu är det nästa tio år sedan vi flyttade upp till Luleå. Efter det har vi varit ute och snurrat. Det har varit ettårskontrakt och så vidare samtidigt som man har familj och barn. Klart att det sociala spelar in lite. Att dom mår bra, får vara lyckliga och nära mormor, morfar, farmor, farfar och allt vad det innebär. Samtidigt, utmaningen att få göra något stort med VIK var pricken över i:et.
Gunnarsson:
– Jag vet att Köping Hockey också betyder mycket för oss två. Det är ändå den här klubben som grundade oss från start. Desktop ad in article Mobile ad in article
FOTON;
Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån
